skrev mulletant i medberoende

till dig tekla - hoppas allt väl! / mt


skrev markatta i Behöver hjälp att vara konsekvent

Tänker på hur jag försökt göra mig av med så kallade energitjuvar i mitt liv, eller rättare sagt hitta sätt för mig själv att låta så lite energi som möjligt gå åt till dem. Jag har tidigare skrivit om energitjuven på mitt arbete som jag (o)hanterade genom att få ett utbrott på och skrika ointvålade ord till. Kanske inte bästa sättet men effektivt var det. Stämningen på jobbet är mycket trevligare nu.

Vidare till en "vän" som jag började ifrågasätta vilken roll denne ville att jag skulle ha i vår vänskapsrelation, förutom att agera psykolog(alltid lyssna), låna ut pengar, vara hundvakt o.s.v. Jag kände inte att jag fick något tillbaka av den relationen, var alltid trött efter att vi setts. Denne vän frågade aldrig hur jag mådde, vad som hände i mitt liv och när jag försökte berätta något så hade denne varit med om något sååå mycket värre.

Då jag tröttnat på att agera slasktratt och tydligt klargjorde att jag också har känslor och tankar och att jag inte bara kommer sitta och lyssna, jag kommer också ha åsikter om vad som sägs, vill du inte ha mina råd så är det ju ingen ide' att du pratar med mig så kom martyren fram. Denne stormade ut med ett "jag fattar att jag inte är välkommen här" och efter ett, från min sida, obesvarat sms med en förfrågan om att låna pengar, så har jag inte hört ett ord.

Jag har sprungit på den här personen på stan några gånger, utbytt några artighetsfraser men vi har gått från att vara nära vänner till att vara bekanta. Det slår mig att vi nog egentligen inte har känt varandra på flera år, bara liksom kört på i minnet av hur mycket kul vi hade i början av vår vänskap.

Läste en klok krönika av en 19-årig tjej, har den inte kvar, men hon skrev något i stil med att "jag gör mig hellre av med några relationer än förlorar vänskapen till mig själv". Wow, tänkte jag, den som hade haft den insikten som 19-åring.

Forum verkar ju på sätt och vis som slasktratt, många "skriver" av sig här, man har liksom rätt att gnälla. Skillnaden är ju att IRL så kan man inte alltid styra över hur mycket man orkar ta in och finnas där för sina medmänniskor, plötsligt kanske man får ett telefonsamtal mitt i natten från en vän som mår dåligt, när man själv inte är tillräckligt stark för att hantera detta. Här kan man välja när man har energin till att gå in och läsa och kommentera, något jag fått anstränga mig för att begränsa själv då jag märkt att det tagit för mycket energi av mig.

Missförstå mig rätt, oftast blir jag glad då en vän uppsöker mig då denne behöver stöd och mår dåligt och ibland så behöver man bara få prata av sig. Men om telefon och ringklocka är tysta under stunder som det faktiskt också är bra så upplever jag det inte som en givande vänskap. Det där amerikanska "for good and for worse"(ja, jag är en sucker för romantiska komedier) vill jag ska gälla både i vänskap och i kärleksrelationer.

Vart vill jag komma med detta? Jag vill nog ge mig själv en påminnelse om att jag är på rätt väg och att allt inte bara blir bra bara för att jag droppar alkisarna, medberoendepersonligheten sträcker sig liksom över de flesta relationer i mitt liv och det är ett mönster jag mår bra av att bryta. På alla plan.

Just idag mår jag bra.

Kram på er!


skrev Sorgsen i Hjälp! Vad ska jag göra nu?

...natten och mitt i processen!

Givande!
Kompetent!
Informativt!
Utvecklande!

Vi gråter och skrattar, ger och tar!
Ser fram emot morgondagen och ännu mer till fredag kväll med maken!

Kram på er alla


skrev höst trollet i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...

Hej tjejer! Ja rädslor har vi alla, av olika slag.. Men att vara modig, betyder inte att man inte är rädd!
Att vara modig är att göra det man måste, även om man är rädd!

Styrkekramar til er båda/ trollis


skrev flygcert i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...

SKrev precis en rad till dig!

Ja, varför kan man inte bara leva i nuet och inte måla upp värsta-scenarion i alla lägen?
Förstår att det är tufft även om din sambo inte är hotfull som nykter, men jag känner mig inmålad i ett hörn. Ingen tror att han är så hemsk som han är...! Han är sååå trevlig mot allt och alla, och det finns ingen som engagerar sig mer när vi träffar andra människor än han, i mig, i barnen osv. APa!

Måste rusa nu.
Kram


skrev flygcert i Hur finner jag styrkan att gå min väg?

Livet tycks alltid vara en bergochdalbana! Känner så med dig, och vill så gärna hjälpa dig att hitta styrkan, och den kommer komma tillbaka!!
Kram


skrev Framtidsdrömmar i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...

Varför är både du och jag så rädda för konsekvenserna och har redan på förhand målat upp vad som kommet att hända och ser bara en massa hinder. Varför kan vi inte försöka se bortom alla murar och se det från den ljusa sidan. Min sambo är inte hotfull på det fysiska planet inte heller verbalt när han är nykter. Dock är det så psykiskt påfrestande att bara stå och stampa, att inte ha några framtidsplaner som känns kul.
Jag är orolig för dig, att han ska göra dig riktigt illa...
Kram


skrev Framtidsdrömmar i Hur finner jag styrkan att gå min väg?

Varför tappar jag motivationen och mitt jävlaranamma efter ett tag, hela tiden. Både vad gäller motion och mitt välmående... Jag ger upp snart.


skrev mulletant i Är vi bra för varandra?

känns det att du har tid och energi och att du funderar över vad du vill och att du dessutom tagit några steg utåt - mot livet. Fortsätt så! Håll kvar din tanke om att flytta som du skrev tidigare. Visst kan sorgen komma över dig igen och tårarna - men ingendera är farligt!
Fortsätt skriva här, det hjälper att reda ut tankar och känslor så ser man klarare.
Ha en fin dag! / mt


skrev Miss K i Är vi bra för varandra?

Tack för er omtanke!!
Här har inte hänt så mycket, skönt ibland. Jag försöker att samla ihop alla hans prylar. Borde få undan dem helt, men det går inte nu. Kollar fortfarande mail ganska ofta, men känner att det inte spelar så stor roll. Han skrev några rader (tillbaks hos föräldrarna igen), men vad ska jag göra åt det?

Jag har plötsligt tid och energi att tänka över vad jag vill. Har tagit några små steg, ska t.ex. börja i läsecirkel. Vet inte om jag har sörjt/bearbetat färdigt ännu. Det kanske är så att allt kommer tillbaka om/när han återvänder. Kan inte gråta längre, är det bra?

Kramar i vinterkylan
Miss K


skrev mulletant i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...

rätt att vara här flygcert. Skriv på du så blir det allt tydligare för dig själv hur du har det. Visst har du också läst på tuvaforum http://www.tuvaforum.se/
Stanna, läs, skriv och samla mod att förändra det du kan. Du kan! Kram, kram / mt


skrev flygcert i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...

Sorgsen, tack för dina ord. Känns ibland som att jag inte har rätt att vara här: min sambo dricker inte längre, men kvar finns det som är så illa - hans ilska.

Det du skriver om rädsla är så träffande: "Rädsla är svårt att tygla och ingen har varit räddare än jag. Så känner förmodligen de flesta som står i ogreppbara problemställningar" - jag har ju varit så rädd för honom, när han hotat mig, när han använt sin kropp för att "biffa upp sig" och gå hotfullt mot mig eller till och med putta på mig med bröstet.
Till och med min svägerska har uppgett att hon blivit så rädd för honom vid jul att hon kände sig tvingad att gå undan.
Och ändå, det känns inte som att det faktiskt har hänt, det är något som händer när det är "lugnt igen (lugnet före stormen) - jag blir osäker när han visar sig från sin bästa sida, och samtidigt går jag fortfarnade och väntar på att det ska hända igen "för om det händer igen, då ska jag lämna honom..." eh... som jag bestämt och lovat mig själv, utan att överdriva, kanske 1000 gånger... Pinsamt, dumma jag.

Du stärker mig genom din berättelse, genom dina ord att visa barnen vad som inte är ok - det är ju bara så svårt att tänka sig att sambon och jag ska strida om barnet, för det kommer han att göra till varje pris, och att jag kanske inte får ha henne så mycket som jag önskar. Hur blev det för er?

Lelas, fina, fina och goda människa!
Läste din berättelse om Guds räddning med båt, helikopter osv, så viktig!

***

Har emellanåt kvar den där känslan av skam. Jag brukar tänka att jag vet ju vad som är rätt respektive fel, vad som är ok och inte, men ändå kan jag inte stå upp för det och i de situationerna skäms jag så. Jag skäms så över att jag vet hur jag borde agera men jag klarar inte att göra det.

Jag vet knappt om min sambo är alkoholist, men det är av mindre betydelse eftersom det största problemet är hans vansinnesutbrott då han säger vad som helst till mig. Dessa utbrott kommer ju då och då, åtminstone någon gång i veckan och varje gång bestämmer jag mig för att jag ska lämna honom, men sedan går det ett par dagar och så lugnar allt ner sig och så stannar jag för att jag inte vågar och inte vet hur jag ska lämna...
Och så är allt tillbaka till att jag ägnar 24 timmar per dygn åt att älta hur dåligt jag mår, vad jag ska göra, om jag orkar leva i detta, om jag klarar mig själv ekonomiskt, vad som händer med barnen om jag lämnar, vad han kommer göra mot mig/säga till mig och om mig etc etc, och samtidigt går jag omkring med en isande kyla i kroppen, en ständigt molande känsla av ilska och kanske lite äckel och hat mot honom (som jag skäms över!! och bara vågar skriva här där ingen vet vem jag är "på riktigt").

Men han dricker ju inte längre, men allt det andra då...?
Åh... Min lilla flicka som är sååå pappig emellanåt, men pappa som sällan orkar med utan väljer att titta på TV, spela dataspel, osv, och det är ändå alltid jag som gäller i slutändan, men att jag ska slita upp henne från vår familj (och samtidigt vet jag ju hur illa det måste verka för henne när pappa står och skriker som galen på hennes mamma, när pappa vänder saker hon säger för att skydda mig emot henne... Illa, illa och ont ont i mammahjärtat).
Han kommer kämpa sig blå för att få ha henne, men jag förstår inte hur han skulle orka...

OCH vad jag önskar att jag kunde besinna mig - inte vara det här sjuka kontrollfreaket som fantiserar fram alla möjliga tänkbara och otänkbara scenarion i huvudet, oftast de allra värsta!
Sinnesrobönen!!

Kramkram


skrev flygcert i Hur finner jag styrkan att gå min väg?

Stor kram och styrka till dig, du är stark och du får vara svag!

Kram, kram, kram


skrev Framtidsdrömmar i Hur finner jag styrkan att gå min väg?

Jag skriver utifrån det Lelas och Mulletant sagt, för min egen utvecklings skull. Det konstiga är att jag även inför mig själv kan känna mig så vek och svag att jag skäms. Jag har känt mig stark en tid innan jul och tyckte då att jag hade något på gång för min och barnens skull....men jag ramlar åter tillbaka i mitt djupa medberoende och mina fruktansvärda våndor och kval- ser ingen utväg utan ser bara en massa hinder. Jag blev åter väldigt tilltuffsad under jul och helgen innan nyår- sedan dess har han varit nykter men nu börjar jag åter känna oron komma smygande för han har inte klarat mer än max 3-4 helgers nykterhet och nu börjar alpina tävlingarna med många helgers bortaliggning med dottern... Sonen blir ju hemma- eller kanske att han får följa med mig mera...
Det är klart att sambon haft en plan nu efter nyår eftesom han inte dricker- men han säger ju inget! Delger inte mig sina mål/förändringar...Jag är ju helt utanför.. Snacka om "flodhästen i vardagsrummet".
Jag läser i trådarna "förändra sitt drickande", det får mig att förstå hur mycket ni kämpar och hur svårt det är att ta sig ur alkoholträsket.
Lite funderingar, återkommer...


skrev markatta i Är vi bra för varandra?

Håller med Lelas klokheter här ovan(som för det mesta:))

Jag kollade också telefon, dator, brevlåda, flera gånger om dagen för att se om exet kontaktat mig. Trots att det var jag som hade sagt att jag inte ville ha någon kontakt med honom. Hoppades ändå...

Men vet du, det gick också över. Den kontrollbiten hade heller inte gått över om vi ännu hade kontakt då. Jag gjorde som du, mådde dåligt, men hade ändå bestämt mig för att fortsätta med mitt liv som vanligt och det funkade. Det blev bättre och jag kom på mig själv en kväll med att inte ha kollat mail/brevlåda en endaste gång under dagen och det kändes bra.

Jag tror att det var för att jag gjorde så som du skrev "leva som om inget har hänt" som det blev bättre. Tidigare hade jag ju känt att mitt liv var över då relationen var över och var då inte öppen för förändringar alls.

Med "leva som inget har hänt" så menar jag att inte gräva ner sig helt i detta, alltså inte att man inte måste få känna kring det obehagliga som har hänt. Tänker att det är en skillnad på att ge upp kontrollen och på att ge upp på livet, om du fattar vad jag menar?

Hur mår du nu?

Kramar!


skrev Lelas i Hjälp! Vad ska jag göra nu?

:-)
Ja, visst är den fin?

Kram, alla!
/H.

PS. Sorgsen, hoppas att du har det bra!


skrev höst trollet i Hjälp! Vad ska jag göra nu?

Älskar den här historien, Lelas!
Kram /trollis


skrev Miss K i Behöver hjälp att vara konsekvent

Hej Markatta!
Du verkar hoppfull trots missad tid. Jag tror också att det kommer att gå bra! Jag har också erfarenhet av KBT, det hjälpte mig att fokusera mer på vissa saker. Tyvärr är det färskvara så jag får nog ta tag i det igen.

Förstod inte först vad du menade med skogen o masken, men ja skog, masken o gympa låter som en bra dag. Jag är också ledig och ska gå på al-anon, men nån skog blir det tyvärr inte.

Kram /K


skrev markatta i Behöver hjälp att vara konsekvent

Tyvärr fick jag just ett samtal från receptionen där om att hon(terapeuten) är sjuk idag. Typiskt! Ingen ny tid fick jag heller, de skulle skicka via posten. Det är jobbigt att vänta och känna sig orolig över att de ska glömma/tappa bort en i rullorna.

Men men... ska ändå försöka göra det här till en bra dag, ledig som jag är. Skogen och masken kan jag ju fortfarande jobba på, ett hårt gympass ska jag nog klämma in också(det har blivit min plats för meditation där jag verkligen kan fokusera på att göra en sak i taget), al-anon ikväll.

Det blir bra.

Kramar!


skrev höst trollet i Behöver hjälp att vara konsekvent

Jag hoppas av hela mitt hjärta att det går bra!
Jag tror det, eftersom jag ser en oerhörd förändring hos dig.
Ja du har faktiskt fått mer "klös"...

Jag tror främst att du har börjat lita på dig själv och hitta det som är DU.

Klart att du är nervös, konstigt vore annars? Men jag tror också att din nya inställning kommer att göra att du får ut något av det.
Om så inte skulle vara fallet, så kommer du inte att vara rädd för att försöka något annat.
kram /trollis


skrev markatta i Behöver hjälp att vara konsekvent

Hade planerat en skön sovmorgon idag, men icke, uppe vid 6 med malande tankar om vad jag håller på med. Idag ska jag träffa min KBT-terapeut för första gången och jag försöker reda ut i skallen vad det är som jag faktiskt vill ha hjälp med.

Kommer på mig själv med att jag försöker lura mig själv och tänker att men nu har jag det väl ändå ganska bra, varför skulle jag söka hjälp hos psyk... Flykt.

Ärlighet mot sig själv, är något jag sett återkomma här på forum. Var tvungen att läsa igenom min tråd här för att föra en sann dialog med mig själv. Det ÄR bättre nu. Bra, men jag har brister och jag vill verkligen inte falla tillbaka till gamla destruktiva mönster. Bara det att jag känner att jag mår bättre nu borde ju innebära att jag nu är mer mottaglig för terapin. Likväl så är jag livrädd för vad som komma skall. Kan jag lita på henne? Hur kommer jag att må efteråt? Kan jag lita på mig själv?

Jag har i alla fall bestämt mig för att köra. Jag har tidigare varit inne i psyksvängen, träffat både bra och dåliga terapeuter men jag har nog aldrig sänkt garden helt inför dem och därigenom inte heller låtit dem hjälpa mig. Egensinnig. Jag har ljugit om flera saker för att jag inte vågat känna, förändra helt. Den här gången vill jag inte gå in i det halvhjärtat. Livrädd men ska ta en lång promenad i skogen med min underbara hundvän, före mötet. Förbereder för att skala av masken.

Kram!


skrev Lelas i Hjälp! Vad ska jag göra nu?

Sorgsen, du skriver "Visst ordnar sig saker, men inte av sig själv, någon måste hålla i rodret". Så sant, så sant.

Och det får mig att tänka på en berättelse som jag gillar...

En by har blivit översvämmad. På ett tak står en man och vattnet stiger runt hans hus. Han ber till Gud: "Rädda mig!"
Efter en stund kommer en roddbåt, och den som ror ropar till mannen att hoppa ombord.
"Nej" svarar han, "jag har bett till Gud att han skall rädda mig så jag väntar på hans hjälp!" och roddbåten ror vidare.

Så kommer det en snabb motorbåt.
Mannen som kör båten ropar till mannen på taket att han får plats i båten.
Men, mannen på taket vill inte åka med. "Jag har bett Gud att rädda mig", säger han.

Så kommer det en helikopter över hustaket.
En ytbärgare vinschas ner och sträcker ut handen till mannen på taket.
Men, inte heller nu vill mannen följa med. "Jag har bett Gud att rädda mig", säger han.

Så dör mannen på taket, och kommer till himlen. Där möter han Gud och säger:
"Jag bad till dig att du skulle rädda mig. Men varför kom du inte? Jag har trott på dig hela mitt liv, och försökt vara en
god medmänniska. Men när jag behöver dig, då kommer du inte?!?"

Och Gud svarar:
"Vaddå kom inte? Först skickade jag ju en roddbåt, sedan en motorbåt och till sist en helikopter.
Men du ville ju inte åka med!"

Det är ju så. Vi måste agera också. Kram och godnatt!
/H.


skrev Lelas i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...

Hej igen!
Jag vet hur mycket det betyder att få stöd av andra som har "gått före", för jag hade absolut inte varit där jag är idag om jag inte hade träffat på dem. Jag vet vilka de är som har betytt mycket för mig, både här på forumet och i andra sammanhang. Och om jag kan få ge det vidare, så är jag mer än glad för det.

Så skönt att läsa att du börjar stå upp för dig själv, flygcert! Du börjar sakta men säkert behandla dig själv med respekt, och det kommer att leda dig framåt. Fortsätt så här, även om det känns jättejobbigt. Det är rätt väg som du har börjat trampa.

Kram, alla.
/H.


skrev Sorgsen i Hjälp! Vad ska jag göra nu?

..tack, jag kommer vara som en svamp. Ta in och lära så mycket jag förmår!
Ser fram emot all hjälp jag kan hantera.

Varm kram till dig!