Senaste kommentarerna i forumet

@nybliven.sambo Hej! Jag förstår vad du menar och jag känner åtminstone tre relationer i min närhet som tagit sig igenom ett lyckat tillnyktrande, på olika sätt. Deras gemensamma nämnare är dock att missbruket har fått omvälvande konsekvenser. I två fall lämnade partner och barn förhållandet och i ett fall blev det fängelse för rattfylla. Själv levde jag i en relation i 30 år som medberoende till en alkoholmissbrukare. Vi köpte hus, bildade familj, hade ett rikt socialt liv, skapligt välbetalda jobb etc etc. Och vi hade alkoholen och min mans beroende. Ett beroende utan aggression eller misär, "bara" en lallande fåne torsdag kväll till söndag eftermiddag och alla ledigheter. Sakta men säkert släcktes "lamporna", en efter en. Intresset för barnen blev mindre och mindre, det sociala livet krympte och blev så småningom obefintligt, likaså intresse och ambition i arbetet och till sist sa han helt enkelt upp sig och ställde bara mig inför fakta. Jag accepterade allt detta såtillvida att det aldrig blev några riktiga konsekvenser av hans missbruk. Han hade både alkoholen och ett "helt vanligt familjeliv". När jag till slut lämnade, gick han först ner sig helt i några månader och sedan bestämde han sig för att ta hjälp och försöka sluta dricka. Bli nykter för gott! Han säger att relationen till mig är viktig i detta tillnyktrande, utan mig är det ingen idé. Men jag vill inte längre, det är för sent. Lång inledning, jag vet, men jag tror jag med detta vill säga att just det att jag stannade kvar och lät åren gå inte hjälpt någon av oss. Lämna behöver ju inte betyda att man aldrig mer kan mötas och börja om, men det är en väldigt tydlig och kännbar konsekvens av missbruket.
Ibland tänker jag att man egentligen inte har något att förlora på att visa på det tydligaste vis man kan att så här kan jag inte leva. Endera blir det den ögonöppnare som behövs eller också fortsätter missbruket och då vet man att det skulle varit likadant om man låtit allt fortgå. Men det är väl det som är det skrämmande, sätter man ner foten en gång för alla så kommer man att få svaret. Svaret på vad den man älskar kommer att välja. Alkoholen eller mig? Väntar man så länge som jag, så kvittar det. Jag vill inte bli vald längre och det är ju också sorgligt. Bara du vet vad som är rätt för dig, men jag skulle inte rekommendera någon mitt val att vänta så länge. Sköt om dig 🧡

Tänker så här klarar du att din mamma avlider pga sitt missbruk och du inte gjort vad du kan. Förstår din tvekan men missbruk är en dödlig sjukdom. Kanske skulle alanon vara något för dig eller kanske något anhörigprogram..

@Snödroppen
Visst är det så. Inte alla människor som har förmågan att ha sunda / friska relationer om man själv inte är hel.
Som Åsa skriver om att söka hjälp, hade även mitt ex sökt hjälp hade kanske läget sett annorlunda ut. Men viljan hans fanns inte där. Och inte heller insikt.

Jag vet dock förhållanden där det funnits beroende och det blev nyktert och mindre alkohol, i ett med rattfylla, otrohet och allt möjligt. Ett par som hittade tillbaka. Denna person sökte själv hjälp efter att det yngsta barnet sett och hört saker det inte borde. Det var vändningen liksom. 🙏 🌹

Det också! 😃

Haha, ser att jag läste för fort.och läste in en helt annan innebörd. Förlåt.
Men för mig blev det en ny innebörd 😃
"Älska friskt" man behöver kunna ta ansvar för sig själv och sitt liv för att kunna ha en frisk relation.

"Älska någon friskt" älskar uttrycket. Tack!

Jag håller med om att rådet att lämna ofta kommer snabbt, men jag tror det är av ett skäl. På det här forumet finns vi som levt i detta helvete länge, prövat allt, blivit desperata och uttröttade. Vissa har vuxit upp med missbrukande familjer och råkat hamna i mönster där de söker sig till partners som också är missbrukare. Jag tycker inte det är konstigt att människor som levt som medberoende länge och har fått sina liv förstörda av det vill rädda andra från att begå samma misstag, för det är det jag tror att det handlar om.
Jag kan bara tala i egen sak, men om mitt ex hade varit mottaglig för hjälp hade det kanske sett annorlunda ut för mig. Då hade jag kanske gett rådet till andra att stanna och kämpa. Alla måste göra sina egna val och bedömningar. Det är många sorgliga historier här, och många hemska livsöden. Ibland läser man om någon som lyckats med sin behandling, men oftast verkar det vara oerhört svårt att bryta beteendet. Det tror jag att många uppfattar som dränerande och utsiktslöst. Det är inte ett liv som de flesta väljer att leva, eftersom det är så psykiskt betungande. Orkar man och vill, försöka hjälpa missbrukaren och vårda relationen är det ju fantastiskt. Men jag tror att man måste se nyktert (pun intended) på möjligheterna att "älska någon frisk".

@Liljekonvaljen80 Hej, hur går det för dig och hur mår du och sonen?
Du har inte skrivit på ett tag och kanske har du landat inget nya och allt flyter på.
Tänker på dig och hoppas ni har det bra! 🌹

Jag tror inte det finns ett enkelt svar gällande hur man kan stötta. Vi är alla så olika och ser på alkoholens klor så olika. Vissa kallar det att man är permanent sjuk andra vill hellre se en det som en tillfällig kidnappning av hjärnan. Vissa uppskattar att det hela får stort fokus andra normaliserar det hela får och ogillar massa uppmärksamhet.

Personligen tycker jag vi komplicerar det hela lite mycket många gånger. Borde sänka garden och våga ställa öppna frågor. Bjuda in till öppna samtal. Våga fråga och skapa förutsättningar för att prata utan att skapa etiketter eller skamfylld känsla. Bara finnas och få personen att känna sig bekväm. Fokus framåt.

Vi vet ju redan att alkohol förställer alla människor. Det är en drog. Därför tror jag mer på att prata bortom vad som händer när hjärnan blir påverkad och istället hjälpa folk få vara dem de är. Bli respekterade som alla andra och ha förståelse för att detta är en svår process där man är dömd utan att många gånger vara hörd. Inte likställa det som gjorts under drogpåverkan med ideoti utan istället öppna upp för ärliga, trygga konversationer utan dömande. All visa att det är ok att vara sig själv. Att ge folk en ärlig chans. Inse att den beroende har en resa att göra i att lära känna sig själv och egna känslor. De har ju tidigare bedövas och nu måste de istället hanteras.

Att inse att egen ilska handlar om egna känslor som måste hanteras. Inte lägga över dem på den som försöker ta sig ur sitt beroende. Lära sig sätta egna gränser. Inse att man har en egen resa att göra för att skapa egen inre harmoni och inte anse att den ilskan får den beroende bara ta. Båda sidor har del i att skapa harmoniska förhållanden där båda har rätt att vara sig själva utan att skuld och skambelägga. Sjukt svårt men en förutsättning för att skapa ett fint liv. Om båda sidor skriver under på att det är en resa så kommer omställningen kunna leda till mycket positivt. Man hittar sig själv och utvecklas.

Finns ett behandlingshem i piteå som heter Alfa.

@Kameleont
Åh, kära du. Du är långt från ensam och vi är många här som hejar på dig. Det kommer att bli bra, på ett eller annat sätt <3

@Kameleont
Yes, i got your back 🤗.
Det måste hjälpa oerhört mkt att du springer, det önskade jag att jag kunde komma igång med.
Var rädd om dig, och ta din plats. Du har också behov!

Hej, starkt av dig att berätta <3 Jag har en ganska liknande situation, mamma är alkoholist och bor ensam och har inga vänner, bara sina vuxna barn. Hennes syster dog ensam hemma pga alkohol för några år sedan och även om mamma är lite lugnare än sin syster så är jag livrädd att det ska hända henne. Jag har tyvärr ingen lösning åt dig (eller mig) men om det är till något stöd så är du iallafall inte ensam om det. Kram

Skriver av mig

Vilken berodalbana med känslor och tankar det var igår, förstår det kommer vara så ett tag. Allt från ilska hur han kunnat hålla på, lurat tillbaka mig alla gånger under året och sedan gjort samma sak efter det att fortsätta som innan. Sedan ledsen för all besvikelse, till att känna saknad osv. Jag tycker nog minst om att känna saknad, så det är svårt att acceptera den dock så sägs det att låt känn alla känslor.....

Kanske saknaden gör mig svag!? Att den fått mig gå tillbaka? Inte konstigt i såfall om jag tycker minst om den tänker jag 🥺🙄🤔

Intressant läsning. Tack.

Det som kommer upp hos mig är den där gränsen när man är mogen för ” lämna hen”. Jag är nu i skrivande stund rätt säker på att det skiftet sakta tar mer fart o form. Jag känner starkt att jag inte vill ha detta liv för min dotter eller mig. Den starkt ovärdiga känslan, känslan av tid som rinner iväg och vi aldrig får tillbaka. Tydliga bevis gång på gång när pengar för alkohol finns men inte pengar att bidra till dotterns blöjor. Aggression i vardagsrummet som skrämmer dottern, jag som tappar behärskningen åter igen - örfilar alkoholisten - får skuld o skam för att jag tappar kontrollen - blir boven istället.

Man känner starkt…..varför? Varför tolererar jag? Hur många gånger ska jag hoppas se någon som är beredd att göra allt hårda jobb det krävs för att bli nykter - istället se någon som ger upp för miljontegången med försämrat psykiskt mående hos mig som resultat?

@Sommarsol_2023
Så väl du beskriver hur det känns att hamna i skymundan o känna sig osynlig. Så är det verkligen.
Ibland vill jag skrika JAG DÅ?!
Vem bryr sig om mig i detta?!
Allt kretsar kring den beroende o hur han mår. Och barnen!
Samtalen han för är ofta rätt ensidiga o upprepande. Trist.
Vi bör nog öva oss på att ta mer plats!

Det låter både tufft o bra att ni haft fler samtal. Och nu även om separation... Att det delvis känns skönt för dig är nog en indikation på att det kan vara rätt väg att gå.
Känns det så?
Men så klart att det är skrämmande. En process att gå igenom, både psykiskt o praktiskt. Får se hur det utvecklar sig för er.

Snurrar mycket i mitt huvud om ena barnet nu o det är en ny oro. Hemskt. En stor rädsla. Känns lite bättre ikväll ändå. (Se ovan i tråden)

Du behöver inte alls känna en press att svara snabbt eller så. Det blir när det blir... om det känns bra.
(Jag är inte särskilt 'på' på sociala medier över huvudtaget)

Skickar dig en styrkekram
🧡

@Snödroppen
Tack för ditt stöd! 🧡
Det känns på ett vis lite bättre ikväll. Har pratat med barnet i fråga. Hen var ganska arg över att jag la mig i ett o annat men i efterhand känner o tror jag samtalet var bra. Lite lugnad också i farhågorna faktiskt från en del svar jag fick. Tror också Hen förstår (när det landat) att det kommer från kärlek o omsorg om hens välmående.
Inget är dock säkert o jag släpper inte garden, men iaf inte värre just nu.
Är så svårt.
Känner ibland att jag är för snäll o godtrogen. Har vuxit upp med ärlighet o vill alltid (i första hand) tro gott om folk. Lita på.
Tänk om det fanns ett facit på hur man skulle göra o en mall för en bra förälder! Men jag gör det jag tror är bäst o hoppas det räcker en bit...

Jag tänker att DU är stark o stöttande för många här på forumet. Det är skönt att veta att du finns! Du ger mig känslan av 'you got my back' 😊🙏

Är extremt trött nu. Sovit alldeles för lite o dåligt ett tag. Ont i magen, ont i huvudet o ont här o där i kroppen när jag sprang i morse (Ändå var benen pigga på löpning).
Det känns som det helt enkelt är fullt i skallen. Finns inte plats för något mer att grubbla på eller ens för tankarna att byta plats!
Kommer kliva upp imorgon o plikttroget åka till jobbet. En ny dag rullar igång.
Känner mig inte stark, jag bara fortsätter så, för jag vet inte hur jag slutar eller hur jag kan göra annorlunda.

Såg ditt tips till någon om 'Viktigt på riktigt'. Ska kolla mer men verkar nyttigt o bra o med en Region bakom känns det seriöst. 👍

Tack igen o ta hand om dig 🧡

@lillekonvalj jag började läsa och skriva på forumet i början av året. Då förstod jag inte att han var beroende och att jag var medberoende. Det var en riktigt ögonöppnare att hitta forumet och ganska snabbt så tog jag beslut om separationen. Så mycket som pågått under lång tid som jag lagt på mig själv att jag varit på dåligt humör, varit för krävande osv. Han har skylt mycket på mig men jag insåg då att hans beteende var kopplat till beroendet, han kom inte hem efter jobbet och svarade inte när jag ringde osv. Väldigt opålitlig och trött, orkade inte göra något på helger satt bara i soffan och tittar på telefonen.
När vi separerade så började han dricka mer vilket är oroväckande men också ett enkelt sätt för honom att hantera att han tycker separationen är jobbig. Själv så slutade jag dricka helt, börjat träna, gått ner mycket i vikt och mår och känner mig mycket bättre. Så när beslutet var taget och de praktiska sakerna kring separationen började lösas så började jag må mycket bättre. Så fort han är i närheten känner jag mig stressad och när jag är själv med barnen så mår jag bättre. Såklart känns tankar om framtiden lite läskigt, kommer jag vara singel för evigt och bli ensam osv men vet att jag hellre är själv än ensam i en relation för det är verkligen det jobbigaste jag gått igenom.
Hur mår du nu? Har han hört av sig?

@minresamotlugnet
Så mycket tid och energi
🥺

@Kameleont Tack för dina fina ord. Det värmer även att höra att du vill att jag skriver.
Kanske för att man i allt detta ofta blir osynlig, det är så stort fokus på barnen (om ännu mer nu för dig förstår jag) och på mannens alkohol, att man själv hamnar i skymundan.

Här hemma har vi i dagarna haft ett ordentligt samtal. Där han tycker att jag är anklagande så fort han dricker (visst är jag det!) och att han inte behöver det för att kunna arbeta med sig själv. Vi har även pratat om att separera. Och det känns skrämande men skönt på något vis.

Jag loggar inte in så ofta här så ibland tar det lite tid innan jag svarar.

Hej @AnnaBritta och välkommen till Alkoholhjälpen! Din pappas drickande har skapat oro under lång tid och nu har det lett till en tydlig konsekvens för honom som förhoppningsvis kan påverka hur din pappa ser på sitt drickande. Förstår att det väcker en lättnad hos dig, och samtidigt många frågor. En del tips och tankar om hur du kan stödja kan du hitta i vårt självhjälpsprogram för anhöriga (https://alkoholhjalpen.se/anhorigstodet). Och skriv gärna mer här hur det går för dig och hur du tänker. Jag tror att det finns många här som kan känna igen sig i din situation!

@Wind

Exakt…, det är oerhört sorgligt när man inser hur mans tänkt av för att orka.

Sen tittar jag på min dotter o tänker -” vad skulle jag sagt till henne ifall hon var ihop med någon som hennes pappa?”….. ta hand om dig själv… du förtjänar kärlek o lugn ❤️

@Snödroppen
Kram ❤️

@Wind
Känner med dig.
Vill bara säga att du är inte ensam, vi är så många här tex på sidan som gått igenom samma helvete.
Tillåt dig alla känslor och var snäll mot dig själv först.
Du är en fantastisk och värdefull människa. Kram

@Kameleont
Jag känner med dig och tänker hur orkar du vara så stark i allt? Du är helt otrolig.
Hoppas ditt barn kan komma ur det, du verkar vara en fantastisk mamma.
Styrkekram kära du, tänker på dig och hoppas du fortsätter skriva här om du tycker det hjälper. 🙏🩷