Senaste kommentarerna i forumet

@linak12345
Hej. 🌹🌹
Dina upplevelser och känslor kan inte vara fel tänker jag. De finns ju hos dig. Och som du resonerar och gör uppfattar jag som rimligt, speciellt då det finns barn med i bilden. Barn påverkas ju.

För att må bättre kan ett alternativ vara att prata med andra i liknande situation, som du gjort här. Eller i din hemkommun. Vad tror du om det?

Att vara nära en person i missbruk tar enorm energi, och då är risken stor, tror jag, att man glömmer bort sig själv.
Vet alltför väl själv att fokus läggs på den andra och man blir totaldränerad, att det kan vara lätt i allt kaos av olika känslor att glömma sig själv.

Ta vara på dig.
Kram.
💜

Han har varit nykter i två veckor ( vad jag vet) efter att jag konfronterade honom i ett öppet samtal där jag krävde alkoholstopp i hemmet. Inser att denna tiden varit värre än allt annat. Han beter sig lynnigt och pendlar kraftig mellan " normal", arg, nedlåtande osv. Jag har känt mig rädd att vara ensam med honom..och jag ser hur han kämpar för att inte explodera eller säga alltför elaka saker. Jag fattar att jag raserar hans värld men önskar så att saker kunde lugna ned sig. Är oerhört jobbigt att hela tiden vara på sin vakt, beredd att försvara sina ord. Ngn med erfarenhet av samma? Han verkar pendla mellan att förstå och i nästa stund tycka jag är galen och därmed inte går leva med. Mer som en bekräftelse på att hans avsaknad av lycka, framtidstro och njuta av saker som han tidigare gillat i livet beror på att han levt med en som jag. Nä fy detta är verkligen inte trevligt någonstans

@Saber precis det får jag också höra från omgivningen. Att jag ser gladare ut med mer glow. Min mamma sa att nu ser du ut som du gjorde förr 😊
Min chef sa att jag tidigare var så dämpad och gick med böjd rygg och tittade ner i golvet.
Nu ser jag fram emot framtiden och tänker framåt, en dag i taget ☀️
Heja oss!

@Lora du är fri att fortsätta diskussionen på din egen sida.
Den här väggen tillhör @linak12345 varken du eller jag ska ta upp hennes sida.

Hej @Kristoffer. Jag har fått hjälp periodvis när jag var runt 20 år ä. Fick samtalskontakt med psykolog med kbt-inriktning och en kurator på alkoholmottagning. Jag och min mamma ska få komma och prata med någon på kvinnojour tillsammans men just nu är det kö. Tycker att det är svårt att hitta rätt kontakt som har erfarenhet av våld i nära relationer och komplext trauma. Har du några tankar kring vart jag kan vända mig? (28 år i Östergötland).

@Alelil Du kan ha rätt, jag är själv väldigt kluven. Jag har känslor kvar, men kan inte riktigt säga vad det är för känslor riktigt. Men som du även säger så finns hans ord och handlingar i bakhuvudet hela tiden och kan inte riktigt lita på honom även att han är nykter för tillfället.
Jag känner mig ganska bekväm med att vara ensam, visst ibland kommer längtan av att vara två, sen är ju frågan om jag saknar honom.
Min hjärna och hjärta är inte riktigt överens än.
Omgivningen säger att jag ser gladare, lugnare och mer trygg ut nu. De ser ögonen tindra igen, jag kan inte riktigt se det själv än bara, men det kommer väl förhoppningsvis. Får bara ge det tid. En dag i taget.
Kram tillbaka 🌺

@Snödroppen
Det finns flera sätt att se det hela på än definitionen från AMA som härstammar från år 1956 (bara googla):
https://www.britannica.com/science/alcoholism

Ser inte att WHO gjort den definitionen. Var hittar du den?

@Tröttiz
Härligt ☀️🙏
Tack 🥰

@Snödroppen
Tack så mycket, bättre idag. 🌺🌞
Ska kolla vidare på föreningen.
Ha en bra dag. 🌹

@Tröttiz
Ja, dessa dagar med frustration känns bättre att komma ur än att vara i.
Det är klart att du ser det med andra ögon, du har ju verkligen fått se de allra fulaste sidorna av alkoholen. Håller med i att glorifieringen och att så mkt cirkulerar sig kring alkohol är frustrerande när man sett all skada det gör.
Du kanske skulle gå med i en förening som jobbar med dessa frågor? Ex IOGT NTO tror jag de heter.

Kram och hoppas din dag blir bra idag.🍀

@Lora
Jag vill heller inte lyfta fram mig som person utan använder mina erfarenheter som exempel, man utgår ju från exempel för att kunna generalisera. Så antingen missförstod eller så är jag otydlig.
Det är ju så man bildar en uppfattning om hur så saker faktiskt är.
För att kunna generalisera med säkerhet använder man sig av vetenskapliga metoder.

Då har du kanske sett något som skapa ett paradigmskifte på hur man ser på alkoholism för WHO och all vetenskap hävdar ju och har vederlagt alkoholism som en sjukdom.

Förstår mig inte alls på vad du är ute efter? Klart alla fattar vad missbruk medför så du behöver inte hålla lektion om det.
I övrigt så kan vi nog komma överens om att vi inte är överens i allt.
@linak12345 förlåt att jag varit delaktig i att highjacka din tråd.
Nu är det DIG det handlar om, återigen er om ursäkt.

@Snödroppen Jag skriver inte om dig eller din situation över huvudtaget. Jag skriver i generella termer.

Om man lever i ett aktivt missbruk som innefattar psykiskt våld & manipulation så är detta en del av vad droger orsakar. Det är den effekt droger har. Det är inget konstigt i det. Det är så det är. Det går att förändra eget beteende. Det är inte kört. Sluta droga och lär känna dig själv. Även medberoende har ett eget val. Sätt gränser eller gå därifrån. Sedan får den som orsakar detta ta sina konsekvenser av sitt handlande. Jag beklagar att du behövt utstå det.

Gällande sjukdom. Jag har inte hittat något faktabaserat stöd kring att det är en sjukdom. För mig är det snarare ett sätt för samhället att förklara ett komplext fenomen som det lagts alldeles för lite resurser på att förstå sig på via forskning. Den hjälper säkert medberoende (men i min värld inte beroende) att få någon sorts förståelse för allt. Det är enligt mig inte sjukt att bli beroende av droger det vore snarare sjukt att inte bli det. Droger i sig förställer personen. Man trubbas av och blir en annan.
Det tråkiga med "sjukdomsstämpeln" är att den får lätt de beroende att tro att de inte har något val. Man är ju sjuk... Får en lätt att bli passiv. Bidrar inte till förändring.

Den verkliga sjukdomen i min värld är skammen. Skam är en av de mest smärtsamma känslorna eftersom ens kärnjag, inte bara ens beteende, står på spel. Känslor av skam åtföljs vanligtvis av en känsla av att krympa eller att "vara liten" och av en känsla av värdelöshet och maktlöshet. Människor som skäms känner sig utsatta och sluter sig inne för att skydda sig. Det är den känslan som sätter käppar i hjulet. Det är den som leder till permanent missbruk om den inte angrips.
Man dricker. Dopaminpåslag med reducerad grad av ångest initialt. Blir avtrubbad och förställd. Dagen efter kommer ångest & skam som ett brev på posten. Man triggas och dricker igen. Skäms för allt skit.

Det finns forskning som pekar på vad skam gör med en.

- Personer som känner skam undviker ofta relationer, sårbarhet och gemenskap.
- Trycker ofta undan känslor
- Känner sig värdelösa, deprimerade & har ångest
- Undviker fatta hälsosamma beslut som riskerar leda till ytterligare skam och fokuserar hellre på det man vet inte kommer generera skam
- Om man känner skam är det lättare att få återfall vid missbruk för man inte tror att man kommer klara hålla sig nykter. Man är en hopplös nolla.

Så i min värld. Om du är i beroende och skammen äter dig innifrån så att du inte får snott runt situationen gör då följande.
- Omge dig av personer som inte bidrar till att öka din skamkänsla. Prata om din skamkänsla med personer som känns hjälpsamma. Skam reduceras när den får luftas med andra
- Flytta ut skammen utanför dig själv. Prata om den gör att du flyttar ut den
- Var snäll mot dig. Var din egen bästa vän
- Träna på små saker som kan trigga skam. Lär dig hantera små skamfyllda delar
- Inta sinnestillstånd att det går att förändra. Inget är omöjligt

Om ni tittar på ovan. Om ni känner in vad irritation och ilska gör med er i skamfylld situation? Hur skulle ni agera? Tänk sedan på att alkoholrelaterad skam är uppbyggd inte bara i en specifik situation. Den är uppbyggd över tid. Därmed är inte ilska eller irritation svaret i min värld på hur man blir nykter. Det är att hitta sätt att släppa skam.

Skam och irritation triggar varandra. De är inte kompatibla. När beroende hittat sätt att hantera skam & medberoende lärt sig att naturligt sätta gränser utan att visa frustration tror jag man har lättare att ta stora kliv framåt i relationen.

Sen är ju alkoholism en sjukdom enligt WHO och att ha ett val handlar ju om att man kan ta ett VAL i att hålla sin sjukdom i schack.
Detsamma gäller ju medberoende, det finns alltid en känslighet för den typen av destruktivt beteende som man behöver jobba med ständigt för att inte falla tillbaka.
Känslan skam har en funktion och den bottnar i att människan är ett flockdjur och ska kunna fungera i flock.
Att känna Skam är ett friskhetstecken anser jag men då kanske du själv behöver gå in djupare i varför känner du skam? Och möta skammen även om det är jobbigt. Jag tror faktiskt det är så man jobbar med sig själv. Så har jag gjort iallafall och det gör ju också att jag lär mig själv hur jag förhåller mig själv tills saker snarare än att försöka förändra min omgivning för att slippa känna skam.

Vaknar efter helt underbar fest igår med dans till småtimmarna, det var längesedan sist.
Flytten är nu bestämd och planerad.
Känner pirr i magen för att jag nu börjat mim resa mot mina mål.
Är så tacksam för livet, för att jag lär mig mer om mig själv och min värderade riktning. Upptäckte igår hur mycket jag älskar att dansa.
Livet är tufft ibland men känslan av när inser att man kan hantera det med öppenhet och villighet att lära sig och förstå för att ta sig igenom det , att övervinna det är faktiskt fantastisk.
Det blir en söndag i vila 😄
Ha en fin söndag kära forumvänner och tack för att ni finns, lär mig så mycket från alla härinne ❤️

@Lora
En sak är helt säkert att klarar man inte av att se saker utifrån bägges perspektiv så är det inte riktigt en ömsesidig relation. Dvs ett medberoende fortsätter.
Känns inte helt som att du gör det nu.
Man ska givetvis ta ansvar för sig själv.
Jag blev utsatt för manipulation och psykiskt våld, vart ligger ansvaret?
Det beteendet man får när man lever i ett aktivt missbruk där man känslomässigt skadar andra, vems ansvar är det?
Om din tes om att alkoholism inte är en sjukdom och att man gör ett val som innebär att man försummar sig själv och sin omgivning, ljuger, misshandlar, är otrogen, lägger över sitt ansvar, skyller ifrån sig.....så förstår jag inte alls vad du menar, i min värld går det inte ihop.
Utgår man från att det är en sjukdom,vilket man gör i denna värld så måste man kunna skilja på sak och person.
Som anhörig stannar man ju för att man vet att bakom det missbruket finns en person man älskar och som lider men man avskyr själva missbruket.
I en frisk värld så blir man arg när en person ständigt går över ens gränser och skadar, allt annat vore ju bara en anpassning av det sjuka.
Jag tror det är viktigt för den som missbrukar att förstå att den här personen älskar mig och skadas utav mitt missbruk, dvs det gäller ju att förstå varandra och inte bara se det ur sitt perspektiv.

@Åsa M Vi ser olika på en rad punkter. Det är ok så.
Jag ser det inte som en sjukdom. Det vore att säga att man inte har ett val i min värld och ett val har man. Det viktigaste för att skapa förutsättningar att välja rätt tror jag är att försöka bibehålla självförtroendet. Tappar man det är det lätt att ramla in i offerroll och där är det svårt att skapa förändring. Lätt att fastna. Det är därför just irritation och ilska är inkompatibelt med skam tror jag. Anledningen till att det låser sig för den med beroende och att man hamnar i underläge. Ger upp med offerkoftan på.

@Åsa M skrev:"jag vet själv ingen relation som har överlevt alkoholism" Jag vet många. Har själv kvar samma make så inte är det omöjligt. Den är idag starkare än på många, många år. Vi har stormat rejält men nu landat. Det skapar en väldigt trygg bas att stå på inför framtiden. Vi har rätt bra koll på varandra idag och lärt oss massor.

En sak har jag lärt mig. Man är inte ansvarig för andras känslor. Att bena ut dem i min värld är eget ansvar. Lära känna sig själv är en ynnest och skapar massa positiva förutsättningar att hantera olika svårigheter i livet. Man kan stötta andra, absolut, men var och en är ansvarig för sina och inte trycka över dem på andra för att själv återfå inre balans. Artikulera hur man känner är ok men inte att kasta över sin egen dynga. Där kommer gränsdragning in... Det måste man lära sig. Den insikten har gett mig massor. Viljan att bena ut vad som tillhör mig och vad som tillhör andra.

Glorifiering, vänskap och trasighet ....
Har en frustrationsdag, där jag tänker över alkoholens glorifiering och vad alkoholen kan medföra, trasiga själar, trasiga familjer och så får man höra att någon ska ta sig lite bubbel då den gått på semester. Tjotjim.
Klart, upp till var och en vad man gör. Men emellanåt blir så frustrerad över alkoholen och samhället. Att det "ska" vara så.

Dessutom försökte jag prata med en kompis om det idag, och hur jag såg på det och fick bara höra att jag var tråkig ... 😳 Trodde att den kompisen förstod mig mer i saken ...

Glorifiering, vänskap och trasighet ....
Har en frustrationsdag, där jag tänker över alkoholens glorifiering och vad alkoholen kan medföra, trasiga själar, trasiga familjer och så får man höra att någon ska ta sig lite bubbel då den gått på semester. Tjotjim.
Klart, upp till var och en vad man gör. Men emellanåt blir så frustrerad över alkoholen och samhället. Att det "ska" vara så.

Dessutom försökte jag prata med en kompis om det idag, och hur jag såg på det och fick bara höra att jag var tråkig ... 😳 Trodde att den kompisen förstod mig mer i saken ...

Glorifiering, vänskap och trasighet ....
Har en frustrationsdag, där jag tänker över alkoholens glorifiering och vad alkoholen kan medföra, trasiga själar, trasiga familjer och så får man höra att någon ska ta sig lite bubbel då den gått på semester. Tjotjim.
Klart, upp till var och en vad man gör. Men emellanåt blir så frustrerad över alkoholen och samhället. Att det "ska" vara så.

Dessutom försökte jag prata med en kompis om det idag, och hur jag såg på det och fick bara höra att jag var tråkig ... 😳 Trodde att den kompisen förstod mig mer i saken ...

@Lora du läser in saker i mitt inlägg som jag inte sagt. Det är tråkigt men den tolkningen får stå för dig.

Alla här har olika upplevelser av missbruk. Min upplevelse är att även om man är medveten om sin sjukdom och ber om hjälp för den så är det inte i sig något som vänder en utveckling som pågått länge.

Mitt ex påtvingades behandling av vår gemensamma arbetsgivare när det blev tydligt att han tappat kontrollen helt. Han sa sig vara frisk efter fyra dagars behandling. Han menade att det var helt rimligt att han kunde vara nykter på egen hand trots att han supit i 25 år och förlorat ett barn, två äktenskap och flera relationer på grund av spriten.
Det säger lite om viljan att bli frisk och konfrontera vad det nu är som gör att han hamnat i missbruk. Han vet ändå att det finns psykisk ohälsa i familjen men kan inte ta in insikten att han själv drabbats av samma sjukdom.
Att som anhörig stå bredvid *utan* att ställa krav på engagemang från den sjuke vore ännu värre än att ställa hårda krav. Missbruk förstör relationer och jag vet själv ingen relation som har överlevt alkoholism. Att det är svårt för den sjuke att hantera sin situation är en annan sak. All sjukdom är svår att hantera för den som är sjuk, men det ändrar inte på faktum att en vuxen människa själv är ansvarig för sin egen hälsa och beteende.

@Snödroppen Jag pratar egentligen inte om sammet. Jag tror på att se saker som de är och inte linda in i absurdum. Däremot tror jag just de två känslorna skam kontra irritation är inkompatibla i en övergångsfas innan båda sidor hanterat sitt och landat lite.
Annars blir det bara som att kasta bensin på elden och man kommer ingenstans. Man bildar två läger istället som lätt hamnar i skyttegravar.

De som gjort att jag släppt min egen frustration är att jag idag inte ser missbruk som någon viljestyrd handling. Det är för mig istället en drog som intar hjärnan vilket man inte rår för. Den styr individen inte tvärtom. Det bara är så drogen fungerar. Man blir någon annan. Jag klandrar mao inte brukaren alls för att hen intagit den. Lägger hellre krut på hur man kommer vidare om individen nu är redo för det. Är individen inte redo så låter jag det vara så. Tror inte man kan forcera fram den formen av insikt. Individen måste landa själv.

@Snödroppen tack för ditt stöd! Ja alltså det är verkligen hemskt. Satt hos psykologen och grät ut min frustration i veckan. Bönade om hjälp att ta mig ur den här karusellen av känslor.. går inte med ord beskriva de motpoler av känslor som sköljer över en. Känns som ett sammanbrott vore nära men jag måste orka för våra barn.

@Självomhändertagande
Jag skulle gärna följa med till Yogastudion 🙏
Ja, det handlar om att lära sig balans mellan aktivitet och återhämtning.
Vet inte vad en bra återhämtning är än men jag provar mig fram.
Jag tror som du att det är viktigt att vara omtänksam och snäll mot sig själv, att vara sin egna bästa vän.

@Snödroppen
Rättelse; anledningen till att många relationen tar slut är ju främst missbruket vill jag hävda. Det går väl inte att ha en frisk relation när ett missbruk är aktivt.

@Lora
Jag förstår hur du menar och kan hålla med i vissa delar.
Samtidigt så är det ofta så att man undvikit "elefanten i rummet" till absurdum och känner sig trängd i att man behöver gå på nålar kring denna elefant. Annars blir man anklagad för att vara känslig, överdriva osv (förnekelse)
Jag tror att själva anledningen till att många relationer är det faktiska missbruket, det är en väldigt destruktiv kraft som bryter ner allt.
Definitivt håller jag med om att den anhöriga har ett ansvar att ta hand om sig själv.
Jag tror inte på det där med att vira in allt i sammet. Det är viktigt att vara ärlig.
Om självförtroendet får sig en törn för att man belyser missbruket som ett problem då vill jag hävda att självförtroendet inte är ett självförtroende utan en flykt eller förnekelse av verkligheten.
Tror det är bättre att vara inriktad på varför man reagerar som man gör än att manipulera och trycka undan känslorna.
Missbruket är en dödlig sjukdom, självklart reagerar man starkt på det.