Senaste kommentarerna i forumet

Det måste kännas skönt att han går med på det och går på möten!'
Det verkar ju som han inser att han har problem iallafall fall.
Tiden får väl avgöra hur du känner och om du vill och orkar vara kvar.
För det tar verkligen död på känslorna att leva med någon som inte är snäll.
Jag önskar dig all lycka hur du än beslutar dig för att göra.
Du ska göra det som känns rätt för dig och ta ingen mer skit för det tänker inte jag göra heller .
Bra att du gör sådant som du mår bra av :)
Ha en fin helg <3

att du hade en advokatvän... och jag minns, igen, den där rädslan och oron. Din och vår oro. Och så tänker jag på dina ord att du blev ledsen över att bli påmind... att det inte känns som ditt liv. Ändå är det en del av ditt liv - men bara en del. En del som du "lyft ut" och gjort dig fri ifrån... Ett mörkt inslag i din livsväv, ett inslag som kom och som du lämnade men som för alltid finns kvar... på gott och ont... Gott som dina/era tjejer :) och gott som all den självinsikt du skaffat dig. Vilken resa du gjort flygcert, vilken resa! Så modigt du mött dig själv och så modigt du handlat när du varit rädd!

Om mig: Det är tidvis-och-delvis plågsamt att se tillbaka och se vad jag funnit mig i, låtit utsätta mig för. Vad jag underlåtit att göra för min egen skull. Jag vet. Men jag kunde inte bättre då. Jag tänker att det är viktigt att jag förlåter mig själv... Och just nu i skrivandets stund inser jag att det lärde jag mig... det förstod jag på djupet nyligen i en Alanon-text, på ett Alanon-möte... om åttonde steget. På listan över dem jag ska gottgöra finns jag själv. Överst.

Tack för ditt inlägg flygcert, tack för att du hjälper mig att lära mig om mig! Kram och allt gott / mt

Ja jag håller med om att det nog är jag som ska bestämma om flytt och bostad.
Det är så skönt att få bekräftat att jag inte tänker fel bara.
Jag har nog alltid försökt att anpassa mig efter andra och haft svårt att ta egna beslut.
Så har det nog alltid varit och det är min sambo som alltid har tagit beslut så jag är inte van att göra det men det här måste jag bestämma själv.
Det att jag fått känslor för någon känns fantastiskt härligt men också väldigt farligt. Det här är ju helt emot mina principer!
Det är nog så som du skriver att jag måste arbeta med mig själv först och försöka ta reda på vem jag är för det vet jag inte.
Jag känner mig mer levande nu, jag visste inte om jag kunde känna sådana känslor för någon.
Har varit nästan helt blockerad länge och har haft så svårt att känna glädje och sorg.
Jag har nästan inte kunnat gråta skrika bli arg och visat mina känslor för det har liksom inte gjort någon nytta.
Jag har varit i något slags apatiskt tillstånd hela tiden.
Vi får se vad som händer men jag är ändå glad för att jag hade känslor långt därinne!
Det är så underbart att känna att man blir sedd!
Tack Mt jag tar till mig det du skrivit till mig .
Varma kramar

Känner igen mig.

Visst kan jag ibland göra fina saker med min mamma men sen faller ändå allt. Vet precis hur du menar. Det är en tomhet. Och alla andras tjat om sina mammor. Bilder på fb på "min fina älskade mamma". Allt sånt. Hur må ga ggr har man bara inte önskat att man hade det där enkla som alla andra verkar ha?

Hej på dig, jag läser dina ord och lider med dig i din maktlöshet. Jag har varit i din fars situation för ett par år sedan.
Min son upplevde det du upplever nu, detta helvete går att ta sig ur, men det krävs att din far tar hjälp av någon beroendeklinik typ Nämndemansgården, valet mfl.

Mitt råd är att du skriver ett brev till din far, där du ärligt talar om hur du påverkas av hans missbruk och att du saknar den far han en gång var innan han blev alkoholist. Jag har varit i hans sitts och vet hur det funkar, det finns en bra bok som heter Jaget&missbrukaren av Craig Necken som beskriver just detta du talar om, hur missbrukspersonligheten tar över det riktiga jaget. Tar han hjälp och slutar dricka får du tillbaks din riktiga Pappa igen.

Det finns hopp för er men du måste nå ut med ditt budskap att du.lider pga hans missbruk, ta detta när han är bakfull, störst chans att nå hans känslor då.
Det är tyvärr enorma krafter i ett beroende som kidnappar hjärnans logik och synda förnuft, tom känslor blockeras till dom vi älskar, hoppas det går bra för dig och din far.
Vänligen jörgen nykter akkoholist seda ett par år.

jag har tänkt mycket på vad jag ska göra för att hjälpa pappa. men inget verkar hjälpa. jag som är 18 år funderar på att supa ner mig nåndag när han är nykter och så ska jag börja bråka med han så som han alltid gör. så ska jag se hur han reagerar. för jag vet att när hans sambo va full en gång när han inte va de så såg jag på honom att han fattade hur jag har det och han sa till mig att han inte vill ha det så men han kommer med ursäkter hela tiden för att få dricka. hjälper det att hälla ut allt så fort man ser spriten eller gömma det eller blir de bara värre? jag vet inte vad jag ska göra! jag har förlorat min pappa för han är inte samma person längre. jag kommer kämpa med att hjälpa pappa tills det funkar eller tills han dör.

... alltså inte mitt "riktiga" ombud, utan just min vän som är advokat.
Vi är inte så nära varandra, men hon har flera gånger varit min klippa i den här röran (den här röran som inte känns som mitt liv). Hon sa till mig "Tänk när du ringde till mig den där kvällen..." och syftade på mitt första samtal till henne om allt detta. Jag visste inte vem jag skulle vända mig till - jag vågade inte ringa någon av mina få vänner, för jag kände mig så himla dum för att jag stannat i en relation som höll på att förgöra mig, och då ringde jag Advokat-vännen - vi pratar inte speciellt ofta, så det måste ha varit en chock att jag plötsligt ringde upp henne och sa ungefär "Hjälp mig, bara hjälp mig - jag vet inte vem jag ska ringa, så nu ringer jag dig för att jag hoppas att du kan ge mig råd, men att du aldrig berättar för någon det jag kommer berätta nu..." - och sedan kom ett par timmars gråtande, osammanhängande berättelse om mitt liv, och hon upprepade lugnande ord, stöttade, påtalade att man inte får behandla någon så, att jag inte behövde acceptera något sådant, lyssnade och bara sa att jag kunde ringa precis när som helst...
Och när hon igår sa "Tänk när du ringde till mig den där kvällen..." så var det som att trycka på "ledsen-knappen" - jag blev så ledsen! Det var som om jag återigen stod ute i mörkret, utan jacka (eftersom jag inte vågade ringa inne så att exet kunde höra så hade jag sagt att jag skulle gå ut med soporna, och det var så kort att jag gick utan jacka så att han inte skulle ana något, men sedan var jag borta i ett par timmar, frös och var rädd att han skulle höra mig), och pratade med henne, alla tårar... Det känns sannerligen inte som mitt liv...

Vill bara att du ska veta det!

Hoppas att du är ok, är orolig för dig!

Kram

Förstår att du är fruktansvärt orolig för din pappa! Så starkt av dig att du sökt så mycket egen hjälp så att du har någon att prata med. Du ska inte vara ensam i detta!
Tyvärr tror jag, utan att vara proffs,att det är väldigt begränsat vad vi som anhöriga kan göra om den som dricker inte vill ha hjälp. Jag antar att du redan försökt prata med din pappa. Jag tror på att vara rak, säga att du ser problemet, att du inte mår bra av detta och att han borde söka hjälp. Där tar det sen stopp om inte den som dricker inser och vill. Fortsätt söka egen hjälp och stöd från människor som du får energi av.

Se det inte som en konflikt. Säg bara rakt vad du har sett och att det inte är ok för dig. Håller tummarna för att ni kan få till ett samtal. Kram

Ikväll ska jag ställa honom mot väggen, jag måste.. Förklara för honom att jag vet vad som pågår och att jag inte mår bra av situationen som den är nu.. Skäms för att erkänna detta men jag har kartlagt hans drickande ett tag och siffrorna är skrämmande.. De senaste två veckorna har han hävt i sig 145(!!) burkar starköl.. Summan är så absurd så jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.. Men en sak vet jag säkert; mina pojkar ska inte behöva växa upp i den här skiten.. Giv mig styrka snälla ni! Är så dålig på att ta konflikter, har alltid varit den fogliga lilla tapetblomman som tigit och tagit hand om allt och alla.. Men nu är det dags att stå upp för mig själv, jag har också ett värde!! Kramar till er alla

Ursäkta stavfelen. Skriver via mobilen.

jag har gjort allt jag kan. pratat med skolans kurator och på ungdomsmottagningen och socialen men de har inte blivit bättre. jag vill ha tips om vad jag kan göra här hemma för att hjälpa pappa. igår anklagade han mig för att ha druckit upp hans whisky men jag såg att han satt med hela flaskan dagen innan. jag vill att pappa ska inse att han inte kan hålla på så här längre. han kan ju supa ner sig totalt nåndag och bli allvarligt sjuk eller dö.

för det du skrivit i min tråd! Så klok du är och så på rätt väg du är! Kram / mt

ska du jobba för att flytta nu! Det är du som ska bestämma om ditt liv, när du ska flytta och hur/var det är möjligt att hitta en bostad. Tjejen är nästan vuxen och får "finna sig i" att bo där du bor tills hon ska ut i livet på egna vingar - jag tror jag skrev detsamma då när ni bodde i lägenhet en kort tid.

Du skriver att du blivit kär, att det "är helt fel det vet jag men det kanske hjälper mig att förändra mitt liv." Det är härligt att du kan bli kär - eller förälskad, att du kan känna varma känslor för någon annan. Däremot pinglar en liten klocka i mig som säger "Izzy, du ska förändra livet för din egen skull, för att (lära dig) leva i första hand med dig." Inte bo kvar för att dottern vill det och inte flytta för att lägga fokus på en ny man innan du blivit klar över vem du själv är. Det, vem jag är, kan man inte veta efter att ha levt i en missbruksrelation så länge.

Jag känner mig lite tråkig nu... men tar stöd mot Adde som skrev/svarade liknande till någon annan nyligen. Inom AA lär det heta att första året som nykter ska man hålla byxorna på - just för att hitta och ta hand om sig själv. Njut av att kunna vara förälskad och ge dig tid!

Du gör ett fantastiskt jobb genom att skriva och reflektera här! Var stolt över dig själv! Sommarkram / mt

Jag tror jag har blivit kär men inte i min sambo utan någon annan.
Det är helt fel det vet jag men det kanske hjälper mig att förändra mitt liv.
Jag har tänkt att jag ska prata med min sambo nästa vecka när döttrarna inte är hemma.
Jag måste flytta nu, jag orkar inte ha det så här längre det tär och tar så mycket energi som jag behöver ha till annat .
Det kommer ju aldrig att bli bättre det vet jag.
Min ena dotter sa till mig idag att vi kan väl flytta till hösten o bo kvar i huset över sommaren.
Men jag vill flytta nu! Gör jag fel mot henne om vi flyttar nu?
Alltså den här känslan att vara kär trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva igen!
Jag vet att jag är dum men därför måste jag bort nu.
Har bara träffat honom 2 gånger och han bor 80 mil från mig och det kanske är tur det.
Just nu i alla fall.
Tack Flygcert och Mittendaliv för era svar det betyder mycket<3

Tack för svaret Izzy!

Känns på något sätt skönt att veta att jag inte är den enda som tycker att detta inte är ett hälsosamt beteende.
Allting blir ju så mycket svårare när det handlar om någon som man verkligen tycker om. Man vill ju gärna vara den där personen som finns där i alla väder och kan hjälpa vederbörande till något bra.

Lycka till, och hoppas att allt löser sig på bästa sätt för dig/er.

Kram

Jag vill bara säga att jag tycker inte att du ska flytta ihop men honom för en han har sökt hjälp för sitt alkoholmissbruk!
Du är verkligen inte fjantig så stå på dig!
Jag har levt med en alkoholist i 20 år och det har bara blivit värre med tiden.
Jag skulle ha ställt ultimatum för länge sen och inte låtit det gå så här långt!
Men jag tror att jag äntligen är på väg i från honom!
Kramar

Det ligger som en klump i magen..... känslan av oro. Jag ställde ett ultimatum för några veckor sedan om att nu räcker det med smygsupandet och han lovade att prata med företagshälsovården. Jag tror att han var på ett första besök dessutom.... men igår åkte han på tjänsteresa och tog med sig kontanter. Han reser på tjänsteresa med middag som betalas. Dessutom tog han med sig euro till ett land som inte har den valutan. Jag skickade ett SMS och frågade varför men har inte fått svar. Kanske jag som är paranoid men jag tror han tänkte köpa sprit och ta med hem. Han hinner hem innan jag kommer från jobbet. Det är ju betydligt enklare att köpa för kontanter än jag ska fråga vad han köpte på kort.

Varför, varför, varför......

Jag har en man som dricker i smyg men han har whiskyflaskor i förrådet. Det är så pinsamt så det finns inte. Jag har letar flaskor i flera år men han har lyckats gömma dom tills helt nyligen. Jag har dock ställt krav att han måste sluta. Vi som lever med smygdrickare ska inte acceptera det. Vi har haft många gräl kring detta då han inte fattar att det märks.
Nu har han sagt att han ska sluta efter mitt ultimatum om att jag flyttar annars, men det har bara gått en månad så jag vet inte ännu.
Lycka till men låt dig inte bli medberoende. Det blir svårare ju längre tid man väntar med att säga till.
Kram

Vad bra att du har tagit kontakt. Det är alltid svårt att leva med en person som har alkoholproblem. Om du går i skolan kan du kontakta ungdomsmottagningen eller skolsköterskan. De har tystnadsplikt. Du kan också kontakta socialtjänsten i den kommun du bor. Ta hjälp och skriv av dig på forumet. Det hjälper!
Kram

- hur har du det? Hoppas du har tid och krafter att skriva några rader. Kram / mt

Jag tycker du gör helt rätt som är glad. Vi vet inte hur framtiden blir men vi måste få vara glada och njuta av de bra dagarna. De är dessa dagar vi får kraft!

Vi är inne på dag 11 av nykterhet . Sambon har börjat en behandling för sitt drickande och går på aa möten mm. För mig känner jag att förändring är nära och har känt så ett tag nu. Jag vill inte ha det som det har varit längre. Antingen blir det ett liv utan alkohol här eller så kommer vi inte leva ihop längre. Även om han väljer nykterhet så har vi som par en lång väg tillbaka till förtroende och äkta glädje. Jag tänker inte säga att detta är sista chansen även om det känns så denna gång också...
Jag försöker hålla mig borta nu från han nykterhetsresa. Jag kan inte påverka den. Försöker lägga fokus på att göra saker som jag mår bra av. Idag första träningspasset på länge. Jag ska bli stark och få bra kondition oxå :)

Denna kväll en bra känsla i magen.
God natt

Nja menade bara att jag skulle känna mig så dum mot dom om jag lämnade. Hans föräldrar vet väl lite hur det ligger till men förstår nog inte allvaret.. Så det är mest att jag skulle vara rädd att dom ska tycka att det är jag som gör fel.

... men det blir bättre!

Det viktigaste är att må bra själv, orka med sitt liv och stå för hur man har det! Jag låter kall, men jag lämnade en man som blivit nykter, men han var inte snällare för det...

Mina bästa råd är:
ring socialtjänsten varje gång alkoholisten beter sig illa med abrn i närheten - det kommer man ha gott av senare, om det blir efterspel, diskussioner kring barnen etc
lämna (för att mena att man faktiskt menar allvar!)

Kramar till er!