Senaste kommentarerna i forumet

Jag tänker som Mt - vad är bättre idag...?
Och vad fint tänkt av Mt om att faktiskt inse att man har ett val - det är inte helt enkelt.

Idag tänkte jag av en händelse på när ett par grannar till mig och exsambon plötsligt skilde sig för tre år sedan. Då förstod jag någonstans innerst inne att jag skulle kunna lämna min sambo. Sedan malde det i mitt huvud tills det blev akut. Men inte ens då kunde jag ta beslutet, inte förrän flera månader senare, av full ångest och tankeverksamhet, flykt och förnekelse och ännu mera ångest.
Men en dag finns inget annat än just ett val, ett aktivt val att stanna eller att lämna.

Var rädd om dig - du har bara ett liv.

av en händelse (osannolik sådan) och i ett helt annat sammanhang stötte jag idag på en mening:

Det svåra är inte att välja - det svåra är att förstå att man faktiskt har ett val.

Då tänkte jag på dig. Kramar / mt

blogginlägget läste jag 7 februari 2011 http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html Jag läste Carina Bång varje dag då och det har hjälpt mig mycket. Liksom forumet - jag minns faktiskt inte om jag hade börjat skriva på forumet då ännu men åtminstone läste jag många gånger dagligen. Då var forumet min livlina. Verkligen.

Det är du och bara du som kan ta makten över ditt liv!

Visst - kanske det blir bättre morgon (idag). Vad är det som är bättre då? Vad har egentligen förändrats? Är det dina tankar om den situation du sitter fast i nu eller är det situationen? Det finns förändringar på ytan och dom som rubbar grunden - och det där vet du ju förstås. De är inte ovetskap det handlar om. Det vet jag. Och hur svårt det är.

Det väcker känslor och gör ont i en bredvid-vandrare att se hur en annan väljer att sitta kvar i en fångenskap som egentligen är ens egen. Här på forumet är vi verkligen maktlösa inför andras liv och val. Vi kan bara berätta om oss själva och ta tillvara andras speglingar.

(Om jag minns rätt så skrev vi om julsakerna julen 2012. Hur tänker du fira jul och nyår de här året? Det är mindre än ett halvår dit.)

Hur är det med dina samtalskontakter?

* * * * *

Såg nu ditt inlägg till flygcert och kom ihåg en text som jag läst ibland där det passat sig. Delar med den till dig:

Att på allvar lyssna till sina drömmar och sin innersta längtan
kan tyckas vara dårskap men är i själva verket vishet
Våra drömmar och vår längtan är det inom oss som vill födas
De är inte en främmande del av oss utan återspeglar en del av vår identitet

Drömmarna och vår inre längtan berättar för oss
vilka vi i framtiden kommer att vara

Då jag tar mina drömmar på tillräckligt stort allvar börjar de förverkligas
Plötsligt märker jag att jag lever mitt i det jag en gång drömde om

Ur Drömmarnas budskap av Tommy Hellsten

Kram, kram / mt

jag blir i mitt hjärta när jag läser! Din analytiska och organiserade sida har hela vägen lyst igenom i dina svar och nu arbetar du med dina styrkor för dig och ditt och barnens liv!

Jag känner så väl igen tankarna runt dem som lämnar/lämnat forumet utan att sätta punkt... Som bara är borta. Ibland visar det sig att människor fortsätter läsa utan att skriva och så kommer det en hälsning mitt i allt. Ett par gånger har nån tittat in och berättat att en supande sambo dött. Några bloggar också och några blir vänner på facebook, under nick eller som de personer man är. Men lite är vi som skepp som möts i natten... och vi lämnar spår i varandras liv.

Jag är glad att jag mötte dig och ännu mer glad över hur du tag steget och förändrade ditt liv!

* * * * *

Efter att jag skrivit detta ovan lästa jag Framtidsdrömmars inlägg i din tråd och då kom jag ihåg en liten text som jag läst ibland när det passat sig. Sällan har den känts så rätt som när det gäller dig. Den handlar om dig!!!

Att på allvar lyssna till sina drömmar och sin innersta längtan
kan tyckas vara dårskap men är i själva verket vishet
Våra drömmar och vår längtan är det inom oss som vill födas
De är inte en främmande del av oss utan återspeglar en del av vår identitet

Drömmarna och vår inre längtan berättar för oss
vilka vi i framtiden kommer att vara

Då jag tar mina drömmar på tillräckligt stort allvar börjar de förverkligas
Plötsligt märker jag att jag lever mitt i det jag en gång drömde om

Ur Drömmarnas budskap av Tommy Hellsten

Kram, kram, kram! Sommarglädje! / mt

Jag försöker göra det jag vill, stå för det jag vill, den jag är osv. Sambon lyckades återigen igår få mig att känna att jag "känner fel".
-Det är fel av mig att träffa mina vänner och gå på dans och ha roligt när vi har det så dåligt.
-Jag träffar andra och bjuder ut mig när jag är på dans.
-Jag gör ingenting hemma- har inte lagat mat på flera veckor enl. honom.
-Jag kan då minsann inte må dåligt, jag som sover som en stock varje natt.
-Jag måste vara ute bland folk för att visa upp mig och få uppmärksamhet (det är det han säger när jag vill att vi ska tex. ta en promenad och gå ner till samhället när det är div tillställningar)

Det blev så mycket sagt igen mot mig igår så idag är jag helt tom, återigen. Jag är en social och glad tjej som älskar livet- han ska banne mig inte få ta ifrån mig livsglädjen och viljan att träffa folk.
Idag är ingen bra dag- kanske blir det bättre i morgon.

Jag vet var han vill ha mig; på en pidestal, hemma, vid spisen, på affären för att handla mat, i tvättstugan för att tvätta. Jag ska se till att hemmet är städat och att barnen har det bra och sköts samt finnas till hands i sängen.
Allt utöver det är inget som är viktigt; att jag vill äta sunt, umgås som ett par, motionera, träffa mina vänner och göra roliga saker. Han tar ifrån mig glädjen- mår inte han bra ska ingen annan heller få må bra.

Kära Flygcert, jag avundas ditt mod och beslutsamhet. Önskar att jag kommit lika långt som du. Jag är glad för din skull. Det du beskriver i punktform är precis så som jag, i mina drömmar, har det.
Kram på dig och njut av livet.

... är nu!

Ibland känns det ensamt, ibland är jag ledsen över att mitt förhållande med barnens pappa inte höll, ibland är jag orolig över att jag inte ska kunna ge barnen lika bra saker/goda förutsättningar som andra...

Men jag har just idag återigen slagits av tanken att jag har det ganska bra, och mycket bättre än tidigare! Jag njuter så av
- att göra saker som jag vill och inte ens behöva tänka tanken om någon kommer bli arg på mig för att jag är sen, pratar fel eller säger fel sak eller pratar med fel person osv.
- ha sparat ihop en buffert - det är första gången på flera år som jag har en buffert (sambon shoppade upp alla våra pengar och mer därtill, och jag är kontrollfreak och vill ha en summa för oförutsedda utgifter, nu har jag det!!)
- ha ett eget boende som jag tar hand om, jag behöver inte ansvara för en sambo som alltid var för trött för att hjälpa till med matlagning, handla, tvätta, städa, plocka undan osv. Nu blir det så lite att fixa eftersom jag aldrig låter det bli en jättehög! Skönt!
- ha tid att försöka jobba med att styra mina tankar! Jag har inte på flera år haft någon som helst tid att kunna tänka en egen tanke - allt handlade om hur jag skulle göra sambon nöjd, hur jag skulle hinna med att ta hand om hemmet och barnen och hinna jobba...

Ensamheten är ibland slående: vänner som bara vill umgås parvis finns det många av. Det är lite jobbigt, och inte minst sommartid - nu är ju alla lediga tillsammans och har planer tillsammans, men jag försöker hänga på så gott jag kan. Och imorgon ska jag och en återupptagen bekantskap gå på konsert, bestämt idag!! Åh, jag är nöjd.

Och jag är överraskad - jag känner inte igen mig själv! Innan jag träffade sambon såg jag mig själv som lite osäker, lite rädd för förändring och att jag inte var så drivande. Nu kan jag på vissa sätt se mig som lite osäker men också på många sätt se mig som ganska säker, jag är lite för förändring, eller snarare lite avvaktande inombords, men jag är ganska på och framför allt så är jag väldigt driven och drivande i många situationer och på många sätt. Att det tog mig tid att lämna sambon är en sak, men sättet jag gjorde det på och hur jag gjort med många saker i mitt liv, är att jag undersöker alla möjligheter, planerar och organiserar, vänder på varje sten och blir till slut oerhört säker på mitt beslut. Jag känner mig stark där.

Jag drömmer om ett eget hus, men jag försöker stanna i nuet och vara nöjd i det jag har. Men drömma kan jag alltid göra!

Jag förstår att det är många här som lämnar forumet, eller i alla fall blir mindre aktiva, när livet blir lättare, men jag undrar hur det går för alla - Sorgsen? Och inte minst de som skriver några inlägg här som vittnar om att det är allt annat än lätt eller bra i deras förhållanden/äktenskap, men sedan försvinner de bara... Härdar de ut tills vidare? Överlever de? Jag är så glad att jag vågade ta steget - trots all min rädsla och sorg: jag lämnade och jag har ett mycket lättare liv idag; ett mycket lättare, bättre och härligare liv på så många sätt!! Tack alla ni som hjälpt mig!!

att det blev klart!
Och så bra att du ser att det inte skulle blivit bättre om du stannat. Ta hand om dig och njut av livet:)
Kram,kram / mt

Tack Mt, för klargörandet! Det var viktigt för mig, för först när jag läste era inlägg så tänkte jag att jag har ju också skrivit om att min exsambo måste ha något annat än "bara" alkoholism... Men alles ok!

Jag har börjat se Flight. Har inte kommit så långt, men den verkar bra!

Tack Eken! Ja, ibland är jag lätt förvirrad, men ibland är allt så solklart... Men jag hade inte kunnat stanna.

Tack Adde. Tack! Jag har nog nästan inte vågat fråga riktigt innan - jag är så rädd att jag gjort fel som lämnat , för att allt skulle kunna bli bra när han slutat dricka, men jag ser/hör och får veta allt mer och det finns inget som tyder på att allt skulle vara bra om jag stannat. Han fortsätter med sina vredesutbrott och de inträffar ju betydligt mer sällan eftersom vi pratar så sällan nu, men det tolkar jag som att de hade fortsatt i vanlig stil om jag stannat.

I år slipper jag hålla mig undan för att vi vill olika saker med våra liv!!
KRAM

Välkommen hit!

Att känna oro för någon som står en nära är inget litet problem. Visst finns det grader av helvetet men det i sig är ju ingen anledning för att stanna kvar och invänta en ännu värre helvetestrappa. Sedan tänker jag också på att desto tidigare man gör något åt ett problem ju lättare har man att ta sig ur det. Många är vi nog som stod på det där första trappsteget och tänkte att "men det här är väl inte så farligt, ännu" för att sedan knappt märka hur gränserna hela tiden nästan obemärkt skjutits fram till ett "hur fan kunde det gå så här långt". Förminska inte dina egna känslor kring det här. Det finns alltid någon som har det värre. Alltid. Men det betyder inte att det du känner och upplever som problematiskt i ditt liv inte ska tas på allvar.

Vill din pojkvän inte göra något åt sin situation så finns det inget du kan göra. Kanske finns det oavsett en poäng att prata med hans pappa? Dels för pojkvännens skull, att problemet liksom är "out there" och han inte kan ljuga om det (svårare för en alkis att ljuga för en annan alkis) men också för din skull så tänker jag att du säkert kan få goda råd från någon som faktiskt själv har erfarenheterna av att bli fri från alkoholen och som säkert kan förklara mycket kring hur alkisen funkar och få hjälp att undvika de där fällorna som är så vanliga. För det är svårt.

Ta hand om dig!

...det kanske är så att en anhörig kan fördröja tillfrisknandet. Jag är ju själv alkis och har läst mest på beroendedelen, men har även en sambo som är alkis light, dvs det ställer bara till för honom själv, vi andra märker det knappt. Därför har jag ju också läst och kommenterat lite i den här forumsdelen.
På en fråga i en annan tråd fick jag svara efter att ha grubblat en hel del över om det skulle varit svårare eller lättare om familjen ställt ultimatum om mitt drickande. Det var en svår fråga eftersom jag redan lagt av, men en grundtanke som kom ganska fort var att jag de få gånger familjen sa nåt om mitt drickande direkt gick i försvarsställning. Gör man det, kommer man aldrig att inse sanningen, man håller på och putsar och vårdar sina flaskor, sitt ihopljugna liv, och tror på fullt allvar att man har det så bra som man kan. Ända tills kraschen kommer...

Skönt för dej att du nu kommer ta hand om dej själv, det är du värd!
Kram!/MB

både Adde och Mulletanten, kloka som få båda två.
Som Mt skrev så är ni ju tre nya, skriv i varandras trådar, vädra era åsikter, farhågor, frågor etc.

Kram!
/MB

Tack så jättemycket för hälsningen Adde och Mulletant!
Jag vill att ni och Lelas och Berra och alla ni andra som har gett mej så mycket styrka och mod som jag nog inte förstod när jag läste det.
Jag har ju hoppas att något ska hända som gör att han får upp ögonen men det har bara fördröjt det hela.

Men insikten kommer när tiden är mogen och allt faller på plats!

Han vet nu att jag kommer att lämna honom och nu är det som om han måste bevisa att han klarar sig, vilket i den takten han har nu inte kommer att bli så länge, tyvärr! Men hans val och hans liv.

Det känns så skönt att det är öppet för alla att läsa och skriva här nu igen för forumet BEHÖVS!!!

En jättekram till er alla från tekla.

på efter Adde om att man inte kan sluta åt någon, eller tvinga, hota etc.
Man måste ha en inre vilja att sluta.

Dessutom kan ju en alkis lura i en exakt vad som helst, så lögner är svårt att kontrollera.

Mvh MB, fd lögnexpert, nu nykter och sanningsenlig... :-)

Tack Adde för ditt svar, det här är bland det svåraste jag någonsin gjort och upplevt. Jag uppskattar allt stöd jag kan få. Och det är skönt att veta att man inte är ensam.

/Sandwich

är det så att man kan vara alkis utan att dricka varje dag ! Man brukar säga att det är konsekvenserna av drickandet som avgör hur du är och det brukar de anhöriga märka först av alla.

Och att komma till insikt ja......för mig tog det hela 10 år från det jag sökte hjälp på beroendeenheten tills jag slog i min personliga botten och tog en behandling på Nämndemansgården. OM det hade funnits proffsig hjälp och inte några djävla socionomer så hade jag vunnit några år av mitt liv och det mest tragiska är att det fortfarande ser ut så för de som söker hjälp idag.

förstående och inte ställa krav blir ju en form av möjliggörande för alkisen att fortsätta. Men det vet du ju redan, jag gillar din kunskap om oss alkisar :-)

När du ställer kravet/ultimatumet så måste du också vara beredd att omgående sätta det i verket annars flyttar du bara gränserna. Att läsa på Nämndemansgårdens hemsida om medberoende och beroende hjälper dig lite på traven.

Och du ! Tänk på dig själv och ditt mående !! Du är viktig !

Och tack för ditt stöd och insight från andra sidan Adde. Det känns ändå skönt att veta att jag inte förstorar upp det och att min oro är befogad, allt har gått så snabbt. Vet inte om det är rätt väg att gå men ett ultimatum känns väldigt nära nu. Kräva att han måste söka professionell hjälp på riktigt eller prata med sin pappa och få vägledning därifrån för att lösa det på egen hand verkar inte fungera och i dagsläget gör jag det nästan lättare för honom när jag är så förstående.
Har fått ett litet smakprov de senaste veckorna på hur framtiden kommer bli om det här fortsätter och jag vill verkligen inte vara en del av det. Och av att döma vad jag läst här så kan man inte göra så mycket mer än att stampa ned foten. Vet att jag betyder oerhört mycket för honom och fixar han inte det nu så har vi ingen framtidsutsikt tillsammans ändå så är väl lika bra att sätta stopp så tidigt som möjligt..

Det känns skönt att få skriva av sig...och få fundera, tänk att det ska vara så svårt för "dom" att komma till insikt. Jag som är uppvuxen utan alkohol och är väldigt måttlig och sparsam har ju så svårt med detta....jag tror man kan vara alkis utan att dricka varje dag, utan det är hastigheten och "längtan" till som bestämmer det...eller tänker jag tokigt???.... och med den bakgrunden "han " har så är jag klart orolig..

att du beskriver en alkis rätt bra. Du överdriver absolut inte och du ska inte skämmas för att han väljer att dricka sig knökfull, det är hans ansvar. Fundera över din reträttplan och hur du ska göra för honom kan du inte ändra på. Och häng kvar här på forumet och häv ur dig det som som du samlar på dig.

Kram !!

har som barn till en alkoholist både arv och miljö som nästintill garanterat gör att sjukdom finns med mig och då är nykterhet det enda som gäller för att inte riskera något. Och han har ju klart visat att han har sjukdomen. Om det där med lögner.....ja....det jag talade om var ju bara exakt så mycket som behövdes för att lugna tanten, inte ett dugg mer. Vi är i absolut världsklass i manipulation och vi är precis lika kunniga i att skanna av folk vi möter om hur mycket de vet eller anar och rättar in vårt snack efter det. Suverän egenskap om jag skulle vilja jobba som säljare.....

Dina problem är alls inte små, de är jättestora, och du har uppmärksammat dem nu och kan göra nånting åt dem för din egen del innan du också dras ner helt i medberoendeträsket. Du har alltså en stor fördel genom att vara så klarsynt som du är och det ska du använda.

Om hans pappa har gjort behandling och går på AA så har du förmodligen en bra hjälp där för hans skull, tipsa gärna.

Men ditt liv går före allt och han måste själv välja sin väg. Ta hand om dig !!

sommarkyla. Jag har faktiskt hittat din blogg utan att veta att den var din :) Så fint med sambons familj och så tragiskt med din mamma.
Önskar dig sommarvärme och lycka! Allt gott / mt

tekla! Fortsätt ta hand om dig och ditt liv - det enda du har makt över!
Sommarstyrkekramar! / mt

och välkommen till forumet! Jag ser att ni är tre nya på samma dag. Svarar kort och samma till er alla tre.

Så bra att du börjat sätta ord på och skriva ner hur du har det! Det är en bra början till förändring! Det är ganska stilla här på forumet nu, det går i vågor, men det blir säkert livligare efter semesterperioden tyvärr. Läs i olika trådar här så kommer du att känna igen mönstret och tankegångarna – vi har mycket gemensamt vi medberoende. Du kommer också att känna igen de frågor som mal i huvudet. Fortsätt skriva också och svara gärna varandra – det är en fantastisk känsla att upptäcka att man inte är ensam.
Vill också tipsa om Carina Bångs blogg Information och stöd för medberoende. Läs gärna bakåt i den – jag har haft mycket hjälp på forumet och av olika bloggar – inte minst denna http://medberoendeinfo.blogspot.com/2013/06/ar-medberoende-en-myt.html
Kvällshälsningar / mt

och välkommen till forumet! Jag ser att ni är tre nya på samma dag. Svarar kort och samma till er alla tre.

Så bra att du börjat sätta ord på och skriva ner hur du har det! Det är en bra början till förändring! Det är ganska stilla här på forumet nu, det går i vågor, men det blir säkert livligare efter semesterperioden tyvärr. Läs i olika trådar här så kommer du att känna igen mönstret och tankegångarna – vi har mycket gemensamt vi medberoende. Du kommer också att känna igen de frågor som mal i huvudet. Fortsätt skriva också och svara gärna varandra – det är en fantastisk känsla att upptäcka att man inte är ensam.
Vill också tipsa om Carina Bångs blogg Information och stöd för medberoende. Läs gärna bakåt i den – jag har haft mycket hjälp på forumet och av olika bloggar – inte minst denna http://medberoendeinfo.blogspot.com/2013/06/ar-medberoende-en-myt.html
Kvällshälsningar / mt