Senaste kommentarerna i forumet

I den bemärkelsen är du i samma sits o position som jag - skriver med mycket fokus på en annan person. En balansgång. Jag känner respekt för hur du hanterar det och hoppas att mannen din tar till sig, att det essentiella i 12-stegsbehandlingen når in denna gången. Önskar dig en fin dag! Kram / mt

...inte metoden och resultatet jag fick höra när jag var där ligger på 60%. Det betyder ju då, statistiskt, att 4 av de 10 missar budskapet. Stor skillnad från landstingens resultat. De har dock gjort personalnreduceringar där, liksom på alla andra ställen i samhället. Det är trist i en sån verksamhet.

Jag klagar definitivt inte och oron ligger mest hos mig.
Eftersom han varit där tidigare så kan jag bara hoppas att det är nu myntet trillar ner, ända ner i botten.
Jag vill bara tillägga att han tillhör dem som är seriösa och verkligen vill. Han har tagit sig dit av egen vilja både nu och tidigare och inte fallit tillbaka i missbruket förrän efter många år. Han vet skillnaden och strävar efter nykterheten.
Min oro ligger i att han lägger för mycket fokus på det som inte fungerar. Men, som jag sa till honom, det kan han bara ändra själv.

Detta blev kanske en aning för personligt men jag sänder iväg, kan alltid radera om jag ångrar mig. Vill inte känna att jag lämnar ut min makes innersta tankar....

andra sidan är traditionerna väldigt starka inom Minnesotabehandlingen och även vidare sen i AA. Samma budskap har fungerat i snart 80 år och är numera väl dokumenterat resultatmässigt.
Har man inte intresse att förändra sitt liv så är det svårt att göra något åt det. Jag har sett folk blivit nedbrutna och återuppbyggda där men det sker ju med vissa förutsättningar om att det finns en möjlighet att göra så.

En vändning kan komma sent i behandlingen men det är utan tvekan så, tyvärr, att många åker dit för att göra någon annan nöjd.

Men du har ju fått en bra grund att stå på :-) En behandling som startade närapå lika långt tillbaka i tid som primärbehandlingen :-)

att du haft en fin kväll med teamet. Skönt att du lagt åt sidan... kan låta bli att analysera, låta vara.

Trist med bakom ryggen... känner igen det från en annan medberoendetråd för länge sen. Att det utrymmet fanns och utnyttjades. Att missbruket "inne" blev en annans ansvar och "fel". Klok puff att det är bara han (man) själv som... kan ta det personliga ansvaret, hitta den egna motivationen och viljan att ta till sig av det som bjuds.

Läste fel först - skönt att leva som nykter alkoholist. Så känner jag det med Mullegubben... läser om; skört att leva som nykter alkoholist - är det också. Den där inre vändningen måste nog till för att ge styrka i skörheten.

Kram i natten / mt

så bra att du skriver av dig! Så bra att du "ser" ett steg till - ser att han inte ser.
Vem har lurat vem? Kan man veta det det? Du är lurad, har låtit dig luras... Nu ser du klart - efter en ganska lång resa?

Att vara förstående, känna medlidande (tycka synd om) och acceptera... och försöka. Det är goda mänskliga sidor som du har visat. Du borde inte behöva känna dig smutsig, kanske nedsmutsad... om det är så att han medvetet och systematiskt missbrukat din goda vilja och samtidigt underhållit en bakdörr.

Så bra, säger jag igen, att du sätter ord på det du känner. Gråt, svär några ramsor (om det passar dig), tvätta av dig skiten till kropp och själ ... och ta emot ljuset. Det är på väg nu!

Skrivet rakt ur hjärtat! Kram, kram i natten / mt

...hur jag ska reagera på samtalet vi hade ikväll.

Just kommit hem efter en trevlig kväll med teamet där jag finns. Skönt träffas utanför jobbramarna, något jag sällan brukar hänga på men bestämt jag ska ändra.

Samtalet med maken tidigare har jag inte kunnat smälta. Det var underbart att höra hans röst men jag tycker inte tonen/stämningen i samtalet var hoppgivande.
Jag behöver ju inte analysera utan låter det få ligga i en vagga vid sidan om, den kommer säkert röra på sig efter fler samtal.

Men detta är en reaktion på det faktiska jag hörde, utan att kommentera detaljer.

De är ju alla där frivilligt men ändå håller de sig inte till reglerna utan går bakom ryggen. Oerhört omoget kan jag tycka!
Sa till maken att det är bara han själv som kan bestämma hur seriös han vill vara. Tyvärr har inte behandlingen blivit uppdaterad utan materialet är samma som när han var där för decennier sen, tagiskt kan jag tycka. Budskapet är ju såklart detsamma men det är ju trots allt så att om allt runt omkring är sltet blr inte känslan lika stram. Jämför i min tanke skillnaden för en elev att få en ny egen lärobok eller en väl begagnad.

Blir nedstämd av kraftverks inlägg också. Jag är så glad över att mannen finns i behandling, men det är ju så skört att leva vidare som nykter alkoholist. Undrar om makens motivation är stark nog, jst nu är jag tveksam, mycket tveksam. Men, vi är ju bara en vecka in i vändningen...tålamod! Det lär bli min utmaning för närmaste framtiden!

Läser igenom min tråd och konstaterar att det var längesedan jag skrev och att det hänt mycket sedan sist. Jag har tidigare haft ett hopp och jag tror att det hjälpt mig att inte braka i hop fullständigt. Vi har ju älskat varandra och jag har nog någonstans trott att han till sist skulle klarna och få en insikt. Han gör inte det det! Han fortsätter att lägga över allt på mig. - om jag har varit kvar så skulle det varit mycket lättare, - Du slår undan benen på mig hela tiden, - Du lämnar mig när jag behöver dig som bäst. Han ser inte för ett ögonblick anledningen till att jag flyttat, hur många chanser han fått, att jag helt enkelt har tagit slut.
Jag har förstått nu att jag levt i 10 år med en psykopat, om det är på grund av missbruket eller någon annan tidig störning vet jag inte. Han har inte förmåga att se något annat än sin egna behov. Jag vet inte om han någonsin älskat mig, jag vet överhuvudtaget inte alls om någonting han sagt är sant. Jag vet bara att jag är grundlurad från början till slut.
Jag har varit förstående, tyckt synd om honom och accepterat.
Han har försökt fått mig tillbaka och samtidigt haft en annan på reserv. När jag nås av rykterna och ställer frågan så får jag veta och det gör så in i helvete ont. Strax efter får jag också veta vem kvinnan är, en kvinna som hänger på krogen och enligt min bedömning är lite halvsliskig. Förmodligen ett kap för honom, hon kommer inte att ställa några krav och han kommer att bli så förbannat bekräftad. Det är förvisso hjälpsamt för jag känner mig så äcklad, så smutsig och framförallt så skulle jag inte kunna ta i honom igen efter det här!
Men just nu så gör det så förbannat jävla ont!!!

har kommit till en punkt där du ser dig själv och ditt liv, hur du vill leva - och hur du inte...Det är bra! Gör ont men är nödvändigt. Du ska klara det här nu, ja!
Fortsätt skriv här, sök gärna hjälp - det verkar som om du haft kontakter eller förstod jag fel? Kanske du skulle behöva en tids sjukledighet? Du behöver inte orka mer nu! Kram / mt

kan du inte söka, och ta emot, hjälp för din egen skull ? Det är ju en fullständigt omänsklig situation du är i.

Hej
Ännu en natt på jobbet med många funderingar om hur livet skall bli....
Känns som jag är en halv person just nu.Är så ledsen att det ska blivit så här pga av alkoholen.
Nykterheten höll inte i sig så länge,han har börjat smyga med ölen i väskan igen.
Och hittar på alla medel för att få dricka allt oftare.
Fattar han inte att jag har full koll ändå,man har ju tyvärr blivit en mästare på spioneri.
Förra Torsdagen tog jag av mig vigselringen....nu ska han flytta vi letar lägenhet åt honom.
Men det verkar inte det vara det lättaste.
Det är jättejobbigt när han är hemma.Har ont i magen hela tiden.Känns som hela bröst korgen är intryckt.
Trodde inte man kunde gråta så mycket och ha sådan fruktansvärd ångest.
Nu har jag gått ner fyra kilo på åtta dgr,sömnen är i obalans men jag kämpar på att jobba natt.
Det konstiga är att
när jag väl kommer hit,så känns det lugnare i magen.
Har inte berättat än på jobbet,bara för en kollega som jag har mest kontakt med.
Orkar inte med att berätta o förklara för alla än.
Och på något konstigt sätt håller jag skenet uppe och går in i arbetsrollen vilket är en befrielse på
något konstigt sätt.
Jag har inte känt mig så här stark samtidigt som jag faller sönder av sorg samtigt.
Det enda jag känner nu är att om han inte har ändrat sig på de år jag bett hittils,så har jag kommit till insikt efter all information och samtal med olika alkohollinjer.
Att han måste inse och framförallt erkänna problemet och själv vilja förändra sitt liv.
Om jag inte gör det nu,så vill jag ifall inte leva med någon som väljer alkoholen istället för livet.Det finns så mycket mer i livet än alkoholen.
jag vill inte leva med någon som sover bort halva dagarna på helgerna.
inte har ork o lust att göra något annat än att allt skall kretsa kring alkoholen.
han kan inte ens gå på bio längre utan öl, tar med sig till bion....så sorgligt.
Jag anklagar honom inte inte men säger till honom att jag insett att jag inte gör något fel och att jag hoppas för hans egen o barnens skull att han tar tag i sitt problem.
Jag orkar inte mer nu.......har verkligen kämpat.
jag har erkänt idag för en vän att jag planerar in mina saker och arbetstider utifrån att jag i förväg vet om när han skall gå på bandy eller fotbolls match eftersom jag vet att han dricker då.
Och då måste jag vara hemma och se till att han kommit hem ordentligt och att jag är hemma hos yngsta sonen. Vill inte att han skall se och vara med sin pappa när han kommer hem onykter o kanske kommer hem senare om jag ska jobba natt.
Han kan lova att han skall komma innan jag åker eftersom han inte skall ta mer än ett par bira som han säger.MEN det är ju alltid någon som bjuder och han kan ju inte vara otrevlig och tacka nej som han säger....
Fortsättning följer...men jag ska klara det här nu....JAG har rätt att få må bra och leva mitt liv som jag vill och inte anpassa mig till honom hela tiden.

Sorgsen - som gråter av lättnad idag:) Så skönt.
Precis igår pratade jag med Mg om såna korta blixtsnabba flashbacks, typ den du beskriver i hissen, som jag kan drabbas av helt oförberett. Numera kan jag också drabbas av att jag upptäcker en situation där jag INTE t ex oroar mig... en situation som förr innebar automatlarm. Läkning.

msn fungerar åtminstone ännu. Jag vet inte om victoria lämnat forumet, ganska många tittar in här med långa mellanrum - nu senast barbalala. Alltid lika härligt - särskilt när livet är bra! Jag har förstått att många är här och läser utan att lämna avtryck.

Kram och sov gott! / mt

...känslosvall har jag upplevt idag.

Första när jag ställde mig i hissen i morse.
Jag fick en sån stark reaktion, först magont och när jag kom ut i luften mådde jag fysiskt illa, så jag kunde kasta upp frukosten.
Den som stått där innan lämnade en doft av kedjerökande och gammal fylla. Jag blev chockad över hur starkt jag kunde reagera på det.
Först var det som att ögonen slutade leva, sen illamående och på cykeln grät jag. Det var skönt få cykla av mig tillräckligt många kilometer, lungorna hann renas och hjärnan få nytt syre innan arbetsdagen började.

Nu öppnade jag min mail och där fanns ett mail från min älskade...tårarna strömmar okontrollerat men denna gången bara av lättnad.

Jag har inte vågat tro han tänkte höra av sig till mig...nu gjorde han det och bad mig ringa honom imorgon.
En värme sprider sig inuti...jag älskar honom så...

Det finns hopp...tacksam, tacksam, tacksam

Kram på er alla goda människor

För mina barn tog det nog ett drygt halvår innan tilliten var rätt stabil.
Det är frustrerande att det tar så lång tid att vinna tilliten men vi har ju gång på gång förbrukat den så det är nog sunt av barnen att de tar tid på sig att lita på oss. De vill ju inte bli besvikna igen. Det enda vi kan göra är att fortsätta vara nyktra och visa att vi går att lita på oavsett vad som händer.

Kan i alla fall berätta att det är fantastiskt när man till slut märker att tilliten finns där igen och då vill man för allt i världen inte sabba det en gång till.

Så ge inte upp, mätare behövs inte, var bara närvarande och nykter.

Kram på dig!

...med tiden kommer säkert tilliten.

Jag ville bara säga att min makes äldste son, drygt 20 år nu, har sett sin far i många olika faser i hela sitt liv.
Han har berättat saker ett barn definitivt inte skulle behöva uppleva enligt mig, men trots det så ser han så mycket upp till sin pappa.
Det är skönt att se, han vill känna tillit, och den kommer att komma om maken ger sig själv tid att läka.
Jag har sagt till mannen att han ska varaegoistisk ut ifingerspetsarna. Fokusera bara på sig själv och låta resten falla sig.
Viktigaste först!
liknelsen med den där syrgasmasken i flyg, först sig själv, sen hjälpa andra.
Din dotter kommer lita på dig, ge henne tid och var dig själv.
Lita på tiden!

Bra! Du vet var dina gränser går, du tar en dag i taget. Heja dig! :-)

/H.

...och klokt, miljöombyte är alltid till en fördel när kroppen och tanken har svårt byta bana.

Jag har ofta tagit till små saker för att bryta ett gräl eller allmänt dålig stämning. Räckt ta sig ut och köpa en korv och fokusera på om det ska vara med mos eller bara bröd! Banalt men kan ibland bryta isberg inuti ;)

Ha det så bra och njut!

Kram

Hej Sorgsen och tack för hälsning :-) Jag har bestämt mig för att ta en paus och åker utomlands
och vilar och solar ett tag. Tror det kan vara bra att byta miljö. Vi hörs när jag är tillbaka, var rädd om dig. Stor kram!

En mätare är ingen garranti.
Förtroendet kommer inte per automatik.
Det kommer du få jobba för, men vinsten blir så mycket bättre och ärligare oxå.
Utan mätare. Klar hon är misstänksam, men detta försvinner med tiden, om du är konsekvens vill säga.
För vad är det som gör att hon INTE tror du är nykter?
Om man som du är taggad och verkligen ÄR nykter så borde det inte bli problematiskt.

Men det kommer inte på en natt, och om du "sviker" och dricker fast du lovat att inte dricka så tar det ännu längre tid innan hon tror på dig.

Men din resa är fantastisk, du är fantastisk!
Jag gillar dig, din jargång och stil och tror på dig.
Utan mätare..........

På din fråga i min tråd så är det cool........
Har sjukt mycket runt omkring och bara är.......

Kramar/A

...tipset Adde.

Dagarna är lugna och utan oväntade vändningar nu, skönt!

som hastigast om Marie som har jobbat som familjeterapeut på Gården (och gör så ibland även nu) och hennes nyhetsbrev och hemsida :-))
http://www.klarblacoaching.se/ledarskap/forvantan-forvaxlad-med-lofte-b…

Tack Mulletant för dina bloggtips. Jag har läst lite av Carinas blogg och har haft nytta av självhjälpsmanualerna. Fortsätter också att gå på ALanon så ofta jag kan.

Just nu har jag en bra magkänsla. Vi är så nära varann (vilket i o försig gör mig extra sårbar). Han vill inte att jag ska behöva belasta mig med hans problem och han försöker vara ärlig inför mig. Vi tar en dag i taget. Vet bara att jag aldrig kommer att acceptera om han säger nej till behandlingshem.

Kramar
Miss K

...hej, läste just din tråd.
Hur har du/ni det?

blir man väl en riktig "medberoende" och det ska man ändå försöka komma ifrån, eller?

...innan jag kryper ner under täcket.

Ikväll var jag på Al-anon, på engelska! Jag som just hann lära mig sinnesrobönen på svenska ;) var tyst och sa de svenska orden inuti.

Tänkt mycket på det där med att bearbetningen kommer ta tid.
Just nu vet jag inte riktigt vad som kommer hända i framtiden och har bestämt mig för att njuta varje dag utan oro tills framtiden börjar pocka på min uppmärksamhet igen.
Mannen är där han är och jag jobbar på som vanligt, vad som kommer sen tar jag sen....

Kram i natten

Hej, Miss K!

Några korta tankar:

Skäms inte! Du har all rätt i världen att välja hur du vill att ditt liv skall se ut, och om det innebär att ge honom en ny chans så är det ju bara bra. Så länge DU väljer.

Precis som andra har skrivit: lita på din magkänsla. Ta kommandot över situationen, så att det är du som sätter villkoren för ert umgänge. Om du inte vill att ni skall bo tillsammans, så skall ni inte det.

Se till att du har gott om stöd runt dig: vänner, samtalskontakter, Al-Anon.

Kram!
/H.