Senaste kommentarerna i forumet

...det låter, alltihop!

Sänder dig leendet dina ord gav mig.

...min vecka har börjat bra och den riktningen ska jag hålla fast i. I denna riktning trivs jag bäst trots att den totala kärlekskänslan är långt från idealisk.
Mannen mår också bättre i vår tafatta kontakt. Men att den finns igen är viktigt för oss båda.
Jag är så glad det vände igen, annars hade hoppet varit ute för oss.
Vi är alla olika, det gör livet rikt.
Jag är idag extra tacksam över att jag vände tillbaka till min "ursprungs-magkänsla".
Att jag inte har svårt be om ursäkt och vågar gå mot strömmen även i stormarna.
Känner min styrka men även min svaghet, det är nog den största styrkan.

Kram på er alla
Ger dig, flygcert en extra varm.

Får mig tankarna till jobbet i söndags. En kollega fick en riktig skrapa i ett känsligt ögonblick. Jag lyckades se delar av det och tog henne åt sidan och bara höll om.
Händelsen hon fick skit för var inte rättvis och tårarna sprutade ur hennes vackra ögon när hon fick kramen. Vad trött jag blir på folk som mår bra av att lägga över ansvar för själva slippa ta tag i sin egen del. Endel människor kan helt enkelt inte växa enbart genom eget handlande utan anser sig berättigade stå på några lik för nå upp. Vidrigt!

...först en sen den du bad om, den är lång och omslutande, sen så många du behöver, när du behöver.

Kära vän, så skönt du har barnen lite mer sammanhängande tid. Tror jag ni alla mår bra av.

Barn, oavsett anledning till separationer, har en innersta önskan att föräldrarna ska bo tillsammans.
Det är en önskan inslagen i en dröm-att allt är bra om vi alla bor ihop.
Jag skulle tro det är något inbyggt biologiskt omedvetet, utan direkta tankar på hur det var.
Kan ju också vara att de, trots obehag, har koll på båda samtidigt?
Barn tar omedvetet ansvar för föräldrars mående och genom olika beteende, får eller tar uppmärksamhet.
Detta ska du inte analysera!

Fortsätt vara den mamma du är.
Fortsätt se framåt.
Fortsätt ha grytet som mål.
Lägg tankarna på här och nu och ta vara på dagen.

Du är bra!
Du har barnen!
Du har en ny framtid glädjas över!
Hoppas samma sol lyser över dig som där jag befinner mig, kallt men vackert!

Vad gott för dig att det vänt, tänker på dig och hopaps du har en fin dag!!

Kram

Önskar dig en bra dag och sänder många kramar och tigger en tillbaka...

Kramar

Nu har jag barnen nästan hela tiden, sambon jobbar, är iväg med jobbet, tränar osv, och har inte riktigt tid... och jag blir så ledsen: det är ju så viktigt att han ska ha dem, fast bara om det passar honom just då...

Känner mig så usel: barnen valde ju inte att vi skulel separera, de ville ju att vi skulle leva hela livet tillsammans... och det förstörde jag...

Själv är jag lite less på kaninsagan nu och försöker hitta något annat. Tycker de flesta uppläsare på avslappnings-CD:s (för vuxna)låter så konstlat teatraliska så jag har svårt att hitta någon jag gillar. Fler avslappningssagor!

I fredags vände det! 18 dagar utan medicin tog det innan det började gå åt rätt håll! Och bara genom att det nu verkligen går åt rätt håll så känns det med ens mycket lättare! Sakta men säkert tillbaka till livet!!

Hämtade gamla pallkragar igår, från mitt gamla jobb (5år sen), hela bilen är full, och odlingen känns närmre! Snart så! Ska så jordgubbar och chili inomhus i dagarna, kan inte låta bli! Våren kom hit, vi längtar efter dig!!!

Snart kommer älsklingen hem, det blir våfflor till kvällsmat idag, det är ju trots allt våffeldagen! Tänk... Igår för ett år sen pussades vi gör första gången! Tiden flyger fram! Älskling!! ❤

Flygcert, du är precis lika stark som jag, om än inte starkare, du har ju sessorna att tänka på och slåss för...
Du fixar't!!!

Stora kramar!!!
/k

och tacka för tipset om "Lille kanin som så gärna ville somna". Jag skickade efter den och har lyssnat flera kvällar nu. Det är rogivande med hans röst och sagan är mysig och skön att lyssna på. Jag har inte somnat genast, men blivit mera avslappnad och somnat fortare för det mesta. Så den blir min godnattsaga nu...

Jag läste ditt inlägg om fester/alkohol, vegmat och homosexualetet och att komma ut. Känner igen mig där, alla gånger som även jag fått tala om och nästan försvara varför jag inte äter kött och inte gjort det på 30 år. Då för tiden var det än mer "konstigt" och krävde sin förklaring både i skolan och annars. Vet du när mitt barn började skolan så ringde de en dag från skolan och undrade om detta med den vegetaiska maten... det slutade med att kvinnan frågade lite försiktigt... "ni är väl inte militanta veganer"? Nu tycker jag det är lite roligt men när jag tänker tillbaka på samtalet ser jag mig själv sittandes och titta dumt på telefonluren... är dettta nutid eller dåtid?

Samma med fester och så kan jag tänka, jag har inte själv råkat ut för det, däremot har jag märkt att om jag ska hälsa på någon/några vänner eller så som gärna dricker vin blir det en besvikelse i rösten då jag sagt att jag inte ska dricka något vin för då blir det jobbigt och jag "ser" med för klar blick hur de blir och det är inte så poppis.
Ha det fint!

Ha ha, tur att din kompis då har en vän som du Adde som hon har möjlighet att ringa och skryta för.

Kramar!

...och jag har alltid tyckt om söka sammanhang eller bara inse dem. Nyfikenhet är en bra egenskap ;)

Kram

Sorgsen. Fint! Man kan ju kolla myrstackarna också för att hålla riktningen:) Det finns många fästpunkter för den som gjort sig bekant med terrängen. Kram på dej / mt

...hos terapeuten nu. :)

...mulletant. Precis så. :)
I kriser tvingas det till forcering. Mycket på samma gång som ska genom systemet(kropp och själ) och helst utan att fötterna tappar fästet. Yttre påverkan får man medvetet och omedvetet, endel blir bra och endel mindre lämpligt. Något kommer till användning och ibland får man synliga, direkta resultat, endel låter vänta på sig och endel vänder skutan åt fel håll. Det är då tvärbromsen och nödbromsen måste användas. Där var jag nu!
Är bra kunna använda några av genvägarna som skapades i min historia. Nu börjar jag trampa upp ett par nya också, för framtiden.
Befriande inte vara purung längre ;)

Har alltid varit intresserad av människor och våra olikheter, fascineras av det unika och personliga.
Mainstream är inget för mig samtidigt som tryggheten i det vanliga ger ro. Vi lever i så mycket våra tidigare generationer har skapat åt oss som gör livet enklare, som blivit, för oss, självklara.

Låter jag osammanhängande?
Möjligt.
Låter jag kaxig?
Möjligt.
Vet jag var jag ställt min kurs?
Ja.
Är det rätt väg?
Möjligt.
Går det åt den djupare skogen får jag fortsätta i mörker tills jag hittar skogsranden. Ljuset finns där framme och lite träd får mig stanna upp och överväga hur och var jag går vidare. Ibland får jag stångas en stund men vidare kommer jag.
Som jag sagt innan, så länge jag inte står och stampar upp grop i samma sörja är den närmaste sikten förhållandevis fri.
Nu har jag fått nya batteri till min pannlampa och tassar vidare. Känns som riktningen är vänd rätt nu.

Kram på er

att bitar faller på plats och din bild blir hel. Ett återkommande arbete, en livsuppgift tänker jag ... när livet förändras, som det ju gör, skall delarna sammanfogas till en "nya" helheter där allt det gamla finns med... men kanske på andra platser där det ska fogas in... Jag tror du förstår trots denna bristfälliga beskrivning:) Kram, hoppas du får en fin vecka! / mt

...jo, jag tog en tur ut i periferin ett par dagar/veckor. Det blev ju inte så bra!
Nu pratat med exet till mannen, mamman, min bror och väninna/kollega sen drygt 10 år.
Fick ihop flera pusselbitar, ramen är sluten igen. Det får mig må bra och nu styr jag tillbaka till min övertygelse.
Det har redan gett resultat och både jag och mannen är på rätt spår igen.
Känns bra, jäkligt bra.

Kram på er

skrivit det förut och jag gör det igen : Jag tokgillar dina resonemang och funderingar Markatta !!

Det där med att vara nykter på festen.....jag hade ett underbart telefonsamtal med en kär vän i morse om bla det. Hon har nyligen varit på stor fest med mingel och inte en enda käft frågade varför hon inte drack !! Eftersom hon är förhållandevis nynykter (Åja, nåt år är det väl !) och numera en stolt, nykter, alkoholist blev hon sur för att hon inte fick briljera med sitt nya liv :-))

Så kan man också uppfatta livet :-))

Om alla är stolta över sitt val så får vi förändring i samhället ! Stå på er vänner !!

Mulletant, jag är i nedre 30årsåldern. Jag tror absolut att du har en poäng där om att åldern spelar in. Nu för tiden skaffar ju folk barn mycket senare också och de flesta av mina vänner har inga barn. Många är singlar och verkar lite desperata i sitt festande-raggande. Som att de tror att om de inte festar varje helg så kommer de gå miste om chansen att träffa någon, rädda för ensamheten. Och tyvärr är det så att många träffar sina partners på krogen. Det finns alldeles för få forum för att umgås på utan alkohol. Det minglas ju inte direkt på ett cafe.

Sorgsen; jag saknar inte heller spriten på festerna. Tvärtom så har jag på de senaste festerna haft roligare än på länge. Just den biten gör att det känns så sorgligt att man blir utesluten p.g.a. som santorini skrev, att man blir ett dåligt samvete för dem som dricker. Jag gillar ditt sätt "lika bra att bjuda hen, hen kommer ju oavsett".

Jag kommer att stå på mig. Jag får bara ännu mer avsmak för alkohol i och med detta. Det är synd bara att alkoholen är så stort i folks liv, att det liksom blir socialt problematiskt även för de som inte är alkoholister.`Det får mig att tänka att alla som dricker har problem med alkohol, inte alla p.g.a. ett beroende men att alla i samhället påverkas av olika mönster och normer som vi skapat i samhället kring alkohol.

Jag börjar fatta nu vad Adde skrev tidigare om likheter med att komma ut som alkis och att komma ut som homosexuell. Någon som bryter normen måste liksom alltid vara redo att försvara varför man valt att göra så. Men tiderna förändras också. För 15 år sedan så minns jag att jag alltid fick stå upp för mitt val att bara äta vegetarisk mat t.ex. Så är det inte längre, det är mycket mer accepterat och ses inte som speciellt normbrytande alls. Samma sak med homosexuella, fördomar finns fortfarande men det är allt fler som vågar leva öppet. Jag hoppas att det går i samma riktning med de som valt att inte dricka, oavsett om de är alkisar eller helt enkelt inte vill, att gamla föreställningar om att nykter=tråkig ska suddas bort.

Jag beundrar er som "kommit ut" som alkisar. Ni är grymma!

Så skönt att kunna diskutera det här med er. På många andra ställen skulle man ses som en "alkoholextremist". Och alla vet att extremister är farliga och att i Sverige är lagom bäst!

Ta hand om er!

och slutat måste hålla med. Visst blir man obekväm. Jag hör till dom som hävdat att folk inte bryr sej och att var och en har fullt upp med sej själv. Och folk bryr sej i mindre utsträckning än jag trodde men på sikt blir man lite obekväm. Man blir ett dåligt samvete för den som vet med sej att den också borde sluta. Och som mt säger, också ett vittne till hur det blir när folk druckit för mycket. Jag var på firmans julfest i december och den var ändå ganska stillsam. Men en chef kom dit ganska högljudd och jobbig redan till middan, satt mittemot mej. Hon blev ju inte bättre under kvällen precis och jag upplevde henne som jobbig. Man har mindre tolerans när man själv är nykter, det är helt klart. Jag stannade inte länge efter middan heller (den drog för all del ut på tiden) för sen skulle nån komma och prata med mej och krama mej och säga att jag var beundransvärd som var där nykter osv. Jag kände att bla denna chef ville ursäkta sej för mej och att jag var ett obekvämt vittne. Så fester kommer jag nog att avstå från rätt mycket. Fast jag har inte gått på så många tidigare hellre, drack ju helst hemma där ingen såg att vilken takt jag hade. På fester går serveringen för långsamt:)

Det är ett väldigt litet minus jämfört med alla plus jag fått genom att bli nykter. Och med tiden lär man sej säkert hantera det.

till dig - var på vägen du än befinner dig... Hoppas allt väl, ta väl hand om dig och minns att du är värdefull! / mt

att du befinner dig bättre, är lugnare, att du kan känna när spänningarna kommer, var de sitter och hur de löser upp sig. Du skriver och delar dig in i dig själv.

Socialsystemet (som den förebild många har) är nedrustat - det tar bara tid att inse på riktigt att det är så. Det är ju de mest utsatta som drabbas först och de har sällan kraft att skrika ut i offentligheten.

Tack för dina ord om Alanon - det är som att höra mullegubben beskriva stämningen på AA. Fint!!!

Kram, kram / mt

helt och hållet. Vill tillägga några tankar: det har ju visat sig att han är ivrig att vara i kontakt med dig när barnen är hos honom + att hans bror med familj finns. Försök ta det lugnt och låt tiden visa hur det fungerar - han kanske också ser när han har barnen hur det verkligen går. Det kan mesta vara maktkamp nu att han driver på. Faktum är att barn har rätt till båda sina föräldrar. Jag vill på intet sätt försvara din mans dåliga sidor men han är också en annan och i en annan situation när han inte är med dig - och det betyder på intet sätt att det skulle vara nåt fel med dig bara att man är annolunda i olika sammanhang. Allt med skilt boende är väldigt nytt för er alla ännu. Kramar och klappa dig på axeln. Ofta! / mt

är jag, bara ledsen för din - och kanske framförallt för dina vänners skull, men de förstår inte hur "fattigt" det är att inte kunna vara tillsammans och ha "fest" utan alkohol. Möjligen har ålder betydelse - kanske många uppemot 40 är mer respektfulla. Jag tror att du är lite yngre än så? Men även vi i 60-årsåldern har den här erfarenheten. Jag, som lksom Sorgsen, ofta valt bort att dricka på fester har känt mig störande i min nykterhet. Jag tror att man kan upplevas som ett "åsyna vittne" då man ju är mer säker i sina minnen av vad som utspelat sig. Vi har också tidigare umgänge som valt bort oss - och har klargjort att om alkohlen är viktigare än människorna måste det få vara så. Stå på dig markatta! Din inställning och hållning vinner i längden! Kram / mt

...är läkande. Alla borde gå dit någon gång, oavsett missbrukserfarenheter eller ej. En anhörigvecka per vuxen skulle vara idealiskt ;)

Kram och önskar dig allt det bästa
Våren...var håller den hus???

...det var en direkt fråga.

Som du förstår så kan jag inte råda i vad som är rätt för barnen.
Det råd jag vill ge däremot är att du måste följa din magkänsla och inte vara rädd.
Lirka ska du göra för undvika konflikt mellan er två vuxna. Där nyttar inga fajter.

När det gäller barnen är det annorlunda.
Vad du än bestämmer så tror jag inte att mer diskussion med mannen ger mer än onödig irritation.
Din uppfattning om varför du tycker barnen bör vara mer hos dig kan du nog inte räkna med han är enig i.
Om du vill ge det en prövotid för se det kan funka eller för att erfara det motsatta innan du låter det bli en rättssak kan bara du avgöra.

Känns det som ett sista sätt utöva makt över dig?
Känns det som ett ärligt, genomtänkt, genomförbart förslag?

Att barnen är oroliga nu är inte så märkligt, både du och mannen är oroliga och allt är nytt.

3-4 dagars intervall kan jag tycka låter kort.
En vecka är väl vanligare och känns mer stabilt.
Umgänge är väl fortfarande ofta lagt till varannan helg. Just för att båda föräldrarna ska ha helgumgänge utöver vardagarna med skolor eller dagis.

Det med missbruket/missbruksbeteendet du tar upp är en avgörande punkt.
Om du misstänker, känner oro inför det så måste du strida!

Hur det nu än blir så vet du säkert redan att vid en strid så döms först en interimistisk vårdnad.
Den gäller under utredningen och tills dom faller.

Följ din inre stjärna, den har lyckats ta dig ur det värsta.
Nu är du starkare för var vecka. Var inte rädd!
Du gör rätt!
Inte en enda gång har jag uppfattat dig respektlös eller dömande.
Du tänker alltid både två, tre och fyra gånger. Så kör på magen!
Glöm aldrig, avsett vem du pratar med, vem som rådger, oavsett erfarenheter och ålderssiffror eller titlar så finns det ingen, absolut ingen, som känner dina barn som du!
Ingen!

Varm kram...från mig...som från ikväll låter min mage leda mig vidare ;)