Senaste kommentarerna i forumet

Han har sån ångest nu och mår dåligt. Vill att jag ska komma, att hålla om honom... Är så ledsen nu och hela min kropp skriker efter honom. Är på jobbet just nu så det KAN jag ju inte, vilket är tur. Hade funnits risk för det annars kan jag säga. Hoppas känslan hunnit lägga sig tills jag kommer "hem"...

förstår att det gör ont att se... för allas skull. Du kan inte rädda honom - fruktansvärt hur missbruk kan förstöra liv.
Kram / mt

Det gick bra. Han var jättefull...ignorerade mig så det gjorde att det gick smidigt. Blir så ledsen bara. Han sjunker nu. Han har ingenting kvar. Ingen kvar. Inget jobb, firman som kommer krascha rejält, ingen "fru" längre, inga bonusbarn, ingen hund som han verkligen älskade. Han kommer gå under. Men det här är rätt ändå. Men jag blir ändå så ledsen för hans skull, för min skull. För hundens skull... Bara så sorgligt alltihop. Känner mig bara så tom.

Så ledsen över allt. Saknar honom också, konstigt nog. Men när jag försöker tänka efter VAD det är jag saknar hos honom så hittar jag egentligen ingenting...saknar hans famn, att känna hans armar runt min kropp. Men det var längesen det hörde till vanligheterna. Ska åka dit sen och hämta lite saker. Tror det kommer gå bra, dock. Han kommer nog inte att försöka övertala mig till någonting, han har ju varit ganska överens med mig om att det här är det bästa. Och dessutom festade han nog igår och ligger däckad idag. Ska bara gå in snabbt och göra det jag måste. Stålsätta mig.

Ja jag tror nog att jag behöver titta på vad det kan finnas för hjälp till min dotter. Kanske även för sonen som är 15, han har också fått ta en del och framförallt oroat sig för mig. Ska kolla upp det. Vill ju att det ska bli rätt också, det måste vara någon som är kunnig inom området, och tyvärr saknas kunskaper hos alltför många professionella. Jag tror också att det finns ett sådant behov.

Är bara så nere idag, orkar ingenting. Orkar inte tänka på allt som behövs göras, allt som måste tas om hand, alla känslor och upplevelser som måste bearbetas, alla människor som vill ha mig tillbaka och så ska det bli, men just nu orkar jag inte, orkar inte vara social, orkar inte prata eller intressera mig för andra. Vill bara att det ska bli måndag så jag får åka till jobbet.

att det inte blev som du hade önskat, att han inte kunde ta emot din kärlek och värme och ge tillbaka på samma sätt. Klart att du älskade de goda sidorna, det var ju inte enbart dåligt. Och som mt säger, så är det fint att känna, att tillåta sig att känna. Du minns både det goda, men också allt det som gjorde er kärlek omöjlig. Acceptera att det fanns två sidor där den ena sidan drog dig till honom och den andra sidan...ja, du vet ju. Det är ok att sörja, att vara ledsen och känna smärtan. Du hade en dröm om er relation och er framtid, där de fina sidorna fanns, allt det fina han gjorde och fick dig att känna. Tillåt dig att sörja detta. Det är ok.
Kramar / Yogi

... så klart att det goda fanns också. Fast det gör ont ibland är det fint att ha förmågan att känna... hela registret.
Kram, kram / mt

Idag hittade jag en CD som jag fått av mitt ex.
Han har skrivit en lång text om hur mycket han älskar mig och vad jag betyder för honom... Och jag fastnade i känslan "åh, det var ju inte så här det skulle bli". Det gör så himla ont- jag trodde verkligen att om jag bara jobbade på det så skulle vi kunna leva lyckliga hela tiden, om han bara förstod att ja älskade honom och att jag visst stöttade honom och fanns där...
Det gör så jävla ont!

Visst är det så att en bra arbetsledare ska kunna hjälpa och stötta och lotsa vidare till rätt kompetens. Alkoholism och våld i nära relation är ju också en arbetsmiljöfråga så chefen har ett ansvar där. Tur du hade som har en chef som inte bara tar sitt ansvar som arbetsledare utan också visade sig vara kompetent och empatisk på dessa områden.

Men du, det där han skrev till din dotter... Inte ok! Spara smset och använd för en anmälan! Om inte för din skull så för hennes skull. Sådana hot ska ingen behöva acceptera. Genom att anmäla så visar du också för henne att det aldrig är ok att någon hotar henne med våld, superviktigt inför hennes egna framtida relationer.

Kanske också se till så att hon får komma iväg och prata med någon om detta? Jag vill inte måla upp några orosmoln men försök se till att hon får bearbeta detta för ingenting försvinner bara av sig självt. Jag önskar jag hade haft den möjligheten som barn, då hade mina trauman kanske inte behövt bli så stora och svåra. Jag fick gå till en barnpsykolog men jag blåljög, sa att allt var bra, för att skydda det jag trodde skulle skyddas. Ge inte upp!

Kram på dig!

ansökte om semester sista veckan i februari och berättade att vi separerat och att jag ska flytta då. Tänkte bara berätta det, och självklart fick jag ledigt. När jag gick därifrån kom hon efter mig och gav mig en kram. Livsfarligt. Rör mig inte. Kunde inte hejda tårarna då och plötsligt hade praktiskt taget allt runnit ur mig. Berättade nästan allt. Hon har jobbat i många år med våld i nära relationer, haft grupper för utsatta kvinnor och barn. Hon bad att få tillåtelse att fundera på hur hon kan hjälpa mig, tycker att jag måste bearbeta det här. Tyckte att det var bra att hon fått veta, att det hjälper henne i hennes roll som arbetsledare. Känns så bra. Jag har en helt underbar arbetsplats. Är så tacksam för det.

Sambon har druckit med sina vänner, spelat bort gårdagens lön, ringt och smsat en del. Jag har bara svarat på sms som handlat om praktiska saker, inte svarat när han skriver att han saknar mig. Inte svarat när han ringt om jag vet att han har druckit. Pratade lite med honom i telefon idag, då tyckte han att det här var rätt och att vi nog kommer att kunna prata och vara vänner längre fram. Hoppas det håller i sig. Igår skrev han till min 14-åriga dotter att han skulle slå ut tänderna på dem om de kontaktade honom... I nästa minut messade han mig att han saknar mig... Han hade erbjudit henne att fixa lunch om hon inte ville ha skolmaten, och hon svarade att hon inte kunde komma för att hon var på badresa... Blev förbannad av nån som vanligt obegriplig anledning.

rätt Izzy när du skriver att tal om att flytta utan att veta om man kommer att göra det är att flytta gränserna - och det är bara dumt. Framförallt mot dig själv. Klokt också att avråda dottern att tala med honom när han är full. Dock har hon all rätt att säga vad hon vill åt sin pappa. Helst när han nyktrat till och innan han börjat om. Vad era barn säger till sin pappa är inte din sak och inte ditt ansvar. Det är också hans (absolut inte ditt) ansvar om han kör onykter. Visst vore det förfärligt om någon skulle bli skadad - det tycker säkert han också. (Har du tänkt tanken att ringa polisen om han ger sig iväg onykter?)

Vad ska du göra? Jag föreslår att du ska fundera över dig själv! Tänk konkret och skriv gärna vad du tänker. Viktigt att det handlar om dig och ditt liv. Öva dig på att börja meningarna med "jag". Jag ger dig några frågor och meningar att öva på. Om tanken rör sig mot att "han ska vara nykter" är du på fel spår. Öva dig på att utforska vad DU vill med DITT liv. Det är ett mycket stort arbete att ta reda på vem jag är och vad jag vill med mitt liv när man en lång tid haft sitt fokus på att anpassa sig och leva så att det ska vara lugnt runtomkring... och ständigt har man misslyckats.

Vad vill jag göra idag? Idag vill jag.... och jag ska...
Hur vill jag ha det till middagen ikväll? .... Ikväll vill jag äta.... och jag ska...
Vad vill jag göra ikväll? Ikväll vill jag.... och jag ska...
Hur vill jag ha det i mitt hem? I mitt hem vill jag...
Var vill jag leva och bo? Jag vill bo....
Hur ska jag ordna det så som jag vill ha det? Jag kan... och jag ska....
Vad vill jag med mitt liv - hur vill jag leva? Jag vill ...
Vad kan jag göra för att få det så? Jag kan...

Det duger bra med till synes små beslut och göranden för din egen skull. Ge dig den tid du behöver. Säg inget om att flytta så länge du inte vet exakt vart du ska ta vägen och exakt hur flyttandet ska gå till. Ägna den energi du har till allt som är gott för dig - och det behöver ju inte utesluta honom. Om du vill gå på promenad och ha honom med - fråga. Han väljer själv. Vill du äta med honom när han är nykter - säg det. Var och hur vill du äta om han druckit? Gör det. Sluta upp helt med att fundera på hur du ska kunna få mannen att sluta dricka - det har du ingen makt över. Det är hans och enbart hans ansvar och beslut. Visa gärna detta för dina vuxna döttrar, tipsa dem om Carina Bångs tråd http://medberoendeinfo.blogspot.com/

Fortsätt skriv! Det hjälper långt mer än man kan tro. Önskar dig en skön helg där du ägnar dig åt något du mår bra av! Och - om du tänker att det är inte möjligt... att göra det jag skulle önska och må bra av... Vad hindrar dig? Kram/ mt

Kommer hem från jobbet på kvällen och märker att han har druckit som vanligt.han är lite sur och irriterad. Vi sätter oss och börjar äta tillsammans men han börjar mucka nästan på en gång och försöker få i gång något. Man vet inte vad man ska prata om eller våga säga så han inte får tillfälle att bråka. Så det bästa är att sitta tyst. Han slänger i sig maten och skyndar sig ner i källaren innan vi ens har hunnit äta klart.Våran dotter märker också att han är väldigt full. Jag kollar i hans jackficka och hittar en flaska som luktar vitt vin.jag ångrar det så men jag talade om för våran dotter vad jag hittat i hans ficka. Vet inte varför jag gjorde det för det får ju bara henne att må dåligt också.men det går ju inte att ta tillbaka. Hon ville gå och prata med honom på en gång men jag avrådde henne eftersom jag vet att det inte går att tala med honom när han är full. Då skulle hon göra det i morgon i stället men jag är så rädd att han ska bli dum och säga taskiga saker. Sa att jag skulle prata med honom i stället. Men hon säger att jag blir aldrig arg på honom och att det blir som vanligt igen. Vad ska jag säga till honom? Ska jag säga att han måste söka hjälp el att jag lämnar honom? Fast jag vet inte om jag kommer att göra det och då flyttas bara gränserna.Sen är jag så rädd att han kör onykter!!

Dubbelt

Hej Markatta! Ville bara titta in och tacka för info du postade hos Adde. Jag kan ärligt och skamligt erkänna att jag inte riktigt vetat vad det var. ADHD var för mig ett ord på jobbiga ungar (ja, jag är outbildad inom vissa områden) men du skickade med en fin länk som även jag kunde förstå. Och jag fick lära mig att ADHD inte är lika med galen. Dels vare länken och dels vare dig som jag uppfattar som en sund kvinna när det kommer till det själsliga. Skäms oerhört för min okunskap om bokstavskombinationer men jag lär mig. Tror jag. Din analys av Adde var i mina ögon knivskarp. Allt verkar bero på alkohol i den mannens ögon. Men han är ingen elak man som exempelvis andra här på forum. Bara salig på sin tro tänker jag.

Kram på dig Markatta som kommit så vidare i livet och orkar dela. Fia

att det får stå för honom om han inte står ut med att få ett svar på en gång ifrån dig. Kanske kommer du efter dina 24h fram till att du inte vill svara alls så är det också ok. För det är du som bestämmer vilka människor du vill ha i ditt liv.

Låter bra att tillåta dig vara ledsen. Just vatten är en sådan miljö jag ofta söker mig till när jag behöver tröst men också när jag behöver tillåta mig att känna. Havet tar tomheten ur mig.

Kram

Ja, jag vet att min äldsta lilla dotter vet vad jag behöver, vi har pratat en del om hur det är och hon vet ju en hel del om hur det har varit. Hon tycker inte att jag ska vara ensam med honom, dels för risken för utbrott men också för att det finns en risk att han lyckas övertala mig att komma tillbaka. Min kloka stora lilla tjej... Och du kanske har rätt, Adde, kanske skulle det vara bra för henne. Får fundera på det. Nu behöver jag inte hämta något förrän kanske nästa vecka, och det är ju bra då hinner jag få lite distans.

Imorgon åker jag till min sjuka pappa och är borta över helgen. Tror jag åker dit nästa helg också. Det känns bra att försöka boka upp mig så jag har något att göra hela tiden. Har varit och ätit middag hos min syster och hennes familj nu. Träffat mosters älsklingar och stannat flera timmar, utan att stressa! Så skönt. Det är ju nu det börjar... Känns läskigt och jobbigt och ledsamt och sorgligt och alla andra känslor också, men jag vet att det inte finns någon väg runt, bara rakt igenom. Håller andan och dyker nu...

En 24-timmarsregel är nog inte alls fel. För det är precis så; så fort jag får ett sms så klickar hela mitt inre system igång och jag vill svara på en gång. I en vänlig ton, försöka parera och inte trigga igång hans ilska, balanserande på en knivsegg som vanligt. Att låta det gå ett dygn innan jag svarar är nog bra. Om han triggas av at jag inte svarar så får ju det stå för honom och det behöver jag ju inte heller svara på...

Har inte kunnat äta frukost eller lunch idag. Tog bilen på lunchen och åkte till sjön och satt i värmen i bilen och tittade på vattnet, lät tårarna rinna lite stilla. Sen tillbaks till jobbet och fortsätta. Det gick bra, känns som om jobbet är min oas just nu, jag slipper tänka och allt går i ett. Just nu funkar det. Men jag har ändå i åtanke att det kan komma en reaktion lite längre fram. Får ta det då. Har tänkt att jag ska be om en veckas semester i samband med flytten, kanske till och med några dagar efteråt så jag kan tillåta mig själv att vara ledsen. Behöver gråta men inte än. Än håller jag ihop.

Tack för att ni finns här. Verkligen.

Känner igen det där, att man vet att det kommer, följer samma mönster. Men det kan du göra till något bra för vet du vad som komma skall så kan du också förbereda dig för det. Tänk hur du agerat tidigare, felsök, de gånger du agerat på ett sätt du i efterhand ångrat så gör tvärtom, handla tvärtemot känslan ibland. Vet man hur ett mönster brukar se ut så går det också att bryta det. Min stora svaghet var att jag var impulsiv och agerade i affekt. Skickade han ett sms så svarade jag på en gång med långa skuldbeläggande och arga sms. En väldigt enkel sak gjorde att jag slutade upp med det beteendet. Jag införde för mig själv en 24timmarsregel.

Ett tips bara, har du bestämt dig för nollkontakt men ändå känner att du vill svara på något han skriver så bestäm dig för att vänta 24h med att svara. Då har du tid att lugna ner det som eventuellt triggats igång och också tid att känna efter vad som är bäst för dig själv i längden.

Ta hand om dig!

Bra att du själv tar reda på vad du kan.

Klart du har emotionella sår. Dessa rivs ju ständigt upp igen när man är mitt uppe i det. Nu har du tid och möjlighet att låta dem läka och när den processen väl börjat kommer allt det andra kunna falla på plats. Lever man i ständig stress som ett medberoende innebär så går det ju inte att planera för framtiden eller ens veta vad man vill. Jag minns att jag själv hade lätt för att säga vad jag inte ville, hur jag inte ville ha det men fick jag frågan hur jag ville ha mitt liv eller hur det skulle komma att se ut om ett år så kunde jag inte svara. Det var bara en kamp för att klara dagen.

Ditt nick är så fint på det sättet. Så mycket handlar om att våga ha framtidsdrömmar, våga skapa sig en vision av hur man vill att ens liv ska se ut och jobba mot det. När var dag inte är ett krig och när man inte behöver fokusera bara på det mest akuta så finns tiden.

Kram på dig!

Jag har börjat mitt nya jobb- det går bra och är jättekul. Dagarna går fort och jag kan släppa tankarna på mitt privata elände för några timmar.
Jag känner mig lugn- har inte pratat med min fd. sambo förrän igår. Genast sov jag sämre i natt och fick en dålig känsla i magen. Han ville ha förklaringar, svar på om det är slut/uppehåll eller paus.... och jag svarade på att jag inte vet i nuläget. Han beskrev hur mycket han älskade mig och saknade mig och hur dåligt han mår och att han inte kan jobba osv......
Vad ska jag svara- tjänade inget till att berätta om alla mina gånger då jag sovit dåligt, mått dåligt och inte orkat gå till jobbet under våra år tillsammans pga. våran dåliga relation.
Han skrämmer mig ang att barnen kommer att bryta ihop den dagen då vi/jag berättar att jag inte kommer att flytta hem igen. I nuläget verkar barnen faktiskt att må ganska ok- enl min bedömning.
Jag mår skapligt förutom en del sjunk och tårar när jag vill ha barnen hos mig då de är hos pappa- detta visar jag naturligtvis inte för dem. Gråter i min ensamhet...
Han skrämmer mig ang lånen på huset- hur ska det kunna fixas...jag ska maila min bankkontakt nu och få svar på en del saker som min sambo påstår- vilket jag inte tror på. Bäst att ta reda på fakta själv.
När jag tittar på min fd sambo så ser jag en fin/snygg man......dock blöder också alla sår inom mig- sår som han gett mig som inte fått läka. Jag har naturligtvis också givit honom sår, det vet jag. Men nu måste jag fokusera på mig själv och se till att läka.

Raderat dubbelt inlägg

personlig reflektion från mig, ta inte illa upp !

Om din vuxna dotter erbjuder sig att hjälpa till så är det för att hon tror att du behöver den hjälpen.

Snälla....Ta emot den hjälpen !!

Hon är redan inblandad så det kan också vara bra för henne att känna att hon har möjlighet att hjälpa sin mor och det skapar positiva band mellan er. Öppna famnen för barnen, de är ju vuxna och kan ta sina egna beslut.

Och hon har dessutom rätt i att du inte ska vara ensam med exet, du vet inte vad som händer i hans skalle.

Kram !!

Vill verkligen önska fortsatt kraft. Du har visat styrka i ditt beslut nu, och jag tror att det på sikt nu kommer att bli bra.
Du har säkert en fortsatt jobbig resa att göra, men resan är nu igång och det är bra.

//PP

...är så vansinnigt svårt. Än så länge har han bara skickat några sms av rent praktisk karaktär, någon kommentar om att han kommer att sakna mig men att jag gjorde rätt och att han inte vill ha mig tillbaka. Det är ju bra. Men jag vet ju att det kommer, såhär har det varit förut, jag känner ju igen det. Jag har ju någon förhoppning om att det skulle kunna få vara såhär. Lugn och neutral konversation på distans. Och jag känner att om jag inte svarar alls så kanske det triggar honom att bli arg... Hm, så var man där igen. Att inte kunna släppa kontrollen.

Har sovit gott inatt. Ska ordna med adressändring och avslut av företaget, min del i företagskontot mm i helgen. Ska bli skönt, även om företaget oroar mig. Men nånstans så har jag släppt taget där. Det är ingenting jag kan påverka, utan jag får ta det som det kommer. Självklart ska jag göra vad jag kan för att ha ryggen fri, men det som blir det blir. Vet mer längre fram.

Har berättat för barnen, som är försiktigt förhoppningsfulla (även de har tidigare erfarenheter) om att denna gång är den sista. Äldsta dottern (20) tycker absolut inte att jag ska träffa honom ensam och erbjöd sig att följa med om jag måste åka dit för att t ex hämta någonting. Jag tackade för det, och höll med om att jag inte ska vara ensam men att hon inte ska behöva vara med. Vill hålla barnen utanför så gott det går. Sen får hon gärna hjälpa till med flytten i slutet av februari, men det blir en annan sak.

Känner mig lite spänd idag. Väntar liksom på hans reaktion som jag vet måste komma. Åh, jag vill att det här ska kunna vara lugnt. Jag ska åka bort över helgen så då blir det annat att tänka på och jag ska jobba över idag, vilket också är bra. Vill vara trött ikväll så jag inte orkar tänka.

Yogi !

Nu kan du börja läka och hitta ditt egna liv som är bra för dig. Släpp all kontakt med honom nu så han inte kan trakassera dig och röra till det i din skalle. Du behöver all styrka till dig själv.

Kram !!

Torsdagskram idag / mt

på dig men inte kunnat formulera mig. Läs gärna vad jag skrev https://www.alkoholhjalpen.se/forum/det-vidare-livet/5747#comment-67248 Kram / mt