Senaste kommentarerna i forumet

Hejsan och tack för era svar.

Jag har inte orkat vara här inne sista tiden.

Min fd väninna fortsatte att trakassera och förtala mig till min dotter och min man över mail och hon slutade inte förrän jag hotade med att polisanmäla henne för förtal. Hon påstod att jag var otrogen mot min man helt öppet på facebook,och i mail till min man och dotter, vilket inte ens är sant. Så nu håller jag tummarna att det ska vara lugnt framöver.

Det som gör så ont är att hon kunde vända allt emot mig och sen hitta på lögner för att verkligen försöka att skada mig. Det för att jag satte ner foten och sa att jag inte ville han kontakt med henne förrän hon tagit tag i sina problem igen. Hon blev hatiskt för att jag kom på henne med att ha börjat dricka igen...

Det är jättetråkigt att det skulle bli så här, vi som var som "systrar". Nu finns hon inte i mitt liv längre..kommer aldrig någonsin att förlåta henne hennes falska förtal om mig...tur att min man vet att det inte är sant och även mina barn..min man och jag träffades på äldre dar och har ett jättebra äktenskap, så det finns inte ens anledning att prassla bredvid...

Vet inte om jag ska vara arg eller ledsen.....känns som det kokar i bröstet på mig....

Tack för att ni finns och att ni "lyssnar"

Prussiluskan

Skruva bort alla ben så länge... du kommer att bli stark under din resa...Kram från Mie.

Ta inte åt dig!
Kan inte komma på någon här som är sån, vi har ju alla hamnat här
just för att vi funderar, och behöver få våra tankar testade...

kram till alla i den härliga sommarvärmen!
/k

Du vet, man kan inte låta bli att vara sorgsen ibland. / mt

Jag känner mig sorgsen, och trött. Men jag vet egentligen inte vad det beror på, det är ingenting som har hänt eller så.

Fram till midsommar hade jag en riktig spurtsträcka med mitt jobb, och när jag tittade i kalendern igår så insåg jag att nästa notering ligger på den 25 juli. Det är visserligen en deadline som innebär att mycket jobb skall vara klart till dess, och jag har en del andra bollar i luften också... Men - det var som att luften gick ur mig. Pust, jag är i mål...

Men men - jag tänker inleda dagen med en joggingrunda och sedan förbereda en konsert som jag och maken skall ha ihop i veckan som kommer. Ha en bra dag, alla!
/H.

Vilken härlig läsning! Just så där konkret är det som man måste vara... på sängbensnivå.
Jag förstår att fjärilen strax under hjärtat gör sig påmind, men det är härligt att se din styrka lysa ut från din text.
Ha en bra dag, vännen!
/H.

Mina underbara barn kommer fulla med morgonpussar och kramar! Katterna gurrar och friden är här. Massor av disk, tvätt och aktiviteter ligger framför. Ska ringa vännerna och fundera över steget idag... Vem av oss ska flytta på sig, och vart. Helst skulle jag inte vilja sova under samma tak en gång till. Men så kommer det ju inte att bli. Hur skruvar man isär dubbelsängen? Har vi några fler sängben någonstans?...Stora och små frågor, som skapar bara en lite fjäril strax under hjärtat just idag. Vad ska jag säga när han ringer... Bäst att jag hinner ringa mina vänner innan!
Kram på er kära vänner!

Känner mig lugn och trygg att sova ensam med barnen. Han har åkt bort över helgen. Nu har jag upptäckt fler kvinnor som han aktivt söker relationer med. Jag är använd färdigt, och kasserad. Håller fast vid min plan, men funderar över om det verkligen är jag som ska flytta ut i "lilla huset". Egentligen känner jag att han faktiskt inte är välkommen hem alls... Jag har läst mycket på "Tuvaforum" och lyckats komma över en bok: "Men jag då?" och blir mer och mer övertygad om att det är en narcisist jag lever med, sedan 20 år. Inom parantes kan jag säga att alla de nya kvinnorna som dyker upp i hans liv är 30 och han är 60. Själv är jag 40 så jag börjar väl bli för gammal ...

att inte jag hör till dem som verkar tro att jag har svar på allt? I så fall har jag formulerat mig olyckligt!
Ha det bra, kram / mt

Den sjöng jag som 12-åring på min fina morfars begravning..:-)

hälsar Mulletanten

Ikväll har jag hört Pianomannen, dvs maken min, spela. Alltså, jag hör ju honom spela mest hela tiden, men då är det mest lite klinkande för att förbereda någonting eller så... Men ikväll spelade han på en konsert, och det var så vackert.

Bland annat spelade han en av mina (och hans?) favoritpsalmer (ni får tänka er jazziga, mustiga harmonier):

Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst vad än som kommer på
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag som barn väl ängslas då...

Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder
tills jag nått det goda land.

Inte helt olikt AA-mantrat om att ta en dag i taget, eller hur? ;-)

Dessutom har vi ju haft en kanonfin sommardag idag. Nu är klockan strax tio på kvällen och vi vädrar tvärdrag genom huset. Det har varit så varmt idag att luften fortfarande är en bra bit över 20 grader, men ändå känns den svalkande jämfört med inomhustemperaturen. Det är sommar, mina vänner!

Livet är fint.
/H.

föregående talare. Båda! Kram! / mt

föregående talare. Båda! Kram! / mt

Vilken plan!
Skönt att få det på pränt, eller hur?!
Ska hålla tummarna för dig!!
Kram!
/k

Wow! :-)

/H.

Igår bestämde jag mig för att jag ska bli projektledare för min egen förändring. Jag skrev en handlingsplan med 10 punkter. Sista punkten i planen skrev jag först, den låter så här:

10: Hösten 2012
Jag bor bra med barnen, och känner mig trygg och lugn. Jag har jobb, jag har vänner som jag bjuder hem och som jag kan slappna av med och som vet hur jag mår. Jag har fysiska aktiviteter som jag njuter av och trivs med, och jag har mycket närhet till naturen och vatten. Jag har kontroll över min ekonomi.

Sedan arbetade jag mig bakåt till idag (igår), jag ska inte redovisa hela planen, men den första punkten var ungefär såhär:

1: Idag, i morgon och i övermorgon.
Jag ringer mina två bästa kompisar och berättar hur jag har det och om denna planen. Sova ute i "lilla huset" om nätterna.

Detta har jag redan börjat med, jag har pratat med mina kompisar och det var jätteskönt! Idag har jag varit på vårdcentralen och suttit och gråtit en stund hos läkaren, som var snäll. Fick remiss till samtalsterapeut! Det är dock ca två månaders "väntetid".

Nu känner jag mig ganska lugn, för första gången på flera veckor, och kan jobba på bra på jobbet idag.

Kram till er alla!

Att få vara inspirerande :-). Nu vet jag inte hur saklig jag är, nyfrälst och allt, men har du funderat på en anhöriggrupp? Själv var jag på mitt första Al-anon-möte igår och det kändes så bra. Jag har själv gått hos psykolog några gånger, men det går inte att jämföra med att sitta i en grupp som vet vad man är med om. Att få bekräftande mummel och nickar tillbaka när man gläntar på det som man tycker känns skamligt och förbjudet att tala om. Att få gå till en grupp och prata om sig själv efter så lång tid med fokus på alkoholisten. Ovärderligt. Jag skulle kunna gå varje dag. Jag längtar till nästa gång.

Ännu en stark kvinna som tar stora steg framåt!
härligt!
och jag håller med Lelas, skriv när du får chansen, så vi vet att du mår bra!!
ta hand om dig!!!
kramkram!
/k

Vet du, jag tror att du kommer att hitta frid i allt. Men det tar tid, låt det ta tid. Jag var så ensam förra sommaren, hittade inte ro. Jag tyckte att alla andra verkade så lyckliga, alla hade planer, alla verkade känna samhörighet och tillhörighet. Den första sommaren efter uppbrottet plågar mest.

I år känner jag mig lugnare. Min sommar får bli en sommar med spontana inslag. Du måste ge dig själv tiden att läka, att komma till ro. Du hade styrkan att gå då, du har styrkan att stanna kvar i din känsla nu. Det tar sin tid att hitta tillbaka till sig själv igen, det tar tid till försoning med sig själv och det man erfarit. Du är starkare än vad du tror min vän, du kommer att få se ;-)

Styrkekram Märta

Företagshälsovården gick inte, så nu försöker jag med vårdcentralen. Fick en läkartid på onsdag och ska försöka bli remitterad till en terapeut som är knuten till dem. Vad ska jag säga till läkaren? Jag känner till läkaren litegrann och har lagom förtroende... Jag vet ju att jag bara vill ha remissen, men jag har hört att läkaren har i allmänhet en "pjosk!" attityd. Nåja, hoppas att han bara skriver ut remissen direkt! Kanske får jag inte börja där förrän efter sommaren, men då har jag det att hålla mig i under tiden...
Tish: du ger mig mycket inspiration.
Tack Lelas, för värmen i dina ord! Kramar!

Hej!
Så bra att du börjar ta reda på vilken hjälp du har rätt till och vilka vägar som finns!

Skriv gärna någon rad när du kommer åt, så att vi får livstecken från dig... ok? Vi är många som tänker på dig, vet du.... Kram!
/H.

..Vilka är det? ;) Jo, det finns väl några, men jag lever så väldigt isolerat. Jag flyttade ganska många mil för ca 4 år sedan och har inte byggt upp något nytt kontaktnät här. Min ursprungsfamilj har jag dålig kontakt med. Jag ska dock träffa en del gamla goda vänner ganska mycket i sommar hoppas jag. Sista veckan före 5 veckors semester nu, och det skrämmer mig. Jag kommer att vara så mycket med bara honom... och så barnen förstås! Känner mig annars som en ganska otillräcklig mamma just nu. Jag kommer inte heller att ha tillgång till detta forum så lätt.

Just nu läser och läser och läser och läser jag på "tuvaforum" och får den ena aha-upplevelsen efter den andra! Jag har gjort några bra saker till idag: försöker få en samtalsterapeut av något slag. Jag försöker flera vägar, någon stans ska jag väl få hjälp till slut. Jag börjar förstå att det kommer att vara alldeles nödvändigt för mig att få det, annars kommer jag inte att klara mig hel ur det här.

Tack Mie för dina ord! Kramar!

Jag tror att du kommer att trivas i din ensamhet, ge den en chans och lär känna dina egna behov, det kan bli spännande...

/Berra

jag vill ha en stoooor gilla knapp som jag kan trycka på !!!!!!!