Senaste kommentarerna i forumet

att min tråd kan vara lite stöd för dig.
Jag har läst din tråd också och det ser ut som att vi är i liknande situation .
Det känns som att din sambo har kommit en bit längre med att inse att han har problem med alkoholen.
Han har gått i terapi och tagit tabletter mot suget vilket jag har svårt att tro att min sambo skulle göra.
En enda gång har jag trott lite grann på att han kanske tänkte sluta dricka el i alla fall dra ner på det.
Det var efter en fylla som jag kände att jag hade fått nog och sa att jag inte tänkte sova hemma den natten.
Jag har aldrig sagt nåt sånt till honom förut och har alltid trott att han skulle säga åt mig att sticka om det inte passar vilket han inte gjorde .
Han sa att han skulle sluta dricka och om han inte gjorde det skulle han söka hjälp. Han bad också om ursäkt till våra barn som han inte brukar.
Men efter ett tag är det lika igen enda skillnaden är att han smyg dricker.
Vi tar aldrig alkohol tillsammans längre , så det är jag som blivit nykterist.
Han tål inte alkohol för han blir bara dum och muckar gräl och spyr ur sig en massa elakheter och vill trycka ner oss och höja sig själv till skyarna.
Det är ju så självklart att man inte vill leva med en alkoholist precis som du skriver men det är så otroligt svårt att ta steget.
Ja vi måste tro att det blir en förändring!
Vi får kämpa på och stötta varandra!
Kram

Nu har jag läst nästan hela din tråd och det är det bästa stödet. Att känna att man inte är ensam. För visst är det så självklart att man inte vill leva med någon som missbrukar alkohol och skapar massa besvikelse och samtidigt går dagarna till och med åren och man inser att man fortfarande är kvar. Min sambo blir precis som din helt personlighetsförändrad när han dricker. Så konstigt att dessa två sidor kan finnas i samma kropp. Nykter mycket omtyckt av alla, snäll och omtänksam. Sen med alkohol i kroppen så bara maler han på med elakheter. Ofta samma ramsor så jag kan dom utantill nu. Jag har också funderat på alanon men inte tagit mig dit än. Och många gånger har det varit sista chansen. Vi kämpar. Jag känner att förändring kommer.

Heja dig!

Att man inte är ensam om sina tankar.
Tänk om jag kunde få kraft att ta mig i väg på ett sådant möte.
Jag känner ju att jag inte klarar av det här på egen hand och behöver ha någon som stöttar mig.
Mina föräldrar och några få vänner skulle hjälpa mig det vet jag men det skulle kännas bra att få stöd av dem som varit i samma situation .
Det är så invant att ha det så här och man vet inte om något annat eftersom jag var så ung när jag träffade honom, därför är det så svårt att bryta den här vanan och göra något åt det. Självklart var det bättre när vi var yngre men han har alltid druckit för mycket och varit dum när han är full. Jag förstår inte att jag stannade kvar då egentligen när det hade varit mycket lättare att gå .
Tack Flygcert för att du delade med dig och berättade , det känns bra att veta hur det är.
Kram

Tack för stöd! Läser mitt första inlägg då det var dags att gå och nu några månader senare kan jag konstatera att jag är kvar.. Kanske har jag fortfarande kvar den naiva tron om ett lyckligt slut för oss. Tiden i detta sammanhang går läskigt fort. Det kom en våg av hopp då min sambo inser sitt problem och sökte hjälp. Hjälpdjungeln var inte lätt att hitta i och verkligen blandad nivå på de kontakter vi haft. Eller så kanske det inte spelar någon roll för allt handlar om att den som dricker ska bestämma sig och min tro på hjälp utifrån var för stor. Jag vet inte. Det är så klart ett stort steg på vägen i hans resa men jag tror fortfarande inte att han verkligen har bestämt sig. Drickandet har inte upphört.
I fredags när min oro var så stor så kom han hem helt nykter och glad. Och där satt jag som en kall ångestboll :) Det visar så tydligt att det nästan inte spelar någon roll nu eftersom min rädsla är där oavsett. Försöker därför ha fokus på mig, vara här och nu och inte måla upp skräckscenario i framtiden. Tankarna snurrar vilt och jag har insett att välja bort detta missbruksliv i mitt huvud blivit synonymt med att jag blir evig singel, ensam, bitter och barnlös. Och då väger det helt plötsligt jämt. Hjärnan är bra lustig.
Jag hittar ju till dörren om/när jag är klar med detta. Det bara måste jag komma ihåg.

Nu har tre veckor och en dag gått.
Jag o sonen bor hos min syster o hennes familj.
Jag mår faktiskt bra.Men oroar mig mycket för sonen.
Vi har fått en tid på BUP i morgon.
Han säger att han inte orkar må dåligt längre.
Jag hoppas också att Mäklaren kan ordna med fotograferingen av huset snarast.
Nu vill jag bara sälja och flytta till något nytt.
Mannen sms och tjatar hela tiden.
Lovar att bli nykter men jag vill inte ens ha honom om han bllir det någongång.
Orkar inte mer.
Han har krossat mig inombords sakta men säkert.
Jag är färdig med honom o alla hans svek.
Har inte ens saknat honom.
Sen är det en sorg jag måste lära mig leva med om han fortsätter misshandla sig själv.
Och det är hemskt att se honom så sliten.
Han har alltid varit mån om sitt utseende o allt.
Nu börjar han få' mage o se riktigt sliten ut i ansiktet också.
Han har varit o hälsat på sönerna i Gtb nu i en vecka.
Han orkari inte jobba.
Och mellansonen var riktigt ledsen över att se sin pappa så förändrad.
Tror inte han förstått hur illa det är.
Han tycker det är jobbigt att han är där när han dricker.
Äldsta sonen skulle hjälpa sin bror och försöka prata med honom ikväll att han måste åka hem.
Jag ringde även hans pappa och bad om hjälp.
Tycker så synd om sönerna att behöva se honom så sliten.
Ja man är verkligen maktlös över vad alkoholen kan göra med en människa man känt 30-år.
Så otäckt med denna förvandling.

Han fick hjälp .....chefen tog honom till en läkare. Ingen alkohol på tre månaden plus akamprosat.
Hur gör jag själv .....Jag vet , att jag kan inte ta ett glas vin själv och det är okej för mig . Känner ni igen det jag skriver ?

i din berättelse. Jag som din mamma, mitt ex som din pappa och min son (17 år) som dig. Tillslut orkade inte jag mer att försöka "leka familj". 19 år fick räcka och jag ångrar att jag inte gick tidigare. Jag har fått lite anhörighjälp via socialtjänsten så kolla om det finns där du bor. Vi hade anhörigträffar på 6 ggr. De övriga var föräldrar till drogmissbrukande ungdomar men våra känslor är ju säkert samma. Din mamma borde gå och prata någonstans. Jag började öppna mig på jobbet, grannar, vänner, forum mm mm. Det kändes så skönt att få öppna sig. Hoppas att ni hittar stöd någonstans. Mitt ex nekar fortfarande till sitt beroende el att han behöver hjälp. Men jag kan hjälpa mig och barnen. Lycka till

... Och tankarna om att andra på ens lilla ort ska känna igen en, prata om en osv, och jag drog mig för att gå på möte. Ville inte känna mig "konstig"... Och första gången satt jag i bilen utanför och tänkte att om det bara går in massa konstiga människor så åker jag hem igen, hmm... Men så visades det sig att alla såg ju ut som vem som helst, det kunde ha varit min mamma, min pappa, min bästa vän, någon av mina grannar och några av mina kollegor samt några av dem man möter när man är och handlar, typ! Men med den stora skillnaden att redan när jag öppnade dörren så kände jag mig så hemma! Men jag har hört om flera som provat olika grupper för att man inte känner så i vilken grupps som helst, så testa om du kan!
Och här, i anonymitet så kan. Jag säga att en av personerna har jag sett jobba i en butik här, en annan var en tidigare chef till mig, och först skämdes jag - men sedan insåg jag ju att det man säger där, det stannar där, och inte minst - vi satt alla i samma sits!!! Och man säger det man vill, ingen tvingas till något!
AlAnon var en av de saker som gav mig styrkan att förändra den livssituation som jag var så missnöjd med!
Ta hand om dig!
Kram

Men det vet väl alla som lever med en alkoholist!
Det är precis som du säger Mt att man bara trampar runt i sörjan fast man vet att det är fel och att ingen mår bra av det.
Har tänkt lite på det har med alanon men har varit för feg att ta kontakt. Hur fungerar det? Jag bor på ett litet ställe och jag vill inte att folk ska få reda på. Det snackas så mycket och jag vill inte hänga ut honom på nåt sätt. Men jag känner att jag behöver hjälp för annars kommer det här bara att fortsätta och fortsätta.

...kaotiskt skrivandet....Igår träffades vi igen. Han var här hos mig för att fira min son. Vi hade det trevligt.Två dagar i råd hjälpte han sin kompis flytta till nya lägenheten....Vi har bestämd , att vi ska åka på resan tillsammans. Men !!!!! Idag ska jag gå på samtal själv och hans chef ska prata med honom !!!! Allt kan vända drastiskt , därför räknar jag inte så mycket att resan blir gjort, men hoppas jag att han ska lyssna noga och ska förstå vad han gör mot sig själv.
P.S. Jag vet inte om han drack nåt både på lördag och söndag kväll för vi bara skriver till varandra....inget luktar i luren :)
Kram

konstigt Izzy att man ser så tydligt hur illa det är och ändå fortsätter trampa runt i samma sörja. Och nej, jag tror inte han fattar varken hur det är eller ännu mindre hur du känner. Han är helt fångad av alkoholen - så är det.

Jag har säkert redan föreslagit Alanon till dig och åtminstone att du skulle skriva regelbundet - det är bara dig du kan förändra och du behöver hjälp i den processen. Också för barnens skull behöver ni få hjälp och komma ur den destruktiva situationen så snart som möjligt. Kram och styrka / mt

Jag måste bara få skriva av mig lite! Tänk att man ska behöva känna sig så maktlös! Allt bara rullar på som vanligt år efter år,och jag är helt oförmögen att göra något åt det. Jag vet inte ens riktigt vad jag är rädd för om jag skulle gå. De som jag har berättat för skulle förstå mig och tycka att jag gjort rätt och jag tror att mina älskade döttrar också skulle göra det.min ena dotter har frågat om det inte är jobbigt att vara i hop med nån som är så olik mig och inte har samma åsikter. Hon sa också att jag förstår inte hur du står ut med honom eftersom han dricker. Men det jag är mest rädd för är ju som jag har skrivit förut hur det har påverkat barnen. Jag vet att det påverkar dem mycket! Min ena dotter mår inte alls bra för tillfället och har varit mycket hos läkaren på undersökningar och tagit massor av prover. Tänker att det kan vara så att allt hon har varit med om och fått utstå har gett sig till länna och att kroppen talar om att nått är fel. Jag är så orolig för henne och undrar vad det kan vara. Hoppas läkarna kommer fram till något snart så hon får hjälp! Sambon fortsätter som vanligt att supa och vara otrevlig både i veckorna o på helgerna. Han gömmer sina ölburkar som han tror att jag inte ser men jag orkar inte säga nåt. Han tror väl inte att jag märker nåt heller fast han inte kan prata ordentligt och vinglar när han går. I går var vi själva och han skulle laga maten. Han skulle göra pasta med räksås men glömde räkorna och hade kryddat så det brann i munnen. Han hade dukat också (jag brukar duka lite extra fint på helgerna) med helt olika glas och lägger besticken slarvigt och hade lagt pastan i en alldeles för liten skål så hälften var väl nästan utanför. Det hade han räddat med att ställa en större tallrik under. När han hade ätit färdigt men inte jag så går han från bordet och ner i källaren och sätter sig på en stol och sover. Det är en helt vanlig lördag kväll här hemma och har så varit läänge! Jag kanske låter gnällig nu men jag är så trött på det här! Han verkar inte fatta någonting att jag känner så här eller också vill han inte förstå. Han planerar ju saker som vi ska göra och så men jag vill inte planera någonting , bara ta en dag i taget!

Hej. Ja, din mamma dricker för mycket. Jag har skiljt mig fr en alkoholiserad man och har en 17 årig son som också är trött på sin far. Samtidigt som han vill vara där, umgås och försöka övn.köra med pappa. Min sons skolkurator anmälde till socialen och jag flyttade barnen till mig. Tyvärr kan ingen få dem att sluta dricka om de inte själva vill och man känner sig hjälplös. Kan du bo hos din pappa? Ställ krav på din mamma att hon ska vara nykter när ni träffas annars kommer du inte. Jag vet att det är svårt att genomföra men man måste sätta egna gränser för att må bra. Nu ska du fokusera på dig själv. Vad mår du bra av?
Mitt ex lovade socialen att han inte skulle dricka när barnen var där. Precis det hände när 17 åringen var där förra helgen så jag fick ringa och påminna honom om vad han hade lovat. Fortsätter det så kommer jag att hindra barnen från att åka dit. Man måste markera att det inte ok.

- det viktigaste är att du skriver och gör saker för din egen skull! Men du kommer säkert att få svar ibland ändå. Här finns så mycket engagemang och omtanke. Kram och ha en fin dag / mt

Igår ringde han och senare kom han hit till mig..... frivilligt..Han ville veta , varför jag reagerar så starkt. Förklarade varför jag mår som jag mår... Han lyssnade ....Jag förklarade varje situation vi hamnade i ....Jag ser det inte på det sättet , jag tycker inte om dem stunderna vi bråkar med varandra....jag har inte dem problemen du beskriver. Vist jag har druckit flera år varje kväll , men bara några öl.... Jag ska minska på det och jag ska lägga av med att dricka i veckan , sa han . Just nu kommer vi ingenstans , tänkte jag och lagt framför näsan på honom ett visitkort till en alkoholterapeut , samma människa jag var hos för , att prata om min situation. Dit vill jag att vi ska gå, sa jag . Han behövde inte gå dit för sin egen skull , tyckte han , men han ska göra det för vårt skull. Samtalet äger rum två dagar efter hans chef ska prata med honom som min kära särbo vet inte om. Jag ska gå dit med honom , men sedan mina krafter tar slut. På måndag ska jag träffa en terapeut för min egen skull och på tisdag ska jag träffa några i ett öppet grupp ......Ska sila bort allt och hitta kraften tillbaks utan att blanda honom i det . Och jag ska skriva av mig här hela tiden och ni behöver inte svara ....jag ska skriva ....

Kram

så ont det gör i hjärtat att läsa det du skriver ikväll. Jag läser ditt första inlägg och funderar vad som hänt sen dess.... Under de månader som gått. Du är nog väldigt lik de flesta andra som skriver här och andra anhöriga till missbrukare.... Vi ger chans på chans och flyttar samtidigt gränserna för vad som är okej i relationen och livet. På det sättet tappar man också långsamt och utan att man märker det sitt eget perspektiv... Det är ingen bra väg. Sök dig gärna till Alanon, där möter du människor som delar och förstår dina erfarenheter. Fortsätt gärna att skriva här regelbundet, det hjälper en att klargöra tankarna. Hoppas att du har en lugn och trevlig kväll! / mt

Skriver några rader här för att få stopp på alla tankar som snurrar. Gå, inte gå, våga tro, framtiden med alkohol, framtiden utan, nästa steg, inget steg, suck.... Sambon har varit bortrest några dagar och ska komma hem snart. Jag känner mig helt kall och rädd för att han ska komma hem påverkad. Jag saknar att längta, fixa, göra fint till någon som ska komma hem från resa. Nu är det som att jag inte vågar anstränga mig för att slippa bli besviken. Så otroligt sorglig utveckling..
Jag har lovat mig själv att ett liv med missbruk och lögner inte är för mig. Jag är ju inte som andra som ger alkoholisten 1000 chanser... Eller så är det just så jag är :/
Efter att tidigare ha känt hopp om hans bättring på grund av vilja att söka hjälp känner jag nu en stor uppgivenhet igen. Han har inte bestämt sig och jag kan aldrig få honom att göra det. Sen är det så helt otroligt svårt att förstå att den som dricker inte vill göra allt för att sluta, ta den hjälp som finns osv.. Missbruksliv är inget liv. Det går helt enkelt inte att förstå. Jag har så svårt att släppa den tanken. Varför, varför älskade sambo väljer du flaskan före oss.

Så här sitter jag nu rädd, väntar på kvällens dom när det ringer på dörren och med kärlek att ge som jag inte vet vad jag ska göra av.
Det är så skönt att detta forum finns.
Trevlig kväll!

Jag skulle önska, som flygcert, att kunna skriva något som gör dig glad och hoppfull. Du frågar hur jag gjorde... min situation var väldigt annorlunda än din men mönstret som återkommer i livet med missbrukare är att för missbrukaren är drogen det första och viktigaste. Ingen annan än missbrukaren själv kan göra valet att sluta. Det låter kanske hårt och som ett helt annorlunda svar än du väntar och önskar dig men du kan inte rädda honom. Din berättelse är så vanlig här, samma mönster av missbruk och samma önskan att kunna hjälpa.

Det du kan göra är att ta hand om dig själv - och det är faktiskt hoppfullt! Du äger makten över ditt eget liv och ingen mår sämre av att du tar hand om dig och mår bra!

Läs vad andra skrivit här och fortsätt skriva själv. Det kan vara till stor hjälp. Sök gärna upp Alanon och gå på möte så träffar du andra i samma situation.
Ta hand om dig! / mt

Han kanske upptäckt och har förstött att han gör mig illa och därför stöttar han bort mig .....

Idag är det femte dagen utan hans svar.......Jag skriver , att jag finns , han är tyst. Jag skriver , att han måste få hjälp , han är tyst. Jag skriver att jag har avbokat resan vi skulle göra tillsammans nästa vecka, han är tyst.....Har skrivit att jag vill inte ha kontakt med honom mer , han är tyst........Men jag vet , att han fixar inte själv , att vara frisk , han behöver den känslan att nån tror på honom.
Hur gjorde du fina människa på andra sidan av skärmen
Kram

... Önskar jag kunde skriva något för att göra dig glad. Jag har själv levt i precis den känslan - önskan att någon ska kunna göra mig glad. Men det allra viktigaste är att ta hjälp av typ AlAnon, samtalskontakt eller liknande för att hitta styrkan att göra sig själv glad. Menar inte att låta hård, men du behöver hitta det som är viktigt för dig, inte hitta det som är viktigt för att hålla din kille "över ytan".
Tänker på dig och hoppas du fortsätter skriva här, det är en stor hjälp!!
Kram

För sex månader sedan har träffat en man....en härlig och fantastisk på alla sätt...Han ville ha en livspartner , sa han till mig . Han var beredd att träffa en kärlek....I dem sex månaderna var han hos mig kanske fyra gånger, jag hos honom varannan helg. Jag har " tjatat " om att träffas oftare..., prata oftare per telefon.....Har börjat ställa några frågor varför bjuder han inte på sig själv lite mera . " Du letar bara efter nåt fel hos mig " sa han. Jag slutade fråga varför ......Tills jag har upptäckt, att han drack öl varje kväll...." Det är min livs still , att komma hem , sätta sig framför Tv och dricka öl". Jaha ....därför kunde han inte komma till mig , han kunde inte köra bil..... Så var det nästan hela tiden. Ölen , hockey , dåliga levervärden ,han kunde inte komma ihåg vad han sa till mig.....Han började vara irriterad och idag svarar han inte på nåt. Han valde bort mig från sitt liv ....han valde att inte prata mera med mig.
Jag har kontaktat en grupp för anhöriga för missbrukare för att höra om felet ligger hos mig , om jag har tjatat för mycket....hur gör man....
Har sjukskrivit mig för jag fixar inte situationen . Jag har sökt hjälp själv för att komma upp till ytan. Känner mig lurad på allt . Känner mig besviken på den jag älskar , men jag är beredd, att hjälpa honom och stå bredvid honom och vara för honom. Hans chef på jobbet är informerad om allt och vi får se hur det blir.....Hur gör ni andra ? Finns nåt bekant i det jag skriver ? Är det mitt fel ? Snälla skriv nåt som ska göra mig gladare

/ mt

jag känner mig befriad... jag känner att du ser utgångar ur de cirklar du beskrev i ditt första inlägg nu när du "kom tillbaka" hit till forum. Den oron att bli insnärjd, gå vilse i cirklarna som du uttryckte då... den tyngden, den fängslande tyngden satte ett litet bo i mig. Det orosboet blåste bort nu när jag läste att Fia inte behöver be om ursäkt "Jag är lika förbannad och upprörd som du!!! Jag blir dessutom sårad!" Det kan vara just det jag och vi känner mellan raderna men du uttrycker det sällan så klart. Nu känner jag igen dina känslor i de jag tar till mig när jag läser och då blir jag fri. Du "ser" dem, du har ord för dem och du väljer att bära dem ännu ett tag. Gott så.

Jag vet inte alls om det jag skrev här ovan blev begripligt men det kändes viktigt för mig att skriva det av mig, ur mig. Jag tror att forumets styrka har något med detta att göra - att vi som "lär känna" varandra förmedlar och tar till oss mycket mellan raderna. En del av det man läser tolkar man fel och ibland helt rätt... Jag tror att vi (en del av oss) ibland skriver mer än vi "vet" ... åtminstone jag har kommit till många insikter i mitt eget skrivande.

Och ja! visst bryr vi oss... ta till dig och gona dig i den värmen du känner! Hoppas du håller tag i skrivandet - främst som den goda ventilen för din egen skull.

Jag önskar dig fina dagar med nära och kära och lugna arbetsresor när de kommer. Allt gott och kram / mt

Tack❤️