Senaste kommentarerna i forumet

@Wind
Så fint att läsa att du känner behov "av att få ha mig och mitt".
Ta hand om dig!
Kram

Det är så häftigt att få följa din resa @Tröttiz, du har kommit långt. Det där du beskriver är stort, att inte följa känslomässiga reaktioner in i gamla hjulspår utan ta ett steg tillbaka och agera enligt plan. Fortsätt sköta om dig!

Tack för ni tog er tid att svara
Så fint av er stort tack 🙏🌹😃

Ja jag känner ett stort behov av att angagera mig i mitt och det tar verkligen emot när jag tänker på att springa tillbaka in i det igen. Men visst är det svårt?! Massa känslor åt olika håll
Usch 😬🤯
Jag ska ha samtal med en kvinna framöver som arbetar med våld mm i relationer så jag får lämna allt där så kanske jag kan få mitt hjälpt 🙏

Är tacksam att jag ändå känner behov av att få ha mig och mitt

Kram wind 🌹

@Wind
Ja, jag menade för dig och din skull.
Att ni sköter om ert mående på varsitt håll.

@Wind
Godmorgon. Förstår fullt ut dina känslor en sådan blandning av glädje, oro och hoppfullhet. Mitt råd är att låta det ta tid, ge varandra tid för att se vad som händer.
Jag har många gånger tänkt och agerat utifrån att mitt ex varit nykter och rusat tillbaka för fort vilket har resulterat i att jag rasat längre ner när nykterheten tog slut, vilket det gjorde för honom flertalet gånger. (Menar inte att det behöver vara lika med ditt ex men chansen finns tyvärr)
Så ge dig och även honom tid att jobba med er själva, så kanske det finns något nytt och bättre att bygga på senare om ni båda vill det.

Hoppas att du får en fin dag. 🌺

Hej

Att söka hjälp för min skull isåfall
Inte för att få han och mig ihop igen om du förstår. Jag är helt slut på energi och vill ha mig tillbaka. Jag är så less på allt surr i huvudet just nu.

Mvh wind 🙏🌹

@Wind
God morgon.
Jag har inte varit i din situation med en initiativförmåga av den andra att söka hjälp. Kan dock mycket väl förstå att det rör till saker. Mer saker att tänka på samt arbeta med. 🌺

För jag tänker att som medberoende är man ju "van" vid vissa saker och om läget varit samma väldigt länge rubbas allt ju. "Jamen, hallå, vad händer nu?! " ... Fastän det är något bra som att den andre söker hjälp. 🤔🙏

Skulle det vara klokt att du nu söker dig till någon som jobbar med anhöriga, vad tror du om det?
Då han nu verkar arbeta med sig själv, tänker jag. Vi anhöriga påverkas ju något enormt.

Kram,
och ha en bra dag.
💜
// Tröttiz som inte vill köra till jobbet ...

Nu vet jag inte vad som sker ....
Exet har tagit tag o beroende centrum 🤔
Jag är jätte förvirrad.
Både glad,förvånad,förvirrad,rädd....
Han säger att det är för hans skull.
Han har tom varit nykter hemma hos sig UTAN min hjälp som att komma till mig och vart under mina vingar. Nu har han gjort det på egen hand. Jag trodde han ljög men hört via en som bor i samma hus att han vart nykter.

Det här rör ju till allt. Jag hade precis börjat släppa allt och tappat mycket av hoppet men nu sitter jag här med många frågetecken.
Jag vill verkligen inte in i nåt skit igen och tänka på han nu när jag mått så mycket bättre med att fokusera på mitt.

Hej.
Fyllesamtal; ilska mot mig och andra, självömkan om vartannat och hög röst. Så har man blivit uppringd av en person i detta stadium ... 🙄

Min kropp hann trigga igång en stress, kickade igång liknande reaktioner som tidigare före jag samlade mig och sade lugnt att jag hör vad han säger, att han inte mår bra, men att jag gärna pratar mera en annan dag och så lade jag på.
Konsekvens : ljudlös signal. Been there done that, men känns liksom inte så jobbigt mera att dra gränser. 🙏
Sådana här samtal gynnar ju ingen av oss.

Sköt om er.
💜

@Samsung50
Hej och tack för dina tankar. Vilken bra tanke du beskriver om att barnen åtminstone har ett nyktert hem. Det känns som en bra motivation.
Och det där med att släppa kontrollen ja. Och oron.
Det är fint att höra tankar från dig som ligger några steg före mig.

@Sara111 Hej, jag har inget superbra svar dock så hade jag och har samma funderingar. En sak som avgjorde för mig var att tänka att om vi delar på oss så har barnen iaf ett tryggt och nyktert hem varannan vecka och att om det inte fungerar med pappan så kan man orosanmäla och då kan han få hjälp och stöttning av socialen och ev sjukvård eller så får han inte ha barnen alls. Så länge vi bor kvar så hjälper vi ju till att styra upp familjelivet så den som missbrukar kan fortsätta sitt missbruk utan konsekvenser. Jag hoppas ju att mitt ex ska styra upp sitt liv och ta hand om barnen på ett bra sätt i framtiden, men bara han som kan påverka och välja hur han vill leva sitt liv. När man delat på sig måste man också träna på att släppa den kontroll man som medberoende har arbetat in. Kontroll och oro som gör att jag fortfarande mår dåligt trots att vi inte bor ihop längre.

Men en annan sak.
Jag har stort stöd.
Och support av min pojkvän.
Jag är så tacksam.
För kärleken.
Och för andra goda relationer.
Det betyder allt.
Jag väljer.
Bara.
Goda relationer.
Något annat har jag.
Inte.
Tid.
Med.

Och jag valde att bara gå.
Jag stannar inte kvar i skiten.
Tack ADHD att jag kan.
Jag har gjort det här förr.
Jag klarar mig.
Alltid.

Från den ena dagen till den andra.
Mycket har förändrats.
Som en lavin.
Kom en hel del på samma gång.
Upptäckter.
Insikter.
Hur människor i ens närhet beter sig.
Bemötanden.
Som inte är fina.
Som inte är vänliga.
Som inte är tacksamma.
När jag ger en gåva.
Av tid.
Av arbete.
Av tjänstgöring.
Av ett ex.
Som hör av sig.
Med ett facit.
Av att inte förstå.
Respekt.
Och annat.
Jag gör som kungen.
Jag vänder blad.
Jag söker nytt jobb.
Jag vill inte stanna.
Där människor inte gör så mycket annat.
Än skvallrar.
Och pratar skit.
Usch!

@Prinsessan1 ❤

Hej Nell,
Tack för ditt svar. Ja, det är inget lätt beslut. Jag känner mig helt låst för att jag inte hittar en lösning som känns bra hur jag än vänder och vrider på situationen. Bara pest eller kolera att välja på och hur jag än gör så kommer barnen ta skada. Nu vill jag bara fokusera på vad som blir minst dåligt för dem. Men vet inte vad det är.

Hej Sara111!
Vilket svårt beslut som du står inför, där du brottas med vad som blir bäst både för dig själv och för barnen. Vad klokt att du söker stöd i det!

Jag tror att det är många här som har erfarenhet av det du beskriver. Jag passar på att puffa lite, eftersom det ibland kan ta lite tid innan en tråd får fart. Om du vill bolla ditt beslut med en rådgivare är du också välkommen att skriva till oss i frågelådan: https://alkoholhjalpen.se/fraga.

Varma hälsningar,
Nell, Alkoholhjälpen

Hej Tvillingmamman! Hur har det gått för dig?

@Prinsessan1 Förlåt, men jag såg inte ditt inlägg förrän idag! Jag förstår din vånda och lider med dig. Jag ser också att du har ett barn att ta ansvar för.
Att du gör rätt tvivlar jag inte ett dugg på och du kan nog med största säkerhet betrakta dig själv som den klokare just nu. DU behöver få en plats för vila och din man behöver ta hand om sitt problem på egen hand, det kan jag med säkerhet säja. Han måste sluta för sin egen skull och jag har lärt mig den hårda vägen att inga samtal och andra "hjälpaktioner" har någon som helst inverkan på en missbrukare så länge som hen inte är på det klara med att det handlar om liv eller död och att insikten kommer inifrån, inte från påtryckningar utifrån. Jag hade sån tur att jag fick möjlighet att köpa en liten lägenhet till ett bra pris, behövde inte ta något lån och har en väldigt låg hyra. Huset vi äger gemensamt är avbetalat och vi är inte skilda. Vi har fortfarande gemensam ekonomi på det sättet att vi hjälps åt med utgifterna för de två boendena, det får vara så på obestämd tid. Min man jobbar på sin nykterhet på sitt håll och jag med mitt medberoende på mitt håll. Vi träffas ett par gånger i veckan, lagar mat tillsammans och kanske gör någon utflykt. Det känns ok, men jag har nog långt kvar till att må bra. Jag är fortfarande medberoende i allra högsta grad och funderar mycket över vad min roll är nu. Har jag något ansvar för min mans nykterhet?
Mina känslor är nu vänskapliga och det kommer nog inte att ändras, alltför lång tid i medberoende har tagit död på de riktiga kärlekskänslorna och kanske är det en fördel i mitt tillfrisknande, jag vet inte. Kanske har ni chansen än att rädda er relation i en framtid där din man kommit till insikt, det är inte omöjligt. Men jag är säker på att ni har mycket större chans på detta sätt. Ni behöver som sagt jobba med er själva, var och en på sitt håll. Du gör rätt, jag lovar och du har ingenting att förlora. Bara möjligheter att vinna. Kramar 🧡

@ChangedMe
Tack. ❤️
Hoppas sinnesrobönen är en del av många bitar som gör att ditt livspussel faller på plats. Att du börjar må bra.

Ni har ju levt ihop i så många år, och vid sidan av den man som dricker blev du ju kär i. Kan förstå att det är jobbigt.

Det där kontrollerandet känner jag och nog många andra igen. Ännu kan jag reagera på om någon öppnar en läskburk ... ljudet ...

Håller tummarna att dagen din är bättre i morgon.

Kram. 🌹

@Tröttiz Tack för ditt tips om sinnesrobönen, skrev precis ut den. Tänker ha den bredvid sängen. Idag är det jobbigt, bara gråter, gör så ont i hela mig allt detta. Det tar en sådan energi ja, helt dränerad känner jag mig. Funnits och finns fortfarande många stunder när jag tänkt att jag orkar inte längre, vill bara lägga mig ner och sova för evigt. Men sen väcker jag mig själv för jag har så fina barn, familj och vänner och världen är trots allt vacker när man ser igenom snåren och alla dessa taggar som verkar peta ut här och där. Ta hand om dig du också, kram ❤️

@Tröttiz
Kram och du har nog rätt 🙏🌞❄️

@ChangedMe
Ja, jisses så medberoendet är starkt ... Tar sådan energi. Varit en helsikes process med tankar och känslor.

Gläder mig att läsa att du jobbar med dig själv ett år tillbaka ungefär. Får inte glömma sig själv. 💜
Är du bekant med sinnesrobönen? Många förknippar ju den till de människor med beroende. För mig var bl a den en stor hjälp (och också nyktra alkoholister för att bättre förstå beroende). Jag rabblade den bönen i huvudet ett antal gånger minns jag ... Maktlösheten är ju himla jobbig. 😔

Sköt om dig.
Kram.
💜

@Prinsessan1 Tack <3 Ska kolla mer på sidan här, framförallt det program du nämner. Jobbar med mig själv sen ett år tillbaka ungefär och ja det är är nog största anledningen till att jag äntligen vågat tänka att jag ska ta mig ur detta. När man inser sitt eget värde och börjar älska sig själv (igen). Men medberoendet är starkt, och djupgående. Så fantastiskt att du hittat styrkan att lämna och få må bättre <3 Kram

@Snödroppen
Och jag Upplever att du mer vårdar dig själv samt att du är här och nu.
💜
Kram. 🌺