Senaste kommentarerna i forumet

...än många...
Jo, han kom hem nykter och glad, klar i huvudet och hade tagit massa foto han visade.

Något som far igenom minskalle med jämna mellanrum nu när alkoholen inte står i fokus är att han ska få för sig att han inte behöver behandlingen.
Hittills har inget tytt på detta, idag menade han att han behöver nog köpa nya inneskor att ta med...då log hela jag och klumpen i magen förminskades ytterligare en aning.

Idag ringde han damen på soc, hon fanns inte på plats?!
Jag tycker det är ett så oförskämt och nonchalant beteende. Om hon nu sitter i en position med "makten" att bedöma andra människors behov, i detta faller en bedömning som fallit till min makes fördel, hur kan hon sitta och diktera hur, när och var han ska befinna sig och sen inte själv höra av sig när hennes planer ändras?

Han har gått och väntat på att göra samtalet, för oförstående kan jag förstå om det kan tolkas som en bagatell. För min man, missbrukaren, som nu håller näsan över vattenytan, är det en hållpunt för att komma framåt, det är ju ogreppbart stora steg för missbrukaren.
Hur kan en kvinna med utbildning, i tjänst, bra släppa och gå hem??? Jag skulle aldrig få vara kvar i mitt arbete om jag misskött mina uppgifter gång på gång. Hon slarvade bort mannen från början, då väntade han 14 dagar på att få en akut mötestid???
Jo, jag vet att man har rätt att byta handläggare...nu fick han ju en behandling godkänd, av socdamens chef, så hon känns som en övergående person i länken men kände jag ville skriva ner och berätta hur illa de där människorna tillåts utföra sina tjänster. De vi skattebetalare avlönar år efter år! Grrrr....

Jag är så tillfreds att mannen är med mig, på okänd mark, hade detta inträffat en dag när missbrukaren är kung, i gemensamma lägenheten, så hade alkoholisten vunnit och han hade gjort en ny djupdykning.

Just nu är han inne på andra versens nynnande i duschen ;) ikväll räknar jag ytterligare en dag till nykterheten.

Tänk att livet kan kännas så underbart!

Tack för ert stöd, Mulletant, Lelas, Anonymt, hösttrollet, Adde, Framtidsdrömmar, Svinmolla, flygcert, Mammy Blue, vill.sluta, alla som läser och kämpar...trivs i gemenskapen med er alla

Tack Trollis!

Dag två utav 365 alltså...

Nyårsafton var väldigt trevlig för mig. Var hos en vän tillsammans med exet. Vi två var de enda nyktra på festen och vi fick höra många kommentarer om det. Mest positivt, om än fyllesvammelpositivt, "åh vad moooodig du är....". Har inte riktigt tänkt på det förut och jag blev faktiskt lite arg över att alla kände att de behövde kommentera mina alkoholvanor medan man tiger om alla andras... Märkligt. Men nu fattar jag i alla fall varför exet önskade att jag skulle vara nykter tillsammans med honom på festen. Hade jag bara druckit ett glas bubbel, eller sagt att visst kan jag smaka lite grand, så hade jag framstått som en person som dricker med måtta, vilket respekteras, men en person som varken ska köra bil, är på tjocken, är alkis, och ändå väljer att inte dricka på nyårsafton måste sättas under lupp. Hursomhelst, så var kvällen ändå trevlig med god mat, extremmycket pommac(jag frågade exet hur många öl han normalt brukade dricka på nyårsafton och han svarade 10st, vilket ger 5liter vätska, så vi hade som skämt att vi skulle dricka 5 liter pommac var, lyckades ej).

Exet då, denna gummiboll som ständigt studsar tillbaka till mig, han som lämnade mig i min ensamhet över jul, han som påverkar mig som ingen annan kan, varför lämnar jag honom inte bara för alltid?
För att jag inte vill lämna. För att jag fattar att vägen jag går måste vara min och vägen han går måste vara hans och ibland, inte alltid, händer det att vi vandrar tillsammans där hand i hand.

Jag har sagt till honom att jag inte klarar av att vara honom nära om han ska fortsätta att dricka. Han har sagt att han inte vet om han kan eller ens vill sluta dricka för alltid. En månad ska han vara nykter nu, längre kan han inte lova säger han. Ok, det var åtminstone ärligt sagt, tänker jag, kanske kan jag inte kräva en livstid? Nej, jag kan inte kräva något, bara förklara hur jag vill ha det.

En vit månad. Vad händer sedan? Jag vet inte.

Som så många andra så slutade jag att röka på nyårsdagen. Det var lätt igår då jag nog fortfarande mådde lite illa av cigarren jag rökte på nyår, lite svårare idag. Jag vill inte vara beroende av något, av någon. 2013, ett år av frihet tack.

Kramar!

Hej Sorgsen!

Vet du, man slutar inte vara orolig hur enkelt som helst.

Särskilt när de invanda mönstren förändras är det lätt att oron kommer upp till ytan.

Andas, och försök att inte ta ut någon katastrof i förskott.

Kram!
/H.

på filmen When love is not enough... Just de där scenerna berörde mig i den filmen.
Hoppas mannen kom hem nykter som en glad överraskning (?) och att du nu är lättad... Om inte så är behandlingshemmet nära nu och du får ta alla fall som en lärdom och ytterligare en bit i insikten om missbrukets makt... Förhoppningsvis han också när han kommit så långt at han blir mottaglig.
Kram! - och kraft till dig inför arbetsdagen ifall det behövs! / mt

...för omtankarna...
Vet inte varför jag är så orolig just nu...
Mannen är fortfarande inte tillbaka och han svarar inte på sms, det behöver inte betyda något men just ikväll kör oron i mig runt på högvarv.
Intuition?
Magkänsla?
Dålig vana?
Kunskap?

Hoppas oron är obefogad.....

Skönt ha Er här inne att vända sig till...

Kram på Er!

Kram från mig också! /A

är det det enda man kan göra. Jag hjälper till på samma sätt inför natten.
Kram / mt

Amen.

Kram!
/H.

...underbara dagar och det känns som jag vunnit på lotteri var timme med maken.

Han vill vara nära, han ler och har matlust, sover gott, är...snäll och varm....
Ibland ser jag att han sjunker in i en annan värld, då blir ögonen rädda, ledsna som på en cocker spaniel. Jag säger inget, bara håller om...

Igår var mannen låg, inte ett dugg oförskämd, men jag såg att han kämpade mer än de tidigare dygnen. Kroppen var tung, blicken långsammare, vi berörde mycket mycket lätt alkoholism hos andra som varit på nämndemansgården. Imorgon ska han prata med damen på soc...

Jag kan inte se om det är suget som drar eller om det är tankar som snurrar, förmodligen ett sammelsurium av allt.
Jag finns intill och är glad att vi har gjort ett miljöombyte. Missbruksrutinerna är brutna och han har haft annat att tänka på sen 21 dec till nu.

Nu har vi varit här, på okänd mark, sen annandag jul och jag märkte under gårdagen att rastlösheten börjar pocka på, det oroar mig.
För en timme sen smet han ut ensam, jag måste jobba och förbereda inför morgondagen.

Jag ber en stilla bön med gråten i halsgropen:
"Gode Gud, låt min älskade vara stark nog att motstå frestelsen...amen"
Snyft...

Gott Nytt på Er alla goa människor

Det samma önskar jag dig!
Ja, det var ungefär så, bara det att det var en lång relation emellan med en man som inte var missbrukare (men antagligen på gränsen). Det är nog så att vissa män ser att jag är en kvinna som "tar hand om andra" och att jag också har viss vinning av det hela.

Tänker bryta det mönstret nu. Inga nya män innanför tröskeln förrän jag känner mig själv bättre och har skaffat ett eget liv.
Funderar så smått på att flytta för att lättare kunna börja om. Det sitter för mycket minnen i väggarna.

Miss K

och Gott Nytt År! Lite bra ändå att det blev uppenbart att den mannen inte var bra för dig - och utan att det kom till (fysiska) skador hoppas jag. Om jag minns rätt hade du flyttat ihop med den här mannen kort efter att ha separerat från en tidigare man som också var missbrukare... i så fall ska du verkligen ta chansen att lära dig vad det är hos dig som gör att du dras till såna män. Vad är det hos dem som tilltalar dig till en början? Du passar säkert ihop med människor som passar för dig!
Fortsätt läsa och skriva här - det är en bra "livets skola"!
Allt gott inför det nya året! / mt

En hälsning i början av det nya året, hoppas ni har det så bra ni kan.

Jag har haft en bra nyår, jag jobbade nyårsnatten och min gubbe var hemma nykter!!
Detta känns underbart, han har aldrig varit det så länge jag känt honom.
Det känns bra för mej att han börjar inse att det inte fungerar att dricka som han gjort den sista tiden. Jag hoppas bara att det som nu behöver lösas i hans liv också kommer att göra det och att han inte går tillbaka till drickandet.
Men jag kan inte göra jobbet för han utan det får han göra själv, men jag kan finnas vid hans sida.

Ha det gott, sköt om dej,
kram från tekla.

Tack Svinmolla! Det värmde.
Jag tycker också om att vara själv ibland..

Gott nytt år!

Maken: ja, typ så ja. Men vi skall ju inte glömma att vi har fina år 1996-2004 också. Så då är ju de där jobbiga fyra åren inte lika stor del... Nu går vi in på vårt nionde år som gifta, och jag ser fram emot det.

Mt: gott nytt år till er också! :-)

/H.

på bröllopsdagen! I vart fall om man räknar en dag och inte ett år:)

Intressant att se tillbaka årsvis. Om jag gör detsamma i en snabb tanke så har processen varit mycket längre och jag har endast ytterst kortvarigt känt panik. Mannen har heller inte varit så på botten. Men processen känner jag igen! Min medvetna kamp mot alkoholen sträckte sig över fyra år 2006-2010. Vi hade då å andra sidan 30 gemensamma år att "stå på". Ibland hittar jag spår av kampen i form av brev jag skrivit - även han har skrivit många brev och budskap till mig. Det jag ser idag var att i den korrespondensen möttes vi inte. Mycket tydligt för mig är det sommaren 2011, efter ½ års huvudsaklig nykterhet, som vi kunde mötas över de verkligt svåra temana i våra liv. Enskilda och gemensamma.

Gott Nytt År till er, var och en och gemensamt!

50-50 alltså

Hej miss K, känner igen mig! En man som dricker för mycket inga nära vänner. Jag tycker om att vara själv, men någon att prata med om hur verkligheten ser ut skulle vara skönt. Man lever som i två världar. Vi fixar det, ha en bra kväll/a-k

Inte ens tredje gången gillt. Jag och män går inte ihop, eller rättare sagt jag vet inte om jag går ihop med någon människa över huvud taget. Hur ska jag kunna lita på någon?

Det hände i förrgår. Min "särbo" blev aggressiv och försökte ta mina nycklar. Det hela slutade i fyllecell. Jag blev rädd för honom för första gången och förstod att Nu är det slut!

Jag var ensam och rädd den kvällen. Nästa dag var bättre, men jag känner en stor sorg. Jag älskade honom mer än någon annan. Jag har åkt iväg till en släkting nu, klarade inte av att vistas i lägenheten. Hoppas jag inte får "återfall" och går tillbaka till honom.

Måste ta tag i lite praktiska saker. Någon som vet, måste han själv godkänna att han inte ska vara folkbokförd på min adress?

Ska försöka börja på ett oskrivet blad, som du säger "vill sluta". Jag är i övre medelåldern, sitter fast på ett jobb jag inte trivs så bra med och har inga nära vänner. Men det ska gå!

Vill passa på och tacka alla här t.ex. Lelas o Mulletanten för era visdomsord.

Miss K

Nyårsafton, alltså. Och inte bara det, utan även min och min pianogubbes åttaåriga bröllopsdag. :-)

2005 var ett år av äventyr.
2006 var ett år av återvändande.
2007 var ett år av stabilitet.
2008 var ett år av oro.
2009 var ett år av ångest.
2010 var ett år av panik.
2011 var ett år av kamp.
2012 var ett år av sinnesro.

Gott nytt år, alla ni som kämpar! Det går att vända den negativa spiralen till något bra. Men det tar tid. Kram!
/H.

Ja, jag tror stenhårt på att hitta glädjen i det som är ett normalt liv utan alkohol - de som inte dricker klarar ju trots allt av att vara lyckliga ;-)

Tack för att du tittade in till mej, det gjorde mej glad!

Åh, vad härligt, Sorgsen! :-)

Gott nytt år till dig/er också - det verkar ju ha goda möjligheter att bli riktigt gott!

/H.

..hela tiden..

Just nu står mannen och nynnar i duschen...han är som förbytt...jag njuter och samlar på hög :)

Gott Nytt År på Er alla kloka

...önska dig ett gott nytt år!
Jag, liksom flera medberoende, har fått mycket tilldelat genom att här kunna läsa om missbruket från olika håll. Det har gett mig ett långt vidare perspektiv och större förståelse.
Jag vill ju tro att relationen har någon del, det räcker med ett litet litet stycke, som behandladlas " heligt", som ett bevis och bekräftelse på att vi-et är/var viktigt.
Men inte, alkoholen tar över allt! Jag har försökt rannsaka, tänka igenom, men jag kan inte hitta någonting som mannen inte använt negativt mot mig i missbrukets olika stadier.
Jag litar inte på vändningen han har gjort nu men jag vilar mot att han ska in på behandling. Vi njuter varandra sen en vecka. Han har överlevt och vårt äktenskap har räddats, i alla fall för tillfället.

Men...jag höll på att bli tokig över alla "frikort" han hade/tog sig! Jag kunde inte prata med honom om någonting, aldrig få fram varken positiva eller negativa input om allt och inget i hans misär. Jag/vi-et fick ingen plats, allt cirkulerade runt hans varande/mående, antingen torrfull-dyngrak-abstinens-sugen...., ett ekorrhjul som aldrig stannade så vi kunde föra ett vettigt samtal! Frustrationen gjorde mig till världens ensammaste, jag trodde inte min kropp kunde innehålla så många tårar...

Något jag ofta tagit till:
om man börjar träna regelbundet så ser och märker man en tydlig förändring efter ca 3 månader.
Att bryta ett invant kostmönster tar 3 år! Alltså innan det nya mönstret är "normalt" i hjärnan.

Utan att veta så tror jag att det är tiden, 3 år, vi båda behöver för att bli av med våra missbruk- maken alkoholismen, jag- medberoendet.

Förlåt svamlet i din tråd, vet inte om det är något du kan relatera till. Tror orden skapades utiifrån din önskan om alkoholistens stadier...
Kram på dig

Se det som din nya chans, att få börja på ett nytt oskrivet blad.
Bladet är år 2013
/A

Bitten Jonssons föreläsning om Addiction "Bli fri från ditt sockerberoende". Precis som med kokosnöten hörde jag nyligen i ett helt annat sammanhang en föreläsning om drivkrafter och att de sitter så djupt inom oss att vi saknar språk för att uttrycka oss om dem... jag fick direkt koppling till det här som Bitten pratar om.

Att förstå sammanhanget befriar inte missbrukaren från ansvar - men för mig har det gett en förklaring till vilken fruktansvärt stark motståndare missbruket är.

Här länken - lyssna! http://www.youtube.com/watch?v=D5Uzj-7LuGw&feature=player_embedded

Åter till kastrullerna:) / mt