Senaste kommentarerna i forumet

Tack mulletant!
Ja, alkoholen är verkligen en kraftfull fiende som slår ut allt. Vilken enorm kraft! Är rädd för hur långt ner i skiten den drar med sig min sambo... Vill ju och önskar att han ska vara den fina man han KAN vara, då han ej dricker. Men faran lurar ju runt hörnet. Denna helgen har varit hemsk.
Ska jag stanna, ska jag gå? Säkert många av er som tänkt/tänker i de banorna.

du beskriver. "Rädd att förlora maken tillbaka till alkoholen, nu när han äntligen är tillbaka hos mig. Rädd att inte orka en vända till av lögner och misstro." - Jag är klar över att inte delta i en vända till och rädslan för att förlora Mm tillbaka i alkoholträsket finns ständigt närvarande som en mörk underton i livet ... en underton som jag bekämpar så att den inte skymmer ljuset som faktiskt finns.
Det som är annorlunda för mig nu, jämfört med tidigare är att jag inte tjatar och begär löften och garantier och det är en stor befrielse för mig. Jag lever en dag i taget i vetskapen att alkoholen är en kraftfull fiende ...
Den blixtsnabba förändringen som Pm beskrev och som jag antar att hör ihop med det du skriver, känner jag så väl igen, det gör säkert varje människa om man tänker efter. Det behövs nästan ingenting för att en stämning ska vända, dvs det behövs bara precis det nånting som vänder allt. De situationerna kan man aldrig komma ifrån, bara lära sig möta utan att förlora varandra. Ett livsarbete, en livsuppgift.
Vi hade också en smärtsam stund igår, en ögonblicksvändning. Vi har (självklart) haft ett antal såna bottennapp under våren och det mirakulösa är att i situationer som tidigare fört oss till katastrofens brant har vi nu kunnat mötas. Vi har lyckats hoppa över helvetesgapet, som Ronja och Birk, och mötts på andra sidan. Jag är övertygad om att det beror på att vi är helt nyktra. Båda. Viljan har alltid funnits.
Idag är en ny dag, jag önskar att det blir en fin dag i vardande och växt i våra liv. Kram och allt gott! / mt

kvinnor som delar vår oro, våra funderingar och vår rädsla här. Vi är många som inte fattar att vi hamnat i "detta livet". Forumet är en fantastisk plats att dela allt detta och mycket mer. Här finns enorm kunskap och livserfarenhet att ta del av. / mt

Snart morgon och en ny dag börjar...med nya möjligheter till lycka o glädje...men också till alkohol.
Sambo med en alkoholist. Denna helg har han druckit, inte här hemma utan uppe på stan. Kommit hem ranglandes på morgontimmarna. Senast detta hände var för 5 mån sen. Var NÄSTAN som man trodde han skulle klara sig men inom mig visste jag nog att återfallet skulle komma. Nu känner jag mig mest vilsen och uppgiven... JAG, stark och klok kvinna lever detta livet!?
Blir till att ta ett träningspass på fm för att skingra tankarna. Är ny här men känner att det kan vara skönt att få sätta ord på sina tankar och att få läsa era! Må gott alla därute!

jag är ny här men inte lika ny som anhörig till en nykter alkoholist. jag har en pappa som nu är nykter sen många år men han får åter fall. ville bara säga att. dom känsler du beskriver känner jag igen så väl! du inspirerar. tack / j

Godafton!
Idag har jag åkt bergochdalbana känslomässigt. Dagens fina stunder har varit riktigt, riktigt fina - så som livet är tänkt att vara.

Å andra sidan så var jag väldigt ledsen en stund mitt på dagen också. Det finns uppenbarligen saker som jag inte har lyckats förklara för maken, om hur jag känner mig när han gör si eller så. Vi pratar nog förbi varandra ibland, och har svårt att se på händelser från den andres perspektiv.

Jag insåg under eftermiddagens lilla krasch att känslan som jag behöver jobba med mest just nu är rädslan. Jag känner mig inte arg längre, jag är inte bitter, jag känner mig inte misstänksam... men jag är rädd. Rädd att förlora maken tillbaka till alkoholen, nu när han äntligen är tillbaka hos mig. Rädd att inte orka en vända till av lögner och misstro. Rädd för det jag INTE ser.

Men - vi övar oss och vi lär oss.

Det gick rykten om att jorden skulle gå under just idag. Det gjorde den inte. Men, vet ni... om den hade gjort det så hade jag tyckt att mitt liv fick ett lyckligt slut. På riktigt. :-)
/H.

också varje dag och ser värdet i att skriva för min egen skull. Ett bra sätt att klargöra mina tankar. (Man) jag närmar (sig sin) mig min sanning långsamt i i egen takt. Man får ärlig respons och väljer själv hur man förhåller sig. Säkert kunde processen av tillfrisknande vara snabbare om jag skulle söka mer hjälp irl ... för mig är det här helt rätt just nu. Styrkekram till dig, vi finns här och stöder varandra! / mt

jag måste skriva igen, jag mår lite bättre nu
jag har börjat med att bestämma mej för något jag ska göra på helgen och gör det, vill sambon följa med får han annars gör jag det själv

jag blev glatt överraskad i helgen, han följde med och utan flaska som annars alltid ska med,
kanske inte så mycket skillnad men för mej var det de
(flaskan var kvar hemma och intogs vid hemkomsten)

det är så skönt att läsa här, gör det varje dag, både av er som medberoende och ni som är eller har varit beroende och det ger mej mycket, både funderingar och aha-upplevelser, känner ju igen en hel del

TACK ALLA FÖR DET
ha det gott och kramar

Hej! (och tack det samma, mt!)

Igår var det en artikel i vår dagstidning här om en alkoholist. Hon är kändis och har fått en del uppmärksamhet just för sitt missbruk, men den här artikeln gjorde mig så glad - för hon framställdes som en HEL människa. Hon beskrevs som att hon har en hel massa olika erfarenheter, egenskaper, drömmar, projekt och så nämndes det att hon också har tagit tag i sin alkoholism och varit på behandling.

Tänk så lätt det är att vi börjar se alkoholister som BARA alkoholister... och så glömmer vi att det handlar om människor med lika många olikheter som alla andra. När det handlar om just alkoholismen är de väldigt lika, men i övrigt...

Jag gillade verkligen artikeln. Och jag gillar hennes sätt att stå rakryggad och helt enkelt bara säga att hon har den här sjukdomen och att hon har sökt hjälp. Förebilder är viktiga!

/H.

PS. Kanske förstår ni vem jag menar, men jag tänkte att den här tråden inte skulle bli hittad om man söker på hennes namn och alkohol, typ... DS.

Det är fint att få finnas här på forumet med dig o din Pm. / mt

Tack, Gulletant. :-)
/H.

relaterade prästen till några rader ur Guds kärlek är som stranden ... ... vårt fängelse är byggt av rädslans stenar / vår fångdräkt är vårt eget kluvna jag. När vi vågar knäppa upp knapparna i fångkostymen, sa han, blir vi Guds folk där vi duger som vi är. Din berättelse låter som den levande illustrationen. Jag får goda tårar i ögonen. Allt gott till er! / mt

Goderafton!

Igår kväll och nu ikväll har vi umgåtts med några av våra finaste vänner, jag och maken. Fem personer som har betytt oerhört mycket för oss under det senaste årets bergochdalbana... De har låtit oss flytta in hos dem, de har suttit hos oss på nätterna, de har låtit oss gråta ut, de har kört oss till sjukhuset. Fin-fina vänner.

Och de här kvällarna har varit fyllda av en genuin och gemensam glädje. Vi har skrattat, pratat, busat, ätit god mat och haft riktigt riktigt fina kvällar. Ingen av dem har heller någon som helst svårighet i att själva vara nyktra, så alkohol har inte ens kommit på tal (och det är alltså inte så att de uppoffrar sig, utan de är gärna nyktra ändå).

Och flera gånger har jag liksom stannat upp och tänkt att jag är lycklig. Tillsammans med maken och dessa fina vänner, som har sett våra djupaste dalar, kan jag nu skratta ändå inifrån själen och vara lycklig. Och det känns helt makalöst.

Livet är fint. :-)
/H.

Heja Adde!

Jag skriver under på vartenda ord!

<3

/H.

alltså va !!

Jag VET att du är snygg !

Jag VET att du är rejält verbal, kunnig och verkligen allmänbildad ! För att inte tala om slagkraften i dina skriftliga kommentarer !!

Jag VET att du verkligen är social och på ett rätt ovanligt sätt kommer folk nära och gör positiva intryck !

Jag VET att du har integritet och kan säga ifrån !

Jag VET att du idag ÄR Lilla Blå / k , en alldeles egen fin person som idag går med rak rygg !

Relationer för oss som är i "missbruksbranschen" är svåra . Det är ingen konstighet att det för oss beroendemänniskor rekommenderas att hålla byxorna på ett år in i nykterheten. Och detsamma gäller medberoende/anhöriga.

För oss skapar sådana situationer som du befinner dig i nu en farlig väg, kanske tillbaka in i missbruk, eftersom det är den vägen vi känner igen ut från problemen. Och för er anhöriga en fälla med förlorad självkänsla och oro om att inte duga. För oss alkisar så kommer förändringen när vi är mogna för den och jag är övertygad om att det är samma sak för er anhöriga. Det pratas mycket om ensamhet i beroendekretsar och visst kan det vara så MEN jag är övertygad om att det är likadant i det "normala" samhället fast det inte pratas öppet om det. Och det är även så att man kan vara ensam även i tvåsamhet, fast vi varit gifta länge och gått igenom allt tillsammans så var vi väldigt ensamma i vår relation i början. Men vi i den här "branschen" har fördelen att kunna prata om det öppet med våra vänner. Det är inte alla förunnat att kunna det och då pratar vi verklig ensamhet.

Jag VET att du duger precis som du är och är perfekt anpassad för att vara Lilla Blå /k !

Och slutligen : Jag VET att jag tycker mycket bra om dig och att jag önskar dig en mycket bra dag !!

verkligen möter dig själv! Det är kanske det svåraste mötet vi människor har att göra. Det är inte du som inte duger för honom.... ni bara inte passar för varandra på det sätt ni båda hade önskat. Är det så?
Jag går tillbaka hit och understryker att nu skriver jag lika mycket till mig själv som tll dig:
Kanske det är du som inte är den du önskat att du själv ska vara? Den som "han" drömt om och behöver.... som är den saknade länken i hans liv... ??? Kanske det är där medberoendet har sin kärna, att man vill vara så betydelsefull för andra. Ett behov "att vara något för en annan" som först fyller en med lycka och styrka och sen blir en tyngd och ett krav....
Du är fin, K.....n! Ta vara på livet, alla livets dagar! Du, om nån vet, att världen är vacker i både sol och regn. Kram / mt

Ha' inte så bråttom...
Och lägg inte allt krut i en korg (..?kan man säga så..?).
Jag tror att du hade lite för stora förväntningar på den däringa dejten, och så när den inte lyckades så hade du ingen bra reträttväg in på banan igen..?

Självklart så ska du inte behöva leva resten av ditt liv ensam, men jag tror du behöver bli lite stark i din ensamhet också, veta att det duger,
och att DU duger, och du SKA inte leva för någon annan, eller genom någon annan...

Vi har en grannbrutta rakt över gatan som gjorde det, och när han fann en annan kärlek som gav honom lite mera mothugg (hon var för snäll..)
så bytte han ut henne,och hela hennes identitet försvann ju med honom..
Till saken hör väl att han var en B-kändis och hamnade i A-kändislaget igen, och grannfrun hamnade aldrig mer i skvallerblaskorna längre,
så nu "fanns" hon inte längre, hon var en "No-name", inte ens en B-kändis sambo längre, trist...

Problemet för henne var att hon hade byggt upp hela sin identitet på ett luftslott där sedan fundamentet försvann,
hela hennes liv krisade efter detta och hon har gråtit många tårar mot min skuldra och även hos andra grannars...
Och självklart en pangpingla som har gjort det lite mera pressat både för min fru och andras fruar på gatan,
men för mig har hon aldrig varit intressant eftersom jag ser mycket mer till insidan än utsidan..
Jag har krav på en stark identitet som vet vad hon vill, och inte den typen av tjejer..

Så det är kanske lite mera så du ska känna inför dig själv, jag duger, men frågan är väl om han duger åt dig...
Om du känner dig trygg med dig själv så behöver inte ditt liv falla med om du har en livskamrat eller inte...
Snubben ska rannsakas så att du inte säljer din själ allt för billigt, han ska inte snubbla om du puttar på honom t.ex.
och för mig så sitter nog 80% av skönheten under huden..

Och är de åt helvete för snygga så får man ett ännu mera helvete med att ständigt försvara sin ställning mot andra uppvaktande män,
det är min filosofi efter att jag precis som andra män i min ungdom tittade mer på utseendet än hur de var funtade...
Det betyder inte att min fru ser ut som en rostig jordfräs, men hon är väldigt vacker för mig...
Jag gjorde det klart för henne på en gång att om hon försökte göra mig sotis en enda gång så skulle jag lämna henne,
jag tappade 25 kg när min första tjej lämnade mig för min bäste kompis, så där "försvann" två livsviktiga vänner på ett bräde..

Och därefter så bestämde jag mig för att aldrig utlämna mig så pass mycket till någon annan att jag skulle må så dåligt efter detta..
Och det var nog ett av mina bästa beslut genom livet, annars hade jag nog fortfarande gått i samma spår än idag..
Det är en del av min självrespekt, jag sätter gränser för hur dåligt jag ska tillåta mig må..
Samma sak med alkoholen, den förflyttade mina gränser mycket längre än vad jag ville, därför lade jag ner drickat...

Jag har mycket mera strängar på min lyra, men att stämma dessa, det gör jag först när jag ska använda dem...
En dag i sänder, den dagen... det problemet, så lever jag lite av mitt liv idag..
Under tiden försöker jag njuta av det lilla som finns, allt är inte tvärballt, men jag överlever det också, imorgon är det en annan dag..

Idag fick jag ingenting att stämma mot det som jag hade planerat, men jag njöt av det som hände i alla fall, och det kändes bra...
Jag satsade på att må bra, och det lyckades jag med i alla fall, och då blev det en bra dag, trots allt...

Såg på tjejernas match idag och de hade sååå höga prestationskrav på sig själva, och jag bara sade,"..men lilla gumman, glöm inte bort att leva också.."
De tittade på mig med stora ögon som om gubbjäveln inte var riktigt klok, och jag tänkte, nä, det där var för tidigt för en 18 årig tjej...
Om många år kommer hon att fatta vad jag menade, när hon inte låter det yttre styra sitt inre, utan tvärsom..
När man låter själen sätta ens livsvillkor, då är man nog på rätt väg, eller åtminstone en bättre sådan..

Om man tillåter en att må kasst av någon orsak, ska det få fortsätta med det då???

Livet är under en ständig utveckling, det sämsta man kan göra är att försöka hindra den...

/Berra

Jag tror inte att det är ngn klyscha att jag först måste älska mej själv innan jag kan älska ngn annan.... / Mie.

Klart vi läser. :-)

Du... tänk om... det... kanske är han som inte duger åt dig? Tänk om han är lika rädd som du för att inte vara bra nog, för att inte räcka till åt en sån fantastisk person som just dig?

Kram, vännen!
/H.

PS. Prinsen kommer, när du minst anar det. Jag lovar.

Hej fina ni!
Just idag känns det rätt trist. Igår också, faktiskt... eller ja, ända sen i torsdags,
om jag ska vara ärlig...
Skitsak egentligen, men den finns där som en sten i skon, gör inte direkt ont,
men den skaver och gör sig påmind hela tiden, irriterande är det...
har varit på ett par tre blinddejter med min mosters mans dotters kompis.. =)
Det har varit trevligt och roligt, och allt det där, men jag tror inte att DET där extra
speciella finns, ingen kemi, ingen kärlek på första ögonblicket.
Men lik förbannat halkade jag ner typ tre trappsteg på humörsstegen när han
tog upp och jag höll med om att det inte riktigt når ända fram.
Hur tänker jag?!
jag vet ju att han inte är rätt, inte mitt livs kärlek, jag vill inte kasta mig över honom
och hångla upp honom, men lik förbannat blir jag helnere av att ännu en gång
inte duga, inte vara rätt, inte tillräckligt snygg, inte tillräckligt något överhuvudtaget...
och trots att jag verkligen försökt fokusera på vad jag känner, på vad jag vill, och
inte på hans känslor eller önskningar, så har focus hamnat på honom, han har
blivit viktigare än jag, jag har blivit suddig och oskarp, igen...
och tankarna på ensamhet, ett liv som singel, en istället för två har tagit udden av
min livsglädje som jag trots allt kände för ett par tre veckor sen, och tidigare än
så, innan vår första träff... förbannat!!!
Skitledsen och asförbannad i en salig blandning...
Jag vill inte leva mitt liv ensam.
Men jag vill inte heller leva mitt liv för eller genom någon annan!!!

kanske måste jag låta spritpennan som jag försöker måla mina konturer med
torka och härda innan jag ger mig ut i det okända och ibland farliga som livet är...
kanske måste jag ge mig själv lite mer tid innan jag ger någon annan av min tid?

ännu ett långt inlägg...
men det är så djävulusiskt skönt att få skriva av mig, att sätta ord på tankarna, att
lämna en del av dem här, istället för att bära med mig dem som den där stenen
som skaver i mina slitna converse...

Jag ska göra allt jag kan för att komma iväg på al-anonmöte på tisdag..
får inte glömma bort hur viktigt det är, och hur viktig jag är...
tack för att ni orkade läsa...
stora kramar!!!
/k

Mie, du är en förebild! <3
Ha en skön helg!
/H.

Jag får aldrig glömma mitt förflutna....
Det är då jag så lätt hamnar i samma mönster igen & dit vill jag inte.

Jag gick oxå i en anhörig grupp & det var det bästa jag gjort. Kommer ihåg när jag blev erbjuden platsen i guppen. Tyckte inte jag platsade, det fanns ju så många som hade det värre en mej resonerade jag (& så många med mej)... det visade sig att det var tvärtom... jag platsade med råge.
Samma visa när jag fick en plats i gruppen för kvinnor(mammor) som varit utsatta för ngn form av våld. "Men jag har ju aldrig blivit slagen"
Bara nästan blivit strypt, massa materiellt våld, psykiskt våld, hot om våld osv osv....

Det är så lätt att förminska sina egna problem.
Därför viktigt att heller inte glömma hur det var.
Idag är det min styrka.
Jag är den jag är genom mina erfarenheter.

När jag tänker tillbaka så ser jag ju det våldsamma jag & barnen faktiskt levde i.
& jag är idag så oerhört tacksam över att jag tog oss därifrån innan vi gick under helt.
Innan våldet eskalerade & urartade.

Våld är inte bara slag utan så mkt annat.

Stor KRAM från Mie.

Godmorgon!

Igår kväll var det dags för anhörigträff igen, tänk att det redan är en månad sedan sist... Och som vanligt var det värt att åka.

Ett par av deltagarna mådde riktigt dåligt igår, och det fick mig att fundera. Dels av omtanke om dem, såklart, men också över min egen process.

Att vara på de där mötena är som att titta in i en spegel. I andras berättelser kan jag få perspektiv på min egen situation. Fantastiskt!

I början var jag upplyft som tusan när jag gick från mötena, för jag hittade styrka i berättelserna om att det går att ta sig ur missbruket, och att man kan lära isg hantera sitt medberoende. Men, de senaste gångerna har jag känt mig gladare på väg dit än på väg därifrån. Jag tror att det beror på två saker. Dels att jag har bytt roll nu - nu är det jag som säger att jag mår bra ända inifrån själen och att det finns hopp. När de andra delar med sig om att de mår dåligt så blir jag påmind om hur jobbigt det har varit, många minnen kommer tillbaka och påminnelsen gör ont.

Och dels så tänker jag att det säger något om hur dåligt jag har mått innan träffarna förut. Om det gick att mäta välmående med en siffra, så kanske jag skulle "må samma siffra" efter träffarna nu och innan. Men då mådde jag så mycket sämre på det hela taget, så utgångspunkten var så mycket sämre. Nu när jag mår bra så blir samma "siffra" istället en dipp.... Flum, flum... Men så snurrar mina tankar nu, i alla fall.

Jag tänker också att det gör gott att få de där påminnelserna. Precis som en nykter alkoholist behöver påminna sig om sin sjukdom, så behöver jag som medberoende också det...

Kram, alla, ha en bra dag!
/H.

det är till hjälp för dig att skriva också, att formullera dina tankar och att kunna gå tillbaka och läsa. Man glömmer mer än man tror. Dessutom är dina tankar och erfarenheter til hjälp och nytta för andra. Ha det gott! / mt

Jag mår hyfsat men är så trött, så trött. Jag låter dagarna gå utan att göra allt för mycket men känner att jag måste börja sätta upp lite mål för mej nu.
Idag har jag varit ute och promenerat alldeles ensam. Kändes gott efteråt.

Jag har ännu inte kommit fram till vad jag vill. Jag vill inte lämna honom för jag tycker om honom, men förstår inte varför det viktigaste på fredag och lördag är
ALKOHOLEN. (Och även andra kvällar.)
Han blir ju inte våldsam utan somnar när han druckit, men det är inte så kul kl. 16-17 en lördagskväll.

Jag har läst runt här och hittar mycket nyttigt som jag läser om och om igen,
Jag kommer fundera vidare och läsa mer här.

Ha det gott alla,
Kramar till Er!!