Senaste kommentarerna i forumet

att du har sökt hjälp hos kurator och så bra att du har en vän som kan hjälpa dig med ett praktiska. Kanske ditt största steg är från tanke till handling... att öva dig i att göra saker utifrån din vilja och hitta sätt att skydda dig från obehaget när (om?) han blir arg. Att våga pröva. Att du pratar med kurator och planerar med din vän är också sådana steg. Troligen känner han av när du är på väg i tanken och då lugnar det sig och då rör du dig tillbaka. Fortsätt skriva här och beskriv vad som händer i dig. För din egen skull. Det är en lång väg till botten av sig själv men när du hittat den kommer du att stå stadigt och veta vilken riktning du vill välja. Riktningen i ditt eget liv! Kram och Påskglädje önskar jag dig! / mt

Ja Wolf jag förstår vad du menar nu och jag håller med dig.
Det är precis som du skriver att det är gammalt och invant och man blir trygg i det på nåt konstigt vis.
Mina tankar på att gå isär har pågått under väldigt många år.
Ibland har det nästan känts som att jag har varit på väg men sen har det blivit lugnare och jag skjuter fram det hela tiden.
Det är också för att jag är rädd för vad som ska hända sen osv..
Tack Mittendaliv för att du tror på mig och att förändringen är nära.
Jag hoppas så att du har rätt!!
Att göra en plan är nog bra hur man ska gå tillväga.
Jag har försökt att göra det genom att gå till en kurator som har stöttat och hjälp mig hur jag ska gå tillväga.
Har också en god vän som alltid ställer upp och har lovat hjälpa till med flytt och så.
Men ändå har inte kraften in funnits sig än.
Jag är glad för din skull att din sambo har hållit sig i från alkoholen.
Hoppas att det går bra för er!!
Kram

Vill passa på att hälsa dig välkommen. Skriver från "andra sidan" jag menar vi som själva har/haft problem med drickat.
Du kommer säkert få en massa bra råd och tips. Men det är svårt eftersom det är en stark fiende du har.
Låter ju i alla fall som att det 'är ganska illa. Tre flaskor Vodka för en helg....

Vodka, men det kanske du vet, brukar ju inte drickas för att det är så himla gott. Däremot är det allmänt känt att man snabbt blir påverkad,
och att det är den alkohol som är lättast att dölja (ingen direkt lukt) Med andra ord är det nog en av alkisarnas favoritdricka
som inte vill bli konfronterade med att dom dricker.

Lycka till med allt, snart kommer råden från dom som har samma erfarenhet som du

En riktigt glad Påsk

//PP

Ja Mt det känns bra att kunna skriva några rader om sina funderingar och hur det känns.
Jag var inte på konventet men jag hade gärna velat det.
Det är så svårt att komma i vag utan att sambon får reda på vart man ska .
Det ska jag väl egentligen vara öppen med men jag vet att han skulle bli arg och jag orkar inte med det.
Igår hade han druckit igen och han försöker alltid mucka gräl och få i gång bråk:(
Jag talade om för honom att jag kände mig glad här en dag för en grej jag hade fixat men han måste tala om för mig på en gång att det var en sak jag hade missat.
Han kan aldrig låta mig vara glad verkar det som utan måste alltid säga något negativt.
Kram

Izzy jag tror faktiskt att du är närmare en förändring nu. Du och dina flickor-er trio förtjänar så mycket bättre! Speciellt eftersom du skriver att du inte tror att han någonsin kommer att sluta dricka och du inte vill ha det så här. Jag tycker det är skönt att göra en plan för vägen ut, kände mig friare bara av att veta att jag kan gå. Det är ett steg på vägen i alla fall. Trist att du kände dig så ledsen i helgen. Känner igen mig i känslokarusellen. Ledsen, rädd, arg och ibland bara så otroligt trött. Här hemma har vi haft två nyktra veckor och jag kämpar med att unna mig att må bra när det faktiskt är bra. Inte alltid enkelt med alla tankar som spökar.
Ladda med kraft och energi i vårsolen denna helgen! (hoppas den ska skina även där du bo)

Kram

Hej Izzy

All slags förändring, ligger i framtidens tankevärld. Antingen lever man i dåtid eller framtid, aldrig i nuet. Man kan planera ekonomiskt/socialt för förändringar, men steget till det slutgiltiga tar tid, att flytta t.ex.
Även om man har det taskigt på hemmafronten, är den miljön något du känner till. Förändringen till det nya livet, har ju inte skett än, eftersom du inte har lämnat. När du väl har gjort det kommer ju det gamla livet att blekna och endast minnen finns kvar. Det nya blir en framtid vad som än händer, kan det bara bli bättre och tryggare.
Det är ofta medkänsla som gör att man stannar kvar, för man tror att det ordnar upp sig. När jag skilde från mitt ex, tog det 3 år från själva beslutet till den faktiska handlingen. Förändring är inget som sker över en natt, särskilt inte de mentala/känslomässiga valen. Hoppas att du förstår vad jag menar nu?
/wolf

att du skriver ner dina funderingar (och din oro?). Jag vet inte om du var på konventet i lördags - man vet ju inte vilka som är där :) - men jag var där och är tacksam över det. Det är alltid lika befriande att höra att JAG kan påverka MIN situation, att JAG kan få det bättre oberoende om alkoholisten dricker eller ej. En av mötesdeltagarna läser det i en text i inledningen av mötet. Även slutorden är så befriande. Om du inte deltog nu så finns ju nya möjligheter. Om man inte vill gå på sin hemort kan man söka sig till ett möte någon annanstans. Min man var på sina första möten i Stockholm just för att närorten är i ett litet samhälle. Det är värt att pröva och känna sig för.

Jag klistrar in dagens Carina Bång till dig "Att hålla fasaden uppe" http://medberoendeinfo.blogspot.com/ och Alanons text "Till dig som är ny" http://www.al-anon.se/Om-Al-Anon/Till-dig-som-ar-ny/ Det är konvent i Västerås 26 april - rekommenderas. Kram till dig / mt

Jag förstår inte riktigt vad du menar?
Ja det är jättesvårt att ta steget till förändring men jag hoppas och tror att det ska bli till det bättre i alla fall.
Det jag menar med att ta steget är att jag ska lämna honom eftersom jag inte tror att han någonsin kommer att sluta dricka.

Hej Izzy!

Stegen/steget blir svårt att ta, eftersom du inte vet vart vägen (förändringen) för dig?

/wolf

Visst är det så att vi har ett eget val men varför ska det vara så svårt att ta steget??
Har känt mig så ledsen och låg i helgen och funderat på hur vi har det och när det ska bli en förändring.
För den måste ju komma, det går inte att ha det så här resten av livet!
Jag känner mig i alla fall glad när jag får umgås med mina flickor, de ger mig glädje!
Ja visst är det lite komiskt att det är vi som blir nykterister fast det inte är vi som har såna problem!
Man kan ju skratta åt eländet ibland:)
Kram

så vänliga ord. Vi gör forumet tillsammans och jag är tacksam för att få vara med som en del i gemenskapen. Kram / mt

jag kan, jag vågar!!! Heja dig flygcert som vågar, vill och kan! Åtminstone har du redan vunnit dig själv:) Fina, fina du! Kram / mt

Tänker på dig, min fina cybervän, min räddare i nöden, min stöttepelare, och också min "partner in crime"...
Ta hand om dig, du behöver tänka på vad som är viktigt för dig, hur du mår. Det känns på många sätt som att du vet hur du ska tänka/tycka/göra i din relation, men du är också tydligt påverkad och skadad av ditt medberoende och det tror jag inte att man riktigt förstår förrän man börjar bli fri från det... Även om man vet så är man liksom omedveten?! Du är viktig och jag förstår att du på många sätt älskar maken, men man får inte behandla någon så som han behandlar dig!

Stora kramar

Blir alldeles varm i hjärtat av er!
Sorgsen och mt- mina livräddare och stöttepelare, Adde - tack för alltid så fina ord, yogi, en likasinnad och som förstår....

Jaa, hur gick det? Advokaten hade minsann inga tveksamheter... Självklart kan han inte säga hur det går, vad det blir av det, domar eller så, men han ansåg det klart att det fanns flera saker att gå på i utlåtandet! Och - jag känner mig stark!!! Jag backar inte, som jag gjort så ofta förr... Jag har varit i kontakta med ex-sambon och där blev det som vanligt - jag är sjuk i huvudet och behöver vård, jag ska sluta hitta på elaka saker om honom, han har varit lite småarg ibland men bara med rätta och jag känner inte honom längre så jag har inte med hans humör att göra, det är jag som styrt hans liv, hotat och skrämt och nu vill han inte leva så mer och nu får det räcka med att jag utsätter barnen för alla mina hemskheter...?! Ja, i korta drag ungefär så... Det blev ganska många, välformulerade fraser om hemska mig och fina, bästa honom. Och för en kort sekund tänkte jag "hjälp, gör jag fel nu, det kanske är jag som är knäpp", men det gick över rätt snabbt. Så nu blir det en stämning, gulp... Det låter hårt "stämning", men jag vill i alla fall känna för min och framför allt för barnens skull att jag i allafall gjort allt jag kunnat, även om det slutar med fortsatt växelvis boende så har jag försökt. Men, det svider att tänka att han kanske kommer framstå som att han klarare a tt ta hand om barnen och är fantastisk... Men, nu är nu och jag kan inte tänka så långt framtiden, jag kämpar här och n u, och nu ska jag snart gå ut och fixa i min härliga trädgård, en ledig dago ch solen skiner, fåglarna kvittrar och blommorna är ljuvliga och, ja, ni vet - jag har mitt eget hus, jag kan!!!!!!
Kramar till er alla

Du är en ängel här inne, till stor hjälp för så många. Tack för att du finns.
Kram

helvetiskt gift http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/kidnappad-hjarna.
Lycka till! Styrkekram / mt

Du är en fantastisk människa Yogi, har läst mycket du skrivit. Tack för dina fina ord, jag tror och hoppas oändligt men är beredd nästa gång, om det blir en nästa gång.
Nu är han frisk, mår bra men djupt ångerfull och chockad. Han trodde faktiskt helt ärligt att det aldrig mer skulle kunna bli såhär. Nu har jag varit lugn och sansad, inte bråkat eller frågat en massa, ställt han till försvar eller nånting. Känns bättre så. Han har sagt nu att han ska bli frisk och hålla sig frisk resten av livet. Det är hans mål.
Men alkoholen verkar vara ett helvetiskt gift. Tittar på tv om alla djur på jorden som också älskar att berusa och droga sig. Och där det händer hemska saker just därför. Vi är bara som vilket djur som helst tydligen.

Tack igen Yogi:-D

Nu är länge sedan jag var här. Det är väl ganska lugnt, hemma han käkar Campral, tror jag. Trixigt att fråga. Det är ett känsligt ämne. Lyckades hitta en omväg idag. Ibland blir jag orolig. Det tar dock längre tid innan panikkänslorna kommer. Det är ett gott tecken. Helgen har varit märklig. Barnen har varit på övernattning med scouterna och då har han haft många oförklarliga ärenden. T ex i går kväll, fick han för sig att köra en runda utan att fråga om jag ville följa med. Kändes bra att kunna kommentera det utifrån det, för annars är det han som säger att det är jag som inte ger honom uppmärksamhet.
Sedan på kvällen i sängen (varning för kanske för privat, men vet inte var jag kan säga/ skriva om detta om inte här) så fick han utlösning innan vi hade kommit igång. Visst är han snabb annars också, men så här har aldrig hänt förr. Visste faktiskt inte vad jag skulle säga. Låg bara tyst.
När han är så här vill jag bara att han tar sina problem och försvinner. Jag har inte bett om att ha det så här! Samtidigt vet jag att det inte är en lösning.
Vi får väl se vart hän det barkar, skönt att få skriva av sig lite.

Jag hoppas verkligen det. Du beskriver er kärlek så fint och ni kan verkligen ha det fint och få det bra tillsammans om... Ja OM finns ju där i bakgrunden. Förutsättningen för att ni ska lyckas. Jag känner så väl igen det. Hoppet om relationens överlevnad. För oss gick det inte. Många misslyckas. Men det finns de som faktiskt klarar det! Hoppet finns! Det är inte orealistiskt, men det kräver hårt och målmedvetet arbete under lång tid.
Åter igen: hoppas att ni klarar det, er relation är värd att kämpa för. Men inte till vilket pris som helst, och de tankarna har du ju med dig.
Varma lyckönskningar och all styrka på vägen.
//Yogi

Den kommer han att läsa till slut. Den hjälper även oss anhöriga att förstå om vi läser den. De alkisar som jag pratat med säger att behandlingshem inte fungerar för där jobbar inskränkta, fördömande och överlägsna personer som inte vet ett smack om alkoholism, egentligen. På AA vet alla eftersom alla varit alkoholister.

Men självklart ska du flytta ifrån honom och hitta ett eget liv. Blir han nykter till slut så får ni väl börja om om det går. Men köp honom boken!
Lägg den bara på bordet och gå sen. Säg inget.

http://www.aa.se/webbshop/

Lycka till! Du är värd det bästa.

Men nu är allt bra här hemma igen och det känns så skönt. Tror han vet nu att det inte går att lura sig själv längre. I fredags hade han farit med cykeln och köpt sprit och han fick i sig en halv plunta, sen hittade jag honom på farstubron. Han sov sen hela kvällen men kom till soffan vid klockan tio och vi såg på tv en stund, gick och la oss tillsammans, han nyduschad och luktade gott. Vi hade underbart sex bara så där, oemotståndligt....jag sov på hans arm och visste att nu är det över. För den här gången men kanske även för gott.
Vet hur mycket han älskar mig och dum i huvudet är han inte. Blir det en nästa gång så flyttar jag med dottern.
Jag var på franskakurs i går och var borta några timmar, visste, kände i magen, att faran var över. Märkligt egentligen. Men det var sant, han hade inte druckit något när jag kom hem. :-) Nu är det dag två som nykter och han mår snart helt prima. Mycket att ta itu med till veckan, alla jobb som han missat.

Jag tror att det blir bra den här gången. Vi ska hitta ett annat sätt att umgås, jag får träffa andra om jag vill dricka vin till maten. Han ska börja lusläsas AAs bok och göra de tolv stegen. Det SKA bli bra. Det måste ju för annars måste vi skiljas och det vill ingen av oss. Älskar honom så mycket.

beslut att lämna nu Slutkörd. Du kan inte hjälpa honom och vi som står vid sidan kan inte förstå alkoholistens "varför".
Sök dig gärna till Al-anon, där möter du människor som vet från insidan och du får stöd utan fördömanden. Inte heller de som missbrukar fördöms och det är så befriande. Kram / mt

Jag håller med dig det är fruktansvärt att ens underbara (förr) man är ett vrak som stinker o är totalt motbjudande. Han gråter o är ynklig. Jag känner mig elak när jag väljer att annat liv nu. Har bestämt mig att flytta. Men jag känner för honom jag vet att han egentligen inte vill dricka. Men alkoholen är övermäktig.
Hoppas att du kan se att livet ni har med fester o middagar inte är värt ngt när det är som det är. Jag har gjort det nu.
Eran dotter o du är värda ett liv utan alkoholism.

Efter att ha tillbringat 5 veckor i behandling på Jälla är det första han gör att supa ner sig både fredag o lördag. Även helgen innan han kom hem så söp han ner sig på lördagen o tog buss o tåg hem. Då handlade jag som en riktig medberoende o skjutsade tillbaka, fikade på anhörighetsfikat o låtsades som ingenting, inom mig rasade jag. Av fem veckors behandling där mobil o dator varit "förbjudna" har han lyckats smussla in både och för att sedan trakassera mig dag som natt.
I fredags lämnade jag hemmet o var borta hela dagen. Lördagen skulle vara vit men närjag kom var han onykter varvid jag åkte hemifrån. Kunde inte sova borta men kom hem sent. Mitt i natten går han upp ner i garaget stannar där ett par timmar för att komma in superfull.
Jag har bestämt mig för att lämna men vad är det som händer. Han var nykter i fem veckor, en vecka innan o fyra på Jälla. Varför tar han inte till sig behandlingen? Är han inte "färdigsupen"? Är det så nu att vi bara ska släppa taget. Säga att vi finns här om du väljer att vara nykter men annars är du ensam.
Ganska klar med vad jag ska göra, flytta så snart det går.

Jag lider med dej. Du skall inte behöva ha det så hör. Jag tror han kommer på bättre tankar om du ställer ultimatum att inte dricka mer. Tänker på dej, hoppas det går bra .