skrev trojja i medberoendet drog ner mig
skrev trojja i medberoendet drog ner mig
Hade en dimp igår av ledsenhet, inser väl att det är slut, tror inte jag själv fattat det efter alla turer som vi ändå gått tillbaka till varandra. Kanske att man inte menat det på allvar de andra gångerna... att det mer vart bråk o sagts en massa. Nu är det på ett helt annat plan.....
Det va nära att jag ville åka till han igår... ( skäms ) :(
Jag hade sånna kännslor av ensamhet, ledset och han erbjöd att jag fick komma. Men ja sa til, han att det passar inte, inte för jag inte vill, men det gör det hela värre. Idag känner jag att jag var stark att stå emot, men ändå så känns det tomt
skrev flygcert i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...
skrev flygcert i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...
Förstår att du är mitt i allt ditt, och lider med dig, men tack för dina ord! Ja, jag försöker hålla kursen...
skrev flygcert i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
skrev flygcert i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
Bästa Sorgsen, när jag läser dina senaste inlägg påminner det mig om min separation - alla hårda ord, allt fram och tillbaka med ena stunden fantastiska saker och nästa katastrof...
Ta hand om dig, du är viktig och du behöver inte ta mer, du har din sanning, dina upplevelser och de är Sanna för dig, du behöver inte tänka på rättvist-orättvist osv...
Kramar
skrev mulletant i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
skrev mulletant i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
- jag vill tacka för att du skriver och hör av dig! Men det är också det enda som känns ok... lite ok känns det också du inte är där han är, att du är på jobb. Fast du borde vara sjukskriven på en trygg plats. Vet du, när jag läser vad du skriver och ser hur du (i mina ögon) brutits ner är det som ett skolexempel på psykisk misshandel och det känns obegripligt att det kan få fortgå även fast du är omgiven av släkt och vänner.
I ditt nästsista inlägg här ovan skriver du "Han får ta ansvaret och genomföra detta däremot." - Det kommer han inte att göra! Jag hoppas verkligen att du själv eller med hjälp av din nämaste ser till att få professionell hjälp, både juridisk och för din hälsa. Fast jag förstår att du kanske inte orkar läsa klistrar jag in en länk till tuvaforum - dela den gärna till dina närmaste http://www.tuvaforum.se/psykisk-misshandel
Att ditt återberättande inte skulle bli rätt eller rättvist kan inte tänka på - ditt berättande är din sanning och den har du rätt att stå upp för! Jag upprepar mina ord som flygcert skrivit att var viktiga för henne: alla tar sig inte ur destruktiva förhållanden. Alltför många går faktiskt under. Hemskt men ett faktum. Se till att du får hjälp så att den finns redo när du kommer hem - till ditt hem som skall vara din fristad och en trygg plats för dig!
Allt det bästa, kramar / mt
skrev Sorgsen i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
skrev Sorgsen i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
...blir det för mig att mannen igår pratade om positiva saker som gemensam semester och framtid och idag skrika ur sig förnedringar och säger åt mig fixa skilsmässan.
Ska tilläggas att han olyckades och totalkvaddade min bil för 10 dagar sen. Då hämtade jag på sjukhuset, han var spak och chockad och älskade mig över allt annat!
Nu kräver han hälften av mina besparingar och boende jag haft långt innan han träffade mig...
Uppgiven och förvirrad? Jo, minst sagt....
skrev Sorgsen i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...
skrev Sorgsen i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...
...flygcert. Håller om länge...
Läst några av de senaste inläggen nu, har inte orkat ta mig hit och läsa, men vill säga jag tagit del. Jag är så stolt över dig!
Du är värdefull för så många! Fortsätt följ din övertygelse!
Kram
skrev Sorgsen i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
skrev Sorgsen i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
...några dygn har passerat!
Katastrofen är ett faktum och mannen är helt osannolik. Hans jobb stressar honom och jag är skuld till att han är nära återfall säger han. Han är i det närmaste psykotiskt och skriker och gapar. Nu säger han att han inte har älskat mig på länge. Det förklarar ju varför det inte utvecklas åt gemenskap utan så snart går emot honom ställs jag som skyldig och orsak.
Han har en tillfällig lägenhet från augusti och har klargjort att han berättat för alla om vilken "fitta" jag är.
Jag håller mig lugn men det beror nog mest på att jag är uppgiven.
Jag är inte hemma nu pga akututryckning på jobb. Det händer så mycket nu att jag har svårt återberätta. Det blir inte rätt eller rättvist.
Jag har stöd från familjen, från kollegor, från vänner. Grannar har hört hans vansinnesutbrott från uteplatsen och ett av mina barn med sambo måste också fått del av kvällens vansinne. Obehagligt och overkligt att en vuxen människa kan bete sig som han. Var kommer all energi ifrån??? Allt hat och förakt? Vem lyckas styra honom så handfast bort från äktenskapet? Han har en AA-vän som är väldigt ensam och ytlig, hans sambo ville separera och "alla" mannens AA-vänner inklusive gårdens möten har rekommenderat maken skiljas från mig eftersom jag inte är bra för honom. Så säger han! Jag vet ju att terapi inte fungerar så. Mannen själv har flashat och satt sig på dem allihop när han återberättat med sarkasm om dem.
Usch och fy!
Snart är detta över...........hoppas hålla ihop tills det är över på riktigt......
Han får ta ansvaret och genomföra detta däremot. Har han pissat på mig får han stå för det.
skrev lost i SÅ förvirrad!
skrev lost i SÅ förvirrad!
Tack för ditt inlägg! Jag fokuserar absolut på mig själv just nu, när sambon jobbar umgås jag med vänner och tar hunden med mig på alla våra utflykter. Vi går långa promenader och träffar annat hundfolk. Då mår jag bra! Det är skönt att tänka på sig själv faktiskt. Det blir ju lite som att man trycker undan de känslorna man har till och från men just nu måste jag säga att jag mår väldigt bra! Och sambon har inte druckit på två nätter i rad, han gick till och med och la sig direkt inatt istället för att sitta uppe. Men jag har inte tagit upp något av det jag känner än(igen alltså). Jag vill att han ska ta hand om sig själv nu och det kom ett paket från gym grossisten i veckan, så jag ser en strimma ljus. Tills dess satsar jag på att fortsätta med att planera in kompishäng och roligheter för mig själv och avvakta, se vad som händer. Just nu mår jag inte dåligt över det så det känns skönt, även om jag inte tar ut nåt i förskott.
Jag kommer uppdatera eventuella förändringar, bra som dåliga.
skrev Kaeljo i Min sambo är alkoholist
skrev Kaeljo i Min sambo är alkoholist
hej Izzy! Jag var tvungen att skaffa mig en inloggning här när jag lästa vad du skrev. Jag känner igen mig så väl i din historia. Jag har också en man som dricker sedan ca tjugo år tillbaka i tiden. vi har två vuxna barn och jag känner mig precis som du, vill inte vara kvar, men orkar inte ta itu med det. Blir liksom aldrig av. Så jag kan inte direkt komma med några råd, kände bara att vi var i så lika situationer.
Han dricker i stort sett varje dag, men mindre på vardagar än helger. Jag är verkligen medberoende. Jag drar mig för att bjuda hem folk. Har vi gäster ska han för syn skull inte dricka. Men sedan gör han sig ärenden till källaren, sovrummet osv osv, och det slutar med att han blir mer och mer berusad. Så jävla pinsamt!! Så blir jag så förbannad samtidigt, så då är jag ingen trevlig värdinna heller precis. Tyvärr, innebär det att jag drar mig för att bjuda hem någon.
Han erkänner inte att han har problem, utan säger att det är jag som överdriver. Han vill helst vara hemma på kvällarna så han kan dricka. Vårt liv styrs av hans drickande, känner jag. Vill verkligen inte ha det så här.
Själv har jag också i stort sett blivit nykterist, medans han bara dricker och dricker. Men han dricker bara i smyg. För 20 år sedan erkände han sina problem och sökte hjälp, och skulle sluta. Höll upp helt i ett halvår, men sedan var det kört igen. Sedan dess dricker han aldrig så att man ser. Men precis som du så ser jag direkt när han druckit på ögonen, rörelser, ja till och med i ansiktet. Hoppas på att vi kanske kan få lite stöd i att vi har det rätt lika. Kram
skrev Izzy i Min sambo är alkoholist
skrev Izzy i Min sambo är alkoholist
Ja nu har jag äntligen pratat med honom!! Jag vet inte vad jag ska säga, det var väl inget givande samtal direkt. Jag frågade honom om han tycker att vi har det bra o det tyckte inte han heller. Jag sa att han har fått så många chanser att bättra sig men att inget har blivit bättre . Jag sa att jag inte vill ha det så här. Han sa nästan ingenting utan jag fick dra ur honom allt. Han tyckte så klart väldigt synd om sig själv och tycker att jag skyller allt på honom. Han började räkna upp allt som inte tjejerna gör osv. Han visste inte hur det skulle gå ekonomiskt med allt. Men jag sa att man kan ju inte vara tillsammans för det. Jag tror inte att han tror att jag menar allvar med det jag sa. Han tror nog att det ska rinna ut i sanden men jag får inte släppa det här nu. Har tänkt att ringa i morgon o sätta mig i bostadskö. Känner att jag har gått bakom ryggen på mina döttrar eftersom jag inte har berättat för dem. Åh om allt bara vore ordnat och vi hade flyttat till nåt eget. Det bara måste bli av den här gången!!
skrev Izzy i Min sambo är alkoholist
skrev Izzy i Min sambo är alkoholist
Tack Flygcert för att du delar med dig av din historia! Du har varit otroligt stark och modig!
Så skönt att du har kommit ifrån den mannen!!
Du ger mig styrka att förändra mitt liv också!
Man behöver ju inte ha det så här!
Det jag skrev att jag var rädd kanske var dumt för han har aldrig slagit mig och så, men jag känner en väldigt obehaglig känsla eftersom jag inte vet vad som ska hända och hur han reagerat. Jag vet inte om han försöker att få mig att stanna eller om han blir arg och vräker ur sig en massa eller om han blir likgiltig och säger ja men stick då, då får du ordna med allting. Jag vill göra det idag, jag vill inte skjuta upp det längre men jag är så orolig för hut allt ska bli. Sen har jag min nya "vän" som jag tyvärr har kontakt med och det känns så himla bra. Vi bara pratar och han bor långt bort. Men han är så snäll och gullig, är ju inte direkt van vid sånt. Känns som det här kan. Li både den sämsta och den bästa sommaren i mitt liv!
Tack Mittendaliv för dina ord, de värmer!!
Kram till er❤️
skrev trojja i medberoendet drog ner mig
skrev trojja i medberoendet drog ner mig
Idag lämnade jag nycklarna, han kom hem full till hans lägenhet vid 7 taget i morse... o sen har jag bokat av vår parterapi från min sida, så han står kvar själv att gå dit eller ringa bort det :)
Nu ska deg bort o jag ska tillbaka till mitt hem i mig o min själ
skrev Sorgsen i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
skrev Sorgsen i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
...människor här. Tack för att ni finns...
Har ju så mycket vara tacksam över men ändå är ett helvete och min ork är slut...helt slut...orkar inte riktigt skriva, tänka, göra.
Har nog med utföra måsten och hitta rätt....
Men, jag vet det kommer röra på sig, inte idag bara...
Ni finns alla i mina tankar...tack för ni finns
skrev Mittendaliv i Min sambo är alkoholist
skrev Mittendaliv i Min sambo är alkoholist
Vilken fruktansvärd känsla att behöva ha för sin partner. Du är värd så mycket bättre. Har du någonstans att ta väg nu?
Hoppas att ni kan få till ett så bra samtal som möjligt.
Kram!
skrev trojja i medberoendet drog ner mig
skrev trojja i medberoendet drog ner mig
Ja håller med dig....
jag har dock lämnat, eller sagt att vi är inte tillsammans längre.... sen om det gått upp för han det tror jag inte, som du säger att det tas nog inte på allvar..
skrev linker i Var finns hjälpen?
skrev linker i Var finns hjälpen?
Första delen av sommaren passerad. Mycket är sig likt , men nu är det nya gömställen för ölen då det gamla i förrådet har blivit tydligt avslöjat för alla. Vi är många kontrollanter. Jag är så besviken, hade hoppats att samtal, medicin, böner och vädjanden skulle hjälpa. Men oron och saknaden har satt sig i magen och ryggen och det som skulle kunna vara så roliga stunder tillsammans med familjen har en skugga av försiktighet och osäkerhet för hur kvällen ska utvecklas.
Efter seriöst samtal med de vuxna barnen har han nu sagt att han inte ska handla på Systemet fler gånger ( utom i morgon då kompisen hälsar på ...) sen är det bara folköl som gäller. Vi får väl se,
Han säger att han skäms och är en misslyckad person. Att vi slår på den som ligger.
Han har svårt att ta in att det finns fler än han som lider av hans missbruk och inser inte vilken kärlek och omsorg som ligger bakom döttrarnas mod att ta upp problemet till ytam.
Vi vet och säger att den som erkänner och tar sig ur sin alkoholism kommer att möta stor respekt.
Men för mig är det nu, denna sommaren, som avgör om vi ska fortsätta tillsammans eller inte,
skrev trojja i medberoendet drog ner mig
skrev trojja i medberoendet drog ner mig
Ja håller med dig....
jag har dock lämnat, eller sagt att vi är inte tillsammans längre.... sen om det gått upp för han det tror jag inte, som du säger att det tas nog inte på allvar..
skrev flygcert i medberoendet drog ner mig
skrev flygcert i medberoendet drog ner mig
Men sant:
Du gör som alla vi medberoende gör och gjort- vi tjatar, ältar, hotar att lämna, gråter, ber, kräver, hotar, skäller, gråter, hotar osv osv, och alkoholisten vet - vi bara tjatar men vi gör inte verklighet av våra hot/krav, så hen kan lugnt fortsätta i samma stil och bara be om ursäkt emellanåt...
Så, som kastellen skriver- du kan inte förändra honom, han måste själv göra sitt val, och han förstår inte allvaret förrän du gjort allvar av ditt hot att lämna...!
Och det är svårt, jobbigt, sorgligt, och man skäms och alltihop på en gång, men det blir bättre!
Kram
skrev trojja i medberoendet drog ner mig
skrev trojja i medberoendet drog ner mig
Skriver lite
Han väljer flaskan hela tiden och använder situationer, ursäkter för l dricka och börjar bete sig som innan ... det här med att han ska börja ta tag i sig osv verkar inte så
skrev flygcert i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...
skrev flygcert i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...
Först, tack Mumin! Jag skriver dagbok sedan länge!,sparar allt, ja, jag är väl på banan, men det märks att han ändrat sig på många sätt.
Jag däremot känner og arg - min stora flicka är arg, och jag blir också arg. Orkar liksom inte med att få så mycket slag, skäll, skrik, ilska.... Utan jag blir arg tillbaka. Säger att hon inte får göra si och så, slå, osv, men ibland borde jag kanske bara bita ihop och låta henne hållas...?!
Och så klant-jag... Pratade med Den Förbjudne Mannen häromdagen... Och hans sambo kom på honom....orkar inte ens tänka.... Skäms så jag vill gå under jorden.
skrev flygcert i Min sambo är alkoholist
skrev flygcert i Min sambo är alkoholist
... Så är det nog befogat!! Och ta det på allvar!
När jag skulle lämna så hade jag redan lämnat, och blivit hämtad, hotad till att följa med hem igen, flera gånger... Så den sista gången jag lämnade planerade jag på ett helt annat sätt. Jag hade sagt oräkneligt antal gånger att jag inte. Olle levande honom, men det jag möttes av var främst "du har lovat mig", "jag fattar inte varför du inte vill det, det är ju du som beter dig så illa mot mig" osv. Så jag insåg att det som jag helst av allt ville - prata ihop oss, enas om att vi inte ska leva ihop, att han skulle förstå varför jag inte ville osv, det skulle aldrig hända...
Jag har aldrig riktigt skrivit här hur jag gjorde, eller: jag ljög ihop en annan historia här, för jag var så rädd att han skulle läsa och känna igen, men idag kan jag stå för det: mina föräldrar var iväg på en resa, och det gav mig några veckors boende och möjlighet att söka boende, så jag sa till exet att jag behövde hjälp i huset några dagar och att jag skulle tänka lite, och när jag lämnade så behövde jag bara ta necessär, allt annat hade jag förberett sedan månader så att det fanns hemma hos mina föräldrar (kläder till mig och barnen, leksaker & böcker till barnen, blöjor, pengar...) och då fick jag några dagar att känna styrkan och då kunde jag säga att jag inte kommer tillbaka.
Jag fick på flera ställen höra att det ofta blir värre i separationen - så om du är rädd, ta det på allvar!
Ta hand om dig, du är värd allt gott!
Kramar
skrev Izzy i Min sambo är alkoholist
skrev Izzy i Min sambo är alkoholist
Det har gått så långt att jag får panik av att åka hem och veta att vi är själva hemma!! Jag känner att det är nu de närmaste dagarna som jag måste säga till honom att jag inte vill att vi ska fortsätta tillsammans.
Känner mig rädd hur han ska reagera!!
Jag vet inte alls!!
skrev Mittendaliv i SÅ förvirrad!
skrev Mittendaliv i SÅ förvirrad!
Vad bra att du hittat hit och börjat skriva. Din resa är väldigt lik min med sambo som dricker och hund har vi oxå. Och tanken på att barn ska ändra allt är du inte ensam om att ha haft även om jag förstår att det inte är det som gör skillnaden. De där nertryckande och otroligt elaka kommentarerna gör så ont men det är en del av den missbrukspersonlighet som han enligt mig så tydligt har utvecklat. Du måste ut ur detta! Då menar jag inte att du ska lämna honom om du inte vill och är redo men du måste släppa tron på att du kan få honom att sluta dricka. Han måste som steg ett komma till insikt att han har problem, först då finns en möjlighet till bättring för er. Försök att fokusera på dig ett tag, ge dig själv pauser från din oro, gör det som tycker är kul och mår bra av.
skrev Mittendaliv i Att gå...
skrev Mittendaliv i Att gå...
Tack lost för att du delar med dig. Fy för den där skammen. För mig är det precis som du beskriver. Jag har valt att inte berätta eftersom jag vet att jag skulle få rådet att lämna och det har jag inte varit redo för än. Jag har skämts så mycket över mitt livsval och gjort allt för att fasaden utåt inte ska rasa. Så galet, det är ju inte ens vi som dricker!
Nu till dagens positiva. Sambon är helt förändrad och verkar på riktigt bestämt sig för att sluta dricka nu under behandlingen. Det är inte längre bara massa ord utan handling. Han går på aa möten varje dag, läser böcker och artiklar i ämnet, laddat ner app som räknar nyktra dagar osv... Han har gått in för detta 100 % . Det är helt fantastiskt egentligen men känslorna i mig behöver mycket mer tid för att hänga med och våga tro på hans nya eller egentligen gamla (före alkoholen) jag. Min oro och rädsla är där hela tiden men jag känner att den avtagit lite senaste dagarna. Jag hittar inte min roll i denna process men jag hoppas den klarnar med tiden. Kanske har jag ingen roll utan måste lägga all min energi på att hitta tillbaka till vem jag var innan jag blev rädd, stressad, tjatig, orolig och fylld av skam. Jag har för mig jag var glad och ganska enkel att leva med :)
Skriver om kämpandet. Kamp framsteg
Kände dagen efter ledsenheten att vilken tur jag vaknade hemma ensam, hade skämts, känt och vart besviken på mig sj att falla tillbaka ett steg i djupet! Måste klappa mig sj på axeln o säga att det var bra gjort, men också erkänna att det var INTE lätt!
fick en liten dimp igår kväll med, verkar komma då jag är ensam o på kvällen....