Senaste kommentarerna i forumet

Du måste vara en människa i särklass eftersom du även kan se försonande drag hos mig. Den allra finaste gåvan? Ja kanske. Men jag är feg, tänk om hon bestämmer sig för att lämna mig. Om jag drar fram flodhästen? Jag har druckit hårt i över ett år, det är klart att hon vet men vad händer när jag säger det? När monstret står i vårat kök? Jag är helt enkelt för djävla feg. Hur gjorde din man? Eller är det för personligt? Hoppa över frågan då.
Jag ser att det finns män som jag på detta forum men på något sätt känns de som för duktiga. Jag vill inte till AA. Jag vill inte skriva en bok. Missförstå inte, jag beundrar dessa killar men tror inte de är svaret för mig. Istället vill jag hålla mig här på anhörigsidan och läsa om de berättelser som skulle kunna vara min frus. I ett försök att förstå? Nu blir det Lelas story. Allt på arbetstid. Jag vill gärna höra inputs ifrån hur ni reagerade när era pojkvänner/makar erkände flodhästen. Hälsar en mer och mer förvirrad Dompan

all den uppskattning du fått för ditt mod att skriva ner det du förstått, att du har gjort din fru illa. Och att du inser att det var din reaktion och inte hennes avvisande som gjorde att du drack whisky. Det är en stor insikt och stort att skriva de orden!
Alla mäniskors berättelser här är unika men mönstret i alkoholismen är väldigt lika. Därför känner du igen dig, och jag. Min man, som i mina ögon är alkoholist har inte sökt professionell hjälp, jag har varit på ett samtal. Vi har mycket kunskap som har hjälpt oss och kloka vänner som vet. Om du läser runt här kommer du att se att det finns olika erfarenheter av professionell hjälp och olika erfarenheter av AA. Jag tror att de allra flesta behöver någon form av hjälp och har nytta av det.
Jag tycker du ska berätta för din fru vad du insett och förstått. Det skulle nog vara den allara finaste gåva hon kan få och öppna dören till att ni börjar prata med varandra.
Ha en bra dag med Lelas tråd! / mt

Tack för er härliga respons men jag är inte säker på att jag förtjänar den. Den "svarta" blicken har min fru upplevt alldeles för ofta. Jag är feg, jag kan inte tänka mig profesionell hjälp. Jag läste att du mulletant inte heller gjorde det. Men hur fan bär man sig åt? Jag lider att ett djupt självhat men givetvis ska inte min fru bära konsekvensera för det. Är nog inte redo för en egen tråd som Louise förslog. Vad ska den heta? Misshandlar Dompa? Nej jag smyger här. Idag kramade jag min fru så mycket jag orkade när jag kom hem. Men med vetskapen från denna sida så kunde jag känna hur hon blev stel och antagligen undrade vad kommer nu? Fyfan, min reaktion men inte hennes beteende fick mig att hälla upp en whisky. Kände mig så avvisad, med all rätt. Men jag vet nu att det var min reaktion och inte hennes avvisande som gjorde att jag drack. Alltid en början inbillar jag mig. Imorgon ska jag läsa hela Lelas tråd istället för att jobba. Ser fram emot det samtidigt som jag är rädd för att en massa fula känslor kommer upp. På mitt jobb märks det inte om man är lite själsligt frånvarande några dagar. Jag önskar min fru hade vänninor som er. Nu borde jag sova men allt allt allt far runt i skallen. Skulle vilja lägga armen om min fru, men hon skulle antagligen bli obekväm och se det som om jag försökte "få till det". För det är ju precis så jag har rört henne det sista året. Fan vad i helvete svårt detta är. Iaf Tack tjejjer. Vi lär väl tyvärr höras då min resa är långt från över. Hälsar Dompan

Hej Dompan!

Det var väl jättebra att du ramlade in här på "fel" sida. Som Mulletanten skriver så skriver vi på olika sidor om vi vill. Om Lillablå's tråd har öppnat dina ögon så är ju det helt fantastiskt. Jag hoppas du hittar ett sätt att komma vidare när du nu verkar vara medveten om att du har ett problem. Även om du bor på liten ort så är det värt att gå.

Lycka till Dompan! Jag håller tummarna för att det går bra! Du kan väl starta en tråd så vi får följa din resa. Det kan vara ett sätt att lyckas.

/Louise

härligt att läsa ditt inlägg! Här läser man och skriver var man vill, jag har skrivit ett år här men också på beroendesidorna som jag följt lika intensivt som denna där jag "hör hemma". Vi bor också på liten ort och har inte sökt professionell hjälp av olika skäl. Det har gått bra men inte varit lätt! Varmt lycka till! / mt

Wow! Vilket inlägg du har skrivit, Dompan! Nu var det jag som blev rörd till tårar här på bussen på väg till jobbet...

Klart att du får skriva även här i anhörigdelen, välkommen hit!
/H, tillfrisknande medberoende

PS. Vi bor också på en liten ort. Men vi hade aldrig tagit oss igenom det här utan hjälp. Inte var för sig, och absolut inte tillsammans.

Hej. Jag är alldelse ny här, började läsa för en vecka sedan. Ramlade in på din tråd. Läste hela dageh fast jag borde ha jobbat. Satt på arbetet och låtsades jobba. Mitt i din tråd började jag gråta för första gången på 20 år. Grät över din historia men inser att jag innerst inne grät över mig själv, över mitt liv. Allt det T gjorde mot dig har jag utsatt min fru för. Skuld, skam och hennes fel att jag dricker eftersom hon är en sådan kontrollerande elak människa!!! Samtidigt slår det mig att kanske min fru är en av dessa olyckliga kvinnor som skriver här? Jag vill verkligen ändra mig men hur gör man? Att söka hjälp finns inte på kartan då vi bor på en liten ort. Jag förstår att jag är inne på fel tråd ch att du Lilla Blå inte kan förändra något men du fick mig att börja tänka. Tack hälsar Dompan

jag är ju inte längre förälder åt omyndiga barn men måste skriva några rader ändå. Så BRA att du kontaktat och visat på ditt förädraansvar!!! Efersom anmälan gått i flera led (föräldrar till bvc som ej träffat barnet på länge) så kan det ju finnas olika missförstånd längs vägen. Och barn, även tonåringar, kan ju prata så att vuxna blir bekymrade... ibland utan anledning men ibland finns det en orsak... Som yrkesperson är man skyldig att anmäla om man får vetskap - varför hon ringde dig först är svårt att veta. Även om det känns obehagligt så hoppas jag att det är "kloka" människor och myndigheter brukar ju anse att barn ska ha kvar båda föräldrar så långt det är möjligt.
Jag hoppas det ordnar sig på bästa sätt för er alla! Kram i tidigaste morgontimmen! / mt

nu ikväll. Jag blev uppringd av en socialtjänst-tant i torsdags, som sa att de fått in en orosanmälan angående mina barn! Jag var på julresa med barnen och turnerade hos diverse släktningar och kunde bara smälta informationen i väldigt små portioner. Nu är jag hemma igen, och i morgon kommer hon att ringa till barnens pappa, och bestämma ett möte med honom. Jag tycker att de har betett sig väldigt konstigt, men jag har ändå svårt att bli arg, jag blir bara ledsen över att de gör såhär!

Den som gjort anmälan är en bvc-sköterska som bara träffat det minsta av mina barnen och bara vid två tillfällen, senast för flera år sedan. Skälet till att hon gör denna anmälan nu skulle vara att två andra föräldrar berättat saker om vad mina barn sagt, som hon tolkat som skäl för oro. Själv har jag tagit kontakt med alla barnens lärare och skolsyster och berättat för dem om vår skilsmässa och vår situation, och bett dem hålla ett extra öga på barnen och säga till mig (!) om de ser att barnen på något sätt inte mår bra. Jag vet inte vad jag ska tänka och tro. Jag har kämpat för att övertala pappan att inte flytta från sitt föräldraansvar i samband med skilsmässan. Att barnen ska ha kvar sin pappa. Jag har tyckt att det var värt att kämpa för! Jag känner att jag vet ungefär hur barnen har det, och jag gör bedömningen att det är värdefullt att ha kvar sin pappa!, inte bara varannan helg! Ska myndigheter nu komma in och tycka något annat. Har jag gjort fel bedömning?

Konstigt var också att hon ringde mig först, när anmälan var riktad mot honom. Dessutom flera dagar innan hon planerade att ringa honom och hon bad mig att inte tala om något för honom! Är inte det väldigt konstigt?! Lydiga jag har gjort som hon sa, men jag känner mig inte alls nöjd med det... utan bara helt vilsen, och har ingen att prata med. Föräldrar brukar ju liksom prata med varandra om vad som är bäst för barnen... och vi har lyckats göra det även om vi inte alltid har samma uppfattning. Skulle behöva en förälder att tala med!

Så beskriver min man att det är, att han inte märker när han börjar förlora kontrollen utan han tycker att han har jätteroligt, de andra "festdeltagarna" fyller på och han gör likadant, utan att märka av att han borde sluta.

Han har i alla fall fått sig en rejäl törn av nyårsaftonens drickande. Det var, som sagt, länge sedan han drack på det sättet och han säger att han aldrig vill dricka så att han förlorar kontrollen igen. Han inte tycker att det är värt det. Han har ju inga problem när det är vin eller öl till maten, som jag uppfattar det - han dricker möjligen ett glas då och inte efterfrågar han mer heller, så en tanke är att han inte ska dricka mer än max två glas. Jag tror att det kan funka, men annars så är han inställd på att sluta dricka helt. Han skäms för att han inte har någon koll alls på vad som händer och minns inte om han har betett sig illa, vilket han tar väldigt hårt.

är vad det är! Ett benådat ögonblick! Kram! / mt

Åh, tack, Louise!

Om mina lärdomar kan hjälpa andra så är jag mer än nöjd med det.

Kram!
/H.

Vad glad jag blir för din skull Lelas! Du är ett otroligt stöd för så många här, så jag tror det är många med mig som gläds å dina vägar.

Kram
Louise

Godafton i stugorna!

Vet ni... Hela livet faller på plats, som när man kommer till den där gränsen i pusslet när man plötsligt ser var varenda bit skall sitta och det bara är att lägga dit dem.

För ett par år sedan fanns det många bitar i mitt liv som var borttappade, eller låg med baksidan upp... Sakta men säkert har bit efter bit hamnat rätt. Och igår kväll såg jag plötsligt helheten och lösningen på hela pusslet.

Jag fick ett mail, som kändes som ett bönesvar. Det fick mig att bryta ihop och gråta, men mest var det tårar av lättnad. Lite sorg fanns det också i dem, men absolut mest lättnad.

Maken hade redan gått och lagt sig, och jag kröp ner hos honom och snyftade något om att jag behövde en kram. Och så fick jag gråta ut hos honom (men jag höll nog på att skrämma livet ur honom - vi har vant oss av med att gråta ju!) en stund innan vi somnade.

Idag har jag funderat på varför jag reagerade så starkt. Och jag kommer fram till att nu har jag inga pusselbitar kvar att hitta. Mailet var den sista. Jag har inga "om bara det där ville lösa sig också, hur skall det gå annars" kvar.

Livet är fint! :-)
/H.

Adde, som jag skrev tidigare så behövs det stora doser av medicinen för att komma upp i ett tillstånd som narkotikamissbrukare är ute efter. Det är ju välkänt att medicinen kan missbrukas speciellt i kombination med alkohol. Speciellt unga tycker att det är ett toppensätt att få ett rus (en härdad amfetaminist går knappast igång på Concerta). Om någon tar 10 tabletter är det ju klart att det ger effekt. Men en person med ADHD tar 1 tablett. Ditt resonemang haltar och jag tycker det är viktigt att ha kunskap innan man sprider åsikter som fakta. För jag kan inte utläsa att du verkar ha någon djupare kunskap om ADHD eller medicinerna i fråga.

Nog om detta från mitt håll Adde! Jag har kunnat utläsa tidigare om din skepsis mot mediciner mot hjärnans olika "sjukdomar" (ADHD är t ex inte en sjukdom utan klassas som en neuropsykologisk störning)och vi kommer antagligen inte komma överens i denna fråga.

Stursk, jag tycker inte heller att det finns någon koppling gällande din mans medicinering och att han dricker för mycket var tredje, fjärde månad. Diskussionen kom upp i samband med Addes teori helt enkelt.

Jag har också problem med att inte kunna sluta dricka när jag väl börjat - främst när det är fest - det var rakt in i kaklet som gällde. Och jag märkte inte när jag började förlora kontrollen utan tyckte att jag hade jätteroligt. Jag vet inte vad det är för mekanism som gör att dessa race sätts igång och när det väl är i rullning så lyssnar jag inte på någon.

Jag inser att jag inte kan kontrollera mig, jag vet inte förväg när jag får ett sånt beteende, så jag har slutat dricka. Jag har accepterat att jag är dålig på att dricka "normalt" och hoppas innerligt att jag inte trillar dit igen.

Jag hoppas att du och din man hittar en väg som funkar för er båda.

Hoppas alla har en bra dag!
/Andas

Jag vet inte riktigt om jag förstår kopplingen till min man. Han missbrukar inte ADHD-medicin. Han tar bara det som är föreskrivet honom och går inte runt i något rus av det. En av tabletterna ger en kortvarig "speedad" effekt i ca en halvtimma, upplever han själv, men det är inte något som jag som anhörig märker av. Det är snarare så att han blir mer sig själv och "normal" med medicin. Jag antar att det är därför läkare föreskriver medicin överhuvudtaget.

Medicinen har absolut påverkat hans alkoholkonsumtion i och med att han inte har ett så stort behov av att "stänga av", som du skriver. Neddragningen är inte problemet - han dricker som sagt sällan - utan just att i vissa sammanhang så känner han inte när han ska sluta. Vi pratade om detta igår och han lever inte i någon sorts förnekelse utan är helt med på banan att han inte kan begränsa sig i de här sammanhangen. Det är inte så att han måste fortsätta dricka om han bara tar ett glas eller två - i de situationerna har det aldrig varit något problem. Så det är inte bara smaken av alkohol som drar igång det utan just när han kommit till en viss punkt, som han själv önskar att han visste var den var. Nu är han inne på att helt låta bli alkohol, men är samtidigt orolig för att inte kunna eller vilja vara med i festliga sammanhang då. Han har en tid hos psyk och läkare nu i januari och ska ta upp detta med dem. Han är övertygad om att han kommer få beskedet att han aldrig kan dricka alkohol igen och jag uppfattar att han både förstår och räds ett sådant besked. Men jag jämförde med diabetes. Om man har diabetes så kan man inte äta allt man vill, hur trevligt det än är. Han förstår det men, som sagt, han är orolig för att hans sociala liv ska omintetgöras.

Kombinerar och kombinerar... Det är ju inte på daglig basis men läkaren vet om att han dricker alkohol emellanåt.

ju känsligt att skriva om mediciner av flera olika orsaker men att ADHD preparat har ett värde på missbruksmarknaden är väl känt så att påstå att de inte ger effekt för en missbrukare stämmer inte. Läs lite här : https://www.flashback.org/t187099 eller här : http://jannel.se/concrit.katastrof.pdf

Det finns ett otal sidor på samma tema.

Det som händer när man dricker och äter ADHD-medicin är att man kan "snetända" och få en obehaglig fylla. Medicinen varar i kroppen 8-12 timmar, sen slutar den att verka utan någon större efterdröjande effekt. Så dricker man med medicin i kroppen kan man som sagt "snetända", har den gått ur kroppen påverkar vare sig det ena det andra. I grova drag.

Jag utgår ifrån att många som äter medicin mot sin ADHD inte är nykterister. Men jag kan tänka mig att många ändrar sina alkoholvanor till mer sällan då de tar hänsyn till sin medicinering. Och antagligen har behovet att "stänga av" sin hjärna minskat betydligt, så för de flesta så är den neddragningen inte ett problem.

Nu vet ju Stursk bäst vad som gäller i hennes mans fall, jag bidrar bara med lite tankar!

/Andas

... vet hans läkare om att han kombinerar medicinen med alkohol?

/H.

Att daglig medicinering påverkar människans allmäntillstånd. Det är ju själva vitsen, så att säga. I och med att han avstod från alkohol både före, under och efter utredningen så tänker jag att läkaren har fått en god bild av hur hans grundtillstånd är.

Adde, en person med ADHD som äter ADHD-medicin går inte i ett rus på heltid och har ett grundtillstånd som är lika med en fylla. Att förmedla det som en sanning är att sprida okunskapen om medicinen!

Dosen som ges är mycket lägre än det som behövs för att få en effekt som kan liknas vid narkotikaintag. ADHD-medicin innehåller främst Metylfenidat som är beroendeframkallande vid mycket höga doser - doser som används i medicinen är väsentligt lägre.

Min son har fått tillbaka sitt liv tack vare dessa mediciner. Jag vågar inte tänka på hur hans liv hade blivit utan medicinen. Han hade inte kunnat idrotta, han hade fortsatt blivit mobbad, allmänt missförstådd, och de enda gångerna han hade känt sig lugn skulle varit framför tv:n eller datorn.

Det är bara för var och en som är intresserad att själv läsa på kring vad ADHD är och då lättare förstå varför medicinen är som den är och varför den hjälper.

Man ska INTE dricka när man käkar denna medicin dock!

Hoppas att alla på detta fina forum får ett riktigt bra år!

2011 var året då jag ändrade hela min inställning kring alkohol, och i samma takt som jag fasat ut alkoholen har jag fått tillbaka mitt liv och den jag var innan alkoholen fick en alldeles för stor plats. Och jag hade ALDRIG kommit till samma insikt 2011 om jag inte hade hittat hit.

Gott Nytt År!
önskar
Andas

är jag korsberoende med en mängd andra substanser.Bla finns det vissa typer av medicin som, så att säga, kompenserar för alkoholen. Tex är en stor del av medicinen för ADHD amfetaminbaserade och det är ett narkotisk preparat som jag reagerar direkt på. Kort sagt sparkar det direkt igång mitt beroende och går jag på det på heltid så är jag ju i ett rus på heltid också.

Därför krävs det också mindre mängd alkohol för att jag ska uppnå min önskade effekt. Din man skåpsuper inte för det behöver han antagligen inte med sin legala medicin/narkotika som ger honom ett grundtillstånd av fylla.

Fler och fler läkare blir kunniga i att se hur alkoholbilden ser ut hos dem som söker för olika bokstavskombinationer. Ofta är den bästa lösningen att först ta bort alkoholen och därefter se vad resultatet blir.

Kanske inte vad du vill läsa men det kan ge en annan vinkel på problemet.

Jag har aldrig upplevt att det är ett problem att jag i princip alltid avstår från alkohol. Det tas för givet att jag inte dricker. Som nu på nyår så förutsatte värdparet att jag skulle ha drink och dricka som "passar" mig, utan att det uppfattas som något besvär eller att jag är konstig. Det hade väl varit enklare för honom om han hade varit alkoholfri från början när vi flyttade hit, men nu är han ju "känd" som någon som dricker alkohol så skillnaden blir väldigt dramatisk om han plötsligt skulle säga att han avstår. Alltså, han avstår ju i många sammanhang, men just grillning och festligheter med grannar är ett bekymmer, som jag ser det.