Senaste kommentarerna i forumet

med föregående talare. Våldet har en tendens att accelerera och rätt vad det är så har du eller barnen betydligt värre skador. Det finns folk som tagit sig ur ett destruktivt förhållande och som vill och kan hjälpa dig. Du är inte ensam.

Lycka till !!

http://www.dn.se/debatt/stockholmsdebatt/de-glomda-barnen-maste-fa-batt…

Jag har endast skrivit tre tidigare inlägg på detta forum, men läser ofta (ni är många som hjälpt mig på vägen från socialt drickande och soffvinvardagsdrickande till helt alkolholfri. Tack!).

Jag kan dock inte låta bli att kommentera nu.

Jag tänker på barnen. Inga barn ska behöva växa upp och vara rädda i sitt eget hem. Barn är helt utlämnad till de vuxnas försorg. De kan inte resa sig och lämna, de måste lita till att deras föräldrar tar hand om dem och gör det rätta.

Mitt hjärta brister när jag tänker på den lilla 6-åringen som gråter av rädsla i sin säng. Jag kan bara tänka på vilken enorm otrygghet den lilla känner på många plan. Jag tänker på 2-åringen som ser sina föräldrar slå varandra.

Jag behöver bara sätta in min fina 6-åring i scenen du beskriver så blir det otäckt verkligt vad dina barn upplevt.

Gör det som är det enda rätta för barnen. Hur du vill ha det i ditt förhållande med mannen är sekundärt.
Barnen har rätt till ett hem som är en fristad från bråk, fylla och våld. Är inte det en förälders skyldighet att se till det?

/Sayers - 41-årig tvåbarnsmamma

Å lilla Tussilago!

Lyssna på MT och Lelas. Det här är farligt, ta dig därifrån. Ge dig och barnen lite lugn och ro. Du kan inte göra någonting överhuvudtaget åt situationen där du är idag. Åk därifrån. Ni kanske kan reda ut det så småningom när ni har distans till varandra och han har fått bevisa att han kan vara nykter.

SNÄLLA ÅK!

Massor med styrkekramar till dig!
Louise1

Tussilago!!

Åh, jag skulle vilja liksom ruska om dig för att få dig att se din egen verklighet...

Du MÅSTE ta dig och barnen ur den här situationen! Nu!

Precis som mm undrar jag vad jag kan säga för att du skall ta steget och söka hjälp... Jag känner mig så maktlös.

Kram, vännen!
/H.

Det är farligt för dig och dina barn far illa. Om jag vore din granne eller arbetskamrat och skulle veta hur du och barnen har det skulle jag se till att ni får hjälp. Vad ska jag och vi andra här säga för att du ska söka hjälp? Jag önskar innerligt att du hittar kraften att söka hjälp och lämna den mannen som gör dig så illa. Det finns ett annat och långt bättre liv för dig och barnen. Kram, kram, kram / mt

Jag orkar inte mer nu, jag tappar greppet om verkligheten och ångesten sitter som sten...mitt ex ringer efter helgens fruktansvärda bråk och säger att barnen är rädda och ledsna. Strax efter ringer min man och jag berättar om samtalet. Han blir så arg och sen är det igång. Han vill aldrig mer ha med mig och min före detta man att göra, han lägger allt på mig. Att jag vägrar svara när han ringt, att han är under isen och inte får stöd från mig osv. Jag får skaffa mig ett bättre liv. Han sitter nu och dricker och psykar mig med sms om hur jag borde gå tillbaka till mitt ex och leva lycklig familj med honom.
Han blev våldsam i lördags natt pga en helt obefogad svartsjuka från hans sida. Han slår mig i ansiktet med en kudde allt han orkar med 2-åringen liggandes vid sidan. Tar hårt om min mun och försöker pressa ihop den och råkar lägga sig på sonen som skriker till varpå jag blir tokig och börjar boxa honom för att få ut honom från rummet. 6-åringen är livrädd och gråter i sin säng osv. Han erkänner att han har problem och är sjuk men säger samtidigt att han ska köra en nedtrappning på alkoholen. Kvartal 1 2012 ska han ha slutat helt. Han forstätter skicka sms på sms om att jag kan vända mig till mitt ex, att han själv är under isen och att jag inte stöttar honom, att han vill att vi separerar så att jag och mina barn slipper honom. Han är glad att han tagit tag i sina problem och vet att han kommer lyckas, men just nu sitter han och dricker och är full.

Det känns som jag inte vill leva längre....

hur går det för dig? / mt

:) Kram, kram / mt

Hej, alla!

Häromdagen träffade jag en tidigare kollega. Både hon och jag höll på att slita ut oss fullständigt på den arbetsplatsen, och jag är så glad att jag tog mig därifrån medan jag fortfarande höll ihop någorlunda. Sorgligt, men sant.

Hur som helst så sa hon till mig: "Vad snygg du är! Du ser ut att må så himla bra! Vad har du gjort?"
Och så skrattade hon och fortsatte: "Eller är det bara att du har slutat jobba på XxX?"

Hon har en poäng i att jag mår mycket bättre av att ha slutat jobba där. Men... den absolut största skillnaden är att jag mår så mycket bättre i mitt medberoende. Jag sa inte det till henne, hon vet ingenting om det här och det kändes inte viktigt att berätta. Men, jag tänkte det... :-)

Kul att det märks att jag mår bra! :-) Kram, alla!
/H.

Craig Nakken barbalala, jag kommer att beställa några böcker diekt. Såg att han är på nån folkhögskola och föreläser också. Jag har så stor hjälp av att läsa och reflektera. Du har tydligen hört honom också. Tack, lev väl! / mt

... jag känner att du blivit lättare till sinnet... GRATTIS till ditt nya egna liv <3
Kram från Mie.

till dig!

Tack till era goa lyckönskningar, de värmer mej !

Vill sända en tanke och ett tack till er alla som jag läst och som svarat när jag haft mina funderingar.
Jag kommer att fortsätta läsa här och hoppas det löser sej för er också, på ett eller annat sätt.

Många kramar och kämpa på.
En dag i taget.
tekla

av dig tekla! Njut av av din frihet, av dina barn och gratulera dig till att du nu äger ditt liv! / mt

Åh! Vad härligt!

Bra jobbat, tekla! :-)
/H.

till livet !

Hej igen!

Jag vill tala om för er att jag har flyttat!!
Har fått en etta där jag vill bo och trivs!

Jag behöver inte ta hänsyn till honom och hans drickande och kan träffa mina barn när och hur jag vill, känns toppen !

Jag tror inte han förstod att jag skulle flytta förrän mina saker försvann, men då hade han ju sin andra kompis till tröst. Det var jobbigt att se men jag kunde ju åka hem och stänga min dörr och låta han vara.

Vi har bestämt att fortsätta träffas ibland, får se hur det blir.

En hälsning till er alla och kämpa på
Kramar från tekla

minnen och erfarenhter som en packe fotografier som vi bär inom oss. Ibland kommer något upp långt underifrån ... Kanske när livet är så att det finns tid och man har kraft att ta emot bilden och titta på den, minnas känslan. Så bra att du satte ord på din erfarenhet och delade med dig. Jag tror att för din del är det ett friskhetstecken att du orkar "se" saningen.
Jag bär svåra minnen från barndomen som fortfarande är "bara" en bild och den är inte ens fotografisk utan målad som en tavla. Jag tror att en fotografisk bild skulle vara för outhärdlig. Tack för att du gav mig input att formulera det. Allt gott, kram / mt

Oj. Men så bra att du börjar få rätsida på dina minnen!

Kram!
/H.

Vi satt i ett badkar. Det är så länge sedan nu, så jag minns inte om det då fanns en ölburk i hans hand, men det tror jag nog. Vi började diskutera något världsligt, och en frustration, som jag kännt såå starkt med honom såå många gånger redan från de första veckorna, välde upp i min mage. En frustration som handlade om att inte bli hörd, att han inte försökte förstå vad jag menade, inte att vi såg saker olika utan att han inte försökte förstå mig. Pang!! En örfil, och mitt huvud for in i kakelväggen.

Det blev en präktig blåtira som jag försökte sminka över, då jag var bortrest på kurs under de följande veckorna. Ingen frågade minns jag. Jag hade övat in en lögn om att jag fallit och slagit i en sten...

Det hände bara en gång till kort därefter (den andra gången var det värre..). Vi levde tillsammans i ytterligare ca 20 år efter det, och fick tre barn tillsammans.

Det märkliga är att när jag svarar på frågan om han gjort mig illa, så svarar jag fortfarande: "inte fysiskt..."
Det stämde ju inte det där som man hört att våldet alltid trappas upp, "har han slagit en gång så kommer han att slå igen"...
Det kanske räckte med två gånger för att tala om hur maktfördelningen såg ut...

Han har fortfarande aldrig bekräftat att han gjorde detta... och jag har väl delvis ställt upp på hans beskrivning. Fortfarande.

Jag vet inte varför jag satte mig här och skrev ner detta nu, efter alla år... Men jag har mycket tid just nu.....

Kram på er allihop var ni nu finns i vårt rike, eller i något annat land kanske...

Underbar läsning, barbalala! :-)

Krya på dig!
/H.

dina lappar barbalala! Fint att du fått del av det skyddsnät som borde finnas för alla, att barnen kan ha det ok hos båda. Att du orkar genomföra skilsmässan och ändå visa omtanke. Det är gott för alla omkring dig. Du är verkligen värd kärlek och ett gott liv! / mt

Ligger och hostar och hackar och läser lite här på forumet.

I min almenacka har jag två lappar. På den ena står det:

VARJE DAG:
1: Ta inte ansvar för vad Han gör
2: Ta ingen skit! Låt dig inte misshandlas.
3: Gör saker med andra / själv
4: Finn och vårda nya relationer.
5: Förbättra fysiska formen.
6: Varje dag!

På den andra lappen står det:

* Du är viktig!
* Sätt gränser! Prioritera!
* Älska dig själv!
* Obehag och förädring är en del av livet!
* Du är värd kärlek!
* Du betyer lika mycket som alla andra!

Sist vill jag säga att jag är innerligt tacksam att det i alla fall fortfarande finns ett socialt skyddsnät i det här landet! Även om det tagit tid har vi nu fått ekonomiskt bistånd, vilket gör det möjligt för mig att genomföra den här skilsmässan, och att barnen har en rimlig tillvaro hos oss båda. Dessutom har de sett till att Han blir erbjuden behandling, vilket han också tar emot. Även om han ser det som en grupp med nya potentiella lärjungar till honom snarare än att han skulle kunna lära sig något... Men undrens tid är ju aldrig förbi så det kan väl hända något med honom medan han är där.

Host, host...

Åh, Gulletanten, tack! :-)

Jodå, jag hänger mig kvar här, det är viktigt för mig. Det är, som du ju vet, ett väldigt bra sätt att "se" min egen process. Om jag dessutom kan vara till stöd för andra så är jag det mer än gärna.

Kram kram!
/H.

för alla dina svar och kommentarer till mig sen jag började skriva här. Har läst tillbaka och blir varm och rörd över all tid och allt engagemang du förmedlat. Du har betytt och betyder oerhört mycket för mig, det är du och de andra "kontinuerliga" som givit mig styrka att hållas kvar på den väg jag vet att jag vill gå. Stor omsorg, massor med pepp och många utmananingar för tanken har jag fått av dig. En riktigt betydelsefull insikt som gjort skillnad i vårt liv också. Hoppas du kommer att finnas här länge än även om det flyter lugnt i ert liv. Stort tack och varm kram, mt