Senaste kommentarerna i forumet

tänkt på att gå på Al-anon? Där skulle du ha utrymme för det som finns i dig.
För övrigt är sjukdom ingen ursäkt för dåligt uppförande, att göra andra illa.
Apropå det markatta skrev: för mig var det en befrielse när jag kom till insikt om att jag jag inte kunde hjälpa honom... och jag sade det: "Jag har insett att jag kan inte hjälpa dig, jag har gjort allt jag kan och det har inte hjälpt... så är det."

Nu kan vi hjälpa och stötta varandra mycket. / mt

Själv sagt håller jag med, du har gjort ALLT rätt efter konstens alla regler.
Nu är ditt jobb gjort.
Nu är det upp till honom.

Men köp inte ned dig, du och barnen
är värda SÅ mycket bättre.
Men oavsett så gillar jag dig skarpt.

You are
One of a kind!

Just nu ser du inte skogen för det är ETT träd som skymmer sikten.

Kramar!
/A

Att du är ledsen och uppgiven.
Känns tungt, jag kan inte sätta mig in i din
situation. Men som markatta skrev, ge det tid.
Pröva att fråga "denna dära" om hanpå nästa
AA-möte kan fråga om allt man gjort tidigare
går att bortförklara genom att säga att man har en sjukdom?
Be en gammal räv förklara hur man återigen
skall kunna få ett förtroende tillbaka?

Jag HÅLLER på dig alltid oavsett! (Djurgården!)
Och kan konstatera att du lever med en IDIOT!
Tills motsatsen är bevisad är han en MEGAIDIOT!!!
Kramar/A

Det blir bättre markatta!
Som jag skrev förut någonstans,det är klös i dig!
Men så har du ju också börjat lämna den där "offerrollen" som faktiskt innebär att man är "den duktiga" som biter ihop (utan att få cred för det)
Det är den rollen, som gör att man tycker synd om sig själv(för ingen annan verkar ju förstå..)

Många blir väldigt förvånade, när en sådan person så småningom sätter ner hela foten och börjar styra sitt eget liv (istället för att bara "prata" om hur man skulle vilja ha det)

Jag själv har en bra bit kvar, även om jag också är på väg.. Och jag blir så innerligt glad, när jag läser om våra framsteg (även om de syns små) på forumet..

Det är som om vi hjälps åt att dra och puffa varandra i rätt riktning..
Vägen är allt annat än jämn, därför behöver vi nog både svära och gråta.. På något sätt ger det styrka, att veta att man inte är ensam.. Och här behöver vi ju inte längre vara de starka, som fixar allt, här kan vi tillåta oss att vara oss själv..(undra på att luften går ur ;-) )

kram trollis

Det är inte ditt fel att han inte vågar läsa brevet. Jag fattar att det är asjobbigt med den där tystnaden som råder också. Du har försökt att kommunicera på flera plan, att det inte funkar ligger nu hos honom. Försök att hitta ett lugn i det, att du faktiskt har försökt på alla sätt du kan och om viljan inte finns hos honom så finns det inget mer du kan göra tyvärr.

Var inte så hård mot dig själv, ibland måste vi acceptera att det inte finns något mer vi kan göra.
Bra att du unnade dig själv en massage!

Kram!

nu fick du mig att gråta igen! Men bra gråt tror jag. Att man kan börja lipa bara av att någon säger/skriver något snällt till en...

Ja, du har nog rätt. Man gråter ju oftast inte när till exempel en hemsk olycka inträffar. Man hjälper de som är skadade, lugnar, ringer ambulans. Först när ambulansen kör iväg den skadade så kan man tillåta sig att gråta, kanske inte för att man är ledsen utan för att man inte behöver vara stark längre.

Det är helt normalt att ha en massa motstridiga känslor i din situation.

Tror du också får acceptera att bara för att han gått på ett AA-möte så kommer inga "under" att ske. Det är bara ett första steg. Du kanske får lov att ta ett steg tillbaka och låta processen ta sin tid om du nu väljer att stanna. Försök att hitta ett annat utlopp för dina känslor än att just nu ställa honom till svars för det hans drickande inneburit för dig. Forumet är en plats men just nu behöver du nog så många platser som möjligt.

Jag menar såklart inte att du inte har rätt att känna det du känner eller vilja att söka ursäkter eller svar på dina frågor men jag tror du biter dig själv i svansen om du förväntar dig att få det honom just nu. Om han fortsätter att gå på AAmöten så kommer han komma till fler insikter än att alkoholism är en sjukdom men räkna med att det kommer att ta tid.

Ni kanske ska försöka att inte på ett tag prata om det som har varit men du kan också säga till honom att du faktiskt just nu inte kan stötta och finnas där för honom. Det måste han acceptera. Du har din kamp att utkämpa och han sin och kanske kan ni mötas i det i framtiden.

Bara för att ni inte pratar/bråkar om det ständigt så betyder det ju inte att du måste glömma/förlåta/acceptera. Ge dig själv lite andrum och förvänta dig inte att det är han som ska hela dig.

Kram!

En stor kram från mig, markatta!
Jag tror att vi ibland gråter, för att det är så mycket vi stoppat inombords, vid andra tillfällen, när vi inte kunde gråta..
Alla tillfällen, när vi var tvugna att "ta hand om ruljansen"..
Det är mycket sorg och ilska som bara rinner ut.. Spelar ingen roll, varför eller vad det var..
En del är nog, för att man är besviken på sig själv, att man inte såg detta tidigare..
Att man spelade med i spelet, istället för att säga stopp!

Du har blivit ett ovärderligt stöd, på den här sidan! Du ger så kloka råd, för att du har varit där själv!
Tack för att du finns här markatta!

kram /trollis

Ja, lätt för mig att säga som inte klarar att själv följa rådet fullt ut, men: stå på dig!!!! Du är bra och du kan!!!!
Ska läsa mer senare när jag hinner, återkommer nog med kommentarer!
KRAM

Ja, jag börjar känna mig otålig. Han läser inte brevet! När jag äntligen fått ur mig vad jag känner och tänker så "lyssnar" han inte..ÅTERIGEN!
Trodde att detta skulle bli ett bättre sätt att nå honom eftersom våra diskussioner alltid blir av paj-kastande karaktär och ingenting blir uppklarat...men det verkar som att detta inte heller funkar.
Jag vet inte vad jag känner..varför gör han så här??
Det är en fruktansvärd tystnad i vårat hem, ren tortyr. Han kan ju inte heller vilja ha det så här, varför säger han inget själv??
Vad gör jag för fel?

Jag önslar så att jul och nyår var över. Barnen började prata om att det snart är dax att pynta när vi satt och åt frukost i morse. Jag skojade och sade att vi struntar i det i år.....För deras skull ska jag pynta men allra helst hade jag åkt långt bort. Det kommer inte att bli en rolig jul...inte i år heller..
Ont efter massagen igår men den var välbehövlig. Ska nu ut och ta mig en promenad innan jag hämtar barnen på skolan.

Jag undrar hur många gånger man fått höra; "du måste kunna sluta älta det som hänt, du måste kunna gå vidare, du måste kunna se framåt".....
Ja, det skulle kanske vara lätt om man gång på gång slapp att höra och uppleva samma saker var och varannan helg (kanske dag för vissa av oss). Jag känner att jag verkligen försökt att glömma och gå vidare men när jag hela tiden får benen undansparkade och blir sårad av hans sätt att vara och bli respektlöst behandlad, då är det svårt att glömma. Man får liksom aldrig chansen och möjligheten att kunna klättra upp på stegen, man kommer bara hela tiden halvvägs och sedan ramlar man ner igen.
Jag förstår din vrede!!

stå fast vid det!
Du har varit här på forum och skrivit ungefär lika länge som jag och det har varit många turer fram och tillbaka.

Förvänta dig inte ett svar ifrån honom, tror det bara är bra om han inte svarar faktiskt för det är så lätt att hamna i en diskussion då som bara går runt runt. Man vill att de ska förstå så innerligt men det bästa är att inse att de inte kommer att förstå för att man ska kunna sluta upp med att försöka påverka alkoholisten. Det skadar bara en själv.

Kämpa nu för att bryta ditt beroende. Du verkar ju liksom knarka honom, tror att du har kontroll men fyller ändå på i små doser då och då som bara förstärker beroendet. Jag har gjort samma sak och det funkar inte. Det gör bara processen mer utdragen eller till och med stannar upp den eftersom man inte får chansen att bearbeta den sorg och ilska och alla andra känslor som kan dyka upp vid ett känslomässigt uppbrott. Så länge man hoppas och klamrar sig fast så kan man inte gå vidare. Det säger i alla fall min erfarenhet.

Kram!

var är du, magkänslan?
Jag brukar ha stark magkänsla, men just nu verkar jag bara ha en helt virrig kropp som inte fattar att jag behöver hjälp att känna...

Tack Lelas, Tack Mulletant, Tack vill.sluta! Fastän jag inte är redo att ta allt ni skriver på fullt allvar och göra slag i saken så är det gott att läsa era trådar och era kommentarer.

AA-mötet gick bra: han var mycket nöjd och kommer med andra ord gå tillbaka dit!! Han k'nde att han var en av "dem" och var nog glad att känna att han inte är ensam i allt. MEN: det han främst tog med sig var att alkoholism är en sjukdom = han "kan inte hjälpa att han sagt och gjort dumma saker och kan därför inte stå till svars för det, utan vill fokusera på det positiva nu". Då kände jag att jag var nära att strypa honom (men jag har ju spärrar, till skillnad från vissa andra i familjen!!!) och sa att jag vill inte acceptera det, jag kan inte glömma allt, kanske inte ens förlåta... Och återigen var jag den "dumma, negativa, icke-stöttande frun".

Kram

tänkte att; ska det bli en sådan dag idag. Men jag grät grät grät, utan att något speciellt har hänt och det var faktiskt rätt så skönt. Loggade in på forum för att skriva lite men fastnade i andras trådar och jag slogs av hur mycket det faktiskt hjälper att läsa och kommentera andras inlägg. När jag ger råd till andra så har jag ju ett utifrånperspektiv. Jag dömer dem inte. Jag tycker inte att det är deras fel det som hänt. Jag tycker inte att de är dumma i huvudet. Jag tycker inte att de förtjänar att må dåligt. Så de råd jag ger till andra här blir också mer befästa i mig och alla ni som skriver och delar med er hjälper mig att åter och åter igen rikta in mig på den väg som jag vet är rätt för mig.

Tack!

skriver av mig =(

ja lyckades orka få till ett till bra sms igår..
skrev att han snackar bara hela tiden o att ja vet va ja behöver o han ger mig inte det...
skrev att vi kan varken vara ihop eller nu ha en sexuell relation för han sticker o snackar bara om att han vill.. skrev att ja inte orkar ha de så här...

självklart hör han inte av sig, det brukar han inte när han får såna sms...
de skiter ja i... för de gör han bara till en sämre person...

fick ett bakslag tyvärr =(

tog hem han igår... han va inte full men heller inte nykter, vi har inte setts knappt o ett tag sen vi hade sex... han sa igår ojojojovi ska ha mycket sex imorgon på morgonen...

ja gick iväg imorse en sväng o de visste han... när ja går hem för att glatt få de ja önskat o trott även han längtat efter så får ja ett sms om att han gått hem o att han ska göra ärenden mm

ja kände direkt att de här är för att han ska ha kontroll på mig, sätta mig i nå jävla svältläge på sex eller vad... som att ja snällt ska vänta...

ja är besviken o förbannad... har skickat sms nu att ja är less på det här ... ( tänker att även att bara ha en sexuell relation funkar inte här heller för de händer ju inge.. han verkar vilja ha mig i ett läge för sig själv, o sen att ja inte ska va med nån annan... säger inför andra at han älskar mig o att han skulle inte tycka om att ja är med nån annan...men han GER INGE SEX heller... helt sjukt..

de är i alla fall mer o mer som plockas bort mellan han o mig...

ja lelas ja tror ja ger mig in i de här för att det är en drog...
en farlig drog

kram

Jag fick hjälp av kommunens familjeenhet, och träffade en kurator där som inte var specialist på beroende. Men det var fantastiskt bra ändå. Vi träffades en gång i veckan länge, och sedan lite glesare.

Jag kombinerade det med anhörigstödet som ingick i makens behandlingshem. Det var en samtalsgrupp som sågs en gång i månaden.

Men detta vill jag ha sagt: ge kuratorn en chans, och kombinera det med Al-Anon.

Kram!
/H.

Hoppas med hela mitt hjärta att denna saga får ett lyckligt slut!
Men det är dig jag hejar på förstår du väl dumsnuttis............
fast det ÄR ingen tävling jag vet.
Men du förstår nog vad jag menar, fast jag uttrycker mig så plumpt!
//A

Glöm inte bort dig själv i all villervalla.
Du är fantastisk och GÖR ett superjobb tillsammans med din käre sambo,.
Jag hoppas på possetiv utgång av hela spektaklet!
Det gör ont ibland men hellre det..............
//A

vad du ska - ta hand om dig!
Har du en kopia på brevet? Annars tycker jag att du ska ta en sådan. Kanske du har den i datorn?
Jag blir faktiskt så trött av hur han drar sig undan så jag är färdig att be dig ta barnen och lämna.

Jodå, vi finns kvar här, läser och lyssnar. Och väntar.
Kramar, kramar! / mt

Tack för att ni peppar mig!
Har börjat undersöka möjligheten att få prata med någon. Inte så lätt att hitta. Alkohollinjen hittade bara det jag själv visste, Al-anon. På deras hemsida står det att de inte vill ge råd om behandlare. Tänkte gå på möte, men det kan dröja innan det passar. Vårdcentralens kuratorer tipsade de om också. Jag hade nog helst pratat med någon som är specialist på just alkohol och medberoende.

Min sambo vill ha massor med bekräftelse nu, jag får nog höra mycket gråt i morgon när jag ska hälsa på. Jag har sagt att jag finns där för honom om han håller sig nykter. Tror att jag ändå ska stödja tankar på varsin lägenhet även om det kan bli en ny flykt för honom.

Kram
Miss K

Och vilken resa... Det gör det så mycket lättare nu när det är lite svårt och kämpigt ibland att kunna gå tillbaka och se att det faktiskt har varit så mycket värre. Och har det varit värre så betyder det ju att just nu är det bättre! Jag kan faktiskt nöja mig med det just nu, de stunder jag inte mår så bra, att det ändå är bättre och det måste ju betyda att det är på väg åt rätt håll.

Kom att tänka på en Allan Edvall-låt, ska se om jag kan hitta den. Här:
http://www.youtube.com/watch?v=3_r0b1cJb6k

Blev också full i skratt över mig själv, hur snedvridet jag tänkte förut, då när jag skrev mitt första inlägg. De första svar jag fick var från Villervalle och Adde, hårda och rättframma och jag tyckte de var så känslokalla i det de skrev. "Menar de på allvar att man inte ska hjälpa någon som går ut utan skor!? Vilka elakingar", haha! Idag vet jag att det är precis tvärtom, att det var av medkänsla det skrev så och det är jag glad och tacksam för. Men ärligt talat så var det nog också nödvändigt, för att jag skulle stanna kvar här på forum, att "brudarna" kom in och kommenterade också, Lelas, MT, trollis m.fl. för att jag skulle kunna ta till mig något över huvud taget. Skönt att det finns så många olika typer här, alla har ju olika sätt att uttrycka sig på.

Nu ska jag ut med hunden och hoppa i lövhögar!

Kram!

Ordnar sig för nu.
Hjälp honom oxå, förklara g dina känslor och hur DU känner.
Jag hoppas för din skull att det blir BRA!
KRAM/A

Jag känner som du skriver Lelas, han har fått sina chanser och möjligheter till att läsa i lugn och ro. Jag ska tala om för honom de närmaste dagarna att jag vill att han ska läsa...
Jag ville bara berätta att jag varit på massage idag. Min rygg, min nacke, min svank och mina skuldror var som cement. Det gjorde så fruktansvärt ont. Mitt i massagen börjar jag gråta hejdlöst, det är så många spänningar som släpper och känslorna kan komma fram. Jag inser hur viktigt det är att jag tar hand om mig nu, att jag satsar allt jag har på att läka både inuti och utanpå.
Ny tid inbokad om 2 veckor.
Nu äter jag lunch och sen ska jag prova sova lite, känner mig rätt så mör och har huvudvärk.

Tack för att ni lyssnar och finns till hands här!