Senaste kommentarerna i forumet

@Caroline84 är inte särskilt aktiv här ( förutom läser) men känner att här vill jag svara.
Exakt som du har det har jag haft det, bara att jag inte visste nåt. Allt skedde i smyg. Men min partner var som din, bra förälder, lämnar förskola etc alltså en högfungerande alkoholist. Och det funkade visst på den nivån din partner är på i flera år. Men till slut går det åt helvete. Alkoholism är en sjukdom som, även om det tar lång tid ibland många år, som blir värre. Och värre. Och även om du tycker egentligen allt fungerar bra dagtid så är det säkert så att du (som jag hade) huvudansvaret hemma. Det är tärande. Vad händer om han druckit o är asfull en natt och barnen blir magsjuka? Har du ngn hjälp då? Sätt dig ner och fundera hur det verkligen verkligen ser ut. Och även om barnen är små påverkas dom. Ångrar så mycket själv att jag inte la ihop 2+2 hemma och fattade. För de märker att pappa (i ert fall) är trött varje helg. Att tålamodet är lite mindre etc. De märker så mycket.
Mitt råd är att försök sätta stopp innan du själv blir sjuk. För det blir du till slut. Oro, ångest, utmattning det kommer tyvärr.
Men bara för man sätter stopp betyder det inte att ni ska skiljas. Det kan faktisk funka med en kortare separation, behandling och att han själv har en vilja att inte dricka mer. För ska han inte bli sjukare så kan han inte dricka mer. Och sen kan man få ett bra liv tillsammans. Men det bygger på hans vilja. För det finns de som klarar det. De som blir nyktra.
Sänder dig all styrka och tänker på dig. Du är inte på ett lätt ställe i livet.

Hej
Jag förstår verkligen att du vill hjälpa din sambo men det kan bara han själv.

Du måste hjälpa dina barn och dig själv med eget boende - låt dem inte växa upp i missbruk det är fruktansvärt för dem.. och de behöver en glad o pigg mamma ❤️

Tillägg; Vi har varit tillsammans i 10 å.
Jag är snart 40 och han är 47 år.

Han har varit helt ärlig med att han haft problem att dricka måttligt ända sen han var tonåring. Han har också berättat att det var hans drickande som gjorde att hans förra sambo till slut lämnade honom efter 8 år.

Min sambo har under hela vår relation haft svårt att dricka måttligt. Han dricker mycket sent på kvällarna när jag gått och lagt mig. Han dricker jättesnabbt och i princip häller han i sig. Han har druckit för mycket i både jobbsammanhang och privata sammanhang och många gånger skämt ut både mig och sig själv. Fyllan har också gjort att han hamnat i konflikt med kollegor och det har också lett till att han till slut har blivit av med jobb på grund av detta.
Han ljuger om hur mycket han har druckit och gömmer ofta flaskor som jag hittar senare.
Han har aldrig sökt professionell hjälp för detta, men lovat att han ska göra det många gånger.

Jag har inte pratat med någon om det här, det känns alldeles för skamfyllt. Han är aldrig berusad dagtid utan dricker bara kvällstid, därför har det här aldrig påverkat vår familj eller vår relation under dagarna.
Förutom så klart det faktum att han väldigt ofta är bakfull och behöver ligga och sova länge, särskilt på helgerna.

Vi har två små barn, 2 och 5 år gamla. Han är en otrolig pappa och är engagerad, kärleksfull och varm. Han är också en underbar sambo som alltid ställer upp och alltid är lojal och kärleksfull.
Men, hans drickande påverkar både mig och vår familj negativt. Dels har drickandet lett till att han blivit av med två jobb, vilket har satt oss i ekonomiska problem. Dessutom sliter det ju enormt på vår relation och på helgerna så går jag undan och smiter in och lägger mig tidigt med barnen för att slippa se honom dricka och vara full. Han håller sig ofta undan och gömmer undan alkoholen.

Jag älskar och bryr mig om min sambo och är orolig över vad han ska ta sig till om jag lämnar honom. Han kämpar med låg självkänsla, depression och gissningsvis ADHD.

Nu är vi återigen i en tuff situation efter ett par månaders andningsrum då hans konsultuppdrag blivit avslutat och han nu behöver söka nytt jobb igen. Denna gång hade det inget med alkohol att göra utan endast ett ekonomisk beslut av företaget.

Sedan han fick veta att det uppdraget skulle avslutas har han druckit i princip varje dag i tre veckors tid. Han tar sig ändå upp på morgnarna, gör sig ordning och tar iväg barnen till förskolan och sen är han vaken och sig själv och söker jobb under dagarna. Sedan hämtar vi barnen och sköter familjen och har det trevligt tillsammans. Men när barnen har gått och lagt sig så börjar han dricka igen.

Jag känner mig så enormt ensam i detta.
Vi pratar jättemycket han och jag och har alltid haft väldigt god kommunikation,. Han har många gånger lovat att han ska söka hjälp, men det händer aldrig.
Han har haft flera nyktra perioder som har varat alltifrån ett par veckor till några månader.
Men så fort någonting blir jobbigt i livet igen så tar han till alkoholen.
Han säger att han är beredd att göra vad som helst för vår familj, men jag för jag känner att jag inte orkar mer.
Jag känner också att jag inte lita på honom längre.

Hur ska jag agera och vad ska jag göra? Det viktigaste för mig är att barnen har det bra .

Ja, gör det. Pratar gärna med dej. ❤️

@Sårad... tack ❤️ blev glad att du skrev! Känns iaf lite mindre ensamt. Vet att man ska kunna byta uppgifter via alkoholhjälpens anställda. Ska kolla hur man gör det skulle vara så skönt att ha kontakt med någon som förstår .

Känner så igen mej i mycket du skriver. Hade gärna vilja träffat dej. Har också funderat på kollektiv 😂 vet inte men jobbigt med världen bara. Tänker att tiden läker och jag jobbar på med att känna att det är ok att vara med mej själv. Inte så lätt, går till kurator varannan vecka. Har inte direkt nån annan att prata med och har väldigt svårt ”att älska mej själv” vet inte ens vad det betyder, vill ha människor omkring mej men så sårig så har tagit avstånd. Ja, det blev surrigt, lika surrigt som jag känner mej. ❤️

@bless , @ansjoo
Ja, det där med att tjata funkar ju inte ... En med beroende gör ju allt för att hålla sig i sitt beroende och hittar alla möjliga "svar" på att kunna fortsätta med det. Alkoholmätare visar fel, inte så farligt, känsliga parners and the story goes on ... Jag fattade det för sent att tjata funkar ju inte för det blev ju jobbigt för både honom och mig.
Och också att säga vad någon får och inte får göra vad gäller alkohol - funkar ju inte heller.
I nuläget har exet och jag kontakt lite nu och då, och jag har kunnat förhålla mig till hans beroende och står rätt stark i gränser, mycket med hjälp av olika kanaler till att förstå beroende. Att komma hit har tagit en evighet att få till.

Sköt om er.

Går ju på livsstegen via kyrkan, och vi ska skriva en berättelse om vårat liv som ska kunnas läsas upp på 15 minuter.

Jag har skrivit om min 5 gånger nu o jag ser o inser massor av saker, ett mönster i livet att serva o leva för andra.

Dock är det ju så att nu är jag fan helt vilse, jag passar inte in någonstans o vet inte ens om jag vill det. Men jag känner mig så fruktansvärt ensam som denna värld inte var för mig. Andras värderingar är för mig helt meningslösa jag vill bara vara med min katt.

Jag söker....jag ska åka på besök i olika kollektiv framöver för att se... Kanske hittar jag mitt, kanske inte.

Så intressant att den här frågan kom upp nu när jag precis gått omkring och grubblat på det! Min relation till alkohol har egentligen inte förändrats alls, annat än att jag själv började dricka mer än jag egentligen ville för att stå ut på helgerna. Efter att min man slutade dricka i april förra året gick min konsumtion ner till en lagom nivå men däremot dricker jag oftare än jag gjorde förut ("förut" som i mer än fem år sen, före min man började vara mer full än inte full). Anledningen till att jag grubblat så mycket på det här är att då mannen började behandling med antabus igen förra veckan skrev han till mig "den här gången vill jag inte att du heller dricker", vilket satte igång en hel virvelvind av tankar i min skalle. Dricker jag för mycket? För ofta? Men om jag inte har några problem att låta bli att dricka, är det ett problem då? Varför stör i så fall tanken på att inte kunna dricka nånting alls mig så mycket? Osv osv. Jag får verkligen ingen rätsida på de här funderingarna. Oavsett vilket så har min mans drickande inte påverkat min syn på alkohol i allmänhet. Jag har inget emot att andra dricker och har, som sagt, inte fått nån avsmak för alkohol heller.

Tack!

@Ullabulla stor kram ❤️

Idag är det tungt.
Jag vet att det går över.

@Ansjo
Vad bra att han tar tag i det. Dom måste vilja själv. Jag har tjatat ihjäl mig, är som att prata med en vägg. Han stirrar på mig med helt tomma ögon och svarar inte.

Nu har han skrivit att han är ledsen. Men fortfarande inte att han har problem, han förnekar och förnekar.
Han kommer inte att klara detta om han inte får insikt. Tyvärr..

Håller tummarna för dig och maken.

Jag känner igen mycket i det du skriver. Starkt jobbat. Min man smygsuper, ofta är han helt packad mitt på dagen, oftast på helgerna. Jag har sagt till honom att han inte få åka till bolaget...
I julas somnade han på toaletten hos mina föräldrar, i söndags skulle mina föräldrar komma på lunch, han förstörde hela lunch. Helt plötsligt gick han och la sig. När mina föräldrar skulle åka kramade dom om mig sa att jag kunde komma till dom när som helst. I tisdags åkte jag hem till mina föräldrar och är här fortfarande. Har haft kontakt med maken som säger att han ska gå på behandlingsmöten.

@bless Wow! Jag blir så imponerad av din handlingskraft. Bra gjort!
Och även om det nu känns tufft o trist, för det är klart, så lägg din tid o energi på dina nära o kära som ger dig kärlek o omsorg tillbaka.
Du har gett så mycket. Nu är du värd att få njuta av livet.
Hoppas för din skull att din man får insikt o tar emot professionell hjälp.
Lycka till! 💪

Nu kom jag upp till honom. Enligt honom så hade sjuksystern varit där och gett honom Antabus. Jag köpte en alkomätare på Claes Olson och bad han blåsa. Inga problem sa han. Han blåste ich det gav utslag på 0.48 och jag blåste, det gav utslag på 0.00.
Han sa direkt det var fel på apparaten.
Ja, ursäkter och ursäkter.
Tag tog min resväska och satte mig på tåget hem. Innan jag gick sa jag ”hör av dig när du fått insikt och när du slutat dricka”
Trist.. nu är det upp till honom,

@Åsa M ja det vet jag, och jag vet att det är grunden i detta. Därför har jag stöttat honom genom flera år att följa med till läkare, samtalskontakt, ringt socialentjänsten om kontaktperson, varit på psykakuten. Men vill han inte så spelar det ingen roll. Önskar att man kunde tvinga folk men det går inte. Nu har jag nåt min punkt. Jag har utvecklat ångestsyndrom och mått dåligt under min uppväxt pga hans missbruk. Men jag väljer att ta hjälp för att må bra. Det är ett aktivt val man kan göra för att försöka bli bättre.

Hej
Såg att du lagt in en nu kommentar o ville bara säga att vi är många som separerat - i mitt fall sa kidsen efteråt att det var det bästa då de behövde en glad mamma.
De har säkert många vänner med separerade föräldrar. Försök undvika detaljer om anledningen. De ska inte behöva känna att de väljer eller kan påverka i vuxensaker.
De kommer att må bra i förlängningen.
Använd inte barnen som ursäkt för att stanna - det är vi många som gjort för länge.
Du kan 👍

@bless han verkar inte vara i skick att be om något. Du behöver bestämma det själv, för din egen skull dessutom. Lycka till 🤗

Du kan prata med hans läkare eller med företagshälsovården via hans jobb, om han har det kvar. Koppla in socialtjänsten. Att ensam dra i detta är omöjligt.
Mitt ex söp som en svamp pga psykisk ohälsa, däribland ångest, och alkoholen tog han till för att han inte ville söka rätt hjälp. Det var först när jag drog in hans chef som dwt blev verkstad.

Det enda du kan göra är att att rekommendera honom att ta behandling antabus osv

I övrigt är det bara han som kan vilja/göra.

Du måste ta hand om dig själv och övriga familjen.

Ta bort alkohol är tyvärr helt meningslöst.

@bless
Antabus är lätt att hoppa över eller som min sa inga problem att dricka på.

Var rädd om dig själv och andra som behöver dig 🤗

Åsa. Ja, ibland önskar jag att han bad mig gå. Hade varit lättare då.

Bella70. Vet att du har rätt. Jag borde inte åka dit. Men nu känner jag, han har börjat med Antabus då kanske jag ska vänta in och se hur det går.

Men skadorna i hjärnan har jag mycket svårt för. Vi kan prata på telefon och nästa gång vi pratar (kanske 1 timme efter) har han glömt vad vi prata om. Han förväxla 1 personal som kom till honom med sin fd arbetskamrat. Tog ett tag innan han förstod att det inte var hon.
Han blandar ihop tid och klockslag. Glömmer vilken tid jag skulle komma till honom m.m.

Vet ej om det går över och hjärnan återhämtar sig. Enligt vad jag kan läsa mig till så kan det göra det, men då måste det helt avhållas den alkohol. Men tyvärr drack han ju från december då han fick diagnosen tills jag hitta honom i mars. Det är nästa 3 månader, utan mat och bara öl och vin trots skadorna i hjärnan.

Usch… får se hur det blir nu när jag kommer upp igen.

Hej.
Min man har blivit utsatt av en mycket dålig, okunnig, krävande chef i nästan 2,5 år innan han bröt ihop psykiskt på jobbet. Nu har har snart varit hemma sen maj 2023. Min man går idag på antidepressiva tabletter och har ångest, konstiga tankar och bilder kommer och går i huvudet.
Sen en tid tillbaka har han börjat dricka då såg jag inte riktigt sammanhanget men de senaste månaderna har jag kommit på att han smygdricker, helst när jag jobbar sent och ibland när man är hemma och jobbar i trädgården för då tar han en chans att klunka ett par ggr på en flaska han har gömt.
Har konfronterat honom och han erkänner efter ett tag och lovar att han inte ska ta mer. Har sagt att jag inte vill vara i ett förhållande som slutar i alkoholproblem. Vi går i terapi och jag stöttar honom i möten med jobbet och läkare. Berätta för honom att den som kommer att må sämst framöver är han själv och att allt vi har tillsammans kommer att försvinna till och med våra barn kommer att ta avstånd.
Han blir rädd och lovar att sluta för han själv vill ej ha det så här det har han bekräftar för sig själv.
Jag har tagit bort all sprit men nu dricker han vine och andra alkoholhaltiga drycker som han aldrig skulle dricka annars.
Vad mer kan jag göra? Behöver verkligen hjälp.
Jag till och med hota med att lämna honom på studs, men jag tänker inte göra det för han är mitt allt och tänker kämpa tillbaka vårt tidigare liv med glädje och kärlek.