Senaste kommentarerna i forumet

att du är borta från lägenheten och mannen nu. Jag läste alltså "rätt" - fast ändå fel - när jag inte tänkte "stryptag" - jag tänkte inte alls på den saken i den mån det är möjligt... Du är bra på att distansera (säkert på gott och ont, som det mesta) när du konstaterar att ordet stryptag har du varken använt eller tänkt. Jag hajade också till av att du verkade helt klar över att det var meningen att du skulle hamna under sängen = bli platt... Otäckt - och så skönt att du är borta därifrån.

Dock känner jag respekt för att du inte ville överge (det ord som kommer för mig) en människa som förlorat allt - för så är det väl? Han har kanske förlorat mer än både han och du trodde i första hand då det verkar vara så att det inte yppar sig erbjudanden om arbete... Oberoende - du har gjort mer än de flesta både har lust, ork och möjlighet till.

Jag tror att du har en stark poäng i att vissa saker lönar det sig inte att försöka förklara... Det är svårt att förklara för en som int´ begrip´ sa Ingemar Stenmark i en intervju...

Ha det gott i det kontext där du trivs och där jag antar att du får bruk för din fulla potential. Hoppas du får sova riktigt gott i natt!
Kram, kram / mt

Sorgsen, usch vad du har haft jobbigt i helgen! Ibland svänger det snabbt. Tur att du har din bror som hjälper dig. Det verkar som att din alkoholist har nått så långt i sitt missbruk att de aggressiva sidorna kommit fram. Det är inte det minsta lönt att snacka då. Du funderar över att ringa polisen, det kan du göra om du vill att de ska förstå att det är allvar om du ringer igen. Egentligen kan de inte göra så mycket om han "bara" skriker. Så bra att du inte går dit själv.

Det gör mig ledsen att läsa hur du har det. Hoppas du kan koppla bort det hela när du är ute och reser!

Massor med kramar
Miss K

..tack...trevligt att höra, att jag är klok. I helgen hörde jag att jag var den största idiot som existerar. ;)
Jag är "sjuk" sen barnsben, enligt mannen. Och visst, mycket har hänt i mitt liv men att nå framgång krävs mer än bara talang ;) Jag har människor av alla ytterligheter runt mig i mitt dagliga liv. Blir dagligen bedömd och kritiserad i allt jag företar mig. Ett jobb ger nästa, tillhör inget sjukvårdssystem och det betyder, inget jobb=inga pengar. Med åren lär man sig sätta saker i andra perspektiv. Det an säkert aalyseras ner i någon bokstavskombination och att behöva prata och finnas tillgänglig med 100 flexibilitet är ju inte heller normalt. Men, en sallad i ett hörn är sånt som får vågskålen i balans... ;)

Slutat ge mig in i förklaringar, det finns så få referensramar. Som i alanon och här...med likasinnade behöver inte allt förklaras...

Kram

Åh, du är så klok, Sorgsen. Du kommer att klara av det här, även om det kommer att vara en tuff period nu.

Kram. <3
/H.

...jag kunde inte göra annat. Hade inte sängen varit för tung för honom hade jag legat under den, det var syftet.

Jag hade denna helgen som min "ultimatumshelg". Det blev så efter de sista mötena och bristen på kommunikation. Jag är inte den som bara lämnar, i några lägen (diskussioner eller utvecklingssamtal) och därför ville jag få sagt mitt utan aggression eller baktankar. Bara så, rakt på! Så som jag är!

Att den helt spårade ur fanns inte som första alternativ i min hjärna precis...skriver jag med ena ögonbrynet lyft.
Jag har ringt till hans mamma, hon är från nu, den ende som pratar med honom. Eventuellt skulle hans döttrar hälsa på nästa helg, långväga, och från våren ännu längre. De träffade han senast på sensommaren förra året.
Efter snatteriet blev en umgängeshelg inställd pga socmöte.

Hans mamma var riktigt orolig, och nu vet jag att han aldrig ringer henne och far med lögner om sin vardag, jobb osv, ljuger om oss-att allt är normalt och att han, enligt tidigare plan, ska till mig under våren. Nu lever han alltså enbart med sina lögner och ingen skulle fråga efter om han ruttnar i lägenheten, iaf inte innan stanken skulle få trappstäderkan undra, om ens hon. Mamman har hälsat på honom 3-4 ggr under vår tid och utöver de gånger jag kört dit har han inte varit i sitt föräldrahem mer än ett par gånger. Han svarar inte altidnär hon ringer så det skulle ta tid innan hon reagerade också. Hans bror har han ingen kontakt med. I skrivande stund tror jag jag ska kontakta has söners mamma och säga läget. De tror ju allt är bättre nu....

Jag är helt i linje med dina meningar.
Det finns ingen kontakt från mig från och med nu. Som jag skrev tidigare.

Han har mitt nummer om mina grejer är i vägen. Då får jag släkten att åka dit och plocka dem och hämta bilen. Detta läget är inte svårt.
Han har sin efterbehandling och AA, söker förmodligen jobb. Vi har ingen gemensam ekonomi mer än att jag betalat del i lägenheten och renoveringen.
Så om en skilsmässa är aktuell i dagarna löser det sig men det är inget jag kan initiera här och nu, av rent praktiska själ. Min kalender planeras många år före och jag kunde inte förutse detta för 3-4 år sen.

Jag fortsätter med min litteratur, fjärde steget, alanon, familj och jobb.
Skriver igen att jag har gjort vad jag kunnat nu.

Hoppet, däremot, har inte lämnat mig. Jag är obotligt positiv, inte konfliktskygg men söker alltid efter lugnet. Har en timmes paus nu, använder den till att dra mig undan och tugga på min sallad helt för mig själv. Så lugnt och skönt.

Kramar

Åh, vännen. Jag blir lättad över att läsa att du ringde din bror och att du lämnade lägenheten, och över att du har din bror och svägerska att prata med. Jag blir stolt över dig! Bra jobbat!

Jag tror att mullegullet sätter fingret på något väldigt viktigt: du måste släppa taget nu. Din man vet var hjälpen finns, och hur han skall göra för att ta sig upp ur det här. Han har alla redskapen för det. Låt honom ta ansvaret själv.

Och med det menar jag till exempel:
- du skall inte ge honom några som helst råd om att ta kontakt med behandlingshemmet
- du skall inte heller fråga honom om han har tagit kontakt med behandlingshemmet
- du skall inte fråga honom om det finns någonting som du kan göra för att han skall må bättre
- du skall inte vänta på att han ber dig lämna honom, utan fundera över hur du själv vill ha det

Du måste helt enkelt ta befälet, genom att visa honom att det är HAN som måste förändras. Det är HAN som måste klättra uppför stegen till dig och inte tvärtom. Och för att göra det måste du hålla distans till honom.

Jag tror att det är jättebra att du reser iväg för att jobba, det ger dig en naturlig väg att skapa den distansen. Utnyttja nu den för att klara av att släppa taget.

Kram, gumman, var rädd om dig!
/H.

...stryptag, inte med händerna runt min hals, men mitt huvud tog han i sitt armveck och tryckte till genom att ta fatt med sin andra arm/handled. Ingen planerad handling men så var det. Ordet stryptag har jag själv inte använt eller tänkt.

Jag har inte provocerat, bara funnits. Denna helgen använde jag migav den kunskap och de råd jag fått. Jag pratade både giraffspråk, jag sa det inte är ok att hans dåliga mående går ut över mig....allt det där...ingen ilska eller provokation med maktinriktning.

Vi har en gemensam lägenhet, där bor han all tid, hans saker finns där och vi har några möbler som jag köpte och som jag ser som gemensamma. Lite kläder och annat men mitt bohag och mina huvudsakliga ägodelar finns i oasen. Mitt hus som är ett evighetsprojekt och varit i min ägo sen många år, nu slår jag samman granntomten med min och det blir dubbel storlek som kommer rymma gästhus, förråd och ett stort växthus. Det intresserar/ade mannen och var ett framtidsprojekt.
Vi har mest levt tillsamans i hans tidigare lägenhet och sen ett år i den gemensamma.

Jag är väl medveten om att jag är medberoende, det är därför jag varit på anhörigvecka. Tidigare läst och läser allt jag kommer över plus alanon sen anhörigveckan.

Mitt arbete ger mig mycket fokus, inom branschen och utom fr dem som har intresse. Han fascinerades av detta men har också ett gott renume. Däremot har inte jobben stått i kö, vilket han trodde, och jag. Ju djupare han sjunkit i missbruket desto mindre kommunikation har det blivit. Mina resor i samma mängd och det började anväbdas som hans slagord. "Att jag ska inte tro jag ör nåt" och mängder av annat tänkbart och tänkbart...från mina barns vader, min framgång till mina andetag.
Allt detta i mssbruket som var nära ta hans liv.
Därför lämnade jag inte, allt rämnade för honom och jag valde vara kvar tills han blev mottaglig för hjälp, men längst fram till sommaren.

Han har, i de goda stunderna, tackat och sagt vi ska klara detta, gemensamt.
Jag har sagt att jag lämnar direkt om han ber mig, inte i affekt eller i konflikt, utan tänkt igenom och pratar-inte skriker och hotar.

Han är en komplicerad person och samtalen md hans mamma har fått mig förstå mycket. Hon har sagttill mig att han inget hellre vill än vara med mig och att hon aldrig sett honom så lugn och säker som under våra år.
Jag har aödrig någonsin frågat ut henne om någonting. Hon har oftast kontaktat mig i oro och jag berättade om vad som hände när han blev uppsagd, vilket jag senare förstod han ljugit om för alla. Vet fortfarande inte om de vet han inte har jobbet kvar, de tror han är sjukskriven.

Nu har behandlingen startat och för första gången igår var jag tydlig i att markera. Enligt råd och kunskap. Jag har fått så mycket skit nu och fattade först i lördags att han blivit upprörd över mina ord till gården. Jag var den ende maken skickade formuläret till förutom sin son. Han vill inte ha med detta och göra.

Min markering slog slint fullständigt!

Jag är borta resten av våren, med ett undantag över en dag, plus eventuellt GiGs vårmöte.

Jag har gjort vad jag kan.
Jag är långt ifrån ekonomiskt oberoende men har bra jobb och god ekonomi.

Jag måste inte markera genom skilsmässa , jag tror han har stor problematik och är djupt deprimerad.
Helgen gör inte att jag måste ge upp något i mitt liv, om han inte tänker bråka. Jag är inte på någon som helst krigsstig.
Däremot fick jag nog och markerade och nu har jag facit.

Tack för alla hjälp...

Nu boarding och bort från lägenheten, den mörka där bara depression och disfunktion bor.
Oasen är frisk, var där en tur och såg hur arbetet framskridit, träffade ena sonen som visade semesterbilder, solbränd och glad.

Sjuk? Absolut, men 90% av mitt liv är jag omgiven av sunda vanor och människor. Tankarna omkring vårt förhållande är långt ifrån friskt men jag har hela tiden valt att fokusera på det goda. Det onda får man ju, generellt, utan att be om det i tankar,ordeller gärningar.
Tråkgt inte maken vill hänga på det friska, en dag kanske han vill om han inte väljer trampa vidare som tidigare. just detmed attbryta ovanor och "dåliga" mönster är det jag har haft som mitt mål, ett evigt mål. Att efter bästa förmåga tänka vidare, se förbi hinder, acceptera och förstå.

Kanske ska han tituleras ex? Vi får väl se...
Jag markerar aldrig mer mina ståndpunkter och mitt mående inför honom. Inte utan en tredje person involverad, och om det ska ske får det bli utifrån hans initiativ.
Jag ser en man som går samma väg som han gjort hela sitt liv, det som han ville ändra, framfört i ord till mig och med önskan om gemensam framtid.

Mitt liv rullar vidare.

Kramar

- jag förstod inte att den blixtsnabba "kramen" du bad om var ett strypgrepp! Läser tillbaka nu och läser samma ord - och inser att det var så ... och är fortfarande konfunderad. För mig verkar det som om din man skickar ut tydliga signaler (min tolknng av vad jag läser) att "det är nog nu", att han fixar inte mer... Och du fortsätter att "vänta ut" honom, vänta på hans "sanna jag"? som finns djupt inkapslat där innanför skyddslagren efter de skador livet gett honom. Och att be om hans närhet.

Jag kan ha helt fel - men i mina tankar kommer ordet maktkamp... du vägrar släppa taget om honom. Jag minns inte i vems lägenhet ni är nu - men visst är det så att du har alternativet oasen? Och att du är ekonomiskt oberoende? Däremot inte han numera - fast var det inte så att han erbjudits nytt jobb, att han hade specialkunskaper? Eller blandar jag?

Jag är övertygad om din upprktiga vilja att finnas för honom och att se din del. Du skriver om hans maktmissbruk - men vet du, när jag läser tänker jag att du också utövar ett slags makt - på ett intellektuellt eller tankmässigt plan. I den stund man inte tänker låta en annan vinna har man ju låtit sig bli en del i en kamp.

Hoppas du inte blir sårad, jag menar absolut inget illa mot dig. Jag reder i de känslor jag får när jag läser vad du skriver - och då är ju jag själv men enda "verkliga" referenspunkt. Min innersta känsla säger: släpp karln fri innan ni förgör varandra!

Det är förstås så att du "ser" och förstår mer om/av honom är han gör själv - men du kan inte göra hans resa - den resa du tror att han ska göra. Då tänker jag tll den delen det handlar om kränkningar, förluster och annat. Beträffande alkoholen har jag slutat tro att den promillefria nykterheten är det som är segern. Den är en förutsättning och för min man var det en början. När jag läser... får jag bilden att du "betraktar" honom - och talar om vad du ser, att han är så sjuk. När han analyserar dig skriver du att du vet att du inte är sjuk - det är säkert sant men också inte... Vi medberoende är också sjuka, i våra tankemönster. Och du vet så väl att andra (även alkoholister och "störda" mänskor) ser mer och annat av oss än vi gör själva.

Det verkar också komplicerat det där med att terapeuterna i ett tänkt halvvägshus var hans f.d suparkompisar. Finns inget annat alternativ - om han vill ha det?

Jag får bilden att du hela tiden har alternativ, att du ser fram emot olika aktiviteter och jobb under våren. Att du gärna delar med honom.... Uppenbarligen vill/orkar han inte det nu.

Kan du inte släppa taget nu? Innan ni drivit och krigat varandra till... förgörelsens botten. Det är ingen värd. Ta vara på det goda du har att se fram emot och lev ditt liv. Du har sannerligen försökt och gjort vad du förmår. Och lite till, eller ganska mycket till. Är det inte nog nu?

Kram, önskar dig en fin arbetsvecka med många friska och goda mänskliga möten! / mt

tycker absolut INTE att du är dum !!!

Vad jag reagerade på är att det florerar ett rykte om att man "måste" få ta sig ett återfall efter behandling eller en tid i nykterhet för att förstå att man är alkis. Det är fel.

Med din beskrivning framgår det tydligt att han inte är färdig med alkoholen, han har inte nått sin botten. Hans drickande kommer att öka igen.

Försök göra dina val efter det så kommer du lättare fram till ett beslut om hur ditt liv ska se ut.

Kram !!

...just nu i kö till kvinnojouren men la på. Läste och funderade och märkte jag inte har så mycket att fråga om egentligen.
Svägerskan och jag pratade och då kom jag fram till samma. Kan inte göra mer än lämna det över till honom. Jag vet ju att han inte kommer ändra sig alls och det är inte min sak att försöka!
Jag tycker det är tråkigt...väldigt tråkigt

Hans ord har jag sorterat i och det är tydligt att han har analyserat mig, helt ok, men han glömmer att det är hans egen sanning och behöver inte vara sann.
Tråkigt tråkigt...

Nu några timmars sömn och sen tidigt flyg...

Angående att anmäla/inte anmäla så är det väldigt svårt att fatta ett sådant beslut när man är i chock eller när det just hänt. Förhoppningsvis får du lite klarhet hos bror din genom att berätta. Annars, ring kvinnofridslinjen eller någon kvinnojour och prata med dem. De kommer inte övertala dig till något men de kan bidra med erfarenhet, kunskap och fakta.

Jag tycker du ska strunta i att försöka se till att han får hjälp nu. Han vet ju redan vart han kan ringa om han behöver stöd, eller hur? Att han inte redan gjort det vid det här laget visar väl på att han inte är mottaglig för den hjälp som finns. Han fick säkert en massa verktyg under tiden på gården. Det är upp till honom att använda dem.

Just nu ska du bara ta hand om dig själv.

...min bror nu.
De sitter uppe och väntar...goa härliga underbara...

Googlade fram nr markatta skrivit ner, tack vännen.
Villrådig hur jag skagöra....anmäla eller ej

Märkte jag blev rädd var gång någon gick i ytterdörren.

Googlade telnr..
Ringde bror, m högtalaren på, mannen steg in. Han ser så sjuk ut, hela ansiktet är förbytt.
Han hör vem jag pratar med, han har respekt för min bror. Hör hans ord om att jagmste höra av mig om nåt händer.
Maken är tyst o börjar bädda till sig i gästrummet. Jag säger han kan ligga i säbgen, jag åker till min bror.
Jag säger jag ser han är jättesjuk och behöver hjälp. Han kastar en tissot klocka mot mig, träffar inte men går sönder. Var en födelsedagspresent från mig, barnslig kommentar, men så är det.

Nu plocka ihop prylar och sover några timmar hos bror innan jag ska flyga mot ny jobbvecka.

Han behöver hjälp!
Vad han gör är att analysera mig i programmet, fått höra mycket. Vet ju jag inte är sjuk men han känner väl sig friskare...ha är de ensammaste människa somjag någonsin träffat. Nu boar han in sig exakt likadant i denna lägenheten men bara utan alkohol. Överallt annars har vi mått bra, han påstår de bara varit ett spel mot mig!!!!
Han sa något om att jag visste han var alkoholist...kanske han menar det är eubriken på allt??

Ojojoj, nu tar jag mina viktigaste prylar och lämnar den deprimerade.
Vet fortfarande inte var jag ska ringa för få detta dokumenterat någon stans. Ska jag lägga mig i? Ska jag se till ha får psykvård? Ska jag skita i vilket?
Ingen mer än jag vet hur sjuk han är! Alkisbwhandlingen kan inte hjälpa honom, där styr han med sin ibtellgens och är flr intellektuell...de får inte tag i problemet!

Men herregud, Sorgsen!

Ja, ring polisen. Eller ta dig därifrån. Ring någon som kan hämta dig.

Du. Lyssna på mig nu: det här är bortom alla gränser som vi ens har diskuterat hittills. Du måste därifrån. Nu.

Att stanna nu och bara vänta på att han kommer tillbaka, det är att låta alkoholen vinna. Du måste stå upp för dig själv och visa genom handling att det här var långt bortom vad du tolererar. Du skriver (bara för ett dygn sedan) "Om maken visar vilja till förändring hänger jag på, om inte kommer det visa sig. Jag skulle gissa snart."

Nu har du ditt svar. Han väljer en destruktiv linje, och du MÅSTE visa honom i handling (inte med ord, inte genom att försöka resonera med honom) att du inte ställer upp på detta.

Du. Ring polisen nu. Och sedan ringer du till någon som kan hämta dig. Nu.

/H.

läste nu några inlägg upp att han tagit strypgrepp på dig. Efter att han betett sig så och nu allt som hänt ikväll så blir jag orolig för dig. Ring polisen, om du inte vill/kan så ta dig till en trygg plats. Våld i nära relationer trappas nästan alltid upp om inte mannen själv söker hjälp för beteendet.

Du kan också ringa Kvinnofridslinjen och rådfråga: 020 50 50 50

Usch vad jobbigt. Ja du kan ringa polisen! Det är upp till dem att rubricera brottet, du behöver bara berätta vad som har hänt. Är du rädd för honom så tycker jag absolut att du ska göra det.
Ring någon du känner som kan vara med dig om du har möjlighet till det, eller om du kan ta dig iväg någonstans. Man ska inte behöva vara rädd i sitt eget hem!

1000 kramar!
Ta hand om dig

...och klädde på sig och gick ut!
Han slog inte me försökte tippa sängen, tog hårt i mig, skrek mig i ansiktet....och annat...
Han har varit go idag men menade att han bara varit det för ha lugnt.
Plötsigt vände han humöret när jag pratade och jag sa det inte är ok att han är otrevlig. Att hans illamående går ut över mig.
Han blev tokig och slänger ur sig allt elakt. Jag ber honom förklara sig, flera gånger och han blev totalt tokig och går ut!

Ska man ringa polis nu?

Han har sagt han älskar mig men varit lite kort. Han sa han kommer till mig på jobb. Jag har ingen anledning tro annat. Men han pratar mycket lite.
När vi äter berättar jagom min dag, han tycker jag ska va tyst eftersom vi äter o har tv på. Jag ler och säger man kan göra fler saker samtidigt.

Han gick och är hysteriskt aggressiv och allt är direkt riktat till och mot mig. Kulmen verkar varit då han sa han sett filmen tidigare, när den va mitt i, han setrött ut och jag frågar om han ärpå väg att somna, där vänder han till hysteri.
Han är inte här nu...men ska jag ringa polisen?
Jag sa jag omöjligt kan förstå efter allt gott, han menade allt han sagt var för att få lugn och han aldrig skulle komma till mig och allt fint vi haft bara varit ett spel mot andra. Att han aldrig mer kommer prata med mig.....

Snacka om dubbla personligheter!!!!
Han tyckte vi "pratade" nu. För nu kom ju allt fram...i en orkan av hysteri och farlig ilska!

Han är riktigt sjuk!

Vad tråkigt, Miss K.

Jag vet hur det känns. Och jag vet att det går att stanna kvar trots ett återfall, men ändå vara "sann" mot sig själv.

Känn efter i dig själv var dina gränser går. Du stannar om han dricker, men vad är det som inte är ok för dig? Vad är det som skall hända för att du skall känna att gränsen passeras?

Var rädd om dig. Kram!
/H.

Jag har varit bortrest över helgen, och kommer tillbaka till detta... vilken chock, Sorgsen!

Men det gör mig hoppfull att du verkar lugn och samlad mitt i all kalabalik.

Kram, jag tänker på dig.
/H.

Kram, vännen.

/H.

Men så jobbigt när det blir en massa tjafs inför begravningen. Usch.

Och så jobbigt att du mår kass. Usch.

:-)

/H.

Hej, vänner!

Dagens länktips (eller ja, det är inte tips, det är en order: se detta.):

Jan och Pia Johansen om hans beroende och hennes medberoende.

http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=2303661&utm_medium=…

Kram!
/H.

Hej! Har inte haft tid att skriva förrän nu.
Jag kände det redan när jag skrev att den snälla frågan inte var så snäll. Så här blev det: Jag hade köpt alkoholfritt och han hade köpt vanligt vin. Vi började med det alkoholfria. Efter ett tag berättade han om flaskan och att det hade varit gott med ost o vin. Jag sa nej tack, och det blev en konstig stämning. Han öppnar flaskan och står i köket och äter o dricker. Han märker att jag är sur och ställer ifrån sig flaskan och tömmer ur glaset. Nästa dag är flaskan tom, vet ej hur mycket han druckit, han säger att han slängt ut det.

Senare säger han att han känt sig deprimerad och uttråkad sista dagarna och att det har triggat suget. Nu tror jag att det är lugnt under arbetsveckan, men hur det blir kommande helger har jag ingen aning om.

Adde, förstår att du tycker jag är dum. Jag menade inte riktigt att det skulle vara överstökat för honom, snarare att min första återträff med drickandet skulle bli avklarad.

Tack också lillablå o mt. Det är bra att bli påmind ibland. Jag kommer att köra på nolllinjen framöver. Dvs att jag inte tycker att han bör testa, men att jag kommer att vara kvar ändå. Blir det som förut vill jag lämna, men det tar jag då. Saknade själv vinet i början, men nu känns det okey.

Kramar Miss K

ni hittar en riktigt bra parteraput och att han kommer med. Oberoende om ni ska fortsätta eller leva varsitt liv skulle det säkert vara värdefullt att få hjälp att dela varandras upplevelser och erfarenheter. Jag har en känsla av att ni är på väldigt olika plan - och behöver hjälp för att mötas och lyssna. Kram och ha det bra idag / mt

nu låter som tämligen vanliga skilsmässokonflikter... Mycket av hans beteende skulle jag, liksom Sorgsen, tolka som desperation och försök att återta makt och kontroll.

Jag för min del tror inte alls att barn far illa av att få vara delaktiga i flyttkaos och inredning. Dom KAN tycka det är kul och blir delaktiga. Jag tror att du inte behöver oroa dig för vad de tål och klarar av - barn behöver inte vara inboade hela tiden bara det finns utrymme att tala om vad som händer.

Ha en fin dag - du går stadigt mot ditt och barnens nya liv nu! Kram och vårsol! / mt