Senaste kommentarerna i forumet

är det så att man kan vara alkis utan att dricka varje dag ! Man brukar säga att det är konsekvenserna av drickandet som avgör hur du är och det brukar de anhöriga märka först av alla.

Och att komma till insikt ja......för mig tog det hela 10 år från det jag sökte hjälp på beroendeenheten tills jag slog i min personliga botten och tog en behandling på Nämndemansgården. OM det hade funnits proffsig hjälp och inte några djävla socionomer så hade jag vunnit några år av mitt liv och det mest tragiska är att det fortfarande ser ut så för de som söker hjälp idag.

förstående och inte ställa krav blir ju en form av möjliggörande för alkisen att fortsätta. Men det vet du ju redan, jag gillar din kunskap om oss alkisar :-)

När du ställer kravet/ultimatumet så måste du också vara beredd att omgående sätta det i verket annars flyttar du bara gränserna. Att läsa på Nämndemansgårdens hemsida om medberoende och beroende hjälper dig lite på traven.

Och du ! Tänk på dig själv och ditt mående !! Du är viktig !

Och tack för ditt stöd och insight från andra sidan Adde. Det känns ändå skönt att veta att jag inte förstorar upp det och att min oro är befogad, allt har gått så snabbt. Vet inte om det är rätt väg att gå men ett ultimatum känns väldigt nära nu. Kräva att han måste söka professionell hjälp på riktigt eller prata med sin pappa och få vägledning därifrån för att lösa det på egen hand verkar inte fungera och i dagsläget gör jag det nästan lättare för honom när jag är så förstående.
Har fått ett litet smakprov de senaste veckorna på hur framtiden kommer bli om det här fortsätter och jag vill verkligen inte vara en del av det. Och av att döma vad jag läst här så kan man inte göra så mycket mer än att stampa ned foten. Vet att jag betyder oerhört mycket för honom och fixar han inte det nu så har vi ingen framtidsutsikt tillsammans ändå så är väl lika bra att sätta stopp så tidigt som möjligt..

Det känns skönt att få skriva av sig...och få fundera, tänk att det ska vara så svårt för "dom" att komma till insikt. Jag som är uppvuxen utan alkohol och är väldigt måttlig och sparsam har ju så svårt med detta....jag tror man kan vara alkis utan att dricka varje dag, utan det är hastigheten och "längtan" till som bestämmer det...eller tänker jag tokigt???.... och med den bakgrunden "han " har så är jag klart orolig..

att du beskriver en alkis rätt bra. Du överdriver absolut inte och du ska inte skämmas för att han väljer att dricka sig knökfull, det är hans ansvar. Fundera över din reträttplan och hur du ska göra för honom kan du inte ändra på. Och häng kvar här på forumet och häv ur dig det som som du samlar på dig.

Kram !!

har som barn till en alkoholist både arv och miljö som nästintill garanterat gör att sjukdom finns med mig och då är nykterhet det enda som gäller för att inte riskera något. Och han har ju klart visat att han har sjukdomen. Om det där med lögner.....ja....det jag talade om var ju bara exakt så mycket som behövdes för att lugna tanten, inte ett dugg mer. Vi är i absolut världsklass i manipulation och vi är precis lika kunniga i att skanna av folk vi möter om hur mycket de vet eller anar och rättar in vårt snack efter det. Suverän egenskap om jag skulle vilja jobba som säljare.....

Dina problem är alls inte små, de är jättestora, och du har uppmärksammat dem nu och kan göra nånting åt dem för din egen del innan du också dras ner helt i medberoendeträsket. Du har alltså en stor fördel genom att vara så klarsynt som du är och det ska du använda.

Om hans pappa har gjort behandling och går på AA så har du förmodligen en bra hjälp där för hans skull, tipsa gärna.

Men ditt liv går före allt och han måste själv välja sin väg. Ta hand om dig !!

sommarkyla. Jag har faktiskt hittat din blogg utan att veta att den var din :) Så fint med sambons familj och så tragiskt med din mamma.
Önskar dig sommarvärme och lycka! Allt gott / mt

tekla! Fortsätt ta hand om dig och ditt liv - det enda du har makt över!
Sommarstyrkekramar! / mt

och välkommen till forumet! Jag ser att ni är tre nya på samma dag. Svarar kort och samma till er alla tre.

Så bra att du börjat sätta ord på och skriva ner hur du har det! Det är en bra början till förändring! Det är ganska stilla här på forumet nu, det går i vågor, men det blir säkert livligare efter semesterperioden tyvärr. Läs i olika trådar här så kommer du att känna igen mönstret och tankegångarna – vi har mycket gemensamt vi medberoende. Du kommer också att känna igen de frågor som mal i huvudet. Fortsätt skriva också och svara gärna varandra – det är en fantastisk känsla att upptäcka att man inte är ensam.
Vill också tipsa om Carina Bångs blogg Information och stöd för medberoende. Läs gärna bakåt i den – jag har haft mycket hjälp på forumet och av olika bloggar – inte minst denna http://medberoendeinfo.blogspot.com/2013/06/ar-medberoende-en-myt.html
Kvällshälsningar / mt

och välkommen till forumet! Jag ser att ni är tre nya på samma dag. Svarar kort och samma till er alla tre.

Så bra att du börjat sätta ord på och skriva ner hur du har det! Det är en bra början till förändring! Det är ganska stilla här på forumet nu, det går i vågor, men det blir säkert livligare efter semesterperioden tyvärr. Läs i olika trådar här så kommer du att känna igen mönstret och tankegångarna – vi har mycket gemensamt vi medberoende. Du kommer också att känna igen de frågor som mal i huvudet. Fortsätt skriva också och svara gärna varandra – det är en fantastisk känsla att upptäcka att man inte är ensam.
Vill också tipsa om Carina Bångs blogg Information och stöd för medberoende. Läs gärna bakåt i den – jag har haft mycket hjälp på forumet och av olika bloggar – inte minst denna http://medberoendeinfo.blogspot.com/2013/06/ar-medberoende-en-myt.html
Kvällshälsningar / mt

och välkommen till forumet! Jag ser att ni är tre nya på samma dag. Svarar kort och samma till er alla tre.

Så bra att du börjat sätta ord på och skriva ner hur du har det! Det är en bra början till förändring! Det är ganska stilla här på forumet nu, det går i vågor, men det blir säkert livligare efter semesterperioden tyvärr. Läs i olika trådar här så kommer du att känna igen mönstret och tankegångarna – vi har mycket gemensamt vi medberoende. Du kommer också att känna igen de frågor som mal i huvudet. Fortsätt skriva också och svara gärna varandra – det är en fantastisk känsla att upptäcka att man inte är ensam.
Vill också tipsa om Carina Bångs blogg Information och stöd för medberoende. Läs gärna bakåt i den – jag har haft mycket hjälp på forumet och av olika bloggar – inte minst denna http://medberoendeinfo.blogspot.com/2013/06/ar-medberoende-en-myt.html
Kvällshälsningar / mt

som själv är alkis, brukar inte ge direkt råd men i ditt fall och som du själv känner så ska du lämna och låta honom ta ansvaret för sitt liv helt på egen hand. Du verkar påläst och kunnig om hur vi alkisar funkar och har redan insett att vi måste nå vår botten innan en riktigt förändring kan ske och jag vill nog gärna se att du redan har svaret klart för dig.

Du är värd ett bättre liv !

Kram !

för att du delar med dig att det även finns en utväg för de anhöriga !

Kram !!

Hej alla vänner härinne!

Jag vill bara skriva lite om vad som hänt sen jag skrev senast.
Jag är på väg mot MITT LIV! Det känns så underbart.

Det har hänt en del sen sist som har gjort mej ännu mer besluten att lämna honom.
Efter en dryg veckas drickande gick han med på att söka akut, vilket vi gjorde, eftersom vi skulle komma dit
dagligen i flera dagar så blev han väldigt irriterad efter tre dagar. Han sa att han inte förstår att jag mår
dåligt av att han dricker. Han sa att jag hotar honom när jag säger att jag inte vill bo kvar här. Vilket ego!
Han lovade också att ta kontakt med kurator i hemkommunen men det har inte blivit något av det.

Han har börjat dricka igen. Vilket jag visste skulle komma.
Så jag kan inte göra annat än att lämna honom och hoppas att han själv kommer till insikt en dag.
Skulle han inte göra det så har jag i alla fall gjort vad jag har orkat med.
Nu är det min tur att bli egoist.

Jag förstår nu att jag aldrig kommer bli hans käresta, det är spriten för honom och jag ska lämna dem ifred.

Tack för alla råd och tips som ni delar med er av, det är så värdefullt att få läsa om andra i liknande situationer.
Sen måste ju allt ske när det är meningen, hade någon sagt att det skulle gå så här hade jag inte trott det men
nu är det faktum så nu är det meningen.

Ha det gott alla.
Ta hand om dej och ta en dag i taget.

Kram från tekla (nybliven egoist)

och det kan säkert vara så i hans fall också. Ska iallafall inte fundera mer på varför han gör det han gör utan försöka klura ut hur jag ska finna glädje i att vara ensam. Är ändå tacksam att du förklarade hur du kände det och vad du behövde!

- ölen har varit ett ständigt orosmoment och tvisteämne i båten... inte vinet till middagen däremot. Där deltog jag gärna. Numera seglar vi helt nyktert och lever även nyktert hamnliv. Härligt är det.
För övrigt vill jag verkligen gratulera dig till den resa du gör MB och ditt sätt att peppa andra! / mt

... Det är många, många som förknippar båtliv med alkohol. Så även jag. Har haft oändligt svårt att vara nykter mer än en halvtimme efter att vi lämnat hamnen... Ska bli ändring på det hoppas jag, jag har nämligen undvikit båtåkande de föregående två åren, det har varit för svårt att få alkoholen att räcka till. Enklare hemma...
Inser vad jag utsatt barnen för, även om jag sällan eller aldrig sluddrade eller vinglade.

Kram!
/MB

är så grymt svårt att se en alkisfamilj som försöker hålla skenet uppe. När det onormala blivit normalt men barnen ändå vet att något är väldigt fel och gör tafatta försök att dölja det. För några år sedan på en restaurang vid vattnet en skön kväll i Thailand kom det en barnfamilj med en alkispappa och en (förmodar jag) mamma/svärmor till honom. De satt några bord från oss men vi kunde följa händelseförloppet som slutade med att hustrun i familjen tillsammans med barnen, som var runt 10-års ålder, drog iväg mitt i maten.

Drömsemestern hade blivit en sån plåga att flykt var det enda rätta.

Kvar blev den knölfulla mannen och den äldre damen som fick agera vårdare till honom. Och vi kände att skulle vilja hjälpa men inser att vi inte har den möjligheten och det svider. Vi såg barnen och mamman dagarna efteråt men inte mannen.

Att bli övergiven är det djävligaste ett barn kan vara med om. Om det sen sker med hjälp av alkohol skapar det en förtoendeklyfta som är fruktansvärt svår att lappa ihop. En bra grej är att börja med att vara nykter.

Men det tar tid.

besvara din fråga ang mina "dag1:or".
Innan jag fattat att jag är alkis hade det förmodligen inte gjort nån skillnad, jag hade nog fortsatt dricka.
Efter uppvaknandet hade jag nog blivit stressad av ultimatum från familjen, kanske hade haft ett större virrvarr av tankar som segat ner processen. Jag skötte mej själv, gjorde fel, utvärderade, provade på ett annat sätt, blev bättre men inte bra, utvärderade etc. Det hade nog varit svårare med någon hängande över axeln. Tror jag...Men jag är nog glad att jag fick " arbetsro" när jag skulle sluta dricka.
Det här ovan gäller mej och hur jag tänker, andra tänker på sitt sätt.

Kram!
/MB

vad jag menade med det - kanske att jag skulle kunnat vara kvar tills han själv insett att hans liv skulle vara bättre utan. Nu blev det så att hans liv blev bättre utan mit tjat istället ;-)
Men ni har rätt i att mitt liv förmodligen blir bättre såhär och det har jag insett. Nu ska bara hjärtat följa med också och sen går det uppåt.
Tack för allt stöd!

på många sätt tror jag att det är svårare att släppa en kärleksrelation man har haft med en alkoholist. Just på grund av sådant du skriver, brutna löften och lögner. Ofta tror vi ju att det är just den som sårat oss som kan göra det bra igen, ta bort det med fina ord och gester. Dessutom så är det ju väldigt nytt, ert uppbrott, så det är inte alls konstigt du känner en massa kring det. Oavsett man bryter upp med en alkoholist eller en "vanlig" partner så är det jobbigt och en process att gå igenom.

Det är väldigt svårt att känna sig älskad av någon som ständigt prioriterar alkoholen framför en själv. Döm dig inte för det. Fundera också på om du verkligen hade kunnat acceptera hans alkoholintag bara för att du känt dig älskad. Jag förstår inte riktigt vad du menade med det. Det är fullt rimligt att vilja att någon i ens närhet, som man ser har problem med alkoholen, ska sluta dricka även om denne inte är elak på fyllan. Är man orolig för någon annans drickande så finns det ofta en anledning till det.

Ta hand om dig!

att träffas som kompisar. Jag har inte släppt hoppet att vi ska kunna fortsätta vår kärleksrelation och det blev pannkaka av allt. Det är skrämmande vad man kan lura sig själv och tro att man har helt andra bevekelsegrunder än man egentligen har. Nu har detta väldigt lite med alkoholberoende eller ens medberoende att göra, eftersom det aldrig ens kom upp på tapeten, så egentligen hör detta inlägget inte in i forumet men vafan. Bara mina egna skitspöken som sabbade en annars riktigt bra dag. Faaan!
Sådana här dagar känns det som om jag bara inbillat mig att alkoholen var boven i dramat - att jag själv helt enkelt inte räcker till och att en annan människa reagerat lugnare i de situationer vi har bråkat oss igenom. Att det visst hade gått att leva ihop ifall jag varit hel. Det jag läser hos en del av er andra, vad era drickande män har gjort mot er, har jag ju aldrig behövt uppleva. Förutom ett par sårande kommentarer här och där plus en del lögner och brutna löften har min ex ju aldrig gjort mig illa. Ja, utom att han nästan "gav bort mig" till en egyptier i fyllan på semestern - då var jag rädd att bli våldtagen men lyckades ta mig hem oskadd iallafall. Men om jag känt mig älskad hade jag nog kunnat leva med de där sakerna, så problemet hos mig sitter inte i hans vodkaflaska utan i mig. Och det hade känts så mycket bättre om det hade varit tvärtom...

Tack för kramen, markatta - den sitter fint just nu! Kram tillbaks

...

vilket liv - och i en segelbåt... Såg Svinalängorna igårkväll - det är filmväder i min del av världen - och tillät mig också att gråta.
Sommarkram / mt

Imorgon är min sista arbetsdag innan fyra veckors välbehövlig semester.
Fyller 40 på torsdag och tror det är ngt spektakel planerat.
Firade tre veckor igår, känns jätteskönt.
Inte sedan jag raåmlade in här i oktober har jag fixar tre helger utan alkohol på raken.
Men nu är det gjort.
På torsdag kommer jag låta mig dricka KONTROLLERAT.
Sedan är det semester med full närvaro.
Kommer bli underbart.

Önskar dig allt gott!
/A