Senaste kommentarerna i forumet

Jag kommer liksom OnkelF från andra sidan. Jag har smygdruckit och ljugit. Lögnerna kommer till viss del av att det är så oerhört pinsamt och skamfyllt att dricka i smyg. Jag menar inte att ursäkta beteendet, men att ge en förklaring. Jag kunde erkänna i efterhand, men inte där och då. Särskilt inte när jag var påverkad.
Jag tycker att det låter fint att du gör ett försök till. Om det går bra eller ej tror jag till viss del beror på om hon verkligen tar ansvar och vill sluta. Sen är det inte så enkelt i praktiken, men om hon inte vill erkänna är det ett större problem.
Sen blir jag rätt sur på läkaren ni berättade för. Det finns vissa regioner som tar alkoholtest vid sjukskrivning för utmattning och depression. Det borde nog alla göra. Det är troligt att hon medicinerar sitt mående och kanske troligt att hon mår ännu sämre av alkoholen. Kanske också troligt att hon dricker mer än du tror. Hon har allt att vinna på att sluta dricka. Egentligen borde du tipsa henne om beroendesidorna här. Då behöver hon inte känna sig så ensam och misslyckad. Här får man också tips som kan underlätta att ändra sina vanor (ovanor). Och läs på lite själv på beroendesidorna, så blir även det lite mer nyanserat. Det är så lätt att använda uttryck som ”inte acceptabelt”, men har du varit där i ”icke acceptabelt”, så skäms man så och just det uttrycket gagnar ingen.
Så länge det finns ett erkännande och ett ansvar och inga elakheter så finns det hopp tror jag. Du verkar för övrigt vara en fin man och pappa och jag förstår att det här är oerhört jobbigt för er alla. Jag hoppas det går bra för er! Det är positivt att hon vill försöka.

@cluedo
Ärligt så vet jag inte! Jag känner att det är nåt men har inte något"bevis" så han nekar. Men jag mår väl inte så bra i det. Är så less och känner mig trött på allt. Orkar liksom inte riktigt vara glad, åt nånting, just nu. Känns oroligt och det tär.

@Rikard930
Stort lycka till 👍
Men tänk på att prioritera din o framförallt barnens trygghet!
Låter inte som att de ska vara ensamma hemma med henne.

@Tröttiz förstod precis va du menar, dock har jag mig själv på halsen med (skrattar gott)
Ja jag har hans familj efter mig och tror väl att det på något vis inte går in hos dom hur illa det är.... men jag har nu försökt sagt till på skarpen om hur detta påverkar mig . Men känns som sagt ofta som jag inte kan ta mig bort

@Kärringen
Hej.
Läste mitt senaste inlägg och den första meningen kom ut galet i text ... som att du också "fått dig själv på halsen". 🙈
Menar att förutom att se till dig själv och ditt mående jagar hans familj dig, att du även fått den biten att hantera ...

🌸

@Kärringen
Hej.
Ledsamt att höra att du även förutom dig själv fått hans anhöriga "på halsen".
Förstår jag dig rätt, att hans anhöriga inte får tag på honom och kontaktar dig för att du ska reda upp saker som han rört och ställt till?
Så, det hjälper inte att förklara för dem att de sakerna tillhör hans ansvar att fixa? Att således det inte är din sak att ordna. Ni är ju olika individer.

Styrka till Dig.

En undran...
Jag har minimal kontakt med exet men hans familj jagar mig med div grejer som han gjort, bör, ska göra ok till deras försvar så är det så att den enda han ens svarar i telefonen för är ju mig. Men detta resulterar ju i att det känns som jag snart måste gömma mig om jag ska komma ifrån detta.

Jag tackar så mycket för alla kommentarer jag fått på min tråd!
Jag har beslutat för att göra ett sista krafttag med att tillsammans med henne kontakta rådgivningscentrum i vår kommun, det är till för personer med alkoholproblem.
Vi ska även prova familjerådgivningen. Hon är med på detta så vi gör ett försök.

Tack alla för att ni fått mig att känna mig mindre ensam i denna situation………

@högkänslig Fy, vad tråkigt! Men tyvärr inte ovanligt. Den här sjukdomen sitter i hjärnan, det går inte att älska någon frisk. Vill han inte- eller kan inte- sluta dricka så är det tyvärr så att han kommer fortsätta göra allt för att dölja det från alla som vill komma emellan honom och spriten. Det gör ont när personen man älskar älskar spriten mer, men så är det ju. Man måste dra gränser för sig själv. Efter vad jag varit med om kan jag aldrig lita på någon som dricker igen. Man får sluta ha illusioner om relationen. Man känner om någon är fel, och man ska lita på den känslan. Massor av kramar till dig!

@Rikard930 Det är jättejobbigt att hantera en anhörigs missbruk men det är ännu värre att inse att man inte kan göra så mycket åt det utom att ta hjälp. Kontakta socialtjänsten, hennes sjukdom gör att hon kanske inte är lämplig att hantera barnen själv innan hon mår bättre. Kanske är hon öppen för att prata med någon om hur hon mår - är hon redan i vårdsystemet kanske hon är mottaglig för det. Samtalsterapi kan också vara ett bra tillfälle att göra vissa tydliga budskap t.ex. att stöld accepteras inte, hon får inte dricka när hon är ensam med barnen, hon behöver fundera på orsaken till drickandet. Du behöver också vara tydlig mot dig själv. Vill hon inte, eller kan inte, sluta dricka måste du dra gränser för dig och för barnen. Det är du som är den friska vuxna i familjen.

@Rikard930
Den där maktlösheten ja, som du skriver att du försökt hjälpa henne på alla sätt och vis.
I grund och botten är det ju de själva som ska söka hjälp, vi är ju deras partner. Som has skriver tycker också jag du har gjort allt du kan, som vi anhöriga ofta gör.
Då tänker jag att du har försökt hjälpa henne, att det nu låter som att du får sätta mer fokus på era barn och dig själv. Att sluta dricka och söka hjälp måste komma inifrån en annan, och är en annans arbete.

Ni har varit ett par länge, och där vid sidan av beroendet finns ju den där personen du en gång blev intresserad av och kär i, med alla kvaliteer - din största kärlek, men att du reagerar på det hon gör och vad det får för konsekvenser. 22 år är ju många år, så förstår mycket väl att du känner som du gör.

Jag förstår att det är svårt @Rikard930! 22 år är en lång tid. Det låter för mig som att du gjort allt du kan. Tilliten tar rejält med stryk när man lever nära en person med beroendeproblematik.

Fint att du har stöd från vänner och familj!

@has kag har berättat för våra bästa vänner (de som var här den där kvällen i Oktober) och för vår närmaste familj. Ingen tycker att hennes beteende är acceptabelt och att kag har fattat rätt beslut som lämnar.

Jag tycker bara det är så svårt då vi varit tillsammans i snart 22år, hon är ju min största kärlek som just nu är trasig……..vem är jag som lämnar henne? Jag vill ju hjälpa henne men det känns som att jag försökt med det på alla sätt och vis nu utan att lyckats. Jag vet inte vad jag ska göra mer……

Min fru är redanninne i vård svängen gällande sin depression och utbrändhet, jag har varit med på möten med hennes läkare och lyft problematiken med alkoholen men det togs väldigt vagt på det från läkarens håll. Det för att han tyckte att mängden alkohol som konsumeras samt att det inte var så ”ofta” inte vara i farozonen.
Min fru sa att hon drack 2-3 glas vin per kväll med ca 3-veckors mellanrum.
Så var det kanske i början men jag tror det är oftare. Tror inte mängden är så mycket mer men det har gått över till saker som hon absolut inte gillar att dricka som öl och starksprit.
Jag sa att det är inte mängden jag är orolig över utan tillvägagångssättet.
Hon har har ju även ”snott” alkohol från både min far och hennes egen.
Det hela har bara eskalerat under de 6månaderna som hon varit sjukskriven.

Jag har sagt att jag vill separera för jag klarar inte mer att hon ljuger och dricker i smyg. Men när jag pratar om det och att det är den stora anledningen så stänger hon av sin hörsel för att sedan sätta på den och komma med att jag väljer att separera för en massa anledningar som inte är sanna.
Jag känner mig trygg i mitt beslut då jag sa det till mig själv nu sista gången (torsdags) att hon får en chans till att svara ärlogt när jag frågar henne om hon har gömt något mer hemma och om hon smyger med det ( jag hade då redan hittat det som hon gömt) men hon valde ju såklart att inte vara ärlig.

Gällande orosanmälan och socialen så finns det med i tankarna och jag har sagt att jag kommer göra en orosanmälan om hon är full med barnen någon mer gång.

@has
Ja, det får vara på avstånd. Ska verkligen se det här som en möjlighet att jobba med mig själv.
Skönt att du också har det lugnt ikväll ❤️ Förstår att det är mycket kring försäljning av hus…Hoppas att du får tid till återhämtning mitt i allt.
Ta hand om dig!

Hej.
Hur går kvällen? 🌺

Vilken vecka du haft! Fullt förståeligt om känslorna går upp och ner. Det låter som att du verkligen kunnat stanna kvar i hur det blir för dig och stått fast vid vad du behöver, även om det var jobbigt.

Och det låter fint med lägenheten och den egna trygga platsen❤️

Jag tror precis som du att ibland behöver man älska människor på avstånd. Du har tagit ansvar för dig och det är egentligen allt vi kan göra, oavsett vad som ligger bakom att en relation inte fungerar.

Tack, här lunkar det på. Har varit lite mycket runt försäljningen av huset, men det är en lugn lördagskväll här i min lägenhet med 😊

@has det har varit en turbulent vecka.

När vi sågs så gick vi först igenom det praktiska. Han hade helt plötsligt en annan inställning till hur vi skulle berätta för barnen. Från att för två veckor sedan försäkrat mig om att jag självklart skulle få vara med och berätta för dem, hade han nu en annan inställning och ville berätta själv. Jag kunde bara igen uttrycka min önskan om att berätta tillsammans och han skulle tänka på saken. Sen kom vi överens om att jag kunde komma och hämta saker i helgen när de inte var hemma. Efter det började diskussionen om mitt beslut… Skuldbeläggande och väldigt anklagande. ”Jag skulle aldrig ha lämnat dig” och ”det är som att allt var på låtsas när du bara drar”. Mycket ansvar på mig och mitt ”flyktbeteende” som tydligen har orsakat all rädsla hos honom. Vi står väldigt olika i vår syn på relationer där han tycker att man stannar oavsett vad som händer man älskar någon. Och jag ser det som att vi kan älska varandra men ändå inte ha kapaciteten att ha en hälsosam relation. Han menar att han skulle ha stannat med mig oavsett hur dåligt han mådde av relationen, och det känns väldigt destruktivt. Vi pratade inte ens om alkoholen den här gången. Han nämnde inget om att han varit nykter (som han sa att han skulle bli). Jag fick åter igen berätta hur jag känt när han ifrågasatt mig som person och dömt mig för någon han är rädd att jag ska vara istället för att se mig för den jag är. Tror ändå inte att han förstod. Han vill att vi ska jobba på det tillsammans, jag sa att jag inte kan jobba med hans rädslor, det måste han göra själv. Och jag står inte ut med att vara i relationen under tiden, man kan inte förvänta dig förändring så snabbt. Hans kommentar på det var att han inte kan jobba med mina rädslor heller. Vilket absolut stämmer, men som vanligt inget ansvar för sina handlingar.

Vi skiljdes från det samtalet på ett bra sätt. Det var jobbigt för att jag fick se den finaste delen av honom och vi stod länge och kramades. Samtidigt som jag kände mig stark och var tydlig med att jag står fast vid beslutet, trots att han skuldbelägger mig för det och inte vill acceptera det riktigt.

Han berättade för barnen själv igår, har ingen aning om vad han sa vilket känns jobbigt. Idag skulle jag fått hämta mina grejer hos honom men han använder det som någon slags kontroll som han behöver få bestämma om. Till slut orkade jag inte och sa att vi får höras imorgon istället. Det är obehagligt hur han vänder sitt eget beteende mot mig när vi diskuterar och jag ser det så mycket tydligare nu med lite distans till allt. Tanken är att vi ska ses och fika med barnen imorgon. Har egentligen ingen lust alls efter hur han har betett sig idag, samtidigt kommer jag att göra det för barnens skull om det fortfarande är aktuellt imorgon..

Även om känslorna går upp och ned så är jag just nu bara tacksam att jag sitter här i min trygga lilla fina lägenhet och känner mig ännu mer bekräftad i att jag tagit rätt beslut. Att jag bara kan lägga på luren och bli av med dramat. Jag tror alkoholen var det konkreta problemet som jag kunde hålla fast vid för att lämna, men jag ser så mycket annat nu i efterhand.

Hur går det för dig @has? Hoppas du har en lugn lördagkväll ❤️

@Rikard930
Förlåt om jag blandar mig i! Jag kommer från "den mörka sidan", jag kämpar för att bli nykter.

Om du skriver här kommer du inte att sakna inlägg som förespråkar separation / skilsmässa.

Jag vet naturligtvis inte er relation ser ut, men om du, din hustru och era gemensamma barn vill ha ett fungerande liv tillsammans kanske du skall kontakta socialtjänsten i den kommun ni lever i?
Jag vet inte om det fungerar att göra en orosanmälan makar emellan, men om ni tar hjälp av socialtjänsten och vården kan ni få svart på vitt om huruvida din hustru dricker.

Vården kan lätt se om det finns ett missbruk genom ett test av CDT, som ger svar om långvarigt alkoholintag, och PeTH som visar den senaste tidens alkoholintag.

Eftersom din hustru arbetar som lärarinna (OBS! Genus) riskerar hennes eventuella missbruksproblem att drabba hennes elever, så det är av största vikt att ni reder ut detta.

Jag hoppas innerligt att ni skall kunna lösa era problem!

Gå med Gud!

Det låter som du redan är långt fram i din process och sedan tidigare tänkt på separation, hoppas verkligen din fru får insikt i sin problematik och söker hjälp!

Jag vill tro och hoppas att en separation är vad hon behöver för att komma på banan igen.
Vi har gått tillsammans för länge i det här för att hitta en lösning då hon inte är mottaglig.
Jag har alltid haft min fokus på barnens bästa och de vill ju såklart inte att vi separerar men situationen nu är inte bra för dom.
Jag hoppas att en separation är det bästa för alla

Hur har det gått för dig @emje?

Jag tänker att det du framförallt behöver göra är att se till att barnen är trygga och säkra, jag förstår att allt måste känns ännu svårare när det är gemensamma och små barn inblandade! Instämmer med det som @Tröttiz skriver: du är högst troligt ensam förälder som kan se till barnens behov just nu.

Har du pratat med någon nära vän eller familjemedlem om problemen? Tänker att det kan underlätta att ha någon som finns där för dig och vet hur läget är. Och fortsätt skriva här, läs andras trådar - vi är tyvärr många med liknande upplevelser.

Det kanske är det enda att göra, att gå isär och ta avstånd…….

Hej och välkommen hit!
Det låter fruktansvärt. Och att dina barn upptäcker att deras mamma är konstig.
Här finns bra stöd. Fortsätt skriv!
Ta all hjälp som finns att få.
Och ta hand om dig och barnen!