Senaste kommentarerna i forumet

morgonkram till dig fina du ♥

En härlig sommar:
+ mycket sol och bad
+ en del goda upplevelser med barnen
+ lugn och harmoni utan någon som kontrollerar

En kämpig sommar:
- sorg över nygamla minnen som kommit upp
- mycket ilska hos barnen
- en del ensamhet och sorg

Det gör ont, men saker och ting är i alla fall bättre än förr!!

... men jag vet att det blir bättre, jag lovar dig!!
Jag känner så väl igen dina tankar - det känns som att livet är över, som att det aldrig ska bli bättre igen. Jag önskade varje dag att jag skulle bli påkörd av en lastbil: jag ville/vågade inte ta mitt liv, men jag ville inte leva och önskade att någon annan skulle ta mitt liv... En gång satt jag ovanför motorvägen och bara önskade att jag skulle våga hoppa ner framför en lastbil... MEN - tiden gick, saker och ting var ibland bättre och ibland sämre, men till slut blev det allt bättre!!

Jag förstår att det är fruktansvärt att höra dina barn säga saker som sårar och gör ont - en del är säkert sant och en del är deras upplevelser, men du är inte ensam orsak. Du har ändå kämpat, och nu måste du och barnen kämpa: du måste kämpa för att må bra, ta hand om dig och skaffa dig det liv du vill ha. När du mår bättre så kommer du få andra perspektiv, du kan stötta barnen, hjälpa dem att få hjälp, och när de får distans till allt så kommer de att se att du kämpat så gott du kunnat! Det är inte kört för er att få en nära relation.

KRAM!

... bara så jag vet att du är ok?!
Tänker på dig - du är värd att ha det gott!!!

Kramar!

Vad bra att du har hittat hit! Även om anledningen till att vi är här givetvis inte är så kul. Känslan av att inte vara ensam som forumet ger har hjälpt mig mycket. Fortsätt skriva och läsa andras trådar. Livet med en alkoholist ser väldigt lika ut för oss trots våra olika liv.
Det är som du säger- spriten förstör hjärnan. Känner igen känslan av att leva med två olika personer, den nyktra fungerande mannen och det elaka fyllot. Jag tycker inte du ska åka och spela teater mer.. Börja göra det du mår bra av. Se till att du får hjälp och inte är ensam i detta. Ingen kan få den som dricker att sluta dricka om han/hon själv inte vill. Därför bäst att hålla fokus på sig själv och det liv du vill ha.

nu idag.Jag vaknar med en tung sorg och lätt ångest över hur det ser ut med min "gamla gubbe"Men jag ska hålla mig minst en vecka innan jag kollar med dottern om hon hört något nytt.Torsdag nästa vecka.Nu har jag satt det på pränt,utan näring till mitt medberoende i en vecka.Få se hur jag mår dag 7-8 kanske kan hålla mig från att fråga?

Det är så drygt. Drygt när de smygdricker och tror att det inte märks. Jag blir så enormt besviken. Vet igentligen inte varför , visste ju att de skulle komma någon kväll. Bara för att vi haft flera bra kvällar så hoppas man. Men nej. Suck. Är så tråkigt att jag blir så ledsen och besviken. :-(

Det är aldrig försent att leva livet. Varje dag ska du vakna upp med en glädje att ha kul. Ta handom dig och dina barn.

Jag tror aldrig att det är för sent! Men du måste få tillfriskna från ditt medberoende nu.. Då kommer du och dina döttrar hitta tillbaka till varandra. Helt orimligt att du ska bära hela ansvaret för barnens uppväxt, det är ju inte du som druckit och härjat hemma hos er! Du ska inte känna skam för vad dina barn har varit med om! Det kan deras pappa om någon göra. Kontaktade du alnon?

Så igen, det är inte för sent, men du måste börja skapa det liv du vill ha och som du mår bra av. Livet är inte slut än. Ni kan ha många härliga år tillsammans du och dina döttrar. Det är värt att kämpa för!

Vi alkoholister, missbrukare eller beroende är egoister och vi har alltid en orsak till atg dricka. Din man har allvarliga problem men det vet du innan. Du har också vidrört en öm punkt. Att din man har problem med A och då går man i försvar. Jag hade inte heller problem. Däckade full i sängen mm, förstörde semestrar mm. Inget jag är stolt över men man kan förändra sig om man vill. Du har hamnat i ett medberoende vilket är vanligt. Alanon vid AA kan vara ett stöd för dig. Anledningen att han inte vill prata med dig är skuld och skam. Din man har inte insett sina problem och jag tycker det var dtarkt av dig att gå. Du måste tänka på dig själv och ditt barn. Du kan inte förändra din mans beteende. Förstår all oro du har men som sagt du ska inte klä skott för din mans val. Kanske är det bra att andra får reda på hans problem med A och kan via sin arbetsgivare få hjälp med A.

Ja nog blir det värre o värre allt men jag tror aldrig att det blir bättre!!
Som det känns nu så är jag bara så otroligt ledsen för att det har blivit så här.
Det känns som att jag inte orkar längre, är för svag, kan inte hjälpa mina barn för det är för sent. Jag känner mig som en usel människa och mamma sim inte har gett mina barn den trygghet som de behövde och behöver!
Hade ett samtal med min yngsta dotter i går och hon sa många sanningen ord till mig och det är ju sant!!
Hon vill inte flytta med mig utan vill ha en lägenhet där hon går i skolan för hon vill vara själv, tycker inte att.vi går så bra i hop.
Det känns som hela mitt lov rasade ihop när hon berättade för mig hur hon känner!!
Jag vill bara gråta o gråta, hur i helvete ska jag lösa det här? Det går inte för det är försent och jag måste leva med den här skammen och ångesten över vad jag gjort mot mina barn.
Du skrev Mittendaliv liv att du hade vänner som klarat sig bra med en fungerande förälder men tyvärr så har mina barn inte haft någon:(
Och jag vill tro dig Flygcert när du skriver att det blir bättre men jag kan verkligen inte förstå hur det ska kunna bli bättre för min del:(
Kramar till er<3

Hej! Om du fortfarande behöver råd så har jag två tips:

1. Det finns avgiftningsavdelningar på sjukhus där folk kan få vara.

2. Gör en icke anonym orosanmälan till missbruksenheten på socialförvaltningen- då måste de kontakta personen det handlar om om prata och erbjuda hjälp.

Det är vad jag själv har gjort för en anhörig för ett halvår sedan och den personen befinner sig nu på behandling. Kram.

Uppdaterar

Jag har vart med en annan man, jag vet jag inte gjort nåt fel, de va endast sexuellt och roligt, men de va som va jobbigt va att mitt ex o jag hade lovat varandra att tala om om det skulle ske från nåt håll, så efter 2 dagar så gick jag hem till han o berätta, jag är ledsen för jag sårat han, men samtidigt så har jag inte gjort nåt fel. Vi är inte ihop, vi har gjort klart att vi inte ska ha sex med varandra, han VET att ja är en sexuell kvinna med behov, ha o jag hade knappt sex. Men enligt mitt ex har jag gjort fel..... det känns inge vidare att få höra det. Själv anser jag att de är pga honom det är slut. De va jag som lämnade han pga att han e ego o drack ändå fast alla löften

utan att kontakta eller försöka hitta vägar till att kolla om han for på jobbet,dricker eller inte.Nu får det vara nog.
Så många timmar av min dag går åt till att fundera,klura eller på annat sätt hålla kvar den icke existerande relationen i huvudet.Kunde inte hålla mig utan åkte ned igår.Ställdes inför halvnykter karl som troligen hunnit ta återställare på morgonen.Han är nu helt i alkoholens våld.Han hade inga som helst problem,isåfall var problemet jag.

Han ska och jobba läs idag och var onykter mindre än 24 timmar han skulle gå på ett tungt arbetspass på 25 timmar nästan utan sömn.Han satte dock huvudet på spiken.Nu kommer du att undra om jag dricker mer idag eller om jag kommer att klara mig till jobbet i morgon och försöka kontrollera det.
Jodå var jag ju tvungen att erkänna det var nog alldeles sant.Och frågan är ju förstås,varför det?Varför gör jag så?
Jag kan ju ändå inte stoppa honom från att dricka eller gå in och göra jobbet åt honom om han är hemma och på fyllan.Men om jag får visshet så får jag också någon sorts ro vare sig det är en obehaglig eller behaglig ro.

Sen läste jag i carina bångs förnämliga bok om livsrum,dvs att jag så gärna och utan betänkande gärna kränker hans och i viss mån andras livsrum.Så nu mina damer och herrar har jag alltså varit medberoendenykter en dag.Mitt medberoende har inte fått sin tillfredsställelse idag.Jag har inte en susning om han drack eller inte(troligen!!) klarade sig till jobbet eller inte(troligen inte..)Det gnager förstås men tack vare hans kommentarer som ju förstås träffar mitt i prick och tack vare boken så kände jag på kvällen att nu får det vara nog.Jag fick också svaret på att han fortfarande älskar mig efter 20 år.
Vissa delar av hans uppförande har fått mig att tvivla :)

Det gav mig styrka att ändå säga att: Om jag inte älskade dig så skulle jag bara gå rakt ut genom dörren och inte vända mig om.Men det kan jag inte då jag fortfarande älskar dig.Men jag väntar inte för evigt.En dag kommer jag att ha fått nog av att vänta.
Förmodligen kommer jag att vänta förgäves och måste därför påbörja min avvänjning utan att bli "onykter" igen.Så ska jag tackla det här problemet,lilla guppet på vägen och ha kontroll på mig själv i min alldeles egna lilla värld.

Vad som är nog är bara du som kan avgöra. Din fru är inte ärlig mot dig och har gjort dig medberoende. Anser din fru att hon dricker för mycket? Vad säger hon om det hela? Är hon genuint ledsen eller är det en nonchalans? Om jag tolkar det du skriver verkar hon inte vara direkt ångerfull. Du måste vara självisk i detta och tänka på dig själv. Du har också ett liv att leva. Du måste kunna känna glädje och livslust. Ställ ett ultimatum tycker jag. Välj mig eller flaskan. Förklara att du inte vill komma tvåa bakom alkoholen. Väljer hon alkoholen så har hon inga känslor för dig. Låter hårt men jag tror du förstår vad jag menar. Du förjänar kärlek, ärlighet och omtanke. Det har du visat henne viljet tyder på stor ömmhet och vilja

Hej på dig! Det är inte något som är enkelt och lätt när det kommer till alkoholism tycker jag. Det är hemskt & sorgligt. Jag är själv alkoholist och har två gånger varit otrogen när jag har varit jättefull. Så fruktansvärt onödigt för det var verkligen inget jag ville. Det var bara förnedrande för mig själv och förstörde mitt förhållande. Jag tycker att du ska sätta ner foten, kan din fru inte sluta dricka, så rädda dig själv! Det räcker med att hon mår dåligt av alkohol, låt det inte bryta ner och förstöra dig också. Det kanske låter hårt men alkoholdjävulen är just en djävul. Har du försökt allt, separera och även om du tror att hon då kommer supa ihjäl sig så är det inte ditt fel. Nyktra alkoholister brukar ofta tacka dem som var hårdast mot dem, för det var de som hjälpte dem att stoppa det hela, något de såklart inte ser förren striden mot alkoholen är över.

Bara du vet när det räcker för dig. Jag tycker absolut inte att du ska acceptera att din fru är otrogen om ni inte har kommit överens om att ha en öppen relation. Alkoholen gör det inte ok och går inte att skylla på enligt mig. Det är ett stort svek!
Alkoholhjälpen har jag aldrig uppfattat som ett dejtingforum så om män och kvinnor skriver till varandra här så behöver det inte vara något konstigt. Ställ krav så att du får en relation som du mår bra av och se till att du får den hjälp du behöver för att inte fastna i medberoende.

att det har ingenting med att han vill såra dig att göra.Däremot så skadar det naturligtvis dig.Frågan är om du kan eller vill göra något åt det?Dvs ditt mående och dina reaktioner när han gör dig illa och dricker fast han inte borde.Att stänga in sig i en bubbla och inte låta det bekomma en är i stort sett omöjligt.Besvikelser,brustna löften och skadad tillit är vardag för den som lever med en som missbrukar.Att hålla huvudet kallt är svårt,men om du kan hitta strategier för att det ska göra mindre ont utan att du för den skull ska blunda för verkligheten kan vara till hjälp.Fundera om du kan hitta en eller två lösningar på vanliga tillfällen när du blir frustrerad och upprörd.

Tack...Ska försöka tänka så. :)

Jag tror ingen dricker för att vara elak eller förstöra någon annans liv. Jag tänkte precis som du förut.. Tog drickandet personligt.
Han dricker helt enkelt för att han har sjukdomen alkoholism eller alkoholmissbruk eller vad man nu vill kalla det. Förstår det orsakar stort lidande för dig! Se till att du får den hjälp som du behöver för att må bättre.

Izzy - jag vet så väl att när jag var mitt i separationen och tänkte att jag hade nått min botten, då blev det bara värre... Men det kommer en vändpunkt, bara håll ut!!! Det är sååå jobbigt när allt känns skräp, och så kommer det kännas ett bra tag - men det vänder, jag lovar dig!!!!
Jag fokuserade med hjälp av min samtalskontakt mycket på det som exet gjort mot mig (det är så lätt att bara minnas det fina och bra när man väl lämnar och sitter där ensam och galet osäker) och dessutom försökte jag ta mig ut på tvångspromenad varje dag. Och till slut vände det - det blir bättre!
Men låt det vara hemskt och jobbigt, gråt, skriv här, prata med vänner, samtalskontakt osv, härda ut - det kommer stärka dig!!!

Kramar!!!

Vad tråkigt att höra! Jag har undrat hur du haft det.
Jag tror du måste försöka hitta kraft nu! En förändring måste till. Har du fått någon hjälp? Finns människor runt er som stöd? Ett hem där ni kan få ro kanske är en början?
De har livet framför sig dina barn och kan visst bli lyckliga. Jag tror framförallt att du måste hålla fokus på att göra dig själv lycklig. Mår du bra kommer de må bättre. Många av mina vänner har bara en fungerande förälder och det räcker för att ha ett bra liv som vuxen. Fortsätt skriv av dig!

Kram och styrka till dig!

Hej Villmåbra!
Jag har sannolikt missuppfattat situationen och dessutom varit sen i mitt svar då rubriken antydde att det var akut. Ber om ursäkt om jag gjort en redan svår situation än mer förvirrad. Du har naturligtvis rätt i att kvinnan/väninnan behöver söka vård för egen del.
Tack för din uppmärksamhet och engagemng.
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hej Väninna. Vilken fin omtanke du visar din vän och hennes dotter genom att ta ställning till vad som är möjligt och rimligt för dig, samt att du söker eventuella råd och ideer här på forumet. Då det finns oro för barns väl är ett generellt råd att ta kontakt med socialtjänsten i den aktuella kommunen, detta för att möjliggöra att såväl din väninna som hennes dotter kan få det stöd de behöver. Kanske du kan föreslå din väninnna att söka kontakt själv.
Vänlig hälsning Li-Lo
Alkoholhjälpen

Som skriver och stöttar mig!!!'
Men just nu känns livet verkligen som skit ännu mer än det varit!
Är så ledsen och vet inte om jag orkar mer!
Båda mina barn mår så psykiskt dåligt och jag att mkt beror på deras uppväxt där jagockså har stor skuld!
Jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa dem.
Min yngsta dotter har i alla fall gått med på att ta imot hjälp. Det känns som allt har gått för långt och att det är för sent.
Tänk om de aldrig blir lyckliga!!
Jag är så orolig för dem de känns som de inte ser någon mening med livet och att det inte finns någon utväg!!
Jag vill inte vara med längre , orkar inte!!