Senaste kommentarerna i forumet

det är det här som är så svårt (för många) och man måste komma till sin egen ståndpunkt. Så tror jag.

Också jag har haft en mycket restriktiv hållning till alkohol, av andra orsaker än du - för att min far var alkoholist. Min restriktiva inställning luckrades upp under en period av 15-20 år tills jag insåg att min man drack mer och påverkades på ett sätt jag inte ville finna mig tillrätta med. MEN det finns många i vår bekantskapskrets som dricker så och det accepteras. Min man drack i smyg - måhända för att jag inte skulle ha accpterat mängden i öppenhet. Hur som helst, inställningen till vad som är "normalt" och ok varierar i olika kulturer, samhällen, umgängeskretsar och familjer.

Jag instämmer med Lelas ovan: "ett sätt att se på det är att om någon (du) i en persons (din mans) närhet oroar sig för hans/hennes alkoholvanor - ja, då är de ett problem. Alltså är din oro tillräckligt för att behöva förändra någonting i situationen, för du skall inte behöva känna så här." Jag skulle tillägga att när du talar med honom ska du tala utifrån dig och hur du vill ha det i livet. Gör klart, först för dig själv, hur viktigt det här med hans drickande är i ditt liv. Tala om för honom om vad som är viktigt för dig, vad som är hotfullt och farligt för dig, hur du känner dig när han dricker osv. Du äger alltid rätten till dina känslor!

Om du faller in i att diskutera vad som är "normalt" eller "riksbeteende" kan ni diskutera länge eftersom det finns så olika sätt att se.

Om du anser att han har problem och han anser att han inte har det... då blir det ju bara en maktkamp om vem som har rätt, vem som vet bäst. Däremot - om du inte vill ha det som det är nu med hans drickande, då talar du utifrån dig själv. Då kan du inte ha "fel" - å andra sidan måste du stå upp för vad du tycker även om han tycker att du överdriver eller överreagerar eller är fånig ...

Det jag skrivit nu är min hållning och mitt sätt att se på saken. Hoppas det blev begripligt! Fråga annars. Kram och stå på dig - annars är det risk att nån annan gör det:) / mt

Hej igen!

Ja, jag menar att om man inte kan välja bort alkoholen trots att man ser att det valet skadar personer man älskar (och sig själv) så är man alkoholist. Om man inte har problem med alkoholen så är det valet inte speciellt svårt, eller hur?

Det finns många alkoholister som har valt flaskan framför sina familjer, och alltså lika många fruar/män som har blivit bortvalda för alkoholen. När det inte väger tyngre att fortsätta leva med människorna man älskar än att fortsätta dricka, då är problemet ganska uppenbart.

Men, man hamnar ju inte plötsligt i den situationen. Man närmar sig den sakta, sakta. Man (både den som dricker och den som är medberoende) flyttar sina gränser i små små steg. Så, även om det inte handlar om att din man väljer bort dig i nuläget, så kanske ni ändå närmar er den punkten om han fortsätter att dricka trots att han vet att du inte mår bra av det... Förstår du hur jag menar?

Att ni dessutom har ett barn tillsammans gör situationen ännu lite mer allvarlig. Hur gammalt är barnet?

Kram!
/H.

Jo, frågan jag då ställs inför är om min oro är berättigad? Eller rimlig?
Jag dricker i princip aldrig alkohol. Jag är också uppvuxen med ett väldigt försiktigt förhållningssätt till alkohol. Inte så att alkohol är förbjudet, men man dricker sig inte full, helt enkelt. Och då tänker jag att jag överreagerar på min mans sätt att dricka, samtidigt som jag blir uppriktigt orolig för hur han helt tappar kontrollen och vilka konsekvenser det får för både vårt barn, mig och förstås honom själv.

Detta med att avstå - tänker du att om man inte kan prioritera bort alkoholen, så har man problem?

Hej Stursk! Och välkommen till forumet!

Ja du, vem är alkoholist och vem är det inte?

Ett sätt att se på det är att om någon (du) i en persons (din mans) närhet oroar sig för hans/hennes alkoholvanor - ja, då är de ett problem. Alltså är din oro tillräckligt för att behöva förändra någonting i situationen, för du skall inte behöva känna så här.

Jag tror inte på att "mäta" vem som är alkoholist och inte genom att fundera på hur mycket och hur ofta som personen dricker. Det handlar inte om det, utan om förhållningssättet till alkoholen (hur man känner sig när man dricker, hur man känner sig när man inte dricker, vad man är beredd att avstå från i övrigt för att prioritera att dricka...).

Fortsätt läsa och skriva här, så följs vi åt!
/H, tillfrisknande medberoende

Jag önskar dig ett fantastiskt 2012 Lilla-Bllå. Jag har följt din tråd från början till slut och det är en fantastisk resa du har gjort!
Den inspirerar mig!

kram
Louise

God fortsättning på året i ditt liv! Kram och tack för att du finns! / mt

bröllopsdagen! / mt

Tack för julhälsningen, mt! :-)

Och idag är det nyårsafton. I vår värld innebär det också bröllopsdag. Och jag är så otroligt tacksam att vi får fira den tillsammans i år igen - det var inte en självklarhet i början av året, och absolut inte i slutet av 2010.

Under flera år brukade vi säga på nyårsafton att det kommande året skulle bli bättre än det avslutade. Men i år kan vi se tillbaka på 2011 och säga att det verkligen blev hästlängder bättre än 2010. Och nu skall 2012 fortsätta på den linjen!

Gott nytt år, alla forumvänner! Oavsett om ni tycker att 2011 har varit ett bra eller dåligt år, så finns det hopp om att klara sig igenom kampen som alkoholismen skapar för oss och våra kära. Hur lösningen ser ut varierar för oss, men gemensamt är att det är möjligt. Det går!
/H.

Ta dig tusan! :-)

Uppåt och framåt! Tänk vilket härligt år 2012 kommer bli - ditt år!

Jag räknar dessutom helt kallt med att vara en del av ditt år, både här och irl. Mig blir du inte av med. ;-)

Kram!
/H.

:-)

<3

/H.

Nu är det ett nytt år på gång!
nog för att jag inte gillar själva nyåret och allt firande, men sen!
sen kommer ett helt vitt tomt år, som är mitt att göra vad jag vill med!
och jag har alla förutsättningar för att göra det här till mitt år!

jag har en lägenhet jag älskar
jag har ett jobb som funkar
jag har fina vänner, fantastiska vänner menar jag =)

det är nästan två år sen jag lämnade det gamla
och snart är det snart 2012 och jag ska göra allt jag kan för att göra det till mitt år!!

stora styrkekramar till er alla där ute!
kan jag förändra mitt liv, så kan ni!!!

Undrar vem som skickade Dig till mig, Ängel!

Undrar vem som skickade Dig till mig, Ängel!

Ja, om de inte har anat missbruksproblem så är det klart att det blir en chock för dem. Men, det kommer de över.

Dessutom... det är sådana här saker som visar vilka som är ens riktiga vänner. Det visar sig vilka som tar ett kliv framåt och vilka som försvinner ut i kulisserna. Ibland kan jag tänka att det är lite skönt att "gallra" (missförstå mig rätt! ;-) bland vännerna på det viset - jag har ingen lust att lägga min tid och energi på folk som försvinner ifrån mig när jag behöver dem.

Kram, du vet var jag är! <3
/H.

Tack älskade vän. Kändes konstigt eftersom de är hans vänner ursprungligen och de hade kanske inte förväntat sig att det var missbruk som låg bakom. Märkt tydligt att människor ofta vrider på sig när de får veta mer än de egentligen tänkt sig. Samtidigt kanske nödvändigt i min egen orocess att komma vidare och även en möjlighet till att han inser läget. Många kramar till Dig!

Tack älskade vän. Kändes konstigt eftersom de är hans vänner ursprungligen och de hade kanske inte förväntat sig att det var missbruk som låg bakom. Märkt tydligt att människor ofta vrider på sig när de får veta mer än de egentligen tänkt sig. Samtidigt kanske nödvändigt i min egen orocess att komma vidare. Många kramar till Dig!

Gumman, man ska berätta.

Nu vet jag ju ingenting om dina vänner, men att de är undrande betyder väl att de frågar för att de bryr sig? Att de har kontakt med dig och ställer frågan till dig betyder ju att de bryr sig om dig i det här också, och inte bara ditt ex. Eller hur?

Och vet du... du har inga som helst förpliktelser mot honom längre. Du kan ställa dig på taken och skrika ut att han är en alkoholist om du skulle känna för det - han har gjort sitt val, dvs valt alkoholen, så konsekvenserna är hans och inte dina. Jag menar inte att du skall skrika från taken, men... däremot menar jag att du absolut inte skall ha dåligt samvete för att du berättar.

Det är din historia också, du har rätt att berätta den.

Kram, hjärtat!
/H.

Berättat för ett par vänner till honom vad som hänt via mail. De var undrande. Har sån ångest att jag berättat. Det var hans vänner från början. Vad gör man, ska man tiga eller berätta? Känner mig som att jag lagt något i deras knä de inte ville ha.

men nu vet du det, för framtiden. Tänk ändå så långt du har kommit. Hoppas du har somnat nu och sover gott. Kram / mt

Och försöker bringa någon reda i intrycken från helgen. Vi skulle fira tillsammans, för barnens skull. Hemskt var det. Jag blir först sårbar, sedan sårad och därav rasande och önskar förgöra. Honom. Mig själv. Eller oss... Inte en God Jul, nej. Och för barnen? Jag vet inte... Jag tror mest att vi alla känner att det här är lie mer än vi egentligen klarar av. Och nu kan jag inte sova...

Förstår dej helt ut. Varför ska inte ta in att man vill hjälpa den man älskar. Hade lika som du. När man försökte prata, blev vi osams och allt gick sen ut över min son. Man känner saknad fast man vet att allt som han sa gjorde så ont. Känner mig lurad...När jag lämnade min man så ville han inte låta mig gå, fast han dejtade andra. För mig känns det som att det spelar ingen roll vem han har bara det är någon som tar hand om honom. Nu har jag insett att jag är värd bättre, fast det var ett hårt slag när jag fick reda på detta...Det förnekar han med. Allt blir nog bättre om ett tag . Vi får kämpa på.
Vi är värda bättre!

Kram på re

och tänk så annorlunda nu. När man har haft intensiv huvudvärk och den släpper så KÄNNER man först hur underbart det är INTE HA huvudvärk. Det här är lite lika, (det som alltid borde vara) normaltillståndet blir påtagligt skönt därför att man levt i #%¤&#¤##. God Jul till er mina systrar och stöttepelare! Oj vad ni betyder... kram, kram / mt

Klart jag fattar! :-)

Ja, idag är det ett år sedan han kom hem från behandlingshemmet. Precis som han skriver i sin tråd om förra julen, så minns jag knappt någonting heller. Det är bara som en dimma alltihop. Det tyder väl på att vi tänkte på andra saker än skinka, lutfisk, julmust och julgransglitter...

Kram och god jul till dig också, vännen! <3
/H.

läste precis i din mans tråd...
så himla fort tiden går, det är absurt...
fast ändå känns det som evigheter sen, som vi gick igenom det vi gjorde, på var sitt håll, med var sin klump i magen, systrar fast ensamma... äh, du fattar va?!
grattis på ettårsdagen till er båda! ett år av total nykterhet! värt att gratuleras till varje dag!
kram på dig, och God Jul till er båda!!!

Jag lämnade min man i oktober och jag känner likadant som du. Vet att jag gör rätt, men ändå känns det som man har övergivit honom. Hans familj och de flesta av hans vänner vet om hans stora problem.
De gör så gott de kan men de börjar oxå att tröttna. Som tur är så var jag inte kvar så länge, eller hur man ska säga....splittrat...Jag är värd bättre och kan nog inte hjälpa honom om han själv inte vill.

Så ena dan känns som man är fri, sen kommer det dar som man vill gråta...sorg, svek och massor av lögner.
Känner som dej!!!!

Kram