Senaste kommentarerna i forumet

Jag orkar inte mer nu, jag tappar greppet om verkligheten och ångesten sitter som sten...mitt ex ringer efter helgens fruktansvärda bråk och säger att barnen är rädda och ledsna. Strax efter ringer min man och jag berättar om samtalet. Han blir så arg och sen är det igång. Han vill aldrig mer ha med mig och min före detta man att göra, han lägger allt på mig. Att jag vägrar svara när han ringt, att han är under isen och inte får stöd från mig osv. Jag får skaffa mig ett bättre liv. Han sitter nu och dricker och psykar mig med sms om hur jag borde gå tillbaka till mitt ex och leva lycklig familj med honom.
Han blev våldsam i lördags natt pga en helt obefogad svartsjuka från hans sida. Han slår mig i ansiktet med en kudde allt han orkar med 2-åringen liggandes vid sidan. Tar hårt om min mun och försöker pressa ihop den och råkar lägga sig på sonen som skriker till varpå jag blir tokig och börjar boxa honom för att få ut honom från rummet. 6-åringen är livrädd och gråter i sin säng osv. Han erkänner att han har problem och är sjuk men säger samtidigt att han ska köra en nedtrappning på alkoholen. Kvartal 1 2012 ska han ha slutat helt. Han forstätter skicka sms på sms om att jag kan vända mig till mitt ex, att han själv är under isen och att jag inte stöttar honom, att han vill att vi separerar så att jag och mina barn slipper honom. Han är glad att han tagit tag i sina problem och vet att han kommer lyckas, men just nu sitter han och dricker och är full.

Det känns som jag inte vill leva längre....

hur går det för dig? / mt

:) Kram, kram / mt

Hej, alla!

Häromdagen träffade jag en tidigare kollega. Både hon och jag höll på att slita ut oss fullständigt på den arbetsplatsen, och jag är så glad att jag tog mig därifrån medan jag fortfarande höll ihop någorlunda. Sorgligt, men sant.

Hur som helst så sa hon till mig: "Vad snygg du är! Du ser ut att må så himla bra! Vad har du gjort?"
Och så skrattade hon och fortsatte: "Eller är det bara att du har slutat jobba på XxX?"

Hon har en poäng i att jag mår mycket bättre av att ha slutat jobba där. Men... den absolut största skillnaden är att jag mår så mycket bättre i mitt medberoende. Jag sa inte det till henne, hon vet ingenting om det här och det kändes inte viktigt att berätta. Men, jag tänkte det... :-)

Kul att det märks att jag mår bra! :-) Kram, alla!
/H.

Craig Nakken barbalala, jag kommer att beställa några böcker diekt. Såg att han är på nån folkhögskola och föreläser också. Jag har så stor hjälp av att läsa och reflektera. Du har tydligen hört honom också. Tack, lev väl! / mt

... jag känner att du blivit lättare till sinnet... GRATTIS till ditt nya egna liv <3
Kram från Mie.

till dig!

Tack till era goa lyckönskningar, de värmer mej !

Vill sända en tanke och ett tack till er alla som jag läst och som svarat när jag haft mina funderingar.
Jag kommer att fortsätta läsa här och hoppas det löser sej för er också, på ett eller annat sätt.

Många kramar och kämpa på.
En dag i taget.
tekla

av dig tekla! Njut av av din frihet, av dina barn och gratulera dig till att du nu äger ditt liv! / mt

Åh! Vad härligt!

Bra jobbat, tekla! :-)
/H.

till livet !

Hej igen!

Jag vill tala om för er att jag har flyttat!!
Har fått en etta där jag vill bo och trivs!

Jag behöver inte ta hänsyn till honom och hans drickande och kan träffa mina barn när och hur jag vill, känns toppen !

Jag tror inte han förstod att jag skulle flytta förrän mina saker försvann, men då hade han ju sin andra kompis till tröst. Det var jobbigt att se men jag kunde ju åka hem och stänga min dörr och låta han vara.

Vi har bestämt att fortsätta träffas ibland, får se hur det blir.

En hälsning till er alla och kämpa på
Kramar från tekla

minnen och erfarenhter som en packe fotografier som vi bär inom oss. Ibland kommer något upp långt underifrån ... Kanske när livet är så att det finns tid och man har kraft att ta emot bilden och titta på den, minnas känslan. Så bra att du satte ord på din erfarenhet och delade med dig. Jag tror att för din del är det ett friskhetstecken att du orkar "se" saningen.
Jag bär svåra minnen från barndomen som fortfarande är "bara" en bild och den är inte ens fotografisk utan målad som en tavla. Jag tror att en fotografisk bild skulle vara för outhärdlig. Tack för att du gav mig input att formulera det. Allt gott, kram / mt

Oj. Men så bra att du börjar få rätsida på dina minnen!

Kram!
/H.

Vi satt i ett badkar. Det är så länge sedan nu, så jag minns inte om det då fanns en ölburk i hans hand, men det tror jag nog. Vi började diskutera något världsligt, och en frustration, som jag kännt såå starkt med honom såå många gånger redan från de första veckorna, välde upp i min mage. En frustration som handlade om att inte bli hörd, att han inte försökte förstå vad jag menade, inte att vi såg saker olika utan att han inte försökte förstå mig. Pang!! En örfil, och mitt huvud for in i kakelväggen.

Det blev en präktig blåtira som jag försökte sminka över, då jag var bortrest på kurs under de följande veckorna. Ingen frågade minns jag. Jag hade övat in en lögn om att jag fallit och slagit i en sten...

Det hände bara en gång till kort därefter (den andra gången var det värre..). Vi levde tillsammans i ytterligare ca 20 år efter det, och fick tre barn tillsammans.

Det märkliga är att när jag svarar på frågan om han gjort mig illa, så svarar jag fortfarande: "inte fysiskt..."
Det stämde ju inte det där som man hört att våldet alltid trappas upp, "har han slagit en gång så kommer han att slå igen"...
Det kanske räckte med två gånger för att tala om hur maktfördelningen såg ut...

Han har fortfarande aldrig bekräftat att han gjorde detta... och jag har väl delvis ställt upp på hans beskrivning. Fortfarande.

Jag vet inte varför jag satte mig här och skrev ner detta nu, efter alla år... Men jag har mycket tid just nu.....

Kram på er allihop var ni nu finns i vårt rike, eller i något annat land kanske...

Underbar läsning, barbalala! :-)

Krya på dig!
/H.

dina lappar barbalala! Fint att du fått del av det skyddsnät som borde finnas för alla, att barnen kan ha det ok hos båda. Att du orkar genomföra skilsmässan och ändå visa omtanke. Det är gott för alla omkring dig. Du är verkligen värd kärlek och ett gott liv! / mt

Ligger och hostar och hackar och läser lite här på forumet.

I min almenacka har jag två lappar. På den ena står det:

VARJE DAG:
1: Ta inte ansvar för vad Han gör
2: Ta ingen skit! Låt dig inte misshandlas.
3: Gör saker med andra / själv
4: Finn och vårda nya relationer.
5: Förbättra fysiska formen.
6: Varje dag!

På den andra lappen står det:

* Du är viktig!
* Sätt gränser! Prioritera!
* Älska dig själv!
* Obehag och förädring är en del av livet!
* Du är värd kärlek!
* Du betyer lika mycket som alla andra!

Sist vill jag säga att jag är innerligt tacksam att det i alla fall fortfarande finns ett socialt skyddsnät i det här landet! Även om det tagit tid har vi nu fått ekonomiskt bistånd, vilket gör det möjligt för mig att genomföra den här skilsmässan, och att barnen har en rimlig tillvaro hos oss båda. Dessutom har de sett till att Han blir erbjuden behandling, vilket han också tar emot. Även om han ser det som en grupp med nya potentiella lärjungar till honom snarare än att han skulle kunna lära sig något... Men undrens tid är ju aldrig förbi så det kan väl hända något med honom medan han är där.

Host, host...

Åh, Gulletanten, tack! :-)

Jodå, jag hänger mig kvar här, det är viktigt för mig. Det är, som du ju vet, ett väldigt bra sätt att "se" min egen process. Om jag dessutom kan vara till stöd för andra så är jag det mer än gärna.

Kram kram!
/H.

för alla dina svar och kommentarer till mig sen jag började skriva här. Har läst tillbaka och blir varm och rörd över all tid och allt engagemang du förmedlat. Du har betytt och betyder oerhört mycket för mig, det är du och de andra "kontinuerliga" som givit mig styrka att hållas kvar på den väg jag vet att jag vill gå. Stor omsorg, massor med pepp och många utmananingar för tanken har jag fått av dig. En riktigt betydelsefull insikt som gjort skillnad i vårt liv också. Hoppas du kommer att finnas här länge än även om det flyter lugnt i ert liv. Stort tack och varm kram, mt

När man är mitt i kaoset tror man att man aldrig kommer att glömma dessa datum... men det bleknar mer & mer för varje dag som går.
För mej är det snart 4 år sen som jag tog barnen (början på nov)& flyttade till min mamma under 2 månader.... resan därifrån var krokig under en längre tid... Nu är det mestadels lugnt även om det dyker upp saker mellan varven.
Blir glad över att du mår så bra i dej själv & har fått ett inre lugn...
Kram

Det är många cirklar som sluts nu. För det har gått ett år sedan vi mådde som sämst, jag och maken. Faktum är att jag inte har koll på datumen när saker och ting hände (det är lite ovanligt när det gäller mig, jag minns en massa "onödiga" födelsedagar och sånt), men jag vet att det var så här års... och därför upprepas också saker nu som hände då.

Som till exempel att jag nu är bortrest för ett uppdrag jag har i mitt företag. Förra året var jag här alldeles innan första advent, och då åkte jag hit samtididgt som maken åkte till behandlingshemmet. Jag var helt utmattad efter att ha gått igenom faserna "psykakuten-ingen hjälp-ultimatum-drickande-flytta hem till vänner-få besked om behandlingshem-flyttat hem igen under ett par dagar" och resan innebar mycket tid till eftertanke och bearbetning.

Och idag har jag åkt samma väg igen (8 timmar med tåg och bussar!), jag bor på samma hotell (men i ett annat rum, det kanske är lika bra det) och jag kan därför inte låta bli att göra en massa jämförelser...

Men, vet ni - det jag kommer fram till gör mig så lycklig. Jag mår så otroligt mycket bättre den här gången, och jag känner mig så tacksam över att min Pianoman fortfarande är en del av mitt liv. Den känslan är starkare än alla minnen av allt det jobbiga. Är det kanske därför som jag inte minns alla de jobbiga datumen, tro...?

Kram, alla!
/H.

Hej Barbalala. Läser din tråd ...
... och känner så med dig i din resa. Så mycket likheter, även om du har kommit mycket längre och, såklart, olikheter också (vi har ju alla unika liv). Och vad stark man måste bli, jag läser ju hur du och andra får bära så mycket.

Det jobbigaste, tycker jag i alla fall, är att trots att man är så arg och besviken finns ju där en annan människa som man har brytt sig och ibland också bryr sig så mycket om. Du vet, ibland kan jag bli så arg och tänker (och ibland också säger): varför gör du dig så här dum. Du är ju så mycket smartare än det här! Varför gör du det här mot dig sjäv?

Och så känner jag, även om jag inte vet om jag vill leva med honom längre (och det även om han skulle bli nykter). Det har varit så mycket hårda ord och svek (även för mig, jag ledsnade så otroligt mycket ett tag... Och det var innan jag förstod vad delar av detta handlade om).

Det är som att leva med en mr Jekyll och mr Hyde. Men du har ju, som sagt, ditt egna liv att ta ansvar för nu. Jag är ju fel person att säga det här, som backar och ältar, men sätt gränser!

Jag har förmånen att både ha en kommunkurator och en jobbcoach, som jag prata med om allt. Dvs. min livssitution. Hon ritade två bilder åt mig i våras. Ett jättehuvud med pyttekropp och ett minihuvud med en jättemage.

Du är här nu, sa hon pekade på jättehuvudet. Du behöver bli lite mer av det här. Och så pekade hon på magen. "Känsla. Och lita på känslan,lär dig vad du känner. Inte vad du tänker ... Känn efter vad du verkligen känner och vill. Analysera inte."

Jag tror att du redan har greppat det där med att lita på känslan. Du har ju tagit steget! Så att sätta gränser så att du kan leva ditt liv, som du vill, det kommer! Men såklart, om jag utgår från mig själv, en och annan tårskvätt lär kanske också komma (typ Niagarafallen). Och det är väl kanske bra, för det betyder ju att man skratta också!

pianomannen! Låter intressant det där.

Vi har inte fått någon dom ännu, så jag vet inte om något alkolås blir aktuellt. Det blir i alla fall öppenvård i kommunens regi, men det kommer att dröja eftersom det är fullt. De verkar bra där ändå, och förstår att smida medan järnet är varmt. Därför ska han i alla fall gå en kväll i veckan i väntan på att det blir en ledig plats.

Jag är så glad för jag kan ta ut det avstånd mellan oss som jag behöver, varken mer eller mindre, och det visar sig då att andra saker händer honom som gör att han blir konfronterad och tvungen att ta itu med sitt missbruk. Det är klassiskt jag vet, vi medberoende står i vägen för andra insatser som bara väntar på att kliva in.

Hej klarspråk
skönt att höra dina kloka åsikter har precis varit ihop med en blandmissbrukare ja han fick återfall o åkte in ja han tjattade på mig jag skulle komma o hälsa på lovade guld o gröna skogar o det lät så ärligt o realistisk det han sa han skulle fan sluta med skiten ville leva med mig o min son o vovven sakna oss som fan o han skrev underbara brev han ringde fanns alltid där för mig tyckte jag stötta mig i allt o jag var ljuset i hans liv jag älska honom verkligen efter 5 månader kom han ut tog tre dagar sen var han på skiten så jag tog min nyckel ifrån han skulle upp på sjukhuset o hälsa på han för han måddeså dåligt då låg en tjej där jag fick en sån chock o tuff var han mot mig detta gjorde så ont jag åt inte på 4 dagar var så ledsen chockad o besviken jag tolerara inga droger ändå har han mage att ringa o fråga mig om pengar fattar nog inte hur ont han gjort mig så han har utnyttjat o manipulerat mig o jag gick på allt men men han vet hur han skall göra jag har skrivit att vissa dig aldrig mer här när jag mådde lite bättre tror du inte han dök upp o jag mådde skit igen nu har jag skrivit att jag inte älskar han så hoppas han försvinner för gott ur mitt liv tro mig fan vad det gjort ont kommer aldrig någonsin tro eller lita på en manipulearnde missbrukare min erfarenhet e att dom älskar drogen mer än kvinnan sen dom , dom har nytta av o har pengar gör dom allt för. för att få pengar till sin kärlek drogen.