Senaste kommentarerna i forumet

Hej Miss K!
Det finns många alkoholister, som konstigt nog har väldigt bra levervärden.. Hörde av min bekant som är fd missbrukare, att det inte alls är svårt att luras vid provtagningar (om man vet när..)
Många som åkt dit för grov rattfylla och får ta prov flera år efteråt, har nämligen lärt sig att dricka lättöl (eller max folkisar) några dagar innan, samt äta ordentligt.. Sprit avstår de oftast helt ifrån.
Och simsalabim, har du en inte alltför nedgången kropp, så har du bra värden..

Och NEJ och åter NEJ, du ska INTE sällskapsdricka med honom!
Min egen gubbe blev väldigt konfunderad, när jag inte längre ville ha ett glas vin eller en öl, när vi skulle sätta oss och "koppla av"..
DET slutade med att han muttrande gick och la sig tidigt, då jag sa att jag kunde ta en kopp te istället ;-D

Jodå, alkoholisten, VET någonstans innerst inne att h*n HAR problem, även om de försöker förneka det/förminska det t.o.m för sig själva..
Ibland, vet jag inte om jag ska skratta eller gråta åt gubbens försök att "dricka sparsamt"..

Ett vet jag, han gillar INTE att jag kan tala om hur mycket han druckit, bara genom att titta på honom..
Och då behöver han inte ens vara berusad (nej många skulle inte ens märka att han druckit)
Gränsen för när hans kroppshållning, kroppsspråk och tonläge förändras, går vid EN 7,2:a (öl) eller vid halva andra glaset vin...
Så länge det inte blir större mängder och han själv är inne på att "minska ner" (pga sin "osociala fru") så hoppas jag att han en dag inser, att han inte behöver dricka alls..

När vi är på diverse "sammankomster", har han börjat erbjuda sig att köra och håller sig nykter.. Tyvärr, kompenserar/belönar han det ofta med att ta ett par glas när han kommer hem istället..

Hoppas det löser sig för dig! kram /trollis

att du har en konkret plan för att flytta om det blir så! Så bra att du har kraft att säga ifrån ibland! Din trötthet är helt normal kan jag intyga. Lelas exempel kan låta extremt (ep-anfall) men jag är övertygad om att en ständig stresssituation kan bidra till utlösa vilken sjukdom som helst.

Jag och många andra har sett hur långvarigt a-missbruk tar fram och förstärker misstänksamhet, verbal aggressivitet och slutligen våld. Jag har upplevt hela skalan hos min far och den verbala förändringen hos min man. Min helt personliga erfarenhet är att ca ett halvår efter att min man valde nykterhet (och då med 2-3 korta återfall) började jag känna igen den man jag en gång började älska och valde att dela livet med. Hela livet blev lugnare. Han var nykter "under hotet annars går jag" över ett år innan han gjorde sitt personliga val. Under hela den tiden har jag sett hur han "läkts" alltmer. Tidigt i nykterheten insåg jag att även mitt blygsamma drickande spelade roll för att utlösa missnöje och gräl - när ingen är nykter och situationen spänd så behövs mycket lite för att det ska tända till.

Du behöver inte alls bestämma dig för nånting precis nu! Du behöver tid för att stressen inom dig ska sjunka, du behöver lugn och ro (kan du få det i hemmet?), du behöver nån att prata med - har du det?

Barn märker tidigt när något är otryggt och fel. De märker det även om de inte har ord för det.

Fortsätt läsa och skriva här, det är en fantastisk hjälp att reda i tankarna och du ser att du är långtifrån ensam i din situation! Se till att ha en viloplats klar hos din vän.

Din hjärna kommer att återhämta sig, den och hela du är normala, och du kommer att bli "dig själv" igen!
Styrkekram! / mt

Hej igen!
Din hjärna är inte konstig. Den reagerar precis som allas våra hjärnor gör och har gjort i samma situation. Det här tar så mycket kraft av dig att det inte blir någon kvar till allt vardagligt. Så enkelt är det.

Det är egentligen först i efterhand som jag börjar förstå det där... Mitt medberoende ledde till ett epileptiskt anfall. Det var säkert flera faktorer som samspelade, men jag tror att min stress av makens alkoholism var den stora boven. Till slut sa min kropp och hjärna helt enkelt ifrån. Pang.

Nu behöver det ju inte bli så för dig, men jag är övertygad om att det går åt mycket mer energi till det här än vad du själv inser. När du är fri från detta så kommer du att känna dig fjäderlätt (och intelligent. och snygg. och glad.) :-)

Hur gammal är er dotter? Jag tror att du kan utgå ifrån att hon märker att ni inte mår bra. Barn förstår mycket mer av sånt här än vad vi vuxna vill inse.

Nåväl. Nu ropar sängen. Godnatt!
/H.

Jag kan inte tänka. Min hjärna verkar ha gått in i väggen för tillfället.

Lelas, du har så bra saker att säga! Missbrukare och elak eller nykter och elak spelar ju som du säger ingen roll: jag vill inte vara med någon av dem. Åh, det är ju bara så himla kaos i mitt huvud, jag orkar inte ens ta hans om hushållet längre...

Mulletant, jag tror att du är min mulletant. Så där varm, mysig och go' som mulle var när man var liten. Du har så rätt: elakheter förstärks av allt som har med alkohol att göra (intagen alkohol, sug efter alkohol, avståndstagande från alkohol...) och samtidigt blir jag så frustrerad av att det ibland är som om han bara är elak, som om han vill förminska mig, förnedra mig... Men det är sä j-a slut med det: när jag blir arg så står jag upp för mig själv, säger ifrån och ibland blir han arg, men ibland inser han att han klantat sig. Får se hur lång tid jag känner att jag tänker ge det.

Jag ska skaffa mig sinnesro att inse att jag inte kan förändra allting, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden!!!

Vår lilla flicka, jag vet inte om hon förstår vad osm pågår/ att något pågår. Ibland är hon så arg, hon kan ignorera oss osv, men samtidigt så är hon ofta nöjd, glad och framåt. Vad är normal trotsighet och vad är påverkan av att hon märker att något inte är som det ska?

Det kanske han inte gillar, men skit i det.
Du styr skutan nu, och SKALL dumpa honom
när du tagit det gottigaste ur kakan.
Grattis och lycka till.
/A

skriver av mig

haahah åhh jisses ja skrattar så ja dör,de är rätt intressant att ha koll nu...
han verkar inte vara bekväm med att ha det så här ytligt... som ja sagt, vi ligger bara!! o gör vi bara det, så vill ja inte höra nåt om förhållande...
nu har han pikat in det där ett antal gånger i olika sammanhang

han verkar inte gilla läget = han har väl ingen kontroll nu ... han är irriterad, o nu när ja är lugn o vet hur det ligger till, så ser man att han är inte alls lugn...

det uppenbarar sig på nåt sätt, o han kommenterar det med att ja men du vill ju va singel bla bla... det är ju inte det de handlar om men han fattar inte mera än så.. verkar inte koppla till va problemet ligger... men det vet ju vi här, att det är han som har problem

o igår sa han helt plötsligt att ja inte hade kommit in til hans jobb o sagt hej utan bara gått förbi hahaah... o inte gillar ja det han skriver heller på face book....att ja gillar andras men inte hans (han skriver inte mycket där)

jävlar va lätt stött man kan vara då sa ja åt han...
(vet inte om han påpekar sånt för att få mig i underläge att känna mig i skuld för de där eller om det faktiskt är att han ville ja skulle komma in eller gilla nåt inlägg på face... de är ingen ide att gräva i men det lät rätt kul.. o de ja kände när han sa det åt mig va att han hade tagit åt sig...

Hej igen Miss K!
Vad jobbigt du har det. Jag lider med dig. Det är så smärtsamt att få sin tillit krossad gång på gång.

Det du skriver nu påminner mig om en situation jag befann mig i för ganska exakt två år sedan. Makens drickande gjorde att vi avstod från att gå på en fest för en tjej som skulle flytta iväg. Jag skrev om det här på forumet och fick ett kort och kärnfullt svar. Det var Märta (eller var det Mie?) som skrev ungefär så här:

"Nu har du kommit till punkten där du skär ner på ditt eget livsutrymme för att din man skall kunna fortsätta dricka."

Så jag skickar den meningen vidare till dig nu.

Och du... du kan inte övertyga honom om att öl och vin skadar kroppen. Alla alkoholister vet om att alkohol är skadligt (även öl och vin), det vet vi alla. Samma sak med rökning. Hur många som röker vet inte om att det är skadligt? Ingen. Vi anhöriga behöver inte tala om för alkoholisterna att de inte borde dricka, de är redan smärtsamt medvetna om det (även om de naturligtvis inte erkänner det, ens för sig själva).

Däremot kan du visa honom att DU inte mår bra av det här. Du kan visa var dina gränser går, att han får ta ansvar för sitt eget liv och att hans nykterhet är upp till honom.

Kram, var rädd om dig!
/H.

Jag sa nej till öl (han frågade 5 ggr), men det hjälpte inte). Det blev 10 st folköl igår och ingen sömn.

Känner mig så bitter nu för att det inte blev någon middag, som jag hade sett fram emot. Min instinkt var först att inställa bjudnigen idag, eftersom jag ju inte mår något vidare. Kanske det ändå är bra med en konfrontation. Han får själv välja, vara med och visa upp sig eller fly. Är ändå lite nervös.

Tack för ditt råd och tack "vill sluta" det stämde precis det du sa och det visste jag ju egentligen redan. "Tyvärr" har han bra blodprovsresultat att skylla på, levervärdena är bra. Han dricker nästan aldrig starksprit. Hur kan jag övertyga om att även öl och vin skadar kroppen?

Miss K

kommit en god bit på väg till ditt eget avgörande!

Kram / mt

Tack.....alla som tar sig tid att läsa och analysera det jag skriver !!

hur du har förändrats i positiv riktning. Från att ha varit en förvirrad och uppgiven människa till en målmedveten tjej som börjar få rätsida på sin tillvaro. Din mans ovilja i att prata om saker och ting är ju ett tydligt tecken på att han just nu är väldigt konfunderad och inte riktigt vet hur han skall tackla en fru som plötsligt börjar stå på egna ben.

Ha det Gött

VV

Söndagskram!

är ett kopierat inlägg rakt ur hennes forumtråd. Den talade så starkt till mig så jag kopierade och "formade" raderna så som det föll sig för mig just då. Så fint att den kan vara till hjälp för dig också. Viktoria är en av dem här som förändrat sitt liv. Vi finns:)
Kramar, kramar... / mt

Bara folköl, men dricker du 12 3,5 så kommer du känna av dem. det går, det är nemas problemas.
Noll är noll, pröva en dag i taget. Idag skalkl jag inte dricka. Jag kan behöva hjälp med morgondagen. Och då skall du inte hjälpa genom att okeja att BARA dricka folköl. Till och med lättöl går att pimpla massor av. Hör med trollis?
Lycka till, jag tror på gubben din!!!!!
Hjälp honom med det här!
//A

Och blir bara arg och ledsen FÖR DIN SKULL!!!!
Och erat barn, lite av en egoist, en energitjuv som stjäl din energi.
Trots dina upprepade försök att försöka få viss gehör hos honom.
Jag vet inte, du skulle svarat honom kort när han tog upp sexbiten.........
-Men kärlek finns på batteri!
Snopet, fast du är nog inte en sådan människa. Men det skulle du nog må bättre av.
Lite mer skinn på näsan, att DU sätter gränserna och visar lite mer vart skåpet skall stå.
Inte på ett dumt och elakt sätt, nä mer ett konkret och funktionellt sätt.
För dig och BARNETS skull.
Ni är eran familjs viktigaste medlemmar. Och förstår han inte det......................
Kärlek finns på batteri!!!!!
Kramar!//A

mt - Kram tillbaka till mulleholken! :-)

Jag läste just en artikel ur Café som jag vill dela med mig av till er. Mycket tänkvärd, om att alkoholism drabbar vem som helst och om hur det är att gå på ett AA-möte:

http://cafe.se/till-botten-med-spriten/

Läs den.

Jag hittade också avsnitten ur serien Jonas löfte - dem skall jag se en annan dag, men jag tipsar redan nu om sajten:

http://www.ur.se/Produkter/170672-Jonas-lofte

Godnatt, vänner!
/H.

Hej! Ja, det är ju så.... det är svårt att få rätsida på sina tankar.

Jag skulle säga att även det där med att inte vilja dricka själv är en medberoende-fälla. När din man säger "jag vill inte dricka själv" och du säger "då dricker jag med dig" så hör han dig säga "det är ok att du dricker".

Och där har du ju egentligen en öppning för att påverka honom. Om han inte vill dricka själv, och du låter bli - låter han också bli då?

Fortsätt stå på dig och markera dina gränser, det är det enda vi kan göra. Kram!
/H.

Hej vännen!
Vill bara säga att det är härligt att läsa att du rör dig i rätt riktning. Även om du känner dig förvirrad och kanske stundtals mår väldigt dåligt, så är du på rätt väg. Du börjar se klarare på situationen och göra val som är bra för dig.

Kram, var rädd om dig!
/H.

Tack för dina kloka ord! Det låter så logiskt allt du säger, men det känns ändå svårt. Han har börjat få ångest nu och vill ha öl, eftersom systemet är stängt får det bli folköl. Det känns så löjligt att säga nej till att dricka folköl tillsammans, han vill inte dricka själv. Har sagt att han själv får köpa vad han vill, men att det inte är säkert att jag tar något.

Att gå ut och äta är nog ingen bra idé...
Vi ska ha gäster imorgon.
Kram, Miss K

Jag och barnen åkte i måndags till min bror för att stanna i några dagar. Jag hade under dessa 4 dagar som jag skulle vara där bokat in ett möte hos min terapeut och planerat att gå på ett al-anon möte. Det var skönt igen att träffa min samtalskontakt och hon tycker att jag gjort framsteg om man jämför med första gången jag var där. Det känns ju bra att höra- samtidigt skrämmande för jag känner mig helt vilsen.
På kvällen gick jag på ett al-anon möte......det var ett "ovant" möte för mig. Känner mig inte helt bekväm i detta med "hej, jag heter... och jag är medberoende- Hej ....". Efter första mötet kan jag väl inte säga att det gav mig så mycket så att det är värt att åka 30 mil i veckan för att träffa gruppen i 1,5 timme. Jag ska gå dit igen men vet inte när....
I tordags var jag på en föreläsning med bla. Carina Bång där hon belyste anhörigas situation i missbruksfamiljer. Detta var väldigt bra att lyssna till och tårarna brände bakom ögonlocken många gånger under föreläsningstimmarna.
Dagen innan föreläsningen så frågade min sambo när vi pratade i telefonen vad det var för föreläsning jag skulle på. Jag hade berättat men berättade det igen. Vad han svarar mig är: "jasså tycker du att du behöver gå på sånt du, det gör du bara för att vara elak mot mig!" Sedan följde alla predikningar om att jag inte vill göra något med honom, att jag inte vill ha sex med honom, att han mår dåligt när jag ska ut på fest, att jag aldrig finns där för honom.... Jag försökte säga att det inte bara är ens fel att två träter och att jag har sökt hjälp för min egen skull och att jag är ledsen över att han inte frågat mig en enda gång hur jag mår.... Han lyssnade inte och samtalet bröts. När jag senare skulle försöka prata vidare med honom så svarade han inte.
När jag och sonen sedan kom hem efter vår lilla tripp så hade sambon dragit på jakt vilket jag inte visste att han skulle göra redan på torsdagen, jag visste inte heller att han tagit ledigt på fredagen... Jag vet ingenting! Så nu har jag inte sett honom sedan må morgon en snabbis och inget hat blivit sagt, jag påpekade återigen att jag behöver prata med honom så det kanske var därför han stack utan att ens hunnit träffa sonen.
Detta är så himla sjukt och absurt.
Jag läste en dikt i mulletantens tråd som jag skrivit ut och som berättar i vilket läge jag befinner mig, den är skriven av Viktoria och jag ska läsa den om och om igen.
Tack för den!

Hej Miss K!

Vad bra att det har vänt lite uppåt! Skönt att höra. Små steg framåt är bättre än stora steg bakåt. :)

Men två dagar är jättelite. De är naturligtvis väldigt viktiga, för utan de första dagarnas nykterhet blir det ju aldrig någon nykterhet alls. Men, det tar tid för både kroppen och själen att bli nyktra, lång tid.

Alltså, tänker jag så här (se det som att det är från min horisont, du gör naturligtvis som du själv vill):

Jag tycker att ni skall gå ut och äta som planerat.
Jag tycker att du skall låta bli att dricka, för hans skull. Hans nykterhet är oerhört skör.
Jag tycker att du INTE skall sätta upp några gränser, annat än att du helt enkelt förväntar dig en total nykterhet.

Det där med att vi sätter upp gränser för vårt eget och våra alkoholisters drickande, det är en medberoende-fälla. Det är dömt att misslyckas, och det enda vi åstadkommer i längden är att skuldbelägga alkoholisten och dessutom ge honom/henne argument för att skälla på oss (för att vi har kontrollbehov, för att h*n minsann visst har kontroll över sitt eget drickande, för att vi inte skall lägga oss i det, för att vi själva också minsann dricker).

En gräns på en karaff - men hur mycket är en karaff? Om man tar in den största blomvasen som stället äger, fylld med vin - är det ändå bara en karaff? Och är det skillnad om man fyller den med fint, dyrt vin? Gör alkoholhalten någon skillnad? Räknas det inte om det inte är så starkt vin? Den typen av gränser är som gjorda för konflikter... tror jag.

Utmaningen för oss ligger i att sluta sätta upp gränser, eller försöka hitta lösningar. Vi är ju otroligt uppfinningsrika när det kommer till att hitta lösningar, eller hur? Men, tyvärr leder det ingenstans.

Så, den enda gränsen som är framgångsrik är NOLL. Dricker du NOLL alkohol, ja då stannar jag kvar i relationen, då går vi ut och äter, då lever vi. Men noll är noll, och noll är inte kompromissbart. Det ger inget utrymme för diskussioner om vad som räknas och inte...

Så tänker jag. Hoppas att mina tankar kan vara lite vägledande för dig. Och till sist: försök nu att ha trevligt ikväll oavsett mannens promillehalt! (Jag vet, det är jättesvårt...)
Kram!
/H, tillfrisknande medberoende

Jag tror att det kan vända nu, han har varit nykter nästan 2 dagar. Han verkar bestämd med att han vill kämpa, men jag vågar inte hoppas för mycket.

Saken är den att vi tidigare planerat gå ut och äta i helgen i samband med födelsedag. Det har alltid varit självklart att ta en flaska vin då. Jag tar gärna ett glas vin till maten. Tror ni det blir för stor utmaning för honom? Kanske jag ska sätta en gräns i förväg, t.ex. max 1 karaff?

Miss K

❤
Hej!
Precis som du skriver Lelas så klarar jag inte av att
tänka klart just nu, därför är allas inlägg och störtning
så otroligt viktiga!
Vill inte lämna min man, vill inte! Jag älskar honom och är beredd
att kämpa kämpa!
Jag ska verkligen tänka igenom var gränserna går. Precis
som du skriver Lelas så är det först då jag kan ta ställning.
Ni är alla underbara!

Hej
Får ont i min mage bara jag läser om hur du har det.
Man känner ju igen sig så väl.
Känner också sån ilska att den som dricker bara tänker på dig själv och skyller ifrån sig bara för att kunna ge dåligt samvete till sin partner så dom kan fortsätta dricka i tid o otid utan att det skulle vara konstigt.
När de man lever med i en familj blir påverkade av någon annans drickande ÄR det inte acceptabelt.
Denna ständiga oro o ängslan är fruktansvärd att leva med.
Min man har inte druckit nu på fyra veckor........igår började han om att ska livet vara så här.
Vill inte leva som en pensionär än säger han.
Om man tycker livet är så jävla hemskt utan alkohol är det bara så sorgligt.
Men jag har kommit så långt att jag tänker aldrig acceptera att han dricker igen.
Har mått dåligt så länge och hade en lång bearbetning innan jag kastade ut honom,
för att han kanske nån gång skulle fattat eller inse sitt problem som han förnekat länge.
Han erkände tillslut att han druckit för mycket och allt det som det inneburit med dålig sömn ont i leder, rygg ständigt trött o sliten.
Han har lovat mig att inte dricka, men ÄN litar jag inte på honom.
Alkohol är en starkt begär... tyvärr
Han skötte sitt jobb, fast han kom ofta försent på morgnarna utan att någon reagerade på hans arbete!!,
Nu kan bara tiden utvisa vad som händer med oss.
Men det tog lång tid för mig att bearbeta o komma till insikt att jag vill o kan inte leva med någon som jag mår dåligt tillsammans med trots att jag avskar honom mest av allt.
Jag älskar ju honom o inte den hemska person han blev när han drack.
Hoppas du kommer till insikt o kanske mod att sätta stopp.
För det var vändningen för oss, han fattade aldrig förrän jag kastade ut honom att det var allvar med mina ord.
Lycka till o må så bra du kan

Jag fäster mig vid några meningar du skriver:

"Denna fantastiska människa som är omtänksam, snäll, ger mig fina saker, ger mig komplimanger, stöttar mig och har hjälpt mig att lära mig att det är ok att "göra ingenting".

Denna fruktansvärda människa som blir vansinnesarg för småsaker, som skäller som besatt, kallar mig fula saker, beskyller mig för saker som inte stämmer, som förväntar sig att jag ska uttrycka mig på ett visst sätt, att jag alltid ska stötta, att jag ska förlåta när han tycker att allt är bra osv."

Alla vi människor inrymmer ljusa och mörka sidor... Hos de allra flesta förstärks de dålig sidorna av alkohol.

En meing till: "Jag har börjat förändra vissa saker, till stor del stärkt av er, så som att jag inte längre är så rädd för att han ska tycka att jag är dum eller att han blir arg för att jag inte säger elelr gör så som han vill. Jag har visat när jag blir arg och det är nog något som kanske inte uppskattas av honom, men det har gjort att jag känner mig så stark och också märker jag att han faktiskt kommer och säger förlåt och ber om ursäkt för att han var dum osv."

Hej dig!!! Fortsätt! Stå på dig! Den enda man kan förändra är sig själv men genom att förändra sig själv påverkas omgivningen. Du ser det tydligt.

Har inga råd att ge annat än fortsätt läsa och skriva här.
Styrkekram / mt