Senaste kommentarerna i forumet

Jag kramar dig varsam och länge.
Du ÄR stark, en kämpe.
Men även kämpar behöver pausa och samla kraft.

Du har gjort en sådan tuff resa, och ännu är du inte i hamn.
Du zickzackar mellan grynnorna på din färd in till hamnen. Det är jobbigt, det tar både kraft och energi.
Men det blir bättre. För din skull och för allas skull. Härda ut.

Det sägs att livet är hårt mot dom hårda, men livet är riktigt hårt mod dom snälla/goda så det är inte sant ibland.

Nu är det så att du behöver kraft och energi för att orka fortsätta din resa.
Allt jag kan göra för dig är att låta dig vila och samla kraft i min famn.
Du får en mega.virtuell kram av mig.
Ser du ljuset i tunneln, jag gör det. Jag ser hur du vuxit/utvecklats sedan du kom hit till detta underbara forum!
/A

Skickar kramar och tankar tillbaka till er som finns där ute för mig. Mitt liv rullar på i samma misär. Inget förändras, allt är som vanligt. Det som inte är som vanligt är mina tankar. Jag tror jag förstått på allvar att något drastiskt måste till innan en ev förändring sker. Känner fortfarande en stor sorg och förtvivlan över att alkoholdjävulen ska få förstöra för min familj, jag hatar den djävulen.
Jag var iallafall på banken förra veckan och gick igenom min ekonomi. Hon sade det jag redan visste, men faktiskt inte känner nån sorg över, att jag inte kommer klara av att bo kvar i huset själv. Men med förhoppningar om att alla fastigheter vi har går att sälja utan restskuld så kommer jag att klara mig bra som ensamstående. Det var skönt att ha kollat upp ekonomibiten...ett steg framåt.
Jag mår, trots omständigheterna, ganska bra. Visst finns det ledsamma dagar men nu är vårvintern här och det är ljusare ute och det gör mig gott.
En dag i taget och ett steg i sänder.

får du en söndagskram! / mt

- klokt att du tar hand om dig nu, du är ju den viktigaste människan i ditt liv. Den du alltid ska vara tillsammans med. Önskar dig en vilsam söndag och att jobbet flyter. Men, faktiskt kan även du bli sjuk! Jag har inte trott och tillåtit mig det just nånsin - men faktum är att alla blir sjuka nån gång. Och världen går inte under. Lång och varm kram / mt

- det du beskriver, att du inte orkar leva med honom men inte kan låta bli att tänka på honom, är det du delar med alla andra medberoende. I boken ”Bli fri från ditt medberoende” definierar Melody Beattie medberoende så här: "En medberoende människa är en människa som har låtit en annan människas beteende påverka sig, och som är helt upptagen av att kontrollera denna människas beteende.”

Kanske jag tidigare tipsat dig om Carina Bångs blogg Information och stöd för medberoende - men hellre en gång för mycket http://medberoendeinfo.blogspot.com/

Det här inlägget har varit mig till stor hjälp - ser nu att det är mer än 2 år sen det publicerades http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html På de åren har jag erövrat ett annat liv. Förändringen började med att jag nådde min gräns och höll fast vid den. Den första meningen är avgörande: Vi är maktlösa inför att missbrukaren väljer att dricka eller ta droger. - Det enda du kan förändra är dig och ditt liv. Smärtsam men nödvändig sanning.

Kram, kram - fortsätt läsa och skriva. Det hjälper! / mt

...så jag har funderat och skrivit och skrivit, det brukar hjälpa mig att hitta kärnan, eller bara en bit på väg.

Fokuset ligger fel hos mig och jag hamnar i "ingenmansland" eftersom kräftgången pågått så länge!

Kortsiktigt måste jag stiga åt sidan.
Så får det bli de kommande dagarna. Fysiskt känns det som huvudet är på väg att sprängas och illamåendet är konstant. Har varit spänd, medvetet och omedvetet, och börjat få domningar i händer och armar. Ena axeln är låst...ja, typiska spänningssymptom...
Det finns många olika små och stora orsaker men jag måste rensa hjärnan några dygn nu.

Så får det bli, det korta målet är Al-anon på onsdag. I övrigt måste livet få kretsa runt annat några dygn. Jobbet finns alltid med men resten blir egentid. Enbart egen tid! Kroppen och hjärnan är för trött nu.
Sen vet jag, senare vet jag, om det är en tillfällig dykning eller början på något jag egentligen måste och bara vägrar ta in...

Riktigt ledsen men vet att ingen kommer knacka på min dörr och fråga hur jag mår så det är bara att ta nya tag.

En sak åt gången!
Viktigast är min hälsa nu=jobbet, hålla mig klar i knoppen för orka genomföra mina uppdrag! Omöjligt komma rödgråten och utan sömn så morgondagen blir en dag där jobbet tär mest på kapitalet och inte på räntan...men det kommer gå! Sen blir det ju bättre!

Kram i natten...

om det är en tillfällig dip eller om det är en början att släppa taget. Jag har noterat din starka vilja och målmedvetenhet - känner igen det. Däremot har jag inga referenser till att bli behandlad som du - min man inte behandlat mig illa på det sättet som jag läser att din man behandlar dig. Det har varit jobbigt på andra sätt. Utifrån det jag läst, och som jag förstått det, förstår jag verkligen att det kommer stunder när du vacklar. Lördagskramar! / mt

Känns så meningslöst allting....
Hade två tjejkompisar hemma igår på tacos o lite vinkväll.
Svårt att fokusera fast det var trevligt.
Enda jag tänkte på var att han var ute på AW med sitt jävla jobb.
Visar på vad han prioriterar mest.
Var så arg inatt att jag beställde skilsmässopapper.
Trodde han skulle höra av sig,men inte ett ljud vilket jag sagt till om så jag får lugn o ro.
Men när han inte ringer känns det fel också.
Tänker på han precis hela tiden....
Vill bara hålla om honom o vrida tillbaka tiden när allt var bra...
Vet att det är omöjligt men vad man pinar sig själv.
Ikväll orkar jag ingenting.vill hellst sova nu redan så man slipper tänka så mycket.
Tung dag idag igen.
Undrar när det kommer kännas bättre,vet att det inte finns något svar men det är ju det som är så sjukt jobbigt med ovissheten.
Borde bryta helt o gå vidare men jag kan inte se en framtid utan honom...........
Blir en lång Lördag tyvärr.........

...bara trött och ledsen.
Det känns så orättvist att jag är den ende som får den negativa sidan av maken.
Jag har inte gjort mig förtjänt av det och idag är jag bara ledsen.
Vet faktiskt inte om jag orkar längre. Viljan börjar svikta.
Vill också bli sedd!!!!

Trots att jag inte känner hela din historia, eller skrivit till dig innan, vill jag ge dig ett par varma kramar...
Det jag kan läsa i dina senaste inlägg är stor styrka, mycket insikt och ännu mer vilja!!
Och man får vara liten och ledsen ibland, det kan till och med vara bra..
Kom bara ihåg att vi är många som gått igenom liknande eller helt olika tunga saker, och att vi lika eller olika finns här för varandra!!
Det tröstade mig många gånger när jag mådde som sämst...
Ta hand om dig, låt känslorna komma, och kom ihåg att du inte är ensam!!!
Kramar!!!
/k

en brasa i Filosofiska rummet, brygga gott te, duka fram bröd, ost och marmelad och så ska vi sitta där med varandra och bara vara i all vår styrka och sårbarhet.

Kramar, kramar - fly inte känslorna även om de gör ont. Det finns ett efteråt / mt

...också massa kramar...alkoholen är ett gissel!!
Sitter ensam och är ledsen, min man är så vänlig och pratsam mot andra, jag är honom likgiltig och det gör så ont. Idag orkar jag inte helt enkelt.
Hade gärna haft sällskap med lite förståelse och vänlighet...

Skönt titta in här och känna gemenskapen..

Är inte heller stark, övertalar ofta mig själv för att orka bara...

Tänker på dig markatta...

En dag i taget...

Förstår att det är jobbigt och att din önskan av att ha honom nära är stark, men försök härda ut! Skriv, skriv om allt du orkar elelr vågar, du kan skriva här och ändra lite på det så det itne blir för igenkännbart, eller gör som jag gjort i mängd (förutom att skriva här): maila till dig själv: jag ahr en massa mail i min utkast-korg som bara är minnesantecknignar, och jag vet, det är itne samma sak som att sitta och bli kramad, det är inte samma sak som att få prata och någon håller om, inte samma sak som att få prata och någon annan som stöttar/hjälper/bekräftar en, men det är ändå värt så mycket!
Jag vill också ha de där kramarna som min sambo brukade finnas där och ge mig, men det är inte värt allt det där runtomkring!!

Tänker på dig och skickar alla kramar jag har!!

Kram, vännen.

/H.

När jag ringde före detta sambon igår kväll så hörde jag direkt. Ja, han hade druckit. Jag var redan i ett känslomässigt tillstånd, går igenom en jobbig del av kbt-terapin just nu som handlar om exponering av traumatiska minnen och jag ringde honom just för att jag hade fått jobbiga flashbacks och inte ville vara ensam (trauman som inte är alkoholrelaterade).

Jag försökte "keep my cool" och tänka att det här är bara ett återfall, vi kommer att lösa det. Han hörde att jag var ledsen men i alkoholen så verklighetsfrånvänd att han föreslog att jag skulle gå med honom och hans kompisar på fest. Jag ville avsluta samtalet och försökte förklara att jag inte alls vill umgås med honom då han druckit och att vi får prata om återfallet någon annan dag. Han ställde sig helt oförstående till att det skulle vara ett återfall och menade på att de bara hade kul och att det inte var tal om någon fylla. Han kunde heller inte förstå varför jag inte ville träffa honom då han druckit.

Jag lade på men det var något som brast för mig. Jag vet att jag inte ska ta något han säger då han druckit på allvar men att höra att han inte ens kunde fatta att jag inte ville träffa honom då gjorde så ont, som att den här tiden vi har haft tillsammans varit en lögn, han har sagt att han förstår mig men har bara låtsats. Jag tappade kontrollen och skickade säkert fem sms där jag öste galla över honom och förklarade att jag aldrig vill se honom igen. Idag vet jag inte om jag kan stå för det.

Jag är ledsen och trött. När jag började kbt:n så trodde jag att jag skulle bearbeta det som hänt i form av missbruket och våldet de senaste åren. Det har jag ju också gjort/börjat göra men jag var inte alls redo för att konfronteras med minnesbilder från barndomen som min hjärna har gömt, försökt skydda mig ifrån.

Jag är glad att jag tar itu med det här som plågat mig så länge, utan att jag fattat vad det är. Men det tar verkligen all energi ifrån mig. Att också hantera att han börjat dricka igen och alltså inte kan finnas här för mig nu när jag går igenom allt det här jobbiga, känns övermäktigt. Så jävla dålig tajming. Han har, trots allt som hänt, varit min allra bästa och närmaste vän som jag delat mycket jag aldrig delat med någon annan. Känner inte att jag har någon annan i min närhet som jag kan prata med om det här jobbiga som dykt upp. Visst, min terapeut är bra, men just nu vill jag också ha någon som kan vara nära och hålla om.

inte låta bli att länka till del 3:) Grattis till att du blir alltmer synlig! Jag antar att du kommer att upptäcka helt nya sidor hos dig själv:)

En kort resumé: En dag kommer Tooticki på besök till Muminhuset. Hon har med sig en osynlig varelse, Ninni. Ninnis faster har varit sarkastisk och elak mot Ninni och därför har hon blivit osynlig. Men Tooticki tror att Muminfamiljen kan hjälpa henne. Muminmammans stora kärlek och omsorg får flickan att steg för steg bli mer synlig. Men ansiktet förblir osynligt. För att Ninni skall få ett ansikte måste hon visa sin ilska.

http://www.youtube.com/watch?v=l4-_bJY1iws

Kram och ha en härlig lördag! / mt

Hej, ville bara berätta att jag också följt din historia. Vad glad jag blev när du skrev om den nya lägenheten som du har hittat! Du verkar så positiv och stark nu jämfört med innan. Hoppas den blir din/er.

Kram
Miss K

...jag lever på hopp och tro i förhållandet nu...så länge alkoholen inte återvänder är det värt tiden.

Jag är egentligen skitskraj men koncentrerar mig på mitt och hoppas veckorna kommer rinna iväg fort. I rask takt för att spriten inte ska locka innan styrkan och viljan sviktar. Vet ju att man säger att varje dag måste inledas med samma mantra år efter år men inbillar mig att ju längre tid det går utan alkohol desto lättare är det hålla sig ifrån det där första glaset....

Tack för omtanken...maken sitter intill och jag spinner ;)

Inredning, ett av mina favoritintressen också.
Ser fram emot höra om din framtid

...på rätt sida nu!

En dag kommer de inte ha mer att skälla över, det glesnar ut och bleknar, tappar konturerna ju med tiden. Ont gör det och ärren och minnena försvinner aldrig, jag har aldrig tyckt att "tiden läker alla sår", men den akuta överrumplande smärtan dämpas.

Bra du reagerade!

Starka, fina du.

Kramar i fång

Heja oss!!
Känner mig nöjd på många sätt, men jag måste erkänna att jag är lite avundsjuk på att du fått den lösning du får: jag önskar ju att jag hade kunnat ha familjen hel och hållen. Men efter att återigen fått bevisat för mig att de är galna så måste jag försöka fortsätta stå på mig. Men med värme: jag är så glad för din skul och jag hoppas du får en underbar framtid! Men jag hoppas att vi får fortsätta att följas åt här åtminstone ett tag till?!

/N

...och vackert.

Syskon är ju oftast de som följer oss längst i livet.

Kram

Det är precis vad sambon med familj är. har återigen fått utstå massa skäll, inför barnen, och även brodern ringde upp. Men idag blev jag förbannad tillbaka: jag sa ifrån på skarpen och visade att det där är inte ok. Kändes sköööönt.

Men som vanligt: skrämd att barnen kommer att tas ifrån mig. Återigen har sambon visat att han inte tänker på barnens bästa, bara på sig och sitt. S.T.Ö.R.D.

Jag peppar mig med mitt nya boende!!!!

Fy fan, vilken soppa.

Stort tack rö blommorna vill.sluta.
De behövs idag.

...vi båda startade våra trådar ungefär samtidigt och nu börjar vi se ljuset nästan samtidigt ;)

Lycka till...till oss...

Kram

Jag har både bror och systrar och dom är min största tillgång i livet

Hej vännen. Vilka fina ord om att ha ett syskon. Kram!
/H.