Senaste kommentarerna i forumet

den här länken ger bra info om kraften i suget, besattheten... jag vet inte om jag satt den åt dig tidigare. http://www.youtube.com/watch?v=D5Uzj-7LuGw&feature=player_embedded

du på? Min erfarenhet är att det är en lång väg att riktigt komma till insikt om 1) hur det faktiskt är och 2) att det (alkoholmissbruket) är så svårt att bryta. Insikt om alkoholens starka makt har jag fått genom att läsa massor och dela erfarenheter - inte minst från "andra sidan" här på forumet. Den riktigt djupa personliga insikten får jag nu efter att mannen börjat på AA och berättar mera för mig om sina frestelser och sin kamp. Det är både skrämmande och befriande - skrämmande att inse hur starkt beroendet är och befriande att vara delaktig.

Fortsätt läsa och skriva här och samla erfarenheter. Jag tror att du inser själv att han inte kommer att - inte kan - sluta utan att "något" tvingar honom... Men du måste komma till din egen smärtpunkt när du fattar ditt beslut och gör ditt val. Vi följs åt, du är inte ensam! Kram / mt

Tack Mulletant för länken. Jag har läst och begrunnat.
Jag känner att jag går på helspänn, kände igen känslan igen igår då han bara var tvungen att dricka en 50 cl starköl och sedan började gå ut och in i garaget + att han hade sitt officiella grogglas på bänken i köket. Han somnade i en konstig ställning i soffan redan 2 timmar efter att han kommit hem från jobbet....detta beror inte enbart på en öl och en grogg....Jag blir så himla besviken. Jag får alltid någon sorts hopp när det varit lugnt ett tag. Har haft energi till att fixa ett grönsaksland och försöka hålla det fint i trädgården..varför får jag inte känna mig tillfreds..??
Åh, jag är så trött på att tjata om detta och känna skam över att jag inte göt något. Jag väntar på något, med vad??

I morse läste jag på Al-Anons hemsida. Jag hittade en flik "Till dig som är ny" som jag tyckte var riktigt bra och som jag vill dela med dig Framtidsdrömmar och andra medberoende som läser:

http://www.al-anon.se/Om-Al-Anon/Till-dig-som-ar-ny/

Styrkekramar / mt

Kikade in på denna sida för första gången idag och inser att detta är en bra sida när man behöver ha hjälp och hämta styrka. För man är inte ensam. Just nu är jag trött på min alkoholvanor som inte är bra. Jag dricker för mycket i snitt 2-4 gånger /veckan. Och det känns inte bra. Jag vet att det är för mycket och att jag måste inse att det är för att jag känner mig så himla ensam. Har massor av vänner men lever ensam och saknar en relation. Något som jag är så dålig på och måste arbeta med.
Har svikit mig själv denna vecka och kände bara idag att nu är det nog. Bara jag som kan ändra mig själv och det känns väldans skönt att skriva här. Jobbar mycket och använder alkoholen som en slags avkoppling ! men när jag verkligen tittade lite mer på det är det för att jag känner denna stora ensamhet. Nu är det dax att göra något och börjar med att skriva och läsa på denna sida. Tycker verkligen om rödvin och skulle vilja kunna ta några glas då och då och ibland fungerar det när jag vekligen är bestämd. Men ibland spårar det ur och alkoholistdjävulen vill ha mer och mer och gränserna känner jag inte. Men nu ska jag ta tag i detta och ta en dag i taget. Inga med skuldbelägningar på mig själv utan istället orden att göra det bästa var dag. Får se hur det går just nu känns det bra och ikväll ska jag städa och tvätta och bara må bra.Lycka till alla!

Jag läser i crossroads tråd "finnas där eller vända ryggen till". Där sätts det så många ord på känslor som jag själv har. Jag har också fått höra och även rannsakat mig själv många gånger..."att vi har det dåligt beror inte bara på at jag dricker förmycket". Nej det kanske inte det gör, men som askungen skriver i ett inlägg där: alkoholen har gjort att tilliten är borta, att glädjen är borta och att den glada stäminingen som borde finnas vid festliga tillfällen är borta. Detta är enbart pga av alkoholen!
Just nu har drickandet varit nästan obefintligt under ca 3 veckors tid hemma hos mig...Dock fick jag reda på att han kommer att ta ut 5 veckors semester nu direkt efter midsommar, vilket är mera än vad jag visste från början. Han har mycket jobb i sin firma som han sköter paralellt med sitt fasta jobb och dessa jobb ska han utföra under några veckor som han har "semester". Jag har väntat på att kunna ha en lugn och avkopplande semester sedan vi träffades. Nu blir det återigen en sommar med massor av arbete trots att han är ledig och skulle behöva vara hemma med barnen och bara vara. Vi ska iväg en liten semestertripp i slutet av juli och det hoppas jag blir bra. Mitt i allt detta så känner jag att hans ledighet oroar mig då han får större chans att dricka när han jobbar i sin egna firma där ingen ställer krav förutom han själv. Han vill att vi ska fortsätta att bygga på "vår" stuga som vi har i hans hemby.....Det knyter sig i magen på mig bara han pratar om sin hemby. Allt kändes skapligt bra och som en nystart när vi började med detta projekt under förra hösten. Dock har mycket hänt sedan dess och jag känner ingen glädje över att bygga något, jag vill inte vara i byn, den ger mig ångest! Så nu ska han jobba, bygga på stugan och klämma in en semestertripp med oss under sommaren. Han har alltid så många projekt på gång, det känns aldrig lugnt och skönt. Är detta ett typiskt drag hos dessa människor.
Dock har jag bestämt mig för att kunna dricka ett glas vin eller två under midsommar och försöka att inte bry mig om han dricker förmycket... Jag måste börja leva jag med. Känner mig ändå relativt lugn just nu men jag vet att detta kan ändras över en natt. Det är väl just det....alla tentakler jobbar förfullt, varje dag, trots att man försöker att stänga av.

Rörigt inlägg...rörig hjärna!
Kram alla därute!

Hej Miriam!

Har väntat på att höra från dig. Går in här innan
sängdags för att se om något kommit från
dig. Blev glad att höra från dig.

Det måste varit en tuff tid för dig. Jag minns
själv hur det var då. Det känns som igår. Jag
hade bra stöd av vänner, familj och jag gick
till en terapeut. Jag hade strax efter att vi separerat
en slags chock inom mig. Jag insåg i separationen
att kärleken, hur stark den än var hos mig
och honom, att förnekelsen krävde att jag tog
hand om honom för att han skulle välja att möta
sin sjukdom. Han fann strax därefter en kvinna
som skulle ge honom tröst, boende och stöd.

Jag skrev aldrig på adressändringsblanketten.
Jag behövde innan dess någon slags empatisk
förståelse eller insikt från hans sida. Jag beslutade
mig för att aldrig tjata, inte låta honom flytta in tills dess
han hade tillräckligt mycket mod att visa mig
att kärleken tålde ärlighet. Jag erbjöd vänskap
efter att han bett om det. Förälskelsen var stark
och jag hoppades att han skulle våga. Han
var som din man uppe under nätter, berusad
I telefon, uppvarvad, och såg fel och brister
hos mig, som var ett resultat av hans egna
oansvarighet.

Jag prövade hand tillit till max. Jag kan se
att han behövde en kvinna som skulle finnas
vid hans sida, för att någon dag klara att närma
sig hans beroende. Jag skulle inte vara den
kvinnan. Det var svårt att se hur lite vår kärlek
på allvar betydde när det verkligen visade sig.

På så vis har jag stirrat alkoholismens kärna
i vitögat. Hört hans ord om att jag var allt,
att jag var den rädda, samtidigt som han inrättade
sitt liv hos den som kunde vara medberoende.

Jag skrev till dig för att jag kände igen mig
i dig. Detta att hela tiden veta. Att känna
livets krav och de roller vi får som kvinnor.

Du säger att det känns rätt och skönt nu
och du är mitt i husförsäljning. Det du gör
är svårt och jag tror jag anar hur det kan
kännas.

Idag lever jag med en underbar man. Han
kan reflektera kring sig själv och oss. Han
påminner om allt det jag tog för givet innan
jag träffade en alkoholist.

Kärleken och livet är komplicerat nog. Det
finns så mycket underbara människor där ute.

Det tog över ett år för mig att driva ut mitt
ex ur mina ådror. Efteråt kunde jag inte begripa
hur jag kunde leva i den där sortens oro.

det var som att slänga en boll mot honom
och den studsade tillbaka. Som ett eko genom
trötthet. Livet återvände, och den kraft jag
fick av att sätta gräns efter gräns var som
att hitta sin kraftkälla.

Hoppas att du har vänner omkring dig
som stärker dig och det du gör är stort och
kräver stort stort mod.

Det finns det mycket av här. Jag har haft
mina vägar att ta mig ur. Jag har hittat styrkan
hos de som inte levt med alkoholism
Inpå sig. Att vara runt dem har gett mig det
friska att kunna jämföra med.

Hela samhället är ju mer eller mindre medberoende
utifrån kvinnans roll. Så tänker jag. Jag hittade
mycket vila och kontakt med det sunda genom
meditation, och genom att se vad jag kände
när jag tänkte mer på tomheten att fylla än att
dela med mig till andra medberoende. Kanske
för att jag inte ville vänta in min alkoholist
utan se det som skedde utifrån en egen
resa som kvinna och utifrån min egen
uppväxt. Den som delvis är unik och svarar
på frågan varför jag hoppas på andra när
jag borde ge upp.

Jag tänker på dig och önskar dig allt gott!

Det finns ett liv därute om vi vågar se det!

kram, F

Tack för dina fina ord, de hjälper mig att blicka framåt, håller på att trassla mig ur relationen nu. Mitt uppe husförsäljning och dyl, men jag är helt övertygad att jag har gjort rätt.Borde bara inte låtit det gå så lång,men bättre nu än om 10 år :-).Och jag kommer ALDRIG inleda någon relation med en missbrukar personlighet igen..

Kramar

Igår körde jag med en massa skräp till tippen. Bland annat hade jag med mig vår behållare (ja, en sådan där vit plastback från IKEA med lock på) för tomglas. När jag öppnade den låg det kanske 6 eller 8 tomma ciderflaskor i den, av en stark sort.

Vet ni vad min första, instinktiva, tanke var? Jo, så här:
"Jaha, det måste vara A som drack dem när hon passade vårt hus för ett par veckor sedan."

Nästa tanke blev:
"Gud, så skönt att jag inte direkt får ont i magen och tror att maken har druckit dem! Jag vet ju att han inte dricker, så varför skulle jag oroa mig?"

Jag tror bestämt att jag börjar vinna över mitt medberoende. :-)

Kram, alla ni som kämpar! Det blir bättre.
/H.

väl nu på morgonen. Läste din kommentar i en annan tråd om sambon/mannens familj. Han behöver säkert hjälp men då måste han själv vara motiverad att göra sin resa. Du kan inte hjälpa honom och inte göra hans resa - hur gärna man än vill. Jag vet.

Jag tror inte att du kan få honom att förstå eller ta in det du försöker säga och förklara.

Du måste handla! För din och barnens bästa. Det kommer du att göra när du är redo för det!
Du kan börja, med något som du kan hålla fast vid, redan idag. Om du inte har kraft att göra stora förändringar just nu så gör "små" saker för din skull, skapa goda vanor som du mår bra av. Promenera, bada, gå på massage, öva mindfulness, gå på bio, umgås med vänner ...

Kram, kram / mt

Även om jag egentligen tror att det är nyktert hemma ikväll kan jag inte låta bli att oroa mig och ha en gnutta ont i magen...
Vi ska åka bort i morgon bitti så då tar jag förgivet att han är fit for fight att sätta sig bakom ratten när klockan är 8....eller???

Oron är fruktansvärd där den gnager. Dock har jag känt värre oro vid andra tillfällen men den finns alltid där på ett eller annat sätt när jag inte får vara hos mina barn..
Men som sagt, tror ju att det är lugnt ikväll.

Framtidsdrömmar, vi är tajta här på forumet:) Tajta tjejer också:)) / mt

Den filmen måste jag se...
En annan kul grej är att jag innan jag tittade på youtubeklippet hade varit innte på Adlibris och beställt böcker. Bla. har jag beställt "sockerbomben" av Bitten Jonsson som är en av de som föreläser i klippet. Snack om telepati, jag visste inte att klippet handlade om henne och om sockerberoende :)

Jag vet att mitt välmående och lust och ork till att ta tag i min kropp och kondition och matvanor kommer att falla på plats när jag får lugn och ro och kan känna harmoni.....
min sambo säger ofta; "tänk att du har bantat ända sedan vi träffades"...det är sant! Tänk att jag gått i det här i snart 13 år och aldrig känt mig riktigt tillfreds. Varför utsätter jag mig själv för detta? Hur förklarar psykologin detta?
Sommar och sol gör ju att man känner sig lite bättre till mods och dagarna går lättare men problemet ligger och gnager HELA tiden..!!
Kram där ute och tack ännu en gång för att ni finns.
Nu ska jag läsa länkarna som Mulletant har givit mig.

Åh. Tack.

Det är du och jag. <3

/H.

Det finns framför allt tre trådar jag måste kolla efter ett uppehåll här, din, din mans, fenix och dompas... Lycka är att det strålar om dem alla tre, om än av olikA anledningar; lugn, tacksamhet, styrka och kämparanda...
Tack för att du finns!!!
Kramar!!
/k

Finaste Du!
Jag lever livet, just nu är det en fröjd att leva!
Jag tror minsann att jag är kär, inga skumma magkänslor eller varningstecken, bara skoj och värme... Men, han är en man, jag har känt honom i bara två månader, och det finns mycket kvar att lära känna hos varandra, men just nu känns det bra!
Visst, jag är skittrött på jobbet ibland, mycket som borde förändras, men jag står upp för mig för det mesta, det suger inte musten ur mig som det gjort tidigare...

Tack för din hälsning, betyder massor!
Nu ska jag in och läsa din tråd, hoppas på rolig läsning!
Stora kramar till dig och alla er andra också!!
/k

Jag läser Anonyma Alkoholister, Stora boken. Där förklaras bra hur maktlösa missbrukare är inför drogen, alkoholisten inför alkoholen - skrämmande och befriande läsning. De processer som beskrivs där (för många, många år sen) förklaras av dagens hjärnforskning och blir begripliga på ett annat sätt. Tycker jag. Kolla in den här länken:

http://www.youtube.com/watch?v=D5Uzj-7LuGw&feature=player_embedded

Se också filmtips i Carina Bångs blogg, When love is not enough.

http://medberoendeinfo.blogspot.com/

Styrkekram, vi följs åt / mt

Jag håller med Anonymt i det hon skriver - sänk kraven på dig själv!

Man måste faktiskt inte vara snygg, vältränad, solbränd, välklädd... Jag röstar för att du vänder på hela steken istället - börja med att försöka ta tag i din situation med "din" alkoholist, så kommer det andra att få plats i ditt liv så småningom.

Det är helt enkelt för mycket begärt av dig att orka träna och allt det där just nu. Du lägger långt mycket mer energi och kraft på din oro, dina funderingar, din sorg, din trötthet och allt det där som medberoendet gör med oss, än vad du själv inser, tror jag. Så var det i alla fall för mig. När jag började må bättre så återvände energin och jag började hitta kraften att göra allt det där andra igen.

Kram!
/H.

Jag har anmält inläggen som inte hör hemma här-hoppas vi snart får vara ifred igen.

STay Strong!

Lilja

kan veta är att DU vill ha förändring och hur du vill att det ska bli. När jag läser verkar det som han vill fly... och du kan inte tvinga honom att önska något som han inte vet vad det är eller vad han vill. Om han är så fångad i sitt missbruk så är det starkare än dina önskningar och behov.

Jag tror så.

Jag tror också att det du kan göra är att fokusera på DIG, på dina behov, önskningar och drömmar och rota fast dig stadigt i det så att du orkar STÅ utan att fundera och fråga varför han inte tänker som du. Jag tror att man inte kan förstå hur en missbruksförgiftad hjärna fungerar.

Jag bara tror för det är svårt att veta hr det är för en annan. Men mönstret i missbruk är väldigt lika.

Vad gäller reklamen ska du "anmäla kommentar" så att admin ser vad som är på gång.

Styrkekram / mt

Vad mycket reklam det har börjat komma in på forumet. Finns det ingen som kan ta bort sådant?

Du har nog rätt Mulletant, sanningen och insikten kryper på mig sakta men säkert. Ja, jag jobbar med livet och döden och ser mycket sorgligt och även det positiva med livet i mitt jobb men blir väldigt djup i mina tankar ibland. Jag vet att jag inte kan finnas för alla men detta är på nåt vis ett sätt att fly från mina tankar...
Försökte visa hur ledsen jag var igår, grät och sade att jag är så ledsen och mår så dåligt av att vi har det så här.... Inget ord tillbaka, han somnade.. han var nykter men kl. var vid midnatt så det passade inte honom då. Jag grät mig till sömns. I morse ville han ha sex och jag visade väl tydligt att jag inte ville vilket resulterade i att han i ren ilska gick upp. När jag gick efter honom och förklarade att jag behöver prata så tycker inte han att vi behöver prata mera, han har sagt förlåt sen sist och vill nu se framåt.... Det räcker för honom... Jag förstår inte hur han kan tycka att det går bra att sopa allt under mattan!? Sade också åt honom att inget löses av att man flyr, som han gjorde i morse eller som han gjorde för två helger sen och som han gjort så många gånger förr. Han vill oxå få det till mitt fel att han inte har så bra kontakt med sina barn, han kallar sig själv för svarta fåret och att det är jag som vänt de mot honom. "Ska jag berätta för de vad du gjort?" frågade han mig. Jag svarade att jag iallafall inte lämnar de och gör de otrygga tillsammans med mig. De har ju inget med detta att göra. Sade även att det är hans egna ansvar att finnas där för barnen, det kan inte vara mitt ansvar!
Är jag för stingslig och ältande eller...?? Jag kan inte bara glömma och glömma hela tiden när jag inte vet hur allt blir, vilken plan han har till förändring.
Kram

nu kommer sorgen, är det så? Ilskan och sorgen - över det som inte blev? Det går nog inte att gå omvägar runt det här, bara rakt igenom och möta alla känslor.

Inom dig vet du att det finns mening med ditt liv, dina barn behöver dig, du är viktig för dina nära, kära och vänner. Och så har man kanske ett ansvar mot sig själv för att man fått livet? Jag vet inte hur du ser på det? - visst jobbar du nära livet och döden, jag har förstått det så.

Läs och skriv ditt nick ofta. Framtiden finns och du har makten att skapa den! Kram, kram / mt

Försök att inte vara så hård och krävande mot dig själv. Du lever under stor press och det vore onormalt om inte ork och engagemang påverkades. Rör dig för att det är kul, en promenad kan göra underverk. Ät lite av varje utan att välja bort allt gott. Njut av bullarna och försök tänka att det var idag det inte var någon bra dag. Det är så lätt att fastna i tanken att alla kommande dagar blir kämpiga men det finns andra bättre dagar framöver.. Hur ska du orka allt på en gång? Det gör ingen. Försök att inte vara så hård mot dig själv. Kramar A