Senaste kommentarerna i forumet

@brödsmulan

Ifall han har slutat måste det ju ge utsättningssymptom vilket borde påverka hans humör. Jag slutade med snus i somras och jag kan verkligen inte varit rolig att vara runt under de tre första veckorna. Inte för att snus är på något sätt samma sak men du förstår liknelsen.
Du skriver att du är rädd för att vara ensam med honom. I en broschyr jag fick från min psykolog om medberoende stod det att det kan vara bra att ha en plan vart man ska ta vägen och hur man ska söka hjälp om ens partner skulle bli våldsam. Har du en sån plan? Det gäller ju att verkligen ta hand om sig själv.
Jag känner också igen det här pendlandet. På måndagen kan det vara “Jag älskar dig och vill inte att min drickande ska påverka dig negativt” och på tisdagen kan det vara “Jag vill inte du ska komma hem från jobbet för du hindrar mig att vara den jag egentligen vill vara (underförstått: en alkis). Jag har, eller iallafall försöker, sluta lyssna. Det är alkoholen som pratar. Och jag blev kär i min partner, inte i alkoholen.
Jag förstår inte heller hur han kan tänka att det inte är en kärleksfull handling att hjälpa honom med en läkartid? Det är väl precis vad det är? Hade du varit hämndlysten skulle du väl bara sagt “Sköt dig själv, jag vet det kommer gå åt helvete”.
Du verkar iallafall ha en otroligt tuff och jobbig situation. Tänk på att ta hand om dig själv så gott du kan. Du verkar vara snäll och förstående. Och jag hejar iallafall på dig!

@Nor.Li Jättefint att höra att dina ansträngningar ger resultat och att ni ska få prata med någon. Hoppas att det blir så hjälpsamt som ni hoppas, skriv gärna och berätta här om hur det går om du vill/orkar det!

@dalsland79 Jag håller med @Kennie att det märks att din fru är väldigt viktig för dig, och att det är omsorgsfullt att ta sin oro på allvar när det gäller viktiga personer. Håller också med (med reservation för att du kanske redan provat det) om att ett nästa steg skulle kunna vara att hitta ett lugnt tillfälle och ta upp din oro och fråga hur hon själv tänker kring alkoholen. Låter det rimligt för dig?

Han har nu varit nykter ca3 v. Vad jag vet. Såg ganska snabbt att han blev fysiskt piggare men psykiskt.. Dessutom fick jag till in öppning under läkarens jour så han var välkommen under flera dagar, bara att dyka upp. Han gick nyligen dit, hade fått ta prover. Försökte samtala med honom när detta kom upp men han klev snabbt i försvarsställning. Lät som han vred på läkarens ord och försökte få det att låta som att jag är hämndlysten.. att såhär gör man aldrig av kärlek och att det visar vad jag går för. Samtalet tog slut och jag gick undan. Grät för mig själv. Om han bara kunde förstå hur fel han har. Hur mitt hjärta brister varje gång han är hånfull , kommer med förklädda hot och tar till med ord,påstående som han vet sårar. Man känner sig väldigt dum, förvirrad ja rentav elak i dessa stunder. Man tvivlar i sin ångest..

@Nor.Li

Så fint att höra 🙏, blev så glad när jag läste detta.
Hoppas du fortsätter skriva här.
Kram

@Snödroppen @Kristoffer tack för tips och hjälp! Vi har fått samtalstid 18/10. Börjar där och ser om det blir hjälpsamt (i annat fall har jag via er fått fler vägar att gå).

Det är nog osannolikt att din frus drickande och ångest inte drabbar barnen - allti en familj påverkar barnen. Vad säger de när ni pratar om mammas mående?

Du kan absolut söka ensam vårdnad, barnens bästa är det viktiga och inget barn ska behöva växa upp en en missbrukare. Prata med socialtjänsten. Familjerätten är van vid att hantera sådana här fall.
Se till att dokumentera problemen också så du kan styrka det du begär (enskild vårdnad). Jag tror inte det är sannolikt att du kan få honom att förstå eller få insikt, baserat på det du skriver verkar det ha varit svårt hittills och det krävs nog rätt mycket mer för att han plötsligt ska ändra uppfattning. Han måste komma dit på egen hand. Lägg din energi på dig och barnen. Stor kram!

@Europa
Välkommen hit! Jag läser och ser hela ditt förlopp framför mig.
Nu har jag inga barn, men jag hade önskat barn med mitt ex, tills jag insåg vilket alkoholmissbruk han levde i.
Jag har själv levt med psykisk ohälsa och min "räddning" var dels att jag upplevde ett medberoende. I hela 10 år.
Jag använde en tid då jag var sjukskriven att bara "fly" och pröva hjälpa andra med hälsosamma aktiviteter, då jag själv behövde hälsosamma aktiviteter.
Så jag skapade mig det som jag önskade och inte fick av vården eller samhället. Jag tränade fysiskt med andra som också ville det och som behövde det. Det hjälpte mig att bli starkare och att komma ut i naturen, få dagsljus och frisk luft och ett socialt nätverk.
Jag levde då i en misär. Jag försörjde mitt ex, som var ekonomiskt oberoende när vi träffades. Jag hade aktier och ett sparkonto. Jag hade kunnat köpa mig ett torp. Han kunde köpa fastigheter. Men han söp upp sin förmögenhet. Idag vill jag inte ha någon kontakt med honom.
Han hörde av sig i somras, om att han var allvarligt sjuk och troligtvis så skulle han inte återhämta sig. Jag vet inte i vad. Jag frågade inte. Han tackade mig för den tiden som vi hade. För allt jag gjort. För allt vi gjort. Det var som flertalet tack inför döden.
Jag har övat i så många år på att hålla dörren till honom stängd. Och jag svarade honom att jag önskade att hans hälsa blir bättre och att han också har varit en viktig människa i mitt liv.
Och det livet som jag hade har varit dramatiskt. Han har varit affärsman och det innebär många kontakter där en del inte har varit bra. En del med kriminell bakgrund har varit i kontakt med honom under vår tid tillsammans. En hotade med HA och en annan hotade med något värre.
Jag levde i skräck under en tid, men jag släppte taget om att jag inte kunde påverka alla sjuka människor han hade haft att göra med.
Jag började skriva texter om hur jag ville leva mitt liv.
Och jag började se vad jag skrev.
Jag började lyssna på mig själv.
Jag mediterade.
Och investerade.
I yoga och mindfulness.
Utbildade mig.
Och förstod.
Att allt ansvar var mitt.
Att det är jag som kör.
Min bil.
Mitt liv.
Och jag har alltid.
Varit sund.
Och klok.
Innerst inne.
Så meditationen.
Gav mig guidning.
Tillbaka.
Till mig själv.
Och jag började lyssna.
Och bara lyssna.
På mig själv.
Det tog mig.
Flera år.
Då jag även blev.
Fattig.
På att ge honom allt.
Precis allt.
Med hjälp av föräldrar.
Kunde jag återvända.
Till livet.
Då samhället.
Visade total.
Error.
Error.
Och ERROR.
Som kvinna.
Som stöttat.
Lyssnat.
Och försörjt.
Var totalt slut.
Slut på energi.
Och slut på medel.
Stod jag kvar.
Ensam.
Totalt ensam.
Jag är så tacksam att jag inte fick barn med honom.
Men om jag hade barn.
Så skulle jag göra allt jag kunde.
För att skydda dem.
Mina varningslampor lyser.
När jag läser din text.
Men jag vet inte vart du är.
I din process.
Hur mycket som landat.
Hos dig.
Och jag vet inte.
Var du befinner dig.
Du vet.
Vad du behöver göra.
Om inte.
Ta hjälp.
Av vården.
En kurator.
Psykolog.
Läkare.
Eller präst.
Prata.
Skriv.
Och ta hand om dig.
Lyssna till dig själv.
Och ta ett steg.
I taget.
Du kan få precis.
Det liv som du önskar.
Men du måste.
Göra jobbet.
Själv.
Och i bästa fall.
Med hjälp.
Av nära.
Och kära.
Kämpa på!
Och upprepa.
Ett mantra.
Som passar dig.
Jag blev fri.
Från medberoende.
Och jag har lärt mig.
Sätta gränser.
Vi lär oss det vi behöver.
I livet.
Det viktiga.
Är att du tar reda på.
Vad DU behöver.
Och ser till att du får just det.
Det viktigaste.
Just nu.
Hela tiden.
Just nu.

Åh .. vilken tråkig start på veckan @letlive så tufft för dig. Hm funderar lite om din sambo skulle vara öppen för att söka hjälp för ert förhållande skull. Tror du hon skulle kunna tänka så ? Om ni skulle följas till en läkare tex för rådgivning?
Angående din sekundär ångest.. lätt att säga men glöm inte att hon är sin person och du din. Bär inte hennes skam. Det är trots allt en vuxen människa med ansvar för sig själv och sitt liv.
Låter som ett mönster de där med kvällstiden kanske läge för dig att hitta annat att göra den tiden, om möjligt? En promenad, ringa vänner, gå på gym eller ngt annat som ger dig mening och kan hjälpa dig skingra tankarna.
Min har äntligen besökt läkare ,tagit prover.. mer fick jag inte veta. Ett litet steg I rätt riktning iaf. Själv pendlar man väl mellan hopp och förtvivlan. En dag I taget tänker jag.

@Prinsessan1 Tack för dina fina ord. Du har rätt, det känns verkligen skönt att skriva av sig och känna att man inte är ensam. Tack för dina tips. Jag ska kolla med min psykolog när jag träffar honom.

@brödsmulan Tack för frågan. Det har gått överlag ok. Men idag kommer jag hem och märker att min sambo sjukskrivit sig från jobbet och är full, även fast jag är hemma kl. 14:40. Sen går hon runt hemma full och ringer alla och skämmer ut sig. Jag får sån ångest att jag bara lägger mig i sängen och vill dö av sekundärskam. Sen kommer den vanliga ångesten mellan kl. 18:15 och 19:00 där jag är rädd att hon ska gå iväg till systemet vid oss och köpa mer. Ofta blir hon ju nekad men det hindrar inte henne från att försöka. För hundrade gången. Har på riktigt alltid ångest mellan 18:30-19:00. Lyckligtvis ska jag träffa en psykolog på torsdag. Tänkte ta upp min tjejs alkoholism då. Hur har din vecka varit?

@Letlive - Jag lever i ett äkteskap sedan 21 år och är upp över öronen förälskad. Tyvärr sitter jag i samma sits som du och de har varit 6 månader av hell. Svar på din fråga är NEJ- du är inte orimlig!
TIPS jag kan ge dig är att försöka hjälpa dig själv, tex genom ett anhörigstöd som finns på denna sidan eller att gå på AA för anhöriga. Det har stärkt mig att orka hjälpa min partner samt att vi tillsammans genomför resan. Men innan resan för din partner kan börja, så måste hon känna att hon vill bli hjälpt.... Den resan måste hon göra själv.
Vill du så skriv gärna av dig. Det tycker jag hjälper. Och du... DU är inte ensam!

@Kameleont
Ja, du inspirerar verkligen och det låter så härligt när du beskriver dina joggingrundor.

Så fort jag landat i den nya staden så ska jag ge mig ut. Tror jag behöver träna på att komma in I flowet när jag tränar istället för att piska mig.

Dansen gör det lätt att komma in I flowet med musiken och glädjen som spritter i kroppen.

Du inspirerar på många sätt kära forumvän ❤️

@letlive hur har din vecka gått?

Det drabbar inte barnen säger du. Jag håller inte med för jag tror att din fru antingen är upptagen med att hon ska minska eller upphöra helt med sitt drickande alternativt när hon nästa gång kan dricka. Alltså inte närvarande.

Hej, vad bra att du bryr dig om din fru. Jag kommer från beroendesidan, det vill säga att jag själv haft alkoholproblem som jag tagit tag i och blivit av med. Jag tycker att detta med ångesten och att regelbundet dricka sig ordentligt full är en varningssignal. Det gör man inte om man inte har problem enligt mig. Och att alltid dricka en flaska vin på helgen kan också vara tecken på ett visst beroende. Om det ska ske en förändring måste hon själv vilja det och erkänna att det finns ett problem. Kanske kan du prata med henne när hon är nykter och inte har akut bakisångest? Du kan bekräfta att det är rimligt att ha ångest när man dricker så mycket, och ta upp tex det där filmklippet. Det är så många som viftar bort det och säger att det hör till, men så är det inte, de allra flesta dricker inte för mycket och beter sig inte på ett sätt de skäms för sedan.

Är detskola eller grannar som gör orosanmälningar. På honom eller på barnen?
Jag tror att alla bekymmer du beskriver beror på alkoholen så rätt väg är att börja där. Vill du fortsatt leva med honom? Borde gå att få ensam vårdnad med ev övervakade besök, du kan ta hjälp av socialtjänsten. Går väl att ringa anonymt som en första kontakt.
Att han ska ändra sig behöver få honom att få insikt och söka och ta emot hjälp mot beroende och enligt egen erfarenhet så går det inte att tvinga fram.

Lång historia kort. Handlar om barnens pappa. Ursäkta på förhand om allt verkar rörigt.

Efter ett antal orosanmälningar det senaste året samt en tidigare utredning sitter vi nu igen med en utredning kring hans alkoholvanor.
Det är bestämt, efter mitt önskemål, att vederbörande ska ta blodprover i 3 månader framöver (till att börja med).

Det tråkiga är att han är skeptisk till detta och gärna vänder det mot mig och min oro kring hans problem. Han vill inte "se" problemet och min oro kring det hela. Fast att bekymret inte är något nytt under solen och att flera personer i hans närhet upplever samma sak. Detta har pågått under flera år.

Han vänder gärna problemet mot mig så vida att jag inte vet vad alkoholproblematik är, att jag inte sett hur det egentligen ser ut, att han vet bättre osv. Psykisk utpressning till sin egna fördel. Många utav er känner säkert igen det. Han flyr gärna även problemet i form av bland annat att flytta ifrån mig ett tag (för att han inte orka höra mitt tjat och kan dricka ostört). Dessutom på allt åker han på diverse intressen hela tiden och jag får sköta mycket hemma för att få det att gå runt.

I hans tidigare lägenhet (som han bodde under denna tiden och som han fortfarande har kvar men försöker hyra ut till andra) finns det grannar med olika missbruksproblem, psykiska besvär m.m. Det tråkiga är att de vill ha hjälp med bl.a. skjuts till olika platser (han har dock blivit bättre att sätta gränser), låna pengar.

Finns en person, en äldre man, som nu bor i hans lägenhet och är tänkt att ta över lägenheten framledes. Denna man har tidigare missbruksproblem samt varit torped. Nu är det inget sådant och han åker till sjukhuset varje dag (om det är att han tar prover alternativt får medicin för det). Dock vill personen ha hjälp med skjuts varje morgon till sjukhuset samt en del annan hjälp (bl.a. låna pengar i väntan på att han får ut ifrån Försäkringskassan). Barnens far ställer upp på detta fast jag sagt till honom att det går inte och den äldre man får sköta det själv. Det är inte så att vi själva har det fett med pengar samt att han lägger fokus på fel saker. Fokus bör ligga helt på familjen. När jag konfronterar barnens far så har han inte gjort det fast att jag vet att fallet föreligger så (märks på bensinmätaren bland annat).

Hur ska man få honom att förstå att hans beteende och handlande är helt åt helsike? Eller är det helt kört?
Kan man söka ensam vårdnad för barnen i fall som dessa? Vad bör jag göra?

@Peach
Så bra att du har hittat hit!
Och vad bra att du sätter ord på dina känslor och vad du har varit med om och är med om. Det är läkande liksom att se orden man själv skriver kan vara hjälpsamt att ta sig vidare.
Vad kan du göra för att må bra idag. Och vad kan du göra med dina barn idag.
Jag tänker att du behöver ett professionellt samtalsstöd. Sök via vårdcentralen och pröva få hjälp av någon. Att ha en mamma som inte förstår dig kan inte vara lätt. Du behöver vara projektledare i detta och se till att du får det liv som du önskar. Allt är möjligt. Din man är sjuk och har inte insikt.
Ta hand om dig på alla sätt.

Hej!
Jag har börjat bli lite orolig för min frus drickande. Varje helg knäcker hon minst en flaska vin själv. Jag tycker inte så mycket om det, men tar ett halvt glas för att vara ”trevlig”.
Det som får mig att skriva är dock hennes fyllor. När hon går ut med kollegor eller vänner blir hon ofta jättefull och har svår ångest dagen efter. Det låter ju helt normalt kanske, jag vet inte. Men det blir ett fruktansvärt ältande och det påverkar mitt liv negativt.
Klart hon ska få ha kul, det är inte det. Men det känns som om fyllorna skapar så ovanligt mycket ångest. Hon dricker stora mängder.
Nu är hon på konferens och en kollega har lagt upp en video på sociala medier där de skrålar, dyngraka. Jag vet att det här kommer skapa ångest i morgon och det värsta är att det kanske är berättigat. Det kan ju finnas kollegor som tycker hon beter sig oansvarigt etc.
Låter jag bara som en obehaglig moralpolis? Eller ligger det något i min oro?? På vardagarna har vi det fint och bra ihop och drickandet går inte ut över barnen.

@Snödroppen
Japp, det ger mig lite styrka att ge fingret åt hela situationen!
Myser åt mitt eget lilla uppror då 😉

Tack för kloka ord, som alltid 😍
Godnatt

@Samsung50
Ja visst är det så, att man gör så gott man kan i eländet som går på repeat. Skönt att höra orden från någon annan - tack!
Mannen har viss insikt tydligen men inte alls till fullo. Och som du säger är han inte redo. Vet inte om han vill.
Ta hand om dig!

@Anki65
Hej.
Gällande orosanmälan ...
Utfallet med sådana blir olika har jag fått erfara. Den jag gjorde gällande mitt ex gjorde nog varken till eller från för honom. Det som dock hände var att hans familjemedlemmar kom att mer skyddas från hans missbruk.

Min tanke är den att är människor med missbruk inte "där" ännu så hjälper inte orosanmälningar för att de ska söka hjälp. Åtminstone min upplevelse.

Du kan inte få honom att söka hjälp, det måste komma från honom. Han är ju i rullorna redan hos företagshälsan. Vad han gör med den hjälp från arbetsgivaren kan inte du styra. Tyvärr. Vad jag utläser i din text så har du också gjort mycket redan. Försök tänka nu på vad Du behöver.

Ett liv med en människa i missbruk tar energi, förstår mycket väl att du inte orkar. Ta hand om dig. 🌹
Kram. 💜

@Snödroppen
Tack - så roligt att du gillar mina tips! ❤️
Är så fint att kunna inspirera o dela med mig av något som ger mig mycket o är viktigt för min hälsa också. 🙏
Idag har jag varit ute i skogen i nästan två timmar och ändå bara ca 10 km.
Så jag tar det lugnt. Hellre lugnt o länge än snabbt o kort är min grej (men olika vad man vill få ut av det).
Stannar ibland o kollar naturen, nåt spår, äter blåbär, dricker, andas.

Ett till minitips jag kom på är att det är väldigt skönt med stödstrumpor under löpningen. De håller mig upprätt. Med ull jättebra nu när det blir kallare. Snart minusgrader - älskar löpning på vinter!

Kom på att jag vill trycka extra på detta med att lyssna på kroppen.
Att med en utbrändhet inte pressa sig för hårt. Du kan bli trött, flåsig o svettig o få träningsvärk men i slutändan ska motionen GE dig energi o du ska inte vara helt utpumpad efteråt.
Jag fick rådet av en läkare att fortsätta med löpningen som vanligt när jag var utbränd för några år sedan. Han menade väl o var klok i mycket, men glömde att han hade en 'duktig flicka' framför sig.
Viktigt med balans. Att du hinner återhämta dig mellan passen.

Ja, tänk om vi hade kunnat springa ihop! Men vem vet, ett terränglopp nån gång kanske...(utan tidtagning) 😘

Måste bara tillägga att din danskväll lät fantastisk! Det är så mycket glädje i dans. Länge sen för mig med. Kanske dax för fest, musik o dans.
Behöver få in mer glädje i mitt liv igen - livsglädje❤️
Tack för den inspirationen fina du!
Sov gott.
🥰