Senaste kommentarerna i forumet

@bella70 Han går på antidepressiv medicin sedan många år tillbaka. Han säger dock själv: "Jag har inga psykiska problem.".
Han har träffat en terapeut under en relativt lång period och andra förr, men ingen har genomskådat honom. Han öppnar inte upp sina känslorum och är inte ärlig. Då hjälper det föga.

Tack för ditt svar. Jag har mina barn, vi pratar mycket. Även hans dotter, han har 3 barn, dom andra 2 har tagit avstånd. Dom förstår mig att jag stöttar honom i detta, men det finns en gräns.

Detta är ohållbart och jag har bestämt mig att det är nu eller aldrig som gäller.

Jag börjar känna mig begränsad, nu måste jag åka till honom, han orkar ju inte komma till mig. Det innebär att jag inte kan umgås med mina barn och barnbarn, vara på min söta koloni, träffa mina vänner och mina systrar, vi har alltid haft nära kontakt och hittar på saker ihop. Min make har då också varit med. Vi har varit mer hos mig än hos honom.

Jag har påtalat flera ggr nu att detta är sista chansen, men jag vet inte om han förstår. Han glömmer ju och är helt snurrig. Han verkar så avstängd och borta på något sätt. Ingen power, lite likgiltig och ”accepterat situationen” att han har fått hjälp från kommunen med mat och annat. Han är så svag, bräcklig och trött. Han orkar inget och han sover mest. Blir väldigt tråkigt för mig att vara hos honom. Det blir vi tittar på TV och jag läser mycket. Känner mig lite som en barnvakt.

Jag ger honom denna tid med Antabus och sen Beroendeenheten, var väntetid på 6-8 veckor, men där måste han öppna upp, visa lite vilja att han vill sluta för sin egen skull, inte för min, han måste få insikt. Just nu är han helt låst och blockerad.

@ChangedMe Tack tack tack!🫶 Dottern och jag har läst på nu om "dry drunk" och ja det stämmer verkligen in på min man. Synd att det inte finns mer information att tillgå på svenska. Han hade själv behövt läsa, men hans engelskakunskap är nog inte tillräcklig.
Hur längesedan var det du lämnade din man? Hur hanterar era vuxna barn situationen? Jag och min dotter var med på ett Zoom-möte hos Al-anon för första gången igår kväll.

@has Insikten i varför saknas hos honom.

@Carisie Samma här - det är inte hans fel. Jag/vi "bara klagar" och jag är irriterad. Varför "klagar" vi och varför blir jag irriterad? Finns det någon grund till det kanske... hmm... ?
Så mycket stolthet och så lite ödmjukhet.😔

@bella70 Tack för ditt svar! Jo, dragen fanns absolut där innan han började dricka. De förstärktes och nu är de ännu värre som nykter.
Han har tagit på sig offerkofta på offerkofta...

Du menar så man kan fortsätta att leva ihop och må bra med en aktiv alkoholist? Eller hur den som är beroende kan bli bättre? Osäker på hur du menar

Vad har ni gjort att må bättre med en beroende av alkohol?

Vad sorgligt att höra att han verkar ha gått upp. Förstår helt och hållet varför han behöver dig - du kämpar för honom när han inte orkar göra det själv. Det hedrar dig. Men jag tycker det låter som att du får betala ett ohyggligt högt pris för det. Har du samtalsstöd, någon att prata med gör egen del? Ditt liv må vara knutet till hans på många sätt, men det består av mycket mer också som jag undrar om du får utlopp för?

Just att vänta på smulor.
Att väga dom på guldvåg och gotta sig.
Att plötsligt blev man någon igen.
Utan de där smulorna kan man lika gärna begrava sig under en sten.
Jag minns då för 10 år sen då jag bröt upp från min alkoholberoende sambo.
Det fanns absolut i get av värde i min egen person.
Jag fick jobba som en galning för att bygga upp ett nytt jag.
Nu finns det nygamla jaget i mig,trots det nya uppbrottet.
Men jag haltar betänkligt vissa delar av dagen.
Jag ringer väninnor istället för att skicka ett där smset eller gå in i fantasier där vi går tillbaka till varann.
Så min drog är blandannat relationer.
Och att avstå ger abstinens i olika styrkor.
Så håll taget som mulletant alltid skriver.

Det är nog rätt lika i medberoende oavsett om man är barn eller käraste.
Man kommer till en punkt när man inte orkar längre.....är du där?

Har en pappa som har missbrukat alkoholen i perioder ungefär hela mitt liv men det har eskalerat de senaste 15 åren. Jag har försökt hjälpa, varit med till läkare, psyk, AA och även testat att hålla mig borta för mitt eget välmående. Min pappa är väldigt snäll när han är nykter och det kan gå månader då det är bra men sen trillar han ner i skiten igen och blir som förbytt. I helgen fick jag veta att han slagit sin sambo på fyllan och hamnade i fyllecell. I sommar gifter jag mig och han är bjuden men nu känner jag inte att jag vill ha honom där för vad han har gjort men samtidigt är det min pappa som jag vet kan vara snäll också? Jag är otroligt kluven. Får ångest av att ha kvar honom i livet och jag får lika mycket ångest för att säga hejdå.

@Ullabulla du uttrycker dig så bra allt känns igen!
Man vill ha ett nytt liv men ändå inte. En bra dag från exet då hoppas jag igen trots det inte Går, och han har verkligen inte överöst mig med bekräftelse o kärlek..... men smulorna är tydligen värda mycket vissa dagar....suck.

Du gör det bra ❤️ bara 7 år här

Och idag också helt ok.
Någon del av mig har processat detta länge tror jag.
Men bakslag ska väl komma.

Tack ❤️ det är nog precis så det är! Jag måste klippa helt.

Håller med ovan. Jag har daglig kontakt med mitt ex på jobbet och skulle mer än gärna slippa det, det är en stress som jag inte behöver.

❤️ håller med has. Tänker att mina sår skulle pillas i eller i värsta fall rivas upp om jag skulle träffa mitt ex. Skulle gärna vilja vara vänner men det går inte känner jag om jag ska må bra/bättre. Har ju redan försökt allt och gett allt. Du/vi måste nog få vara egoistiska i det här och sätta sej själv först och sluta vara så starka, för det känner jag till och från att det är jag inte (har också mörka stunder). Speciellt inte när det gäller han, alkoholisten, exet.

Jag är särbo sen 17 år tillbaka.
Min make har problem med alkohol, det är öl och vin som gäller, mest öl.

Ett långvarigt förhållande på 25 år gick i kras för 20 år pga av alkohol. Men han säger att det är lugnt nu och han fick sig en tankeställare.

Vi träffas om helger och semestrar, nu är vi bägge pensionärer och har träffats lite oftare.
Vi reser mycket, hittar alltid på roliga saker när vi träffas, konserter, teater, musicaler, går ut och äter, träffar vänner och är på fest. Då blir det vin och öl, jag dricker måttligt och maken har många ggr druckit för mycket, blir vinglig och trött. Han tål nästan inget, men förstått nu att han har redan haft alkohol i kroppen när han kommit till mig. Ibland har han sagt, "tog en öl på tåget ihop med räkmackan".

Vi har tjafsat många ggr om det när han druckit innan han kommer till mig. Då skärper han sig en tid.

Jag dricker aldrig vardagar eller när jag är själv (Men han har såklart druckit mer när han har åkt hem, det har kommit fram nu för en tid sedan)

Han har i 1.5 år tid haft problem med magen. Gått på läkarbesök och där han dom påtalat att han har höga värde på vissa prov som visar alkohol i kroppen. Vi har varit utomlands vid dom tillfällena.
Han äter dåligt och är alltid trött.
Nu i december så eskalera allt. Han ringde mig och sa att han såg i syner, såg dubbelt. Jag hörde inte att han var påverkad. (Men hans normaltillstånd är säkert att ha 3-5 öl i kroppen) Har nog alltid varit så under hela hans liv.

Även då hade han höga halter av alkohol i blodet.
Läkare ringde mig där dom sa att hans lever var skadad, inflammation i magmunnen, magsår och tecken på Wenecke syndrom enligt hjärnröntgen.

Dom pumpa han full med B-vitaminer.

Han kom hem och jag var sur och arg för dessa resultat att insåg hans problem.
Vi prata om detta och han lovade att aldrig mer dricka, alla hans skador var alkoholrelaterade.
Han åkte hem och han fick tid till endoskopi men gick inte dit, han orkar inte sa han.
Jag bokade ny tid till honom.
Efter 8 veckor fick han tid, under tiden prata vi i telefon, flera ggr om dagen, han lät nykter. Jag åkte upp till honom när tiden närmade sig. Jag hittade honom i fullständig misär. Smutsigt, han var smutsig, skäggig, långhårig, lägenheten i kaos, han helt utslagen och borta, han låg i soffan med ett smutsigt täcke. Han mage i katastrof.
Jag fick ringa efter ambulans.
Han blev inlagd i 4 veckor. Svår näringsbrist och gått ner 10 kg.
Jag stanna kvar och sanera hans lägenhet, hitta gömda vindunkar, öl överallt. Han hade alltså druckit sen han kom hem efter julas.

Nu är han hemma, han klara inte dig själv, hemhjälp som fixar mat och städar och jag har krävt Antabus. Han har gått med på det, en sjuksyster kommer och ger honom det, men det är precis som han gör det, för jag ska bli tyst. Efter det har han fått tid till Beroendeenheten.
Jag når inte fram, han fattar inte. Glömmer, förvirrad och snurrig.
Så fort alkohol nämns så är det som han fryser till is och han stirrar bara med tomma ögon, precis som han inte hör.
Sen börjar han prata om annat.
Han nämner aldrig något själv om problem,
Nu har jag sagt att detta gör jag för vi lovade varandra "nöd och lust" nu är det nöd.
Men om jag märker att han inte vill själv eller inte går till samtal när han får tid så ger jag upp.
Han säger att han inte vill mista mig.

Jag tycker det är svårt och ibland tänker jag, "varför håller jag på med honom?" Känslorna för honom är ju inte dom bästa längre.

@nightcrying jag får en tanke om att det kan bero på vad som gjorde att man blev nykter?

Om man själv kommit till insikt eller ”tvingats” till det av en eller annan anledning.

Med insikt tänker jag att även insikten runt de egna beteendena samt hur dessa påverkat andra kommer, vilket ger motivation till förändring.

Kan dock vara helt ute och cykla 😅

Det går upp och det går ner, så är det nog för oss alla❤️ Tänker på det du skrivit tidigare i tråden och blir nyfiken på om ditt mående hänger ihop med kontakt/inte kontakt?

I sådana fall kanske det kan vara en hjälp till att fortsätta hålla distans?

Du har kommit långt, svarta dagar kommer och går, men det verkar som att de kommer mindre frekvent?❤️

@Tröttiz å alla seier och filmer! Mammor som lagt barn ett glas vin....efter jobbet ett glas vin, ut med polarna dricka öl osv ....blä

Har dom inget anhörg stöd via behandlingshemmet? Annars kommunen, beroende enheten, alanon är dom jag kommer på.

Svart dag igen. Alltså det känns som det aldrig kommer gå över. Det beror antagligen på att han lånade pengar igår. Och lånade är egentliga så att jag är skyldig honom 2000kr nu. Pga resa. Så egentligen är detta en test om han tänker lämna tillbaka. Han tjänar 3ggr sp mycket som jag...

Jag måste ju blocka honom helt ur mitt liv.....jag vet ju det men varför så svårt?

Ser fram emot onsdag då är det livsstegen . Så himla enformigt liv

Finns någon här som kan ge mej råd som förälder.när min son är på behandlingshem för alkohol problem.Jag är ständigt orolig och har inte setts på länge nu. Jag har inte gått på något samtalsstöd.

@Letlive
Hej, den är lite fram och tillbaka.

Jag kan fara glatt iväg på en middag på restaurang och festa emellanåt, men ibland så vill jag inte festa alls och orkar absolut inte med sådana miljöer där det säljs alkohol och människor blir berusade.
Ibland kan jag gå på hemmamiddag med mina kompisar där jag är nykter, då de blir lite onyktra så orkar jag inte med det hela och går hem. Jag orkar helt enkelt inte med förändringen. Hemma kan jag sitta lite som Tjuren Ferdinand och lyssna på lugnet och beundra mina plantor ...

Därtill har jag också blivit frustrerad över samhällets syn på alkohol, att det "ska vara" liksom i olika sammanhang. Före mitt medberoende och erfarenheter i detta så reagerade jag inte nämnvärt då det t ex på Facebook lades ut att man ska dricka lite vin på en fredagkväll för att man gått på semester - NU reagerar jag på det ur två perspektiv. Att alkohol glorifieras, jag har gått på semester, wow här sitter jag med ett glas och det andra perspektivet är att jag har sett vad alkohol kan göra för skada mot människor och var och varannan person lägger upp häftiga bilder på alkohol. Vid sidan av glorifieringen har jag sett det andra ...

KRAM.