Senaste kommentarerna i forumet

Klokt att du funderar, inte bara för egen del. Jag har inga egna barn men jag har vuxit upp med en kompis vars mamma var alkoholist. Jag önskar ingen den barndomen. Det var så många saker barnen skulle dölja för sin omgivning, som man inte fick prata om, som föräldrarna skulle dölja från barnen. Min kompis präglades för livet av den uppväxten och hennes syster likaså. Kan du, så låt barnen växa upp utan alkohol. Det finns inga positiva saker med missbruk.

@Lia111 Välkommen hit till forumet! Vad modigt att du skriver här och berättar om din situation. Din mans drickande har pågått under många år och du märker hur du och eran relation har påverkats och förändrats av det här. Du har kommit till en punkt där du inte orkar ha det så längre och försöker hitta kraften att ta steg därifrån. Vad klokt att du vänder dig utåt och söker stöd! Fortsätt gärna skriva och dela med dig av dina tankar och hur det går för dig. Starta gärna en tråd och berätta mer, om du vill. Då kan andra följa dina tankar och ge stöd och råd längs vägen. Oavsett, välkommen hit och hoppas att forumet kommer vara hjälpsamt för dig!

Hej @Amanda1664!
Du funderar verkligen mycket kring din partners drickande och du sätter så konkret ord på hur det påverkar din situation. Alla saker du låter bli att göra på grund av det, all oro som finns.

Vad klokt att du tar de här funderingarna på allvar och söker stöd i det! Att prata högt kan hjälpa att komma vidare i riktning mot ett beslut. Skriv gärna hur du tänker och känner. Det finns många här som kan känna igen sig och stötta!

Det är fint att det finns lite hopp och jag är i samma läge som du. Levr på hoppet. Jag tror att erkänannde och tydlig och rak kommunikation är ett botemedel i detta.
Håll fast i vad du vill!

@Lia111 Hej! Tack för ditt svar <3 Inte roligt egentligen att känna igen sig men det ger ju en stöd på något sätt och som du skriver, skönt att veta att man inte är ensam. Precis som hos dig så har det ju eskalerat här med alkoholen också, för att gå ner i mängd i perioder och sen upp igen. Jag är ju också så frustrerad, irriterad och bitchig vilket inte jag heller är egentligen! Är egentligen en social, trevlig och glad person men har de senaste 10 åren dragit mig mer och mer undan. Senaste halvåret eller lite mer har jag jobbat ganska hårt med mig själv och min självkänsla och mår bättre än på länge, men mitt medberoende sätter fortfarande käppar i hjulet. Det är ju just det där som du skriver, att finna kraften att lämna! Trots noll närhet eller kärlek mer än som familj/vän så är det svårt, är väl alla minnen (finns ju bra också) och illusioner om hur det hade kunnat vara som gör att man backar emellanåt och blir tveksam.

Egentligen skulle du nog vägra köra förbi systembolaget, men svårt att sätta den gränsen kan jag tänka mig. Vi som medberoende har ju svårt att sätta de gränser vi verkligen skulle behöva göra. Har du funderat på att prata med någon? Jag har varit en gång hos allmän psykolog, men känner att jag behöver nog få tag i en som är mer inriktad på just medberoende. Har vänner och familj att prata med men skulle kännas bättre att prata med någon som är helt opartisk och som dessutom har kompetens inom området. Skickar styrka till dig att ta dig ur! Kram <3

@Nöjd47 och @Åsa M
Hej. Jag har skrivit rätt många inlägg här på forumet, och kan sväva iväg då jag skriver.

Jag upplever att du, Åsa M sammanfattar det jag tänkt skriva på ett bra sätt ... Jag har själv varit som "uppslukad" av den andra, och glömt bort mig själv. Tog länge att komma tillbaka. Inte lätt, och en process, men försök att tänka på vad du behöver i allt kaos och destruktivitet.

Det där med ekonomi och pengar... Det finns säkert olika åsikter i att ge pengar eller inte, men en nykter alkoholist sade till mig i ett skede att vad du än gör ge inte pengar, "säg inte till någon vad den ska göra, för oftast funkar det inte" - och att "försök inte förstå dig på en alkoholist, för det kan du inte, försök själv att tänka på dig".

Hur vill DU ha det, vad får DIG att må bra?
KRAM!!

@Nöjd57
Läser endast ditt inlägg. Tänker att det låter fint. Och i den bästa av världar så får du henne att bli nykter. Jag vill inte vara en person som säger "det kommer aldrig att hända" men det kan vara så att det aldrig kommer att hända. Jag ville göra samma sak för mitt ex. Då såg jag bara problemet som skulle lösas. Jag är en problemlösare. Jag gav honom allt. Och jag hjälpte honom med en ny karriär, där han kan dricka. Min dröm var att bli skådespelare en gång i tiden, har gått kurser, privat och i grupp. Otaliga. Så jag uppmanade honom att bli skådespelare, eftersom han gillar att höras och synas. Jag regisserade inför casting, då han var statist. Idag är han skådespelare. Och han dricker. Där kan han dricka med de andra. Många som dricker i branschen. Men det är ju många branscher det dricks kopiösa mängder.
Nåväl, vad vill jag säga med det. Jag gav honom allt. Skickade pengar när hans var slut, efter att han äntligen flyttade ut. Idag vet jag att han är mycket sjuk. Och jag har svårt att känna något kring det. Han är sjuk på grund av sitt mångåriga drickande. Det var det som jag var rädd för, när vi träffades för 16 år sedan. Jag hängde med honom i 12 år och jag blev aldrig en mamma, då jag såg att han inte kapabel.
När han flyttade ut behövde jag landa, ta hand om mitt bottenläge, då jag gav honom precis allt. Och idag har jag ett bra liv där jag skrattar varje dag. Det gjorde jag inte med honom.
För mig är det viktigt att skratta.
Jag lyssnar alltid på mina behov. Varje dag. Min hälsa. Mina prioriteringar först. Sen andra. Och jag har en jättebra pojkvän idag och mina föräldrar är så fina, äldre och behöver min hjälp. Som jag försummat dem, i så många år. Jag hade en god ekonomi tidigare, men behövde hjälp av mina föräldrar ett tag. Nu ger jag tillbaka, så mycket jag kan.
Mitt ex var ekonomiskt oberoende när vi möttes, men det är många förmögna människor som super upp sin förmögenhet. Och vad är botten. Jag har kunnat bo kvar och äta mig mätt. Men jag hade inte råd att gå på teater som jag gjorde regelbundet förr, då jag gav pengar till mitt ex när hans pengar var slut.
Det är väl det som händer, om man inte stoppar. Eller vill tillräckligt. "Styrkan beror inte på den fysiska kapaciteten, den beror på den okuvliga viljan." Mahatma Gandhi
Ta hand om dig!

@Nöjd57 jag undrar varför du gjort det till ditt personliga projekt att hon ska må bättre. Du förstår säkert att du är kraftigt medberoende och att du därför inte kan skilja på vad som är ditt ansvar och inte. Du mår sämre av det och hon slipper ta ansvar för sin egen hälsa. Jag säger som övriga, du behöver fokusera på DIG och DITT mående. Det är det enda du kan påverka. Man kan inte älska någon frisk. För din egen skull, ta flera steg tillbaka och samla kraft så du kan må bättre. Hon får ansvara för sig själv.

@Onkel F
Tack för ditt svar. Det jobbiga är att du har så jäkla rätt i det du skriver. Jag har läst på, gått en kurs, varit på möten, lyssnat på poddar m m. Precis det du skriver är ju klockrent så det fungerar. Tyvärr...!
Min sambo kan mycket om kroppen och alkohol, men har inte insikt i vad som hör till sjukdomen och vad som är andra problem. Idag så är hon inte villig att ta itu med sitt beroende för det är ju, som du skriver, "omgivningens fel", att hon mår som hon mår. Hon vill att "omgivningen" ska "rätta till sig" och sen får hon se om det blir tolv steg eller "fixa själv". Fast det vet jag sedan länge, att det inte fungerar för henne.

@Flarran
Ja, du har ju på något vis facit som visar hur det kan gå. Jag vill ju ha ett bra, innehållsrikt och skojigt liv. Just nu är det tungt.

@🙏
Om hon bara kunde kliva in i tolvstegs världen och få ordning på sig själv. Livet skulle ta en vändning mot det bättre för oss båda. Jag försöker hålla ut men känner att energin tryter. Undrar om vi skulle varit särbo en stund till, kanske bara bott i närheten av varandra och gjort saker tillsammans. Men, nu blev det inte så.

Fortsätter här: tar över "rummet" han ska höras och synas. Störst bäst och vackrast.
Han är 70+ och fick diagnosen lungfibros för tre år sen men alkoholintaget fortsätter och nu blir han elak och har dödsångest. Det hade han inte tidigare och nu är det riktigt jobbigt. Haft besök av biståndshandläggare men det sket sig då han inte inser problemet. Blir förbannad på mig så nu är det riktigt jobbigt. Vet inte vad jag ska göra, skilsmässa?

Varit gift i snart 30 år med en man som jag blev fruktansvärt kär i och då blundade jag för hans stora alkoholintag.
I alla sammanhang när det är fest, helger, middagar, semestrar mm är det STORT intag och det är ren sprit. Han är stor och tål mycket, tar över "rummet"

@Haga Det låter som att du har varit med om mycket och att det varit väldigt tufft för dig att hantera allt detta kring hennes alkoholproblem och de konsekvenser det har fått för dig och ert barn. De förändringar som skett nu i hennes beteende, skapar därför mycket oro och frågor hos dig. Det är förståeligt att det gör det efter allt som har hänt. Klokt att du skriver här och delar med dig av dina reflektioner och tankar, fortsätt gärna skriva!

Tänker att det är precis så som du själv är inne på.
Du får inte låta ett barn uppleva detta.

Särbo kanske?

Vi har bott ihop denna veckan pga att jag inte kommit i ordning i lägenheten än. Han har gått på möten varje dag och verkar helt frälst om man säger så. Jag fullföljer dock min plan med eget boende för jag måste för min egen skull. Men otroligt bra samtal hela veckan om känslor osv. Öppenhet och harmoni.

@ChangedMe Hej! Åh jag känner igen mig exakt. Din beskrivning skulle lika gärna kunna handla om mig. Jag har läst mycket i det här forumet men aldrig skrivit. Det känns skönt att veta att man inte är ensam.
Jag lever med en man sedan 25 år, varit gifta i 13 år (fattar inte varför vi gifte oss, relationen var inte bra då heller). Alkoholen har accelererat successivt under åren. Han är pensionär och jag jobbar. Sitter i en fåtölj hela dagarna och tittar på TV och ölen kommer tidigt fram. Jag är så frustrerad, arg, bitchig (något som jag normalt inte är). Han tar inte till dig något jag säger, förutom för någon månad sedan när jag upptäckte hur mycket pengar han lagt på Systembolaget. Jag blev skogstokig och han sa att han skulle dra ner.
Han förstår inte att han har problem och jag orkar inte längre. Måste bara finna kraft att lämna. Vi har dessutom en del andra gamla problem som jag har inte har kunnat släppa.
Precis som du skriver har vi inte heller någon närhet längre. Vill absolut inte, kärleken är borta. Min plats där jag mår bra är på jobbet med kollegorna.
Jag har via det här forumet förstått att jag är medberoende, vilket jag inte har tänkt på förut. Jobbigt att få den insikten men ändå bra. Han har svårt att köra bil pga krämpor men jag vägrar åka till systemet och handla. Nu åker vi tillsammans ibland och gör vissa ärenden och han vill naturligtvis alltid passera bolaget! Jag vet inte om jag ska vägra eller inte …. han får själv gå in och handla, jag sitter kvar i bilen. Då vid det tillfället känner jag mig verkligen som medberoende,
Kram från mig, va rädd om dig.

Han smsade mig igår kväll igen och jag svarade nu på morgonen att han försöker hitta andra anledningar till varför det inte funkat men att alkoholen är den bistra sanningen till varför det blivit som det blivit. Att i en annan värld där han tagit tag i alkoholen så hade det kanske funkat mellan oss, men att jag inte kan leva i det och måste fokusera på mig själv nu. Att det inte är genuint att han ska jaga mig nu, när han innan hade mig.

Han sa att han kom med uttryck som "jorden går inte under för att vi gjort slut" för att själv försöka förminska vad det är som händer, för det sliter i honom att det är såhär för att han har så starka känslor för mig. Att han ska hitta sitt nya jag och ta tag i alkoholen för att alkoholen inte ska bestämma hans öde. Att han förstår att jag måste fokusera främst på mig själv nu.

FAN. Jag saknar honom så mycket. Jag går ju till en terapeut med inriktning på medberoende varje vecka nu, kanske ska våga mig till en Al Anon grupp på tisdag med. Önskar önskar önskar att jag bara kunde åka hem och lägga mig i hans armar. Det är allt jag vill. Smärtar så mycket när han hör av sig på det här sättet med, när jag vet att han med vill vara med mig. Vi har sånt starkt band ju :(

@högkänslig
Han lever i sin värld där inget kan vara alkoholens fel, en förvriden värld.
Han vill gärna undvika konsekvenserna av sitt drickande, han är vuxen och behöver ta ansvar över sitt eget liv.
Stenhårt men också sanningen.
Förstår att det är förtvivlat jobbigt, jag slog själv i backen på alla sätt innan jag bara stängde dörren för att jag inte stod ut längre.
Det är starkt av dig att göra det du gör nu.
Det finns hjälp för honom men han behöver inse att att han behöver hjälp.
Har du funderat på att prata med någon?
För din skull? Det finns anhörighhälp i kommunerna.
En sak som hjälpt mig är att bestämma mig för att göra saker bara för mig själv "måbra" saker. Köpa något fint, hemmaspa eller vad det nu kan vara.
Det hjälper att skifta fokus till sig själv.
Var snäll mot dig själv och ha medkänsla.
Han är vuxen och behöver få konsekvenser för att förhoppningsvis tillslut acceptera allvaret i det han håller med.
Kram

@Tröttiz ja det är väldigt frustrerande .
Jo absolut att vi kan umgås nyktert men de är då min rädsla kommer då hon fick ett krampanfall (nykter) men berodde på delirium abstinens. Så det kan ju liksom förekomma igen om hon kör järnet.
Och jag kan inte hantera de, Framför allt inte en gång till framför barnen.

Önska man kan tvinga människor till att få hjälp för deras skull och även oss runt om..

För vi mår ju inte heller bra att få uppleva detta.
Synd bara att dom inte ser hur mycket vi egentligen lider och mår dåligt över allt kring dom själva:/

@Tröttiz ja det är väldigt frustrerande .
Jo absolut att vi kan umgås nyktert men de är då min rädsla kommer då hon fick ett krampanfall (nykter) men berodde på delirium abstinens. Så det kan ju liksom förekomma igen om hon kör järnet.
Och jag kan inte hantera de, Framför allt inte en gång till framför barnen.

Önska man kan tvinga människor till att få hjälp för deras skull och även oss runt om..

För vi mår ju inte heller bra att få uppleva detta.
Synd bara att dom inte ser hur mycket vi egentligen lider och mår dåligt över allt kring dom själva:/

@bambi123
Hej. Du ÄR mamma och ÄR mamma till din mamma. Så jobbigt och ledsamt, frustrerande det måste vara ...
Det du kan göra är att bestämma vad dina barn ska vara i, t ex säga att "mina barn mår bäst av att ha en nykter mormor då ni umgås", att inte säga så mycket mera. Gällande beroende så kan du ju berätta vad som finns, men du kan ju inte tvinga henne dit.
KRAM!

Prata med henne idag då jag var tvungen att ge henne sina mediciner (smärtlindring pga sjukdom) men hon var påverkad och ville inte att jg skulle ge dom ”hon behövde dom inte”
Det gjorde mig så ledsen, jag vet att hon verkligen behövde är dessa för hon har så ont . Men då slog de mig hur mycket dricka hon måste konsumera. Just för att den smärtan ska kunna tas bort.

Är bara så förvirrad och tom.
Jag känner mig så maktlös och otrolig dum .
Hur fan kan jag bara ge upp henne, hur kan jag göra så hon inte har någon, hur kan jag ta bort de hon älskar mest, gör henne ensam.
Inte rädda henne i alla situationer.
Dessa tankar går runt,
Jag vill ha tillbaka min mamma 😞 där är jag idag :(

@Snödroppen j
Har verkligen vänt och vridit på mitt liv i så många år. Nu har man 4 barn och jag kan inte låta dom få uppleva detta. Samtidigt älskar dom sin mormor och hon har alltid varit med oss.
Hon betyder så mycket för barnen.
Jag kan inte berätta för dom att vi kommer inte träffa mormor något mer. Dom skulle bli så sårade.

Hon vet att hon har ett problem men hon har själv givit upp . Hon vill dö och gärna nu. Hon skulle mer en gärna få dödshjälp. För hon har inget liv att leva för.
Ändå har hon två döttrar och 6 barnbarn som avgudar henne.

Hej@bambi123!
Såg att jag blev lite för snacksalig i din tråd och ber om ursäkt för detta. Hoppas ändå att din mamma lyckas komma till rättta med sitt drickande på en nivå så att hon får vara frisk och må bra. Jag skriver lätt alldeles för mycket och ska försöka att lägga band på mig fortsättningsvis. Vet dock att det är svårt det här med relationer, föräldrar och att överkonsumtion av alkohol då inte direkt gör saker enklare liksom, ha en fin kväll.
Sköt om dig!

@högkänslig fina du, det är för att du fortfarande är medberoende till honom. Låt känslorna komma fram. Det är ett stort steg att göra sig fri men jobbet att bearbeta allt tar LÅNG tid. Fokusera på ditt eget mående. Hans mående är inte det viktigaste för dig nu. ❤️

@Åsa M Tack Åsa. Behöver nog höra det från fler. Det gör så ont i mitt hjärta för han såg ut att må så himla dåligt.
Han har typ inga vänner eller familj så han blir ju så himla ensam nu. Det är bara ytliga vänner och kontakter han har. Han vill ju både ha kakan och äta den, vilket jag klargjorde senaste förra veckan inte är okej med mig. Jag klargjorde att jag absolut inte efter 3 år tänkte gå tillbaka till att vara särbos, bara för att han ska kunna dricka. Ändå är det väl det han nu vill eftersom jag är utflyttad och han ändå hör av sig o vill lösa allt. Tror inte direkt att han skulle be mig flytta tillbaka nu.

Fan, varför blev man en sån här empatisk människa, att jag mår dåligt trots att han sårat mig så mycket. Det är så lätt att bara se den där mjuka fina personen när han är i det här stadiet, trots att han för 3 dagar sen skrev att jorden inte gått under bara för vi gjort slut.