Senaste kommentarerna i forumet

@minresamotlugnet
Ja det är nu jag känner hur illa jag mått och mår, hur skadad man är
Så mycket man behöver ta igen

Läser o följer. Känner så igen. Att släppa o sitta i smärta o vakuum ett tag för att - kunna ge möjlighet för något annat att växa.

Igår flyttade vi isär en andra gång. Nu är det gjort. Nu får jag sitta ensam i soffan o gråta o tycka synd om mig själv.

Nä jag får kämpa för att hitta ett nytt förhållningssätt till alltihopa. Jag har mig själv o min dotter. Jag har mycket bra. Komma ihåg det.

Jag är så trött
Jag känner starka behov av att prata,gråta,vila och vad jag förstår är det helt normalt tillstånd!
Jag har ju gett mig in i en tuff relation som inte kommit någonstans.

Mycket som pågår.
Vet knappt om jag orkar sätta ord på det...
Allt har fått en annan dimension o om jag var orolig tidigare för min man går det inte jämföra med hur oron känns för mitt barn just nu.
Ett av barnen, ny ung vuxen, misstänker vi använder någon form av drog.
Skola funkar ok o bor hemma, så vi har lite koll. Allt är diffust o oklart men något är det som inte stämmer sas. Nekar själv till att det finns ett sådant problem.
Vad vet vi egentligen, om allt de tampas med i livet? I skolan, på nätet o i det stora hela i det sociala.
Kanske inte behöver vara det värsta eller ens något (min magkänsla säger dock att något är det) men det är just nu en fruktansvärd ovisshet o det känns som jag ska gå sönder inifrån.
Undrar hur jag ska orka?
Finns ingen vila när oron är konstant.

Mannen o jag pratar en del om detta men jag delar inte allt, då jag inte längre litar på hans omdöme - främst i berusat tillstånd.
Barnet står närmare mig (delvis pga pappans egocentriska beteende med alkoholen senaste tiden). Jag vårdar o värdesätter den fina kontakten mycket! Ser det som lättare att hjälpa, nu o på sikt, med en god relation också så klart.
En klumpig o burdus vuxen som kanske trampar över en känslig gräns hjälper ju inte.
Skapar samtidigt en konflikt i mig där jag känner mig oärlig mot min man, där vi egentligen borde stå helt enade o tillsammans i det här svåra.

Hur kunde det bli såhär?
Vad har jag hamnat i för parallell värd? Jag är i ständig beredskap, beredd på det värsta. Brukar inte vara så orolig av mig, men nu målar jag upp det ena scenariot värre än det andra i framtiden.
Totalt utpumpad!

Och samtidigt vardagen som rullar på med jobb (överhopad o kaos där med), skola, mat, läxor, träning, väckarklockor som ringer o snoozas för länge...
Sen börjar det om.

Skönt att skriva av mig ändå, fast det är lite otäckt o gör det mer verkligt. Jag vill inte tro det är sant. Hoppas min magkänsla har fel denna gång.
Älskade älskade barn, vill bara du ska må bra i dig själv! ❤️

Tips på behandlingshem tas tacksamt emot. Har ett par* som jag känner till lite grann men det borde väl finnas flera...?
*Nämndemansgården och The House Rehab.

@lillekonvalj
Du frågade mig vad som fick mig att stanna, bra fråga...
Hoppet om kärleken, den framtidsbild han hela tiden matade mig om hur kära vi var och hur fantastisk vår framtid kunde bli, en framtid som aldrig kom.
Han ljög, terroriserarade mig, utnyttjade mig och var så manipulativ att han målade upp sig som ett offer och spelade på det mycket.
Tills en dag så såg jag allt så tydligt och tappade alla känslor. Lämnade allt och blev traumatiserad.
Kanske min inlärda trasiga bild av vad kärlek var. Man behöver hjälp och man behöver nå sin botten tror jag.

@lillekonvalj - Usch, vilken oerhört tuff situation du beskriver. Det svider i hjärtat när man läser din text.. Du är värd så mycket bättre! Det är ett tufft beslut att lämna, och något du bara kan besluta om själv. Men sätt alltid dig först. Tänk på dig själv och skriva av dig, ofta och mycket. Vi är många som lyssnar och stöttar dig.

@silw - Vilken insats du gör! Det du gör är fantastiskt, men glöm inte bort dig själv. När man läser mellan raderna använder du 90% av din energi på honom... Du måste ta ansvar för din hälsa, precis som han måste ta ansvar för sin. Det kan låta hårt, men jag lever själv med en alkoholberoende och försöker göra just detta; Ta ansvar för min hälsa. Vi har bara ett liv och jag vill leva fullt ut, får mer kunskaper, erfarenheter, njuta, vara glad och energirik. Jag har precis gått med i angörig programmet och kan rekommendera dig göra detsamma (om du inte redan gjort det). Håller med @Nor.Li med tanken att du har gjort mer än tillräckligt för honom. Tänk på vad du vill ha ut av livet? Vad vill du? Som sagt, du är fantastisk, men glöm inte bort dig själv.

@Nell
Tack så mycket.
🌺🤗

@Snödroppen
🥺❤️
Jag tror jag tycker det känns jobbigt och tufft. Men det känns som jag inte har nåt val, jag måste för mitt liv kommer bara bli sämre om jag har kontakt med honom. För kontakt leder till att umgås och umgås leder mig tillbaka till dåligt mående och sen är det igång igen.

Jag har ätit nu och det var gott 🙏🥰
Kram

Hej @Tröttiz och alla andra här i tråden! Jag vill bara hoppa in och inflika att naturligtvis är ni välkomna här! Ni är med alla era erfarenheter ett stort stöd för andra, oavsett om det handlar om en pågående eller en tidigare anhörigsituation. Och om forumet och Alkoholhjälpen fortsatt kan vara ett stöd för er är det win-win. Fortsätt gärna skriva!

@Wind
Finaste du som kämpar på, alla kämpar vi med något 🩷
Kanske är det så att du inte riktigt vill erkänna sanningen för dig själv, kanske är det du själv som får börja vara ärlig mot dig själv.
Fråga dig själv: om jag vill må bra är jag verkligen redo att släppa det som får mig att må dåligt. Är jag villig att göra de förändringarna som behövs för att jag ska må bra?
Kram, hoppas du finner stunder av att du kan uppskatta något, njuta av något eller äta nåt gott. Nått som värmer i själen.
🌸

@lillekonvalj
Ja, man är hård nog mot sig själv.
Det lång tid innan jag förstod att jag skulle göra tvärtom. Vara jätte jättesnäl mot mig själv, övar fortfarande.
Stanna upp tillåt dig att njuta av ngt, var mest förstående mot dig själv först..osv
Det är medicinen för mig att tänka/känna så då blir det så tydligt att jag inte accepterar nån annan behandla mig illa som jag gjort innan.
Det var inte jag som stannade i samma relation i 30 år. Men ett mönster av destruktiva relationer får jag nog erkänna att jag levt I, inte längre 😊🌸
Det är jag tacksam över. Även om man inte gör något åt det så håller kroppen räkningen, till slut säger den stopp.
Så om jag får ge dig ett råd så var snäll mot dig först, dela dina tankar med människor som förstår dig inte dömer dig och ta din plats. Kram

Det går segt just nu.

Hade en sväng tillbaka till han och nu är han blockerad. Vill inte va med han, men den sjuka delen i mig vill det när jag är berusad... det är då jag kontaktat han.

Jag behöver hålla mig ifrån alkohol och hålla han blockerad för annars kontaktar jag honom om jag ska ta nån aw eller så.

Han är värre än någonsin nu.
Han ville ju ändra hela sitt liv o sluta dricka men han fortsätter ändå och tom lögn igen om alkohol rätt I telefon till mig. Och han känner inte nån ånger nu ens. Han säger att han tycker det är konstigt hur jag kan bli arg på han när han dricker o ljuger.

Så han är riktigt nere i sitt beroende nu.
Men som sagt nu är han blockad, och jag vill inte ens se han. Jag tycker inte ens synd om han längre

@lillekonvalj
Hej du. Jag vill bara skicka en varm tanke till dig. Du vet ju vad du måste göra - tyvärr. Du kan inte rädda honom, men du kan rädda dig själv. Du går igenom något otroligt svårt, men du är inte ensam. Livet kommer att bli bättre för dig, det lovar jag. Jag vill varmt rekommendera boken 'Släpp kontrollen - vinn friheten!' av Carina Bång. Jag tror att alla bibliotek har den inne - och den har helt revolutionerat hur jag ser på missbruk, anhöriga och nästan livet i allmänhet. Den kan hjälpa dig, det är jag säker på.
Vi här på forumet tänker på dig. Håll oss uppdaterade, okej?

@Snödroppen
Tack för att du svara med så fina ord och uppmuntran också! Fastän jag vet att det här forumet är för sånna som oss så var jag lite rädd för att bli dömd, för det är så jag känner när man ventilerar om en bråkdel till vänner eller familj, de som aldrig varit i en liknande situation förstår nog inte att det är svårare än vad det är ibland. Men jag har kommit en bra bit på vägen och mycket genom att ha läst lite i forumet. Tror jag såg ett inlägg eller kommentar i något inlägg du hade skrivit, är det du som stannade nästan 30 år? Isåfall ska du ha rejäl klapp på axeln som orkade så länge! 🌸 har du reflekterat över vad det var som fick dig att stanna så länge? (Ledsen om jag missuppfattat ifall det var någon annan som kommentera/skrev det, och du behöver inte svara, jag är bara genuint nyfiken för att jag försöker förstå mig på mig själv och mina ageranden just nu ☺️)

@Samsung50
Just nu kör han silence treatmeant mot mig, igen, och jag vet inte vart han är. Och idag vakna jag med en sån härlig känsla av någon slags insikt. Jag får aldrig må dåligt, och framförallt inte om han mår dåligt. Då är jag egoistisk och vill vara i centrum som han uttrycker det och jag har försökt förklara att man kan vara två i en relation som mår dåligt och behövs för varandra, att det inte är någon tävling. Och nu slog det mig att inga andra utav mina relationer funkar så som jag och han. Om jag är sorgsen vill jag fortfarande lyssna om mina vänner/familjemedlemmar mår skit och samma gäller om det är tvärtom. Man ger och tar oftast i relationer, men jag bara ger i min situation. Kan inte förklara känslan men det blev som en aha-känsla att jag kom på det här och det känns så skönt 😂 vi är inte sambos på papper men han har nyckel hit och alla sina kläder. Så nångång måste vi ju tyvärr ses. Men jag väntar ut honom nu och har börjat njuta av dagarna han inte är här eller hör av sig istället för att vara hemma och må dåligt. Det säger också en del. Är det första gången du och din man separerar? Hur går det för dig, verkar han fått någon insikt eller är det bara löst prat? Och hur mår du? 🌷

@Självomhändertagande

Tänk om, det vore alldeles underbart att få sitta med dig och andra på forumet och hänga med dig och äta dina nybakade bullar.
Forumet är fantastisk, man läser andras inlägg och hittar en bit som talar till en, ger en en pusselbit, vidgar vyn.
Traumabearbetning är ett tufft, gråter som jag gjorde som barn ibland. Skönt att få kontakt med känslorna igen.
Fast nu när jag är vuxen så ser jag det på ett annat sätt.
Idag ska jag träna med arbetsterapeuten, det ser jag framemot. Ge kroppen tillbaka för allt den behövt utstå.
Har alltid tyckt att det låter så löjligt men jag kände efter ditt inlägg att " du fångade dagen" så vackert.
Tack för att du delar, du finns och att du inspirerar.
Allt gott 🙏

@Snödroppen
Tack. Jag tänker ofta på att jag skulle vilja träffa dig i verkliga livet. Sitta lutad mot ett träd och dricka en kopp te, äta något hembakat och bara vara i det som är nu.
Och se på träden, skogen. Lyssna när en kotte från en tall eller gran faller. Upptäcka alla kryp som inte syns och hörs.
Att möta en människa i nuet utan att prata om allt som varit. Att veta att vi delar erfarenhet av medberoende, genom allt vi skrivit här.
Då skriver jag det här. Eftersom jag sitter vid träden ibland på detta sätt. Flera gånger tänker jag på att det vore fint att träffa dig och andra från forumet på det sättet.
I den bästa av världar, så fick jag hänga med just er ibland.
Tack för att du skriver här.
Jag höll på att "logga ut" helt för en tid sedan.
Din tråd höll mig kvar.
Jag har läkt ännu mer.
Visste inte att jag hade mer att landa i.
Men det är verkligen en process.
Att ta sig ur skiten är en sak.
Att landa i det nya livet är en annan.
Och sedan.
Acceptansen.
Sorgen.
Förlorad tid.
Eller!
"En kostsam kunskap" så min psykiater till mig nyligen.
Så klokt.
Hon sa även till mig.
När du har slappnat av.
Så har du tillgång till alla dina resurser.
Och det var så fint att höra de orden.
Jag känner mig som när jag var 21 och hade ett riktigt bra jobb.
Jag har energi igen.
För att jag har kunnat sluta med mina behovspiller.
Som stängde av.
Men jag behövde dem.
Under den omställningen.
Som det var för mig.
Att gå från arbetssökande.
Till arbetstagare.
Som jag älskar att arbeta.
Det spelar ingen roll.
Vad man gör.
Bara man trivs.
Med människorna.
Och uppgifterna.
Och hittar balans.
Mellan arbete och fritid.
Tänker jag.
Idag.
Tack för att du finns här.
Önskar dig en fin dag!
Kram

@Nor.Li
Ditt inlägg berörde mig mycket.
Det låter som er pappa har ett grepp runt hela familjen och så ska ni inte behöva ha det.
Det där tuffa valet man ibland behöver göra men som innebär att man behöver säga adjö är inte lätta. Någonstans går gränsen för vad som är ok och det din pappa gör är brottsligt. Din mamma ska inte behöva vara rädd i sitt egna hem.
Sök upp en kvinnojour med henne för stöttning?
Var rädd om dig.

@lillekonvalj
Jag känner med dig. Jag har varit där själv i större delen av mitt liv.
Jättesvårt när det är manipulativt, han vägrar ta sitt ansvar och går över dina gränser. Det är han som gör inte du, lägg inte skuld på dig kära du. Du har gjort vad du kan.
Du har så rätt ibland kan det vara en ögonöppnare när man lämnat, det kan gå båda vägar.
Jag hoppas du fortsätter skriva, vi är många här och vi stöttar varandra.
Var rädd om dig.

Tycker att du beskriver situationen väldigt tydigt och bra. Och det är självklart att det tar enormt på dina krafter att anpassa dig för att vara det han behöver. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att dina känslor är lika viktiga, vem är du i samtalen? Hur känner du dig? Det låter som att du är väldigt inkännande och omtänksam, risken är bara att just dina goda egenskaper också har baksidan att du tappar bort dig själv och spenderar för mycket tid i hans "utkikstorn" istället för att vara kvar i dig själv.
Kanske har han verkligen ingen annan som kan lyssna och bära honom igenom kriserna lika bra som du, eller så är det ett sätt för honom att hålla dig kvar och lägga extra press och ansvar på dig. Det låter väldigt tung att vara med och bära konsekvenserna, samtidigt som du själv fått utstå hans aggressivitet etc.
Kanske behöver han verkligen träffa sin egen absoluta botten för att söka hjälp? Vad skulle hända om inte du fanns och hjälpte honom upp? Kan du säga att du finns där när han gör ett aktivt val och påbörjar arbetet (med hjälp av professionella) för att komma ur sitt missbruk? Vill avsluta med att du redan verkar ha gjort mer än tillräckligt och ta hand om dig och lyssna inåt på vad DU behöver och orkar.

@lillekonvalj för min del när jag gjorde slut så sa jag det bara. Han försökte inte ens att få mig tillbaka utan han förstod att jag fått nog. Bor ni ihop? Annars om ni inte bor ihop och han bara försöker manipulera dig så är det kanske lättare att ta det på telefon och avsluta samtalet om det spårar ut och sen blocka om han ringer och messar massor. Ta det en tid på dygnet när han är nykter. Att prata med någon som är onykter är bara bortkastad tid och då är det lätt för personen att lova bor och bättring. Jag skulle inte lita på det någon säger som onykter.
Även om han påverkar dig mycket verkar du fortfarande veta vad som är rätt och fel och att hur du blir behandlad inte är ok. Det finns så många bra och snälla killar därute som är villiga att få och ge tillbaka kärlek. Synd om dem som hamnat i missbruk men vi kan tyvärr inte hjälpa dem och om de själva inte är beredda på att ta hjälp eller att göra det stora jobb som behövs för att bli nykter verkar det närmast vara en björntjänst att finnas kvar och underlätta missbruket att fortsätta.
Att jag och min man separerar verkar ha fått honom att fundera på sitt drickande och kanske kan det vara en ögonöppnare att bli lämnad.

@Samsung50 jag blir också rätt ledsen över hur jag kan tillåta mig själv att bli behandlad på det här sättet. I början av vårt förhållande så tyckte han inte alls att han hade problem när detta kom på tal, men senaste halvåret har han efter att ha försvunnit oftare och oftare ändå erkänt att han har problem och att han inte vill leva såhär, men han gör inget aktivt åt det. Och jag har gått på det varje gång naiv och hoppfull som man är.. men när han är inne i sina perioder så förnekar han att han skulle ha problem, trots att han kan ha suttit 2 veckor tidigare och velat ha förlåtelse och lovat massor. Så jag vet inte längre vad han menar eller om han bara säger det som jag vill höra. Det har också gjort mig mindfuckad. Jag kom på mig själv idag men att jag satt och bad om ursäkt över mina känslor under helgen trots att jag inte ens hann yttrat mig under vårt korta samtal, allt för att inte förvärra hans syn på mig. Känner mig så säker med att jag vill börja om utan honom och få tillbaks mitt driv och livsgnista, men som jag skrev i kommentaren ovan så blev det inte lättare att göra slag i saken efter det vi fick veta om hans vän. Jag är för feg av någon anledning. Vad säger man ens när man vill göra slut med en person som inte är i sina sinnesfulla bruk? Tack för att ni svarade. Känns så skönt att läsa/prata med andra som vet hur det verkligen är.