Senaste kommentarerna i forumet

hej tack för ditt svar Vill sluta

ja både ser o inte att han utnyttjar... vill inte det ska vara så för insikten gör för ont... men det är exakt så här det vart o är =(

o hela tiden ursäkter till hans beteende....
det har vart några få gånger han suttit sig o talat med mig(på fyllan) o vart allvarlig... sagt att han tänkt o talat om vilken skithög han är.... att han är rädd för att binda sig...
sagt att han inte vill förlora mig... det är just när han säger sånt här jag faller tillbaka... o speciellt nu när våra vänner ser att han pussar offentligt!!!!

det är hjärtan o ord som jag älskar dig... men det som fattas är umgänge... DET FIIIIIINNS INTE!!!!!
hyra film nej, gå ut o äta middag nej, vara med mig en dag kväll natt nej, ringa säga kan jag komma jag vill umgås med dig nej,åka iväg nån dag med mig nej, gå på stan o handla o gå hand i hand nej, bio nej, har ja frågat o försökt det här med han JAAAAAAAAAAA!!!!!!
Gör han sånt här med andra (inte gå hand i hand med nån annan) JAAAAAAAAAAAAA

Om det är att han utnyttjar mig omedvetet för att det är bekvämt är det fel, o ännu värre om det är medvetet.....

Hej flickan, har suttit och läst denna tråd nu och jag förstår inte problemet?
Lämna idioten för han utnyttjar dig till max, du är värd så mycket mer.
Det kan vara svårt för dig just nu i stunden, men varken du eller han mår något bra i eran relation.
Han utnyttjar dig till max, som trollet sade.
-Äta kakan och fortfarande ha den kvar,.'

det ringer varningsklockor högt och tydligt, det är bara DU som mår illa i eran relation.
Han bryr sig inte, och efter vad jag har läst hur han behandlar dig så kan du ge honom en riktigt fet smäll på näsan så den börjar blöda. Sparka honom sedan i skrevet så nötterna blir obrukbara.
Vad jag menar är att om ni har den minsta relation så skall ha sätta dig i centrum ALLTID!
Du är hans ALLT, han skall avguda marken du går på och göra minsta vink åt dig.
Du skall vara hans prinsessa, som det är nu av intrycket jag fått efter allt du skrivit så behandlar han dig som ett tugummipapper. Bra att ha men inget man sparar på.
Du är så mycket bättre än allt han står för, du skall ha det bästa! Eller hur?
-Han är INTE det bästa, tyvärr. Mer som skit, vad gör man med skit?
-Spolar bort och tittar inte efter det mer.

Lycka till!
Hälsa från mig innan du ger honom en feting i trynet! (jag kan nog till och med göra det åt dig!)

Ja trollis det är skitjobbigt =(

mitt i allt har ja ändå gjort mera bra saker för mig fast jag känner mig ledsen....

tror att ja kanske vet att det är en ledsenhet som kommer avta mer o mer...
inte nån känsla som kommer vara bestående!!!

tycker det är jobbigt att han inte hört av sig, det är som att ja får en bekräftelse på att han inte vill nåt seriöst(men å andra sidan kan en alkoholist vara seriös ???)

älska mig kanske men älska sitt liv med all alkohol det tror ja bestämt han gör mera!!!!

kram

Det är en jobbig tid, när man försöker bestämma sig. Våra känslor är tyvärr inte rationella..
Men i längden, vet du ju att det skulle göra ännu mer ont att fortsätta som förut..
Fortsätt att skriva av dig, du får ta det dag för dag!
Tröstkram / trollis

Kram, vännen.

/H.

skriver av mig idag

sitter o gråter...

har blivit stressad av de här o får ont i huvud o mage!!!
känns tungt... att bära den här ledsamheten är fruktansvärd...
jag vill det går över... vill vara en månad fram nu...
sån kamp varje dag... det sliter i mig....

Jag finner inspitation och styrka att läsa din tråd och dina iakttagelser..
Du har så rätt i att barn inte gör som vi säger, utan barn gör som VI gör!

Det här gäller inte bara droger och alkohol... Utan allt annat i livet också..
Tyvärr, verkar det som om vuxna inte vill vara vuxna, utan låtsas vara nästan jämnåriga med, åtminstonde tonårsbarnen..

Mina barn, och deras kompisar, tyckte att jag var väldigt sträng som mamma, fast "rättvis".
Jag försökte ha klara regler och inte tjafsa i onödan.
Vad gällde alkohol, sa jag att jag givetvis inte kunde kolla om de drack, när de var ute, men att det INTE var okej.
Jag var den som aldrig köpte ut! Det var inte lönt att de tjatade, för det fanns orsaker till att det fanns en åldersgräns..
Hörde min yngste säga i telefon en gång: Nä, jag tror inte det.. morsan skulle bli skogstokig.. , när en kompis ringde och ville ha sällskap till en FF-fest..(då blev jag faktiskt, inte så lite, stolt!)
Likadant har det varit med tobak.
Argumentet: "Men du röker ju.." Har fallit platt, när jag förklarat att JUST DÄRFÖR, tillåter jag inte DIG att röka!
Men enligt devisen härovan, har jag bara lyckats till 50%.. Ett av mina barn röker, den andre gör det inte.. ;-)

trollis

Häromkvällen var jag och lyssnade på Annika Östberg. Hon berättade sitt livshistoria, med droger, prostitution, misshandel... och till slut morden som hon bevittnade och som gjorde att hon satt 28 år i fängelse. Men berättelsen genomsyras av ärlighet, förlåtelse, värme, livsvisdom... Helt fantastiskt.

Hon LEVER tolvstegsprogrammet. Allt hon gör och säger relaterar hon till de olika stegen. Hon är ett levande bevis på att det fungerar, och att när man når till det tolfte steget så återstår bara (nåja) att ge vidare till andra. Det är därför hon är runt och föreläser. Inte för att tjäna pengar på sin bok, utan för att det tolfte steget kräver det av henne. (Stegen finns här om du vill kika: http://www.al-anon.se/Om-Al-Anon/De-Tolv-Stegen/)

En bild ur hennes berättelse som fastnade i mitt huvud var hur hon som nybliven mamma väljer att börja knarka igen. När sonen är nästan två år gammal ser hon hur han leker med en penna och sätter den till armvecket, som han sett mamma göra.

Hennes, och min, poäng är: barnen ser. Och förstår. Vi kanske inbillar oss att det är på något annat vis, men icke.

Godnatt, vänner.
/H.

tack markatta

jag har också sagt att ja finns att ja kan ha ett förhållande med han om han tar hjälp utifrån, terapi osv...

men som ja ser det kommer han inte det...

sist skrev ja att han inte verkar vara intresserad av att ha ett förhållande o att han missbrukar förtroendet hela tiden... du sårar mig gång på gång skrev ja...

han har inte svarat eller tagit tag i det... hade han vart normal o velat det här, hade han tagit tag i det.,...hört av sig o kommit hem till mig nykter o pratat

han orkar inte göra det... är för stor förändring för han, o ja kan inget göra...( som höstrollet skrev, han är ingen prins)

ja måste släppa ansvaret... o inte lägga ner all min energi för att ta hand om han när han är full, bakis, o vill ha närhet o pratat om oss o hans problem som ja återupptar hela tiden...

jag får bara ont o blir ledsen...

det som har funkat bra mellan han o mig, är när jag lägger vår nivå på samma våglängd som våra gemensamma vänner.... men så fort vi pratar om oss, så blir det så här tokigt o tungt =(

ja VET att han kommer höra av sig som innan... på natten när han är onykter... det gäller att hålla han kort då...

eller inte svara...han är van att ja låter han komma över o det blir samma mönster då

Du hade rätt, många kramar...

Jag känner en stark ödmjukhet inför min pappa just idag. Nu när jag fick uppleva hur jävla svårt det var att ta det där steget och gå in på al-anon(det tog mig ju flera år) så tänker jag, vilken jävla cool farsa jag har! Efter att ha supit och brottats med sig själv i så många år så valde han att kliva över tröskeln till AAs lokal, visa sig sårbar.

Vågar inte berätta för honom om al-anon, än. Tänker att han kommer bli ledsen, känna att det är hans fel att jag gick dit när det egentligen ska vara något positivt. Hoppas vi kommer kunna snacka om det här en dag, vore så skönt att inte behöva känna sig bitter men jag skulle ändå behöva, tror jag, få berätta för honom hur jag upplevde det när han drack, utan att behöva oroa mig för att han ska må så dåligt att han får ett återfall.

att du gick emot dina rädslor :-)) Nu kan det bara bli bättre ! Välkommen i gänget :-))

Jag älskar bröderna Lejonhjärta, mycket bra bok/film, även om jag i vuxen ålder snarare skrattar när jag ser papier mache Katla än gömmer mig bakom fåtöljen som när jag var liten. Astrid har lämnat efter sig många fina citat.

"Skorpan Lejonhjärta," sa Jonathan, "är du rädd?"
"Nej...jo, jag är rädd! Men jag gör det ändå, Jonathan, jag gör det nu...nu...och sen blir jag aldrig mera rädd."

Bravo, bravissimo! Du ska se att det går lättare nästa gång!
För att vara modig, det är inte detsamma som att inte vara rädd.
Att vara modig, är att våga FAST man är rädd (tror det är från Bröderna Lejonhjärta)
Ha en underbar fortsättning! /trollis

Ja, förmodligen kommer det att vara så så länge du stannar. För mig var det en smärtsam lättnad att komma till den insikten. Det har bara gått lite mer än en vecka sedan jag sa till mitt ex att jag inte vill ha någon kontakt alls så länge han dricker och självklart är det jobbigt. Men...

Hjärtesorg går över. Saknad går över. Skam- och skuldkänslor kan man jobba med.

Jag tycker i alla fall det är så jävla skönt att veta att de jobbiga känslor jag kan ha nu, faktiskt kommer att gå över. När jag var i relationen så tänkte jag, i slutet, att det kommer alltid vara så här. Till slut slutar man ju tänka att man förtjänar att må bra, när det känns så hopplöst.

Nollkontakt har gett mig hopp om att jag klarar ett liv utan honom och att jag dessutom klarar det så mycket bättre när jag inte ständigt behöver gå och oroa mig. Bara efter de här dagarna har jag så mycket mer energi, trots att jag har gråtit varje dag.

Jag varken vågade eller ville stänga dörren helt utan jag tog ett tips jag fick här på forumet, av Lelas tror jag (tack!). Jag sa att jag inte ville ha någon kontakt med honom alls förrän han har sökt hjälp och varit nykter i 6månader. På det sättet visar jag för honom att jag gärna vill ha honom i mitt liv, men inte alkoholisten men om jag ska vara ärlig så var det mest för mig själv. Lite som att fortfarande hålla hoppet uppe men att lägga över det på honom. Jag räknar inte med att han ska komma om 6månader, men jag räknar med att JAG ska må bättre om 6månader.

Ta hand om dig!

Igår var jag på mitt första al-anon möte. Vet inte än om det är rätt för mig, det får tiden utvisa, men jag är glad och stolt över att jag vågade gå in den här gången. Och att jag vågade stanna kvar även om jag började gråta och skaka och bara ville springa därifrån, redan när de läste upp den där texten om vad al-anon är. Men jag lyckades stanna kvar i känslan och fokusera på andningen för att undvika en ångestattack.

Som sagt bara första mötet men min rygg blev något rakare bara av att ha vågat öppna dörren.
Tack till er här som peppat mig att gå dit!

Höstrollet sant det är bara JAG som kan bestämma...

ja ser att det är helt galet de han gör... de går ut över mig hans problematik...
hans prioriteringar som sårar mig, hans arrogans mot mig emellan varven.... hans avisande när jag ringer eller skickar sms... alla lovord som bara vart ord...

kommmer fortfarande på fyllan ... o jag tar det där hela tiden....

ja VET han har grova problem med sig själv.... man kanske kan älska nån men inse att det inte funkar... då får jag gå o göra det tills de går över o träffar nån annan som har ett mera sund inställning till sig själv o mig ......

jag märkte tex för nån dag sen att han ringde på fyllan exakt efter ja hade talat om för han att han har problem med alkohol o att det inte kan bli ett vi då....

bara de att han ringde o jag får höra att han är full är ju helt galet av han....
jag tror att det kommer vara så här med han så länge ja stannar....
det är jag som måste bestämma mig o stanna där...

Hej markatta!
Vad roligt med lägenheten! Och du, det är absolut inte fel, att gå ut och ta en öl, i ditt läge.
DET behöver du inte ha dåligt samvete för.
Det är ju ditt ex, som har problem, inte du!
Och för hans del, hjälper det inte om du så stängde in dig i ett kloster.. ;-P
Ha det gott/ trollis

Det är BARA du som kan bestämma vad du ska göra med ditt liv. Andra kan ge dig stöd och komma med förslag.
Andra människor, ser ibland mer objektivt på saker.
Det gör, att de kanske ser vilka delar i hans beteende som inte är bra för dig?
De kanske VET, att det han sysslar med, inte går över av sig själv..?
Men det gör givetvis, att man ibland känner sig "attackerad", för att man själv vill ha det där bra slutet?
Ungefär som i sagor, där man får "prinsen" och halva kungariket och lever "lyckliga i alla sina dar"..?
Tyvärr Nana, det här är verkligheten! Den här mannen kommer inte att förvandlas till en "prins"..
Möjligen till en vanlig man, med fel och brister som är nykter..
Detta under förutsättning, att han inser sitt beroende och är villig att göra något åt det SJÄLV!
DU kan inte göra det åt honom, du kan inte "rädda" honom!

Jag tror att vi kvinnor måste lära oss att vara försiktiga, när vi pussar potentiella prinsar.. De flesta förvandlas till Grodor..

va på ett samtal idag som gör att ja får hjälp med sånt som gör mig dålig

den sa att den här mannen är sjuk =(
att han gör mig illa o pendlar fram o tillbaka

jag mår dåligt av att höra på det här

det är så svårt när han nu mer o mer visar öppet att han älskar mig...

sen får man upp hoppet o sen skiter han i allt

det är sant ....

ja o han har vart i samma umgänge länge..

däremot tycker ja han själv har mycket bortförklaringar...

han vill va ifred säger han...våra vänner tycker att det är jobbigt att hamna emellan....

men en del menar på att det är han som är dum

Är det vad du innerst inne vill tro?
När man har känslor för någon, så blundar man för väldigt mycket(och sväljer väldigt mycket bortförklaringar och rena lögner..)
En episod, för att belysa saken:
Hade en manlig arbetskamrat (utan grava alkoholproblem dock, hans problem låg mer i att han var notoriskt otrogen)
Han brukade ofta "övernatta" hos tillfälliga dam-bekanta och jag råkade få höra detta av en händelse..
En annan arbetskamrat, som kände till hans ovanor, frågade: men säger inte din fru något, när du inte kommer hem?
- Nä, hon är så dj*la godtrogen så henne kan man dilla i vad som helst... Jag brukar säga att jag missade bussen och kvartade hos nå´n kompis..
Tyvärr, hade han "kompisar" som ibland backade upp hans små historier..
själv tyckte jag att det var synnerligen osmakligt!

Nej vi har samma umgänge, setts pussandes mm, har sett hans namn på dörren med!

Flera påstår han är rädd för att ta steget, han säger gång på gång han är rädd för det här!

Skäms han för dig? eller varför detta hemlighetsmakeri? Det verkar ju som om du inte får träffa hans kompisar heller???
Och varför inte göra, som du hotat, ett överaskningsbesök? ( då ser du ju om namnet finns kvar på dörren och förmodligen hör du om det finns någon hemma?)

hej trollis

ja känns som han vill men ändå inte...
(har faktiskt sänt ett medelande nu om att han vill ju inge o att ja blir sårad hela tiden... lovar saker o de håller inte :(

han gör så som du beskriver... kommer tillbaka för att få tillbaka mig o håller mig över en vattenyta....

en gång vart ja hembjuden o det va i början....ja kunde inte komma då

annars vet ja vart han bor... han skyller på att han skäms över sitt boende ( tror de är väldigt stökigt o rörigt där) iblend funderar ja på om de finns nån annan där...

ja sa en dag att ja kommer när du minst anar... då sa han fort men men ja kanske inte är hemma då...

ja har inte hört att nån brukar va där hos han...
han är en ensam varg...

han är hemlig av sig