Senaste kommentarerna i forumet

...jag har varit riktigt försiktig, vill först rannsaka mig själv, vill undvika prata detaljer innan jag hittat det jag uppfattat som orsak. Letat inuti mig för se mina brister och vad jag själv har skuld i i denna härva!
Jag har också betett mig illa, sagt fel saker under vår tid. I höstas bad jag om ursäkt för det jag då kände skuld i, det ska jag göra igen om tillfälle ges, nu när han är nykter. Att göra det idag är bara dumt, det skulle uppfattas fel och ge bränsle till hans maktmissbruk. Det bjussar jag inte på, det fäller bara mig själv.
Jag har sista månaden förstått delar av hur mycket som fallit i glömska eller kanske aldrig registrerats hos honom pga alkoholen.
Allt detta har jag bakat in i orden:
"Det är nu vår gemenskap börjar"

Om det blir någon gemenskap återstår att se.
Han har inte makten, han tror kanske det i sin bubbla, genom att bestämma när han vill prata. Just den makten försvann helt (från succesiv insikt) förra helgen, i min värld. Den har han inte sett vidden av ännu och fortsatte den vägen inatt och idag.
Imorgon blir det likadant, enligt vad han redan sagt.
Jag har andra planer för morgondagen.
Tar hand om mig, även imorgon.

Alanon behandlade fjärde steget, blev alltså andra gången för mig i veckan.
Också intressant att se likheterna och olikheterna på själva mötet här i Sverige jämfört med de engelskspråkiga jag varit på.

..tack för dina ord och frågor.

Nej, jag har ingen exakt gräns.
Jag accepterar inte hans beteende.
Kärleken sinar också, just nu är jag över på andra sidan.
Jag går inte runt och väntar på några tecken i en eller annan riktning.
Om det sägs något tar jag in det och om det inte sägs något för att utöva makt är det ett tydligt tecken att jag fortsätter min väg ensam men fortfarande gift.
Om maken visar vilja till förändring hänger jag på, om inte kommer det visa sig. Jag skulle gissa snart.
Jag lägger inte över ansvaret, jag väntar inte ut, jag har bara en annan åsikt än han just idag.
Idag tror jag att vi fortfarande kan rädda äktenskapet med hjälp utifrån.
Imorgon kan den åsikten vara helt motsatt.
En dag i taget!

Han har ju idag varit tydlig ( och högljudd) i sin önskan. Så om han fixat skilsmässopapper till innan jag åker iväg igen så är det så det blir.

Jag tror ju, däremot, att allt är dåligt uppförande, hot och inre kaos från en ensam människa i djup kris. En kris som har en långt större vidd och sitter djupare än vad han vågar ta tag i.
Om, jag säger om, han vänder och visar välvilja och har tagit till sig det jag fick sagt, utan att vara högljudd, så kan det finnas hopp.

Innerst inne vill jag inte skiljas, det goda jag fått del av älskar jag. Hans beteende nu och sen länge( hela vår tid i olika grad) kommer jag inte acceptera.
Fortsättning förutsätter jobb, enskilt och i par!
Det med utomstående hjälp gick in i honom, det märkte jag. Om det blir omsatt vet jag inte.
Han har tydligt deklarerat sin ovilja att prata mer med mig under dessa dagarna.
Bara maktmissbruk!

Kan inte skriva ner allt som sades, blir för personligt och avslöjande, men oj vilka personliga påhopp och egenkära/högmodiga saker han kastat ur sig.
Problemet är att han inte kan trycka ner mig. Jag tillåter inte det!
Jag gråter inte, jag har lämnat över men varken stängt eller öppnat några dörrar.
Jag bara är och går vidare i mitt. Gärna med honom, utan elakheter, och om det kan uppfyllas i en framtid gör det mig glad. Om inte, så blir jag glad för något annat.
Hela våren är fylld av många saker jag ser fram emot, oberoende honom. Delar det gärna med honom men måste inte.

Fortsättning följer...

...varma, kära du.

Du gör rätt för du gör precis det du vet du måste.
Oavsett när du kommer in till det som blir ditt så är det, kan låta kyligt men, bara just nu väntetiden känns oändlig.
När du har nyckeln kommer just denna väntetiden vara över för alltid.

Det där med prylarna och behovet han känner sig ha behålla allt låter som makt mer än att prydnadskudden skulle ha ett egenvärde.
Men du, det finns mängder av kuddar i alla prisklasser. Gåvor du fått tillhör dina privata ägodelar i samma grad som underkläder och tandborsten!

I min historia fanns liknande prylar, som inredningsdetaljer. De hade inte mer värde, inkluderar slöjdsaker ungarna gett sin pappa, än att de låg i containern han hyrde när han sen flyttade.
Det var räkning på hyran av den jag fick som överaskning gm kronefogden. Total luftfaktura, ihoppräntad av exet och totalt utan överenskommelse.
Så kan de hitta på som vill utöva kontroll.

Jättekram till dig.

En dag i taget...till oss båda

Försöker acceptera att "så här ledsen är jag just nu, det kommer att gå över, en dag i taget", men det gör sååå ont, jag är så ledsen att jag inte förstår att jag sak överleva, och ändå kan jag emellanåt se hur mycket lättare det är när jag itne behöver vara med honom hela tiden, men barnen - vill så gärna att de ska få det bra.

Vill så gärna få tillgång till mitt gryt snart. Det skulle ha varit klart till nu i veckan, men nu verkar det dröja till påsk... Vill bara få komma in och börja greja, få göra iordning innan flickorna får komma in och boa in sig, vill inte att de ska bo i flyttkaos utan att de ska få ha det mysigt, känna att det är vårt boende.

Sambon har klargjort att han vill lösa ut mig, men vi är oense om summan. Han vill ha kvar allt, precis allt; han vill att jag tar mina personliga tillhörigheter så som kläder och badrumsartiklar, men allt som är gemensamt (inklusive det mesta av sådant som jag fått/köpt tidigare ska lämnas... Känns så sjukt att han vill ha allt som det är - att dekorationsgrejer, hemtrevliga saker osv bara ska lämnas...? Förstår inte varför han inte vill göra det till sitt egna? Varför vill han ha kvar saker som måste påminna om mig? Eller gör de inte det? Förstår ingenting...

Varma kramar

Så ledsen jag blir för din skull när jag läser det du skrivit. Du är värd så mycket mer, så mycket bättre! Du behöver inte ta det där, han får inte göra så!

Överlever du/din kärlek om ni helt enkelt inte ses, om du väntar ut honom nu när han beter sig så här? Vill du att den ska överleva? Orkar du vänta?

Har du satt en gräns, hur länge får han bete sig illa mot dig innan det måste vända?

Ta hand om dig, du är värd det bästa!

Varma, varma kramar!

min bild, genom din text, av din man gör mig alltmer konfunderad och tveksam... Kanske det är din tveksamhet jag känner? Kanske bilden trätt fram och blivit tydligare under processen när du skrivit?
Var rädd om dig, hoppas du ska sova gott! Kram /mt

...antidep med sen 5 veckor, med insomningsverkan också..

...benzo.
Inga droger eller alkohol sen 6 veckor, exakt idag!

Halvvägshus var meningen men han och båda deras terapeuter var gamla suparkompisar, varav ena utvecklats till bråk och slagsmål.
Så ligger det till, efterbehandlingen nu är ett möte i veckan någon månad. Alltså ingen sjukskrivning utan a-kassa och deras regler.
Riktigt dåligt med andra ord! Hans ekonomi blomstar inte precis och jag kommer från nu ha få möjligheter åka hem på länge och hans ekonomi tillåter inga resor.
Jag bjuder gärna, det har jag gjort hela vår tid. Just nu är det extra känsligt bara, han tar min hjälp som att jag visar kontrollerande. Svårt för mig se men kommer inte bjuda om han inte för det på tal själv.

för telefonen... att en så liten sak fick honom att tappa masken (så låter det) och du fick se den bild du alltför väl känner igen.
Du är inte kall och kärlekslös det är hans maktutövande som dödat din kärlek till honom.
Det är helt naturligt och det är inte ditt fel. Kram / mt

Vi har börjat tömma vårt hus.
Vi kan inte komma överens.
Vi kan inte ens enas om hunden och kaninerna. Han säger att jag ansvarar för dem och jag kan inte ha dem nu så jag får läman bort dem. Det gör så ont.

Tårarna rinner och han vill kramas. Han är lugn och sansad och försöker visa sig från sin bästa sida. Han är kontaktsökande och vill berätta om saker som hänt de senaste dagarna. Jag känenr mig precis så kall och kärlekslös som han brukar anklaga mig för att vara: jag vill itne kramas, jag vill itne höra om hans liv. Jag vill bara må bra igen, jag vill bara vara säker på att jag gör rätt.

Idag satt vi och försöker prata om våra saker. Och telefonen ringde. Som vanligt blev han mycket irriterad över att bli störd mitt i någonting som han håller på med (hur nu den som ringer skulle kunna veta att han är mitt uppe i någonting?) och just i den stunden kände jag sådan lättnad över att jag int behöver leva i det där irriterade, men det gör så ont, tänk om jag gör fel för barnen...

Vilket mottagande... Han verkar verkligen inte vara nykter/drogfri...
Hans beteende är inte ok! Våld är inte ok!!! Strypgrepp är inte ok!! Att behöva be om lov att komma hem är inte ok!! Att kasta saker omkring sig, ett indirekt hot mot dig, är inte ok!!
Skönt att du har en god bror med sambo att få stöd av nu...
Skönt att få prata av sig med människor som inte dömer...
Prata och berätta om allt!!!
Hoppas ni får en lugn kväll!
Stora och varma Styrkekramar!!!
/k

inte igen det där beteende hos en alkis ?? Dum fråga som du kanske inte kan svara på men.....Går han på benzo eller annan typ av droger ?

Är han eller har han varit erbjuden halvvägshus ?

Kram !!

...nu...
Han har stuckit och är långt ifrån glad att jag kom hem.
Exakt som i psykisk misshandel så bär jag skulden och visar dåligt uppförande i att komma hem oanmäld...?! Sjukt! Sa till honom att han kunde ju blivit glad över att jag kom, det hade varit normalt i mina ögon.

Han älskar mig inte och vill skiljas.

Framkom däremot något nytt:

Helt enligt varningssignalera för psykiska misshandlartyper, så "minns" han inte och "kan inte föreställa sig" att han för några veckor sa att han älskar mig och att vi ska klara detta tillsammans.

Hankänner ett sånt förakt för mig och i gallan han spydde ur sig förstod jag att han gått runt och irriterat sig på delar jag framförde på anhörigblanketten han läste tillsammans med sin terapeuten. Jag kontrade med att jag kan se att det gjort honom ledsen och att vi kan prata om det. Jag frågade också omhan minns något av det andra, (vilket var mycket och innerligt) . Det han tog upp var nämligen bara sånt som handlade om vad som hänt med mig pga missbruket, typ viktökning, att jag ser återkommande mönster i berättelser från hans tidigare liv. Detta "ångrar" han att han sagt nu när jag "tolkat" in alkoholismen.
Flera gånger frågade jag vad allt det andra jag skrivit gett för tankar...det vägrade han svara på.
Han och terapeuten hade inte heller fattat detta med forumet, att de fick nick och inloggning, det som störde honom var mina ord att jag inte skrivit ner detaljer pga inte röjas helt här inne. Det trodde han var menat mot behandlingshemmet, att de hade diskuterat varför jag inte ville röja för dem vem jag var???? Långsökt när jag minns hur jag uttryckte mig men kan ju vara så att de bda missförstod. Detta tog maken som att "jag tror jag är märkvärdig, som om jag tillhörde kungahuset"???
Ja, på den nivån är snacket, ja, mer, gapandet från honom. För ja har ju gjort honom arg och förstört hans dag och helg nu!

Han uttryckte sig flertalet gånger om hur lite jag förstår och att vi aldrig haft ett bra förhållande.
Jag menar vi har haft det, överygad vi kan få det, men att vi måste ha hjälp utifrån för att inte hamna där vi hamnar, typexempel sitation här och nu. Han kastar saker, jag hänger på med ord, mängder av ord för att nå fram....KAOS!
Nu är han ute på "ärenden som planerats" "jag har satt ribban genom att komma hem oanmäld, respektlöst" att han valt inte prata med mig hör visst inte ihop med det enligt honom.

Jag känner egentligen inte så mycket. Var på Al-anon i morse så jag hade skydd av den där "extrahuden". Just sett filmen "when love is not enough" och nu messar med min bror. Han och hans fru blir de första som får del av min situation nu. Sagt jag behöver prata. Vi ska laga mat ihop nu...

Maken blev irriterad över min ankomst vid 23-tiden och inatt blev det hårda ord. Sen somnade han och när jag la mig tog jag i honom och bad om en kram, märkte han var vaken. Den blev en blixtsnabb högerarm där mitt hals blev fastklämd i hans armveck och han tryckte till så det knakade. Jag kom i chock, väl därför jag inte har så ont mentalt.

Ett annat typiskt tecken på mannens behov att kontrollera mig var att jag önskar vi kan prata och visa varandra den respekten att prata de dagarna jag är hemma.
Det enda som var viktigt för honom få veta var hur länge jag stannar. Så, liksom hans alkoholfriadagar planerades in efter våra dygn/veckor tillsammans, planerar han nu vara motfalls och odräglig, oåtkomlig tills jag lämnar igen.

Herre Gud, så sjukt detta är!

Nu iväg till min härlige bror, alla mina syskon är mina favoriter, men just vi två har en alldeles extra god kontakt. Liksom hans sambo...
Tackar för att jag har alla dessa sunda människor runt mig plus ett toppenjobb! Det ger mig sån styrka!

Och er här inne, ni har hjälpt mig få distans i sörjan!

Jättekram

Tack Adde!
Jag hoppas det blir en fin ceremoni, jag tror det...
Om bara min knepiga kusin sköter sig...
Min morbror har tagit sig an en kinesisk flicka, som blivit den dotter han aldrig fått, de har en underlig men fungerande relation, bortskämd dotter, curlande far... Vilket min kusin har svårt för... Och därför vill hon inte att tösen ska få gå på begravningen... Men mormor då? Hon tyckte ju om henne? Hon hälsade på rätt ofta, och handlade om det behövdes... Min kusin har i alla fall gått i taket och funderar på att be tösen flyga och fara... Och riskera att förstöra för resten av oss...

Sjukskrev mig faktiskt idag, symptomen blir inte bättre...
Nu sitter jag i soffan och tittar på mina tulpaner, och tänker på mormor och flygcert och resten av oss...
Snart är det vår, med sol och värme!!
Snart!
Kramar!!
/k

och jag hoppas du får en lika fin morgon också :-))

En vän frågade mig idag vad jag ska göra ikväll.
"Vara hemma och skriva lite", svarade jag.
"Men vad bra, då kan vi ju hitta på något", sa han.
"Nej, inte ikväll. Jag ska skriva sa jag ju."
"Men vad då, måste du vara själv hela kvällen för det?"

Jag märkte att han blev irriterad över att jag inte ville umgås med honom. Jag önskar att folk kunde respektera när man säger att man är upptagen, att planer med sig själv är lika viktiga som om man har planer med någon annan.

Jag håller på att jobba med en novell inför en novelltävling. Jag älskar att skriva. Den är inte klar än men jag lägger ner för ikväll, blir helt trött i bollen efter ett tag. Som belöning för arbetet jag gjort ska jag fortsätta min kväll i sann fredagsmysanda med en lagom hjärndöd film, chips och läsk. Helt själv, för att jag vill(förutom att titta in till er en stund då).

Kram på er!

Helg.
Ja, Sorgsen, du verkar ha haft en lååång resa och jag kan bara önska att min inte blir så lång, men jag antar att den kommer bli det. Är så ledsen för småttingarnas skull.

Ja, någon gång hoppas jag att allt blir bättre, känns avlägset nu, och hans dykaupp-maila-smsa-ringa ger mig snart ett nervöst sammanbrott. Blir så arg. Jag försöker som du att inte gå in i diskussion, men har svårt att håplla mig ibland, hamanr så lätt i att jag sak förklara mig osv, och de gånger jag bara säger "ja, men då vet jag vad du tycker" eller liknade så får jag ännu mer skäll ändå...
Är så trött på hela situationen, vill bara fly, men det kan jag ju inte nu...

Lillablå, det komemr bli en tung helg, förstår det av hur det varit idag... Känner mig så borta.
Tack för din målande bild. Ska titta på himlen och hopaps att jag känenr er närvaro, och att ni känner min. Ska ta till mig allt det du skriver om:
"Vila, unna dig en promenad, en god bok, nygräddade pannkakor, ett glas nypressade apelsiner, en kopp the med honung, en påse lösgodis, en varm filt över benen, ett fotbad, tända ljus, vacker musik"
så snart jag kommer in i mitt gryt så ska jag försöka unna mig saker jag inte unnat mig på så länge.

Varma kramar

lite pepp och stöttning.
En begravning kan vara tung men den kan också bli en vändpunkt i livet där allt faller på plats. Jag kan fortfarande känna sviterna av mina föräldrars begravning som jag var helt oförmögen att hantera pga av mitt drickande där jag tryckte ner alla mina känslor. Jag fick aldrig det fina avslut som en begravning kan ge.

Kram ♥

Ja, vi får väl se...medlemsavgiften betalade jag in för flera veckor sen så jag är väl berättigad vara med ;)

Jag jobbar då men kanske jag kan vara ledig lagom länge för kunna vara med. Om inte annat så för att träffa dig Adde :)
Kram kram

...nu packar jag ihop lite prylar som kan lämnas kvar hemma och snart tar jag mig till flygplatsen.

Jag har haft två ingående samtal med kvinnan på hemmet. Nyttigt!
Jag känner mig inte ledsen, inte stressad eller nervös. Lite märkligt...
Men, jag är van jobba under stor press och känner igen mekanismen i mig. Nu har jag bestämt mig så nu är det bara hålla fast i det och köra!
Hela situationen är så sjuk och jag gör, som mulletant skrev, faller i fällorna i kunskapsoceanen.
Jag HAR inget som stressar mig men heller inget som gör att jag behöver vänta. Väntan ger honom bara mer makt över mig och det finns inget i hans nuvarande beteende som visar på tillfrisknande. Det är bara uppgifter som blir ordentligt och noggrannt lösta, intellektuellt, tyvärr...
Jag har ingen mandat att analysera eller tycka något alls om det egentligen, det är hans liv och val, men jag är inte blind och har tillräckligt mycket livserfarenhet att jag vågar sticka ut näsan och säga det.
Det är bara tråkigt att det är så och gör mig ont...

Kanske behöver jag inte läsa upp något utan bara tar mina prylar och går.
Om några timmar vet jag...

Kram på er all kloka vänliga tuffa enträgna härliga medmänniskor

Idag har jag fått äran att umgås med två fina töser, drygt 2 och 3 år gamla, och lite dämpade av sina förkylningar...
Men både kramarna, barnrumporna i knäet under sagostunden och funderandet vid matbordet har gett mig kraft att härda ut utsättningssymptomen... För det blir fanimig nye bättre!! Dag 11 idag, och det fortsätter på samma sätt...
Målet är att bli fri från dem, och kanske, om det vill sig väl, få en liten själv en vacker dag...
Klockan tickar, och antidepp förbättrar ju inte oddsen, direkt...
Så mitt i allt jobbigt, yrsel, illamående, det som känns som elshocker i hjärnan etc, känns lite lättare att härda ut, det finns ju ett mål och förhoppningsvis en belöning...
Ungar är det finaste som finns!
Tillsammans på första plats med älskling, mormor i himlen och det som heter kärlek!
Hoppas vi alla får en lugn och skön helg!
Har tagit tjänstledigt halva lördag och söndag, och är ledig på måndag för mormors begravning, och sen MÅSTE det väl ändå ha blivit bättre?!
Stora kramar till alla som behöver och vill ha!!
/k

Fredag kväll, helgen framför oss...
Hoppas du mår bättre, att du känner mer tillförsikt för framtiden?

Det ser ut att bli en stjärnklar kväll i min del av Sverige, och jag ska försöka få syn på kometen vad den nu hette... Och om du ser den från din del av Sverige, så tänk dig att vi är sammankopplade av kometen oändligt lång där borta, av en klump av is, skit och stenar... Lite perspektiv på hur små vi är, i det stora hela... Och ändå så nära, genom delade och liknande erfarenheter, och tillsammans är vi starka!!!
Vi finns här för dig, och du finns här för oss, olika kvinnor och män över tiden, men samma kärlek och värme, bara uttryck genom olika alias...
Du är på rätt väg, snart är du trygg hemma i ditt gryt, med barnen hos dig, åtminstone halva tiden, antagligen mer...
Vila, unna dig en promenad, en god bok, nygräddade pannkakor, ett glas nypressade apelsiner, en kopp the med honung, en påse lösgodis, en varm filt över benen, ett fotbad, tända ljus, vacker musik, eller vad du tycker om och som får dig att må bra!!!
Stora kramar!!!
/k

Är klok, jag håller med...
Det är hans val att dricka eller låta bli, låt honom veta det...
Men hans val får också konsekvenser... Stannar du om han börjar dricka igen?
Lämpa över allt ansvar på hans nykterhet på honom, men låt honom veta att du finns där när det blir jobbigt och suget faller på!
Kram, och jag hoppas ni får en fin och lugn fredag!
/k

Jag håller tummarna för ett bra återseende!
Fokusera nu på vad DU känner och vill, så får han ta ansvar för sig!
Tror att det är det viktigaste nu, att han vet det, att han har ansvar för sig, sitt mående, och hur han behandlar dig! Det är INTE ditt ansvar, som du mycket väl vet...
Håller tummarna och tänker på dig!!!
Kramar!!!

"ha det överstökat??" ???????????

Att ta ett återfall är liksom ingen garanti för att jag aldrig mer kommer att dricka, jag har liksom ingen kvot jag ska uppfylla. Som alkis så finns det ingen kvot, inga gränser, no limit bara att hälla i, så mycket det går, det är riktlinjen.

Ok, ungefär en tredjedel som gör en behandling går ut och dricker men kommer tillbaka. Men det är också så att ungefär en tredjedel som gör en behandling går ut och dricker och kommer INTE tillbaka.

Och att han frågar dig är precis som markatta skriver att lägga HELA ansvaret på dig.

Det är mitt egna ansvar och ingen annans om jag väljer att dricka.