Senaste kommentarerna i forumet

Hej Izzy!

Stegen/steget blir svårt att ta, eftersom du inte vet vart vägen (förändringen) för dig?

/wolf

Visst är det så att vi har ett eget val men varför ska det vara så svårt att ta steget??
Har känt mig så ledsen och låg i helgen och funderat på hur vi har det och när det ska bli en förändring.
För den måste ju komma, det går inte att ha det så här resten av livet!
Jag känner mig i alla fall glad när jag får umgås med mina flickor, de ger mig glädje!
Ja visst är det lite komiskt att det är vi som blir nykterister fast det inte är vi som har såna problem!
Man kan ju skratta åt eländet ibland:)
Kram

så vänliga ord. Vi gör forumet tillsammans och jag är tacksam för att få vara med som en del i gemenskapen. Kram / mt

jag kan, jag vågar!!! Heja dig flygcert som vågar, vill och kan! Åtminstone har du redan vunnit dig själv:) Fina, fina du! Kram / mt

Tänker på dig, min fina cybervän, min räddare i nöden, min stöttepelare, och också min "partner in crime"...
Ta hand om dig, du behöver tänka på vad som är viktigt för dig, hur du mår. Det känns på många sätt som att du vet hur du ska tänka/tycka/göra i din relation, men du är också tydligt påverkad och skadad av ditt medberoende och det tror jag inte att man riktigt förstår förrän man börjar bli fri från det... Även om man vet så är man liksom omedveten?! Du är viktig och jag förstår att du på många sätt älskar maken, men man får inte behandla någon så som han behandlar dig!

Stora kramar

Blir alldeles varm i hjärtat av er!
Sorgsen och mt- mina livräddare och stöttepelare, Adde - tack för alltid så fina ord, yogi, en likasinnad och som förstår....

Jaa, hur gick det? Advokaten hade minsann inga tveksamheter... Självklart kan han inte säga hur det går, vad det blir av det, domar eller så, men han ansåg det klart att det fanns flera saker att gå på i utlåtandet! Och - jag känner mig stark!!! Jag backar inte, som jag gjort så ofta förr... Jag har varit i kontakta med ex-sambon och där blev det som vanligt - jag är sjuk i huvudet och behöver vård, jag ska sluta hitta på elaka saker om honom, han har varit lite småarg ibland men bara med rätta och jag känner inte honom längre så jag har inte med hans humör att göra, det är jag som styrt hans liv, hotat och skrämt och nu vill han inte leva så mer och nu får det räcka med att jag utsätter barnen för alla mina hemskheter...?! Ja, i korta drag ungefär så... Det blev ganska många, välformulerade fraser om hemska mig och fina, bästa honom. Och för en kort sekund tänkte jag "hjälp, gör jag fel nu, det kanske är jag som är knäpp", men det gick över rätt snabbt. Så nu blir det en stämning, gulp... Det låter hårt "stämning", men jag vill i alla fall känna för min och framför allt för barnens skull att jag i allafall gjort allt jag kunnat, även om det slutar med fortsatt växelvis boende så har jag försökt. Men, det svider att tänka att han kanske kommer framstå som att han klarare a tt ta hand om barnen och är fantastisk... Men, nu är nu och jag kan inte tänka så långt framtiden, jag kämpar här och n u, och nu ska jag snart gå ut och fixa i min härliga trädgård, en ledig dago ch solen skiner, fåglarna kvittrar och blommorna är ljuvliga och, ja, ni vet - jag har mitt eget hus, jag kan!!!!!!
Kramar till er alla

Du är en ängel här inne, till stor hjälp för så många. Tack för att du finns.
Kram

helvetiskt gift http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/kidnappad-hjarna.
Lycka till! Styrkekram / mt

Du är en fantastisk människa Yogi, har läst mycket du skrivit. Tack för dina fina ord, jag tror och hoppas oändligt men är beredd nästa gång, om det blir en nästa gång.
Nu är han frisk, mår bra men djupt ångerfull och chockad. Han trodde faktiskt helt ärligt att det aldrig mer skulle kunna bli såhär. Nu har jag varit lugn och sansad, inte bråkat eller frågat en massa, ställt han till försvar eller nånting. Känns bättre så. Han har sagt nu att han ska bli frisk och hålla sig frisk resten av livet. Det är hans mål.
Men alkoholen verkar vara ett helvetiskt gift. Tittar på tv om alla djur på jorden som också älskar att berusa och droga sig. Och där det händer hemska saker just därför. Vi är bara som vilket djur som helst tydligen.

Tack igen Yogi:-D

Nu är länge sedan jag var här. Det är väl ganska lugnt, hemma han käkar Campral, tror jag. Trixigt att fråga. Det är ett känsligt ämne. Lyckades hitta en omväg idag. Ibland blir jag orolig. Det tar dock längre tid innan panikkänslorna kommer. Det är ett gott tecken. Helgen har varit märklig. Barnen har varit på övernattning med scouterna och då har han haft många oförklarliga ärenden. T ex i går kväll, fick han för sig att köra en runda utan att fråga om jag ville följa med. Kändes bra att kunna kommentera det utifrån det, för annars är det han som säger att det är jag som inte ger honom uppmärksamhet.
Sedan på kvällen i sängen (varning för kanske för privat, men vet inte var jag kan säga/ skriva om detta om inte här) så fick han utlösning innan vi hade kommit igång. Visst är han snabb annars också, men så här har aldrig hänt förr. Visste faktiskt inte vad jag skulle säga. Låg bara tyst.
När han är så här vill jag bara att han tar sina problem och försvinner. Jag har inte bett om att ha det så här! Samtidigt vet jag att det inte är en lösning.
Vi får väl se vart hän det barkar, skönt att få skriva av sig lite.

Jag hoppas verkligen det. Du beskriver er kärlek så fint och ni kan verkligen ha det fint och få det bra tillsammans om... Ja OM finns ju där i bakgrunden. Förutsättningen för att ni ska lyckas. Jag känner så väl igen det. Hoppet om relationens överlevnad. För oss gick det inte. Många misslyckas. Men det finns de som faktiskt klarar det! Hoppet finns! Det är inte orealistiskt, men det kräver hårt och målmedvetet arbete under lång tid.
Åter igen: hoppas att ni klarar det, er relation är värd att kämpa för. Men inte till vilket pris som helst, och de tankarna har du ju med dig.
Varma lyckönskningar och all styrka på vägen.
//Yogi

Den kommer han att läsa till slut. Den hjälper även oss anhöriga att förstå om vi läser den. De alkisar som jag pratat med säger att behandlingshem inte fungerar för där jobbar inskränkta, fördömande och överlägsna personer som inte vet ett smack om alkoholism, egentligen. På AA vet alla eftersom alla varit alkoholister.

Men självklart ska du flytta ifrån honom och hitta ett eget liv. Blir han nykter till slut så får ni väl börja om om det går. Men köp honom boken!
Lägg den bara på bordet och gå sen. Säg inget.

http://www.aa.se/webbshop/

Lycka till! Du är värd det bästa.

Men nu är allt bra här hemma igen och det känns så skönt. Tror han vet nu att det inte går att lura sig själv längre. I fredags hade han farit med cykeln och köpt sprit och han fick i sig en halv plunta, sen hittade jag honom på farstubron. Han sov sen hela kvällen men kom till soffan vid klockan tio och vi såg på tv en stund, gick och la oss tillsammans, han nyduschad och luktade gott. Vi hade underbart sex bara så där, oemotståndligt....jag sov på hans arm och visste att nu är det över. För den här gången men kanske även för gott.
Vet hur mycket han älskar mig och dum i huvudet är han inte. Blir det en nästa gång så flyttar jag med dottern.
Jag var på franskakurs i går och var borta några timmar, visste, kände i magen, att faran var över. Märkligt egentligen. Men det var sant, han hade inte druckit något när jag kom hem. :-) Nu är det dag två som nykter och han mår snart helt prima. Mycket att ta itu med till veckan, alla jobb som han missat.

Jag tror att det blir bra den här gången. Vi ska hitta ett annat sätt att umgås, jag får träffa andra om jag vill dricka vin till maten. Han ska börja lusläsas AAs bok och göra de tolv stegen. Det SKA bli bra. Det måste ju för annars måste vi skiljas och det vill ingen av oss. Älskar honom så mycket.

beslut att lämna nu Slutkörd. Du kan inte hjälpa honom och vi som står vid sidan kan inte förstå alkoholistens "varför".
Sök dig gärna till Al-anon, där möter du människor som vet från insidan och du får stöd utan fördömanden. Inte heller de som missbrukar fördöms och det är så befriande. Kram / mt

Jag håller med dig det är fruktansvärt att ens underbara (förr) man är ett vrak som stinker o är totalt motbjudande. Han gråter o är ynklig. Jag känner mig elak när jag väljer att annat liv nu. Har bestämt mig att flytta. Men jag känner för honom jag vet att han egentligen inte vill dricka. Men alkoholen är övermäktig.
Hoppas att du kan se att livet ni har med fester o middagar inte är värt ngt när det är som det är. Jag har gjort det nu.
Eran dotter o du är värda ett liv utan alkoholism.

Efter att ha tillbringat 5 veckor i behandling på Jälla är det första han gör att supa ner sig både fredag o lördag. Även helgen innan han kom hem så söp han ner sig på lördagen o tog buss o tåg hem. Då handlade jag som en riktig medberoende o skjutsade tillbaka, fikade på anhörighetsfikat o låtsades som ingenting, inom mig rasade jag. Av fem veckors behandling där mobil o dator varit "förbjudna" har han lyckats smussla in både och för att sedan trakassera mig dag som natt.
I fredags lämnade jag hemmet o var borta hela dagen. Lördagen skulle vara vit men närjag kom var han onykter varvid jag åkte hemifrån. Kunde inte sova borta men kom hem sent. Mitt i natten går han upp ner i garaget stannar där ett par timmar för att komma in superfull.
Jag har bestämt mig för att lämna men vad är det som händer. Han var nykter i fem veckor, en vecka innan o fyra på Jälla. Varför tar han inte till sig behandlingen? Är han inte "färdigsupen"? Är det så nu att vi bara ska släppa taget. Säga att vi finns här om du väljer att vara nykter men annars är du ensam.
Ganska klar med vad jag ska göra, flytta så snart det går.

Jag lider med dej. Du skall inte behöva ha det så hör. Jag tror han kommer på bättre tankar om du ställer ultimatum att inte dricka mer. Tänker på dej, hoppas det går bra .

Jag är en av dem som läst här i många år, men inte skrivit själv. Känns som om jag känner flera av er. Ni har alla hjälpt mig att fatta mitt livs svåraste beslut. Att lämna.

Jag känner igen mig så mycket med din situation sorgsen. Det jag ville förmedla nu är vad min terapeut sa då min nynyktre man och jag skulle försöka leva tillsammans förra våren. Terapeuten sa rakt ut att "din man är narcissist och kan själv inte ta på sig skulden det innebär med en skilsmässa, det måste du göra. Hans skuld är så stor i och med vad han gjort under sitt missbruk att han inte fixar en skuld till. Därför försöker han förmå dig att ta beslutet för både du och han inser det omöjliga i att leva tillsammans i framtiden. Medvetet eller omedvetet. Bagaget är för stort och för tungt att bära. Ju längre ni lever tillsammans desto mer sadistiska kommer ni båda att bli. "

Vad som hände var att jag fick fortsatt skuld för allt som var dåligt i vårt liv och i omvärlden. Men när jag slutligen sa att nu fick det vara nog, vi måste skilja oss, släppte mycket av trycket och trevligheten kom ganska snart därefter. Det jag befarat med aggressivitet och elände och kanske återfall blev inte alls resultatet utan en väldigt fin vänskaplig kontakt ganska snart. Läst mycket om narcissism och rekommenderar dig att göra detsamma. Det har ökat min förståelse för reaktioner och händelser. Det har lärt mig att det vara inte bara alkoholen som gjorde honom till den han var.

Och så vill jag verkligen rekommendera Århundradets Kärlekshistoria till alla ! Den berör mig fortfarande djupt fastän jag inte levt med alkoholen på ettochetthalvt år.

Du är en viktig person och värd allt det bästa och han ska inte få trycka ner dig och förminska dig. Du måste, om du inte lämnar honom, försöka bygga upp ett skydd så att han inte kommer åt dig. Gå bara ut ur rummet när han säger dumma saker eller tryck på inspelning på din mobil så har du bevis som du kan spela upp på behandlingshemmet. Försök iaf att inte bry dig men jag vet att det sätter sina spår och har du fått stå ut med detta i många år så är du nog skadad i själen. Kanske du behöver en psykolog att prata av dig hos?
jag blir uppriktigt orolig över hur du har det. Du ÄR en fin och uppskattad människa och han är avundsjuk men framförallt är han osäker och mår dåligt och många människor blir elaka mot sin partner när de själva mår skit. Någonting hos dig triggar igång honom och det är inte acceptabelt. Kan du inte skilja dig?

MIn man har sen igår klivit upp ur helvetet och drack ingenting på em/kvällen och han kom till mig och vi tittade på tv och gick sen och la oss tillsammans, hade sex och jag sov på hans arm. Älskar honom så mycket. Idag har har mått dåligt, spytt och darrat, jag har varit borta några timmar på franskakurs och han låg lugnt på soffan när jag kom hem. Konstigt att jag känner när det är fara och känner när det inte är det. Under dagen idag har jag känt mig helt säker att han inte druckit och så var det. Ingen oro i min mage, bara lugnt.

TÄnker inte nu som vanligt börja prata, tjata, fråga, gråta och göra någon affär av det här, tänker köra på samma linje som medans han söp.

Jag lever i nuet och är lycklig när han är nykter. Ingen idé att tänka på det som varit lika lite som att tänka på vad som eventuellt kan hända i framtiden. Förhoppningsvis var det här läxan han behövde.

Jag vill iaf att du köper den där boken. Där står det om precis såna fall som både din man och min. LYCKA TILL säger jag. Tänker på dig och vill gärna höra mer.
Kram

Jo, AA och deras program är ett klokt val!

Jag hoppas din man orkar ta sig ur återfallet, det kräver mod och styrka.

Min karl trodde jag skulle supa ihjäl sig för 14 månader sen, innan han hamnade på behandlingshem, hans tredje i livet utöver massor av andra behandlingar. Saker jag inte visste! Han har fortfarande två månadsmöten kvar innan han räknas klara hantera sig själv! Han sköter sitt nya jobb sen 1,5 månad, han dricker inte, han är vänlig och korrekt och folk ser honom som stabil och trevlig.

Det är bara mig han behandlar som skit!!! Jag vet inte om folk på behandlingshemmet har genomskådat honom men där väljer han noga vad han säger och framställer sig själv som ödmjuk och senaste han vräkte ur sig till mig var att alla skrattar åt mig? Han förvränger och talar till sin egen fördel, otäckt att se! Jag har förstått detta och självklart måste hans elakheter få ett slut! All hans illamående är mitt fel och oavsett så får jag skiten. Saker jag inte har en aning om är galet vräker han ur sig i långa haranger och därför finns nu inget som är "vackert" och "vårt" kvar längre! Totalt utan syre!!! Jag är en offentlig person och han vet jag håller stenhårt på integriteten! För min familjs skull och för mina kollegors familjers skull! Han hånar mina val och försöker förminska min position. Det klarar han ju gentemot mig men världen är ju större än han och den kan han inte kontrollera. Antagligen handlar det om vanlig svensk avundsjuka och han vill ju gärna ta del av fördelarna för sitt eget egos skull! Är så trött på detta och haft överseende med mycket. Är stryktålig och har mycket tålamod men nu har jag fått nog! Han också men kommer bli jag som lämnar, det hör liksom till hans tidigare mönster, den övergivne stackarn!

Frågade per sms om han är kvar i huset. Han tror, eller, han VET jag har satt min familj och grannar att kontrollera honom?! Sjukt!!! Så svaret på min fråga var. Är jag?
Fick i alla fall svar...han har fått hela mig om bakfoten och det kan jag inte ändra hur mycket jag än vill!
Därför har jag gett upp...

Jag har haft en bra arbetsdag!
Köpt mig lite nya kläder!
Ätit gott!
Efter jobb imorgon ska jag träffa några avlägsna kollegor! På söndag de nära!
Känns lika förvånande varje gång men kollegorna gillar mig. Det känns att jag är svulten på tilltro och skyggare än för några år sen men jag är medveten. Jag vill vända ny och jag GÖR något! Det är jag stolt över just när jag nu skriver ner det. Jag gör något annat, eller jag gör som 1000-tals andra gånger men det KÄNNS annorlunda göra detsamma.

Ska bli kaffe med vänner nästa vecka.

på nåt sätt känns det bra att sitta själv för jag behöver inte oroa mig. Jag kan dricka ett par glas vin i lugn och ro utan att någon sitter bredvid och fyller på åt sig själv och kallar mig för "jävla torrboll" som inte vill dricka lika mycket som han. Det är skönt. Gillar att sköta mig själv, göra som jag vill utan att ta hänsyn till någon annan. Kanske han ska fortsätta bo i källaren och supa så kan jag ha mitt liv.
Jag fyller på hans förråd hela tiden så stannar han där. Inte stör han nån. Kommer någon och hälsar på låser jag in honom. Med massor med sprit.

fantasierna är många....

Det blev ingen dusch men jag tror han är sakta sakta på väg tillbaka....
Nu ligger han där nere igen men när jag släckte lampan såg jag att hans ögon var öppna, då finns det kanske hopp.
Jag vill tro att han är på väg tillbaka till sig själv, till mig, till vårt liv.
Om en vecka får vi hela släkten hit på påsklunch och det blir övernattningar och mycket folk.
Tisdagen därpå flyger vi söderut för att se till vårt nyinköpta sommarparadis.
Han måste helt enkelt snabbt nyktra till och bli frisk!
Har inte gråtit mer för det löser inga problem. Jag är stark och det kommer gå bra. Obotlig optimist.
Så det så.

Men nu kommer tårarna för att jag själv tog ett glas rosé till maten i min ensamhet. Känner mig så lurad, så sviken av mannen som jag älskar så oändligt. Vi är ett, har alltid varit. Kämpat i motvind i många år mot elaka X och vårdnader om barn mm. Vi har verkligen växt samman och ingen av oss kan tänka oss livet utan den andra. Och nu har han förvandlats från en vanlig man till en fullständigt utslagen människospillra. Jag är chockad.
Hur kunde det bli så här? Jag saknar honom så fruktansvärt, min älskade man som jag vill dela allt med. Var är han nu? Instängd i en kropp som ligger och sover på golvet i källaren, i smutsiga kläder, med oborstade tänder och orakad. Han luktar som herrarna på parkbänken som man många gånger gått förbi.
Gud vad jag saknar honom. Längtar efter honom. Vet inte hur jag ska klara det här...
Jag vill inte skiljas från honom, jag vill att han blir nykter förstås men samtidigt är det inte en nykterist jag vill leva med. Vårt liv har alltid innehållit god mat med perfekta viner till, alla våra resor har handlat just om det. Att hitta den perfekta måltiden. Vem ska jag nu dela det med?
Det är ju just på grund av vårt sociala underbara liv som nu fick honom att återfalla i missbruk. Han vill ju smaka goda viner, vill dricka en whisky med min far de gånger vi ses, vill prova goda ölsorter och vara en social människa som är med på alla våra tillställningar, fester och resor.
Hur ska vi göra nu?
Hur kul är det för mig att sitta själv och han är nykter? Det är inte kul. Helt enkelt inte alls kul. Så hur ska vi göra? Kan vi fortsätta leva ihop?
JA, vi måste för vi älskar varandra. Kärleken övervinner allt!

Nu är han helt plötsligt uppe på fötterna efter att ha legat och sovit i många timmar i sträck. Nu ska han in i duschen och tvätta sig, borsta tänderna och sen vill han se Let´s Dance sa han. Han måste äta också, har väl inte ätit nåt på två dagar. Jag har inte tagit hand om honom den här gången, tror det kommer göra susen. Nu måste han fatta att det här går inte. GUD, ge mig styrka. Jag älskar min man, uppriktigt och ärligt.

Har du ingen vuxen kvinna som du kan prata med? Mormor eller farmor? Moster eller faster? En kompis mamma?
Super hon din mamma och du bor med henne eller har du flytta hemifrån?
Du måste berätta lite mer....
Jag finns här om du behöver prata av dig. Klart man behöver en mamma men jag har själv aldrig haft någon fin kontakt med min mamma, av helt andra orsaker, men vi har ändå setts och umgåtts även om vi aldrig stått varann nära.
Jag är själv mamma till fyra barn, tre flickor, alla stora nu, den yngsta 17 1/2. Jag vet att jag är väldigt viktig för mina två yngsta och säkert den äldsta också men nummer två är mer som jag och vill inte stå mig nära. Hon vill hellre minnas bara allt dåligt som hänt under alla hennes uppväxtår. Tyvärr, Det svider i mitt hjärta väldigt mycket.

Men tillbaks till dig,.
Berätta. Jag lyssnar.
Kram

enligt min man, som just nu lider av ett helvetiskt återfall, men han säger att läkare och vårdpersonal är bara skit. De VET inte hur det är att vara alkoholiserad. Men det vet de allihop på AA. Där är det ingen som dömer eller har åsikter, de bara lyssnar och stöttar.
Köp BOKEN nu! Ge den till honom och han kommer börja läsa i den...jag lovar.

ISBN 978-91-972093-5-9 anonyma alkoholister och ISBN 978-91-974965-7-5 Tolv steg och tolv traditioner. Jag beställde från http://www.aa.se/webbshop/

Min man kommer ge sig hängivet in i det igen när den här fasan är över, gör han inte det så super han helt enkelt ihjäl sig. Vilket väljer han?

Lycka till!!
Kram