Senaste kommentarerna i forumet

..för den som har lust läsa.

http://primetimeisnow.com/wordpress/?page_id=187

...ofta Mulletants ord. 1,5 år känns realistiskt och de nästkommande med mest det nästan ofattbart goda, om jag får välja ;)

Jag hade ett år 2012 som gick tydligt nedåt, stod ut och var kvar i äktenskapet.
Tiden före hade upp och nedturer.
För 10 veckor sen började mannens behandling, min anhörigvecka för 12 veckor sen, från 1 dec mitt första inlägg här efter månader som "läsare".
Jag har inte räknat med under över en natt. Min tanke har varit, tiden det tagit-allt som hänt fram till behandlingen, samma tid måste det få ta komma i fas.
Jag hoppas innerligt det kan vara så, att ingen av oss hoppar av innan resan är i "mål".
Vi förtjänar få uppleva det nästan ofattbart goda tillsammans.

Nu är han på väg hit. Det känns bra. Den lilla oron över att det bryter det friska mönstret med AA får jag försöka släppa. Han hade inte kommit om han inte varit mogen för det. AA finns ju här också. Han var väldigt väldigt nöjd över vara på väg. Pigg och glad i telefon.

Jag är så glad jag inte gjort något förhastat. Min ultimatumslapp är kastad sen ca 2 veckor och var inget bra schackdrag. Aldrig mer så, aldrig!
Mycket har förändrats och bara åt det goda!

Hej Lejonet!
Jag vill bara hälsa dig välkommen till forumet, och skicka dig en liten puff av den berömda sinnesron.

Fortsätt läsa och skriva här, så följs vi åt längs vägen!
/H, tillfrisknande medberoende till en numera nykter make

<3

:-)

Fråga honom om han vill sluta dricka. Om han inte vill så spelar det ingen roll om du kommer dragandes med en massa fakta kring alkohol och alkoholism. Det kanske är så att han vill men att skammen hindrar honom från att söka hjälp, AA m.m. Det finns ju öppna möten på AA, du kanske kan föreslå att ni går dit en gång tillsammans, han behöver ju inte säga något, det går bra att bara lyssna. Jag menar inte att du ska tvinga honom eller tjata, bara visa att möjligheten finns om du känner att du pallar. Men det ligger ju hos honom att visa att han vill.

Jag tror det är jätteviktigt så här i början att du inte köper hem någon alkohol alls. Läs i alkisdelen av forum, många skriver om hur mycket svårare det är att sluta dricka då deras partner köper hem. Om du vill dricka så gör det någon annanstans än med honom. Tänker att det är onödigt att göra det svårare än vad det behöver vara.

Angående triggers så tror jag att det är något som han själv måste avgöra vad han klarar av. Jag märkte att när min "sambo" drack nollöl så gjorde han det enligt samma mönster som med vanliga starköl, d.v.s. snabbt och som han liksom öppnade upp halsen utan att känna smaken. Helt annorlunda än hur jag ser honom dricka läsk eller kaffe. Men det är säkert olika från person till person, vissa njuter av en kall nollöl i vårsolen, andra vill inte ens dricka en fanta ur ett vinglas.

Kram på dig

...vet var gränsen går för vad.

Jag vet det kan låta kyligt, men nya rutiner, som hämta lämna på dagis, lär sig barnen också. Gå inte i diskussion med barnen om sånt.
Som vuxna ska ni reda upp skilsmässan och bodelningen.
1.avsluta skilsmässan
2.lägga fast umgänget så alla får en rutin hålla sig till, alla=förskola, barn, familj, ni.
3.utvärdering kan ni göra först när ni kört så länge att det blir rutin.

En vårdnadstvist tar tid, så den tiden ni har nu, den röriga, blir ni inte fria från oavsett.

En sak i taget, viktigaste först. Ju längre tid det tar dela på er helt desto längre tar det innan ni får igång nya rutiner.
I min historia fick jag se hur barnen mådde sämre pga att jag var tvungen sluta agera flytväst. Den övergångsperioden handlade om 6-12 månader. Ont ont ont gjorde det men jag fick ingen på soc med mig, ingen trodde ju det var så illa. Då fick jag ju visa det var så istället för sega på lidandet.
När sedan barnen rymde till mig rullade det traditionella utvärderandet igång, bakvänt alltså, barnen var tvungna må så dåligt, gå ner i vikt, "mobbas" i sitt eget hem, så illa att de inte stod ut. Jag visste att om jag tar dem innan hade jag aldrig vunnit en vårdnadstvist, den startade efter ytterligare ca 6 månader och tog väl med allt ett år. Otäckt men så var det.
Som sagt tidigare, barnen är alla självständiga, intelligenta, välfungerande och framgångsrika vuxna nu.

Det går!

Oavsett så gör en vårdnadstvist inga under, det handlar om regler och lagar. Det ska mycket till, väldigt mycket till för att umgänge inte alls är lämpligt. Det jag läser i ert fall är bråk. Det kan inga vårdnadstvister ändra. Prata måste ni både före och efter eftersom ni har barn och det oavsett hur olika åsikter ni har.

Kram och värme till dig, slå på mig om du tycker jag är kylig och elak, jag står ändå kvar och finns för dig :)

...ju själv mitt i mitt men är det inte han som väljer oavsett?
Han som får välja om det känns olämpligt för honom gå på puben för frestelsen är för stor dricka, eller restaurangbesök. Lättölen eller alkoholfria eller vinet, vodkan är ju också hans val.
Jag gissar han har full koll på var hjälpen finns om han vill men att påminna att den finns är väl ok.

Min man visste precis, höll sig nykter när vi träffades och umgicks, ibland många veckor, men han har först nu bestämt sig för vara utan alkohol för sin egen skull.
Ibland får jag hans dåliga humör kastat i ansiktet men jag har tusen gånger hellre detta, den uppåtgående spiralen än det motsatta.

Ibland höll han ett litet litet "underhåll", folköl från ica tex, mellan råfyllorna, men han gick alltid till jobbet, drack mest på kvällarna. Övertrampen smög sig på, slutade med uppsägning på stående fot.

Hos oss finns inga likörpraliner heller och inga alkoholfria alternativ som vin eller öl. Går alldeles utmärkt med vatten och cola zero ;)

Lycka till

Alanon, är det ett alternativ för dig?

inte ge varken svar eller råd om hur du ska göra. Jag undrar om det ger sig lite med tiden... jag tror inte han kommer att orka med att ha barnen särskilt mycket. Mest blir jag glad över hur samlad du ändå är nu. Det är svårt att förstå att du är samma person som den som skrev här för bara en dryg månad sedan. Det kommer att ordna sig och bli bra! Kram / mt

Säkert är det så att det inte skulle bli bättre bara för att jag flyttade tillbaka. Det är bara ett fåtal jag har sporadisk kontakt med där och mina närmsta vänner flyttade också därifrån.

Sportbilar? Haha, nej det är inte alls min grej. Dans däremot gillar jag. Jag jobbar ju också på att göra bra saker för mig, tränar kampsport, gymmar, springer, skriver(även på organiserade skrivträffar).

Får nog bara acceptera att det tar ett tag att hitta nära vänner när man flyttar till en ny stad.

Ha det fint!

Ja, jag tror också att ensamheten är ett vanligt problem. I och med alla ytliga sociala nätverk så göms det undan och blir svårt att prata om. Folk kan ha flera hundra "vänner" på facebook men ingen att fira jul med eller att se en film tillsammans med.

Jag kollade upp den där länken i Addes tråd. Jag kan känna igen mig i det, för några år sedan. Då mådde jag väldigt dåligt psykiskt och kände mig ensam. Det tog ett tag då innan jag förstod att jag faktiskt hade många vänner men att det också låg hos mig att höra av mig och att jag ibland behövde tacka ja till saker också.

Nu ser mitt liv annorlunda ut. Jag är mer öppen för nya saker och nya människor. Jag har ingen social fobi. Jag tränar fem dagar i veckan, på gym och på en klubb, där träffar jag folk som ler när de ser mig, pratar mycket träning. Jag är inte helt ensam, jag har bekanta som jag träffar ibland. Kanske är det mitt tålamod som spökar. Har som sagt bara bott här i två år. Det tog ju ett tag att för det första skaffa en bekantskapskrets och med det hårda integritetsskalet jag burit så kanske jag får räkna med att det tar ett tag att gå från bekant till nära vän.

Under de första 1,5 åren jag bodde här så gick ju faktiskt all tid åt till alkoholisten och jag bjöd aldrig hem någon då jag inte visste vad som de skulle få se. Kanske är det ett mönster som sitter i, även nu då jag bor själv, att jag inte vågar visa tillräckligt mycket av mig själv för att folk ska våga sig fram. Jag har fått höra många gånger att jag är "hård och tuff" men det är inte så jag känner mig och inte heller något jag vill utstråla.

Ska träffa en jobbarkompis från mitt förra jobb idag för en fika. Ska bjuda hem henne till mig istället för att, som vi alltid gör, ses på ett cafe. Det blir mer avslappnat då.

Jag ska också jobba idag på att inte se allt så svart/vitt. Jag ska ta till mig de leenden jag får och tänka att det är en början.

Kram på er!

Känslan av övergivenhet (tror jag) är enbart en känsla du fått pga ändrade levnadsrutiner.
Jag känner på mig att du är en ärtig levnadsglad tjej utan några som hellst problem med att lära känna nytt folk.
Saken är den att du får nog gå utanför dina "normala" ramar. Jag menar, du har ju själv konstaterat att nu när du inte själv dricker så blir du inte lika ofta medbjuden till fest.
Man brukar säga, kaka söker maka. Och nu när du inte dricker som förr så har ju förutsättningarna förändrats.

Men det finns tusentals likasinnade personer med samma intressen som dig. Bara det att du inte hittat på dom ännu.
Du får söka likasinnade på platser där dina intressen finns nu.
Inte på samma ställen som du hade förr. För de ställena var väl platser där alkohol var en viktig ingridiens?
Barer, dansställen eller bara privsta fester.
Hitta dina intressens bra platser.
O om du gillar blommor så sök på platser för blommor, utställningar kurser etc.
Gillar du musik så sök bekantskaper med MUSIKINTRESSE, och då menar jag inte
discoställen typ där alkohol alltid är i fokus.

Men du måste lite "think outside the box".
Dina alkoholvanor har ju ändrats, men inte dina kompisars eller din umgängeskrets.
Kanske du hittar roligare (bättre för dig) kompisar och vänner på andra ställen än vad du normalt brukar vara på?

På samma sätt är det om du åker tillbaks, det är samma människor, de har samma levnadsvanor och sätt. Men det har ju inte du längre.

Jag tror att du skulle vara intresserad av en bilutställning med sportbilar, kanske har jag fel?

Men precis som du förändras förändras alla hela livet. Det som var så bra och de personer som tyckte likadant som en själv har oxå förändrats.
Vem vet, om du åker tillbaks kanske du upptäcker att det inte var så mycket bättre......
Hur som, mycket om inget nu.
Önskar dig all cärldens lycka till.
Kramar!
Själv gillar jag dans, dansade mycket i min ungdom.
Valig styrdans och bugg, skulle vara hätigt att åla till Herräng i sommar och dans Lindyhopp en vecka.
Hade jag inte varit lyckligt gift med barn som är världens bästa hade jag bjudit med dig.
Man dansar två veckor i sträck, sent in på nätterna och där har alkoholen noll plats.
Man måste vara skärpt och klar i knoppen.

Samma gäller skidåkning eller andra precitionsporter.

Nåväl hopas du finner några som delar dina intressen.

/A

Tack för alla kloka svar. Mina rader var lite hastigt påkomna, blev nästan upptäckt i mitt skrivande.
Visste att jag skulle få motargument och det var nog det jag ville.

Mulletant, jag tar gärna emot dina erfarna råd. Du satte fingret på kärnfrågan. Han håller tillbaka för min skull. Det är därför han säger förlåt om han druckit och inte vågar sig till AA eller återfallsprevention. Önskar bara att han ville lära sig mer om alkoholism. Om jag börjar lägga fram artiklar etc. så är jag väl en fullblodsmedberoende?

Lättöl har han druckit ca 1 per vecka. Men det kan ju bli mer efterhand... Jag har alltid haft svårt att säga ifrån, så jag ville inte bråka om lättöl. Kanske jag inte ska köpa hem öl över huvud taget så får han ta beslutet.

Läste också artikeln om det "alkoholfria" ölet. Verkar ju inte så bra det heller. Den lilla mängden kan tydligen trigga igång hjärnan. Men är det inte omöjligt att helt undvika saker som triggar? Hur är det då med att gå på restaurang eller pub? Var går gränsen? / K

Åh, svackan är inte lika djup som den var när jag hade flyttat, men fan, vad det tär att han håller på så mycket fram och tillbaka, bara för att visa sin makt. Känner mig som en trasig vimpel som bara försöker hålla sig kvar i flaggstången när vinden blåser och drar i den.

Med barnen håller han på som vanligt: han är tillmötesgående och lättsam och sedan blir han arg och ska bara stå på sig, och så skäller han lite och hotar med alla dåliga dumma saker om mig, sedan är det tyst ett tag, och så tar det ny fart igen och så börjar han med att vara tillmötesgående och lugn, och sedan ska han minsann ha dem såå mycket, och sedan blir det stiltje och....... Emellanåt är det minsann 50/50 som gäller och ibland kan han tänka sig lite mindre...

När jag mötte barnen så var de glada att se mig och gick direkt in i bilen och ville först inte säga hejdå till pappa, men sedan vinkade de och så ville de ju bara kramas och pussas hur mycket som helst och ville inte släppa. Den stora flickan pratar om att hon vill att jag ska hämta på dagis, att jag ska göra det varje dag osv. Och jag vet att hon vill träffa pappa osv, men jag känner hur starka rutinerna är med mig och tror att det är lättare då. Jag tror att de har det ok och emellanåt riktigt bra med pappan, men ibland tror jag hans trötthet, hans orkeslöshet slår igenom och det är ju det som gör att jag vill att barnen har mer än halva tiden med mig - större trygghet, vana och lugn.

EKen, jag måste säga som Sorgsen - det hjälper inte att prata, diskutera eller säga till på skarpen - han förstår inte/tar inte till sig. Han anser sig alltid lite bättre än alla andra, lite duktigare, kunnigare, smartare osv osv, det går inte att vinna en diskussion och han anser sig inte behöva bli tillrättavisad. Det allra bästa är när jag inte går in i diskussioner med honom och låter det lägga sig så, men jag får ju ändå alltid skit tillbaka på något sätt...

Först tog han upp att han skulle driva en stämning, men nu säger han att dte är jag som har tagit upp det... Och jag vill inte ha någon stämning, men jag vill inte ge med mig heller eftersom jag inte tror att det blir bäst för barnen att bo lika mycket... Men hjälp mig - ska jag ändå ge med mig??

är inte oskyldigt. Jag googlade och kopierar ur länken fr Sveriges landsting http://www.1177.se/Stockholm/Tema/Liv-och-halsa/Halsorisker/Dricka-lago…

För att kunna jämföra öl, vin och starksprit när man vill kartlägga sina alkoholvanor har man infört begreppet standardglas.

Ett standardglas motsvarar alkoholmängden i antingen
•50 centiliter folköl
•33 centiliter mellanöl eller nästan lika mycket starköl
•15 centiliter vin
•4 centiliter starksprit.

En flaska vin motsvarar fem standardglas och en liten flaska starksprit på 37 centiliter motsvarar nio standardglas. Lättöl innehåller också alkohol: 33 centiliter lättöl motsvarar ett halvt standardglas. Det innebär att om man dricker tre flaskor lättöl om dagen får man i sig motsvarande en liten flaska starksprit i veckan.

Sätter också länk till en artikel i SvD http://www.svd.se/nyheter/inrikes/alkoholfritt-farligt-for-beroende_762…

- jag bara instämmer och du beskriver så bra hur det är... liksom Adde i inlägget "ovanför". Jag kan förstå när jag känner den hisnande känsla jag kan känna vid tanken på om jag skulle förlora mullegubben i det liv vi har nu. Då när jag tänkte lämna pga alkoholen såg jag bara den lockande friheten och mina goda vänner.

Jag har inget att "komma med" vill bara tala om att jag läst, att jag känner med er och förstår om än bara från "utsidan"... Det är bra att ni skriver om ensamhet - så vanligt och så gömt bekymmer.

Förresten, Addes konstaterande om Friskis & Svettis - vänner kan man hitta där man inte väntar sig. Att röra sig ute bland folk inom sånt man faktiskt är engagerad i är nog ett bra tips. Addes länk till Vårdguiden är bra. Kramar med värme och hopp! / mt

är nog vems ansvar och intresse det är att han är nykter?

Du skriver "Jag har valt att "acceptera" lättöl. Känner mig faktiskt löjlig om jag säger nej till det." Det betyder att du har du tagit på dig ansvaret, reglerna och kontrollen över hans nykterhet - det kommer inte att fungera i längden. Han skulle förmodligen (helt säkert) inte ha berättat om vinflaskan... varför skulle han det? Och du vet inte om han hade druckit mer... hur kan du veta det? Berra har räknat ut alkoholmängden i lättöl en gång och det var lika häpnadsväckande som markatta upptäckt om folkölen. Lättölen ger berusning och är en maskering för lukten av starkare varor.

markattas mening: "Om jag skulle "låta" honom dricka lättöl så blir nästa steg att "låta" honom dricka folköl, därefter "bara en starköl på en uteservering" o.s.v." är klockren. Det är så förskjutningen av gränser går till.

Min inställning i de här frågorna har förändrats totalt under de dryga två år jag varit här på forumet. Jag har blivit lika rättfram och "negativ" (tyckte jag i början) som Adde - det beror på att mina egna erfarenheter passar in precis i det jag lärt mig här och i allt annat jag läst/hört under den tiden. Jag tror inte heller att min mans drickande av alkoholfritt skulle fungera (det skulle bli en täckmantel) om inte nykterheten skulle ha blivit "hans egen" och den förändrade inställningen kan ingen annan åstadkomma.

Det vi medberoende kan göra är att ta hand om vårt eget liv och överlämna ansvaret. Det är en enorm utmaning. Gå gärna till Alanon för att få stöd och energi till dig själv.

Kanske du blir ledsen av mina ord... det är inte min mening. Du väljer själv om du vill ta dem till dig eller om du vill tycka att jag är... typ en surkärring... det bjuder jag på i så fall:)

Läs gärna dina inledande meningar i din tråd - du är klarsynt! Ta väl hand om dig och ditt liv - det kan ingen annan göra så bra som du. Du är värdefull och värd det bästa! Kram / mt

Relationsmässigt tillbaka till noll. Skrev precis till Miss K om lättöl/folköl. Lång historia kort, min alkis vägrar se att det är problematiskt att han dricker "bara" folköl. Han hävdar att man inte kan bli full på folköl och menar att man hinner kissa ut alkoholen innan den tagits upp av kroppen.

Jag och vetenskapen håller inte med.

Det har verkligen varit så himla många turer kring den här mannen. Jag har kommit väldigt långt i mitt arbete med mig själv, blir inte alls så där förkrossad som jag blivit tidigare men i ärlighetens namn så klarar jag nog inte att ställa ultimatum för jag är inte säker på att kunna hålla det.

Det jag vill säga till honom är att jag tolererar ingen som helst alkohol och att jag inte kan/vill träffa dig förrän du varit helt nykter i x antal månader. Men det har jag sagt tidigare utan att hålla.

Till andra som har skrivit här om sin rädsla för att bli ensamma om de lämnar sin alkis så har jag gett rådet att de förmodligen ändå inte kommer känna sig så ensamma som man kan göra tillsammans med en alkoholist och att när man flyttar fokus från livet med alkoholisten så kommer det öppna upp för nya och gamla vänskaper. Tyvärr, så som mitt liv ser ut idag så tror jag att jag inte klarar att inte ha honom i mitt liv, även om han dricker.

Han är trots allt min bästa vän och min enda riktigt nära vän i den här staden. Jag tror inte att jag är med honom och älskar honom "bara" för att jag inte har några andra nära vänner där jag bor men jag tror absolut att det påverkar mina beslut. Jag ångrar att jag flyttade hit och bort ifrån mina vänner men ändå inte då jag lyckats åstadkomma många förbättringar här. Jag trivdes inte i storstaden och vill inte tillbaka men jag vet faktiskt inte hur jag ska hantera den här ensamheten.

Jag måste verkligen bestämma mig för hur jag ska göra med det här. Det verkar som att jag en gång för alla måste inse att han inte vill sluta dricka, trots alla fina stunder och närmande samtal vi har haft då han varit nykter. Usch.

igen mig i allt du skriver om ensamheten.
Jag kan känna den otroligt skarp och konkret efter jag gjort bra saker för min egen skull och sen återvänder till vardagen igen. Som nu efter jag hade en otroligt bra fredagskväll med massor av skratt och kul socialt snack med andra människor, både nyktra och lätt, mycket lätt, påverkade av vin.
Efter att ha varit gift i stort sett en livstid och alltid haft någon att bolla med och nu gå ut i ett socialt liv, ett liv som egentligen förvägrats mig eftersom min äkta hälft inte haft samma behov, är nervöst och mycket ovant. Ändå vet jag att jag är hyfsat social och kan vara en åsiktsmaskin men har även förmågan att lyssna, men det är ovant. Jag har i min nykterhetsutveckling lärt mig att umgås med mig själv och tycka bra om mitt sällskap men det duger inte alla gånger ! Jag längtar så oerhört mycket efter skratt och glada tillrop så jag försöker göra så mycket jag kan av ibland tokiga infall eller mer planerade typ våra vår- och höstmöten på Gården där skratten och kramarna flödar och jag kan frossa i vänlighet och kärlek mellan människor som vet hur mörkret kan se ut.
För mig är alltid vår och sommar lättare då det oftast blir mer utomhusaktiviteter där folk samlas och man kan sitta ute och fika eller äta. Jag märker att ju mer jag rör mig ute i "svängen" desto mer folk känner jag igen och desto mer prat blir det :-) Till min förvåning så är ett ställe som Friskis och Svettis även det ett ställe för att knyta kontakter :-))

För mig är det att komma över en tröskel och stå på egna ben utan nån krycka ! Att känna mig lite tonårsaktig och göra tokiga saker utan att tänka så mycket på konsekvenser är faktiskt lite spännande igen !! Erfarenhet kombinerad med knasighet kan ju vara ett vinnade koncept ?!

Våga för att vinna kanske ??

Häng på till Gullbranna med temat "Relationer" så kanske det blir ett steg till på den sociala stegen :-))

Jag har också haft funderingar angående lättöl tidigare efter ett gräl med fd sambon om detta. Jag skrev här på forum och bad om råd. Letade upp ett av svaren jag då fick, från den alltid så rättframme Adde. Han skrev:

"Har man inte kunnat/velat släppa kontakten med alkohol så finns alltid "förhandlingsvägar" för att åtminstone kunna få i sig lite av den åtrådda varan. När jag var som absolut sämst ute och kommit till det stadiet att jag knappt kunde skriva min namnteckning pga att finmotoriken inte riktigt var med i matchen så var en lättöl ett helt perfekt sätt att få musklerna att fungera igen.

Att göra som aa har i sin text "..en genomgripande förändring i mitt liv.." förutsätter en egen vilja till det också. Då funkar det inte att gå omkrng och småsmutta på en lättöl."

Jag tänkte som du att det var fånigt att bråka om en lättöl och återvände inte till samtalet. Men så idag då jag skulle besöka "min alkis" så såg och hörde jag på direkten att han druckit. Han tyckte jag var löjlig som blev upprörd och menade att han "bara druckit några folköl" i solen med en vän, som man gör för att fira våren...

Jag såg flera folkölsburkar och kan omöjligt veta om han druckit något starkare. Det jag vet är att jag inte ska gå in i några diskussioner kring detta. Om jag skulle "låta" honom dricka lättöl så blir nästa steg att "låta" honom dricka folköl, därefter "bara en starköl på en uteservering" o.s.v.

Visst, det behöver säkert inte bli så för dig/er men tänk dig noga för vart dina gränser går innan din alkis börjar förhandla promillen.

Googlade förresten och såg att ett sexpack folköl motsvarar 4st starköl. Det är dessutom en myt (som min alkis tror benhårt på) att man skulle kissa ut alkoholen. Den tas upp oavsett det är lättöl eller starksprit man dricker.

Kram

Nej du har såklart rätt Sorgsen! Vet ju det innerst inne också. Min hjärna vill ju bara så gärna att det ska finnas ett sätt... :)

...min sak svara dig Eken.
Men min erfarenhet har lärt att inga ord eller tillsägningar ger den typen av tankeställare eller "uppvaknande" man skulle önska och tro.

Enda är att se till att må bra själv och låta det växa in i det nya livet. Då ser/känner/märker barnen och omgivningen skillnaden. Men, det är ju bara min erfarenhet.
Att lägga energin på det som ger frukt inte sånt som gav råsopor i nacken.
Aggressionerna, som var många, la jag i träningslokalen, jäklar så många smällar exet fick där. ;)

Blir riktig arg då jag läser hur din fd man beter sig. Manipulerar allt och alla inklusive barn och enda som existerar är han själv.
Så lite tid som möjligt med honom är säkert det bästa för barnen. Tillsammans med dig där barnen får vara barn.

Finns det ingen som mannen har respekt för som kunde tala honom tillrätta på skarpen?
Detta trycker på så många känsliga punkter för mig att jag var tvungen att skriva, försöker ändå behärska mig lite.. :)

Förhoppningsvis är det övergående med sms:en och liknande. Måste vara oerhört påfrestande.. Funderar bara på vilken typ av tankeställare han ytterligare borde få för fundera över vad han egentligen håller på med..

Detta är naturligtvis bara mina tankar.. Önskar bara så att det ska reda upp sig och bli lugnare snart för din del, och att du ska få det lugn och ro du så förtjänar!

...frasen "man kan inte vara lite alkoholist" kom till mig när jag läser dina ord.

Det finns mycket goda alkoholfria ölsorter, betydligt godare än lättöl!

Önskar dig allt gott

Hej, såg inte förrän nu att ni hade skrivit.
Jag har valt att "acceptera" lättöl. Känner mig faktiskt löjlig om jag säger nej till det. Han har druckit det några gånger utan att verka sugen på mer. Orsaken är att det smakar bättre än nollöl, kanske vi borde prova fler sorter? Ingen annan som dricker lättöl utan problem??

Däremot fick jag en otrevlig överraskning häromdagen. Jag kom hem från jobbet sent på kvällen och han låg till sängs. Kände den där äckliga lukten av alkohol som avdunstar. Han hade köpt en liten flaska vin. Undrar fortfarande om han berättat ifall jag inte hade frågat.
Vi tar fortfarande en dag i taget, kan man väl säga.

Varma kramar
Miss K

...pratat med maken.
Han är varm, snäll, omtänksam, kvick...den mannen jag förälskade mig i och älskar högt över allt annat.

Just nu skiner dessutom solen, fåglarna kvittrar och jag är på väg till jobbet. Vad mer kan man önska?
Jag jublar i kör med vårfåglarna!