skrev Snödroppen i Någon som fått en förändring i missbruket?
skrev Snödroppen i Någon som fått en förändring i missbruket?
@nybliven.sambo
Hej,
Jag är nog en av de som snabbt sagt, till fler här att lämna.
Jag håller med dig att det gör man om inget ändras och när man själv vill det.
Tack för att du uppmärksammar detta, jag ska ta det till mig och inte glömma hur det var när jag fortfarande ville.
Ta hand om dig 🙏❤️
skrev brödsmulan i Hjälp vad händer?
skrev brödsmulan i Hjälp vad händer?
@bella70 Nej han inser inte .. jo eller det tror jag han gör ,men tillåter inte sig själv se det.. han säger han är olycklig och blir han mer olycklig så är det kört. Hans ångest är i taket och han verkar tro att det inte är kopplat till alkoholen utan mig. Han är kylig.. så kylig men någonstans tror jag han försöker stöta bort mig.. han vill inte ha stöd, hjälp eller närhet av mig då det hörs ge honom mer ångest och han fräser att jag daltar honom. Oavsett hans ångestproblematik, trolig depression ( han känner inget för något) och hans drickande är han fast besluten att klara av det själv. Han har oerhörda höga krav på sig själv, är egenföretagare och den som utåt sett har ett väldigt gott anseende.
Ja vi har flera hemmaboende barn och när han dricker sitter han ofta för sig själv med glatt humör och pratar i mobilen osv.
skrev Rosette i Hjälp vad händer?
skrev Rosette i Hjälp vad händer?
Hej @brödsmulan och varmt välkommen hit!
Du berättar om en tuff situation med din man, både vad gäller hans alkoholvanor och hans psykiska mående som du sett stora förändringar i på sista tiden och de skrämmer dig. Utifrån det du beskriver låter det inte som du överdriver något, det låter också som att du har försökt nå fram till honom samtidigt som han just nu inte vill ta emot någon hjälp.
Vad bra att du vänder dig utåt för stöd och berättar om du ni har det som ett sätt att kanske sortera lite i den här situationen. Vad mer tror du att du skulle behöva just nu för att ta hand om dig och barnen i detta?
Jag skickar ett meddelande direkt till dig från oss på alkoholhjälpen så kan du, om du vill, kommunicera med oss även där.
Varma hälsningar,
Rosette, Alkoholhjälpen
skrev Wind i Dränerad
skrev Wind i Dränerad
Jag har sagt att vi ska inte höras alls nu på 1 månad.
Det innebär noll kontakt. Inga sms,samtal,mötas upp osv. Helt utan kontakt.
Det är för jag måste vila och få mig tillbaka. Han är jätte ledsen och pratar om att han bör förändras osv.
Jag sa att vi ser vart vi står efter 1 månad.
Jag är nästan säker på att han är kvar i samma problem.
Jag sa att ser allt likadant ut för han då, då finns det inte nån plats för att ses alls
skrev nybliven.sambo i Någon som fått en förändring i missbruket?
skrev nybliven.sambo i Någon som fått en förändring i missbruket?
Ja någonstans förstår jag ju att det är så. Men samtidigt har jag inte skrivit jättemycket i dom här forumen men ändå fått råden om att lämna relationen, dom kom snabbt. Jag önskar såklart också att min sambo kommer till insikt och jag ska erkänna att jag inte är redo att lämna relationen ännu, känns inte som om vi tagit itu med problemet på riktigt.
Jag är mer rädd för framtiden, för någonstans kan jag hantera hur det är just nu. Men min rädsla är att det ska eskalera, vilket det ju ofta gör om dom inte kommer till insikt innan.
Ska absolut gå och läsa den tråden. Vill så gärna höra historier från anhöriga som kommit till en lösning med sin anhörige.
skrev User37399 i Hjälp vad händer?
skrev User37399 i Hjälp vad händer?
Men du .. hur klarar du detta? Du säger vi- bevittnar barn detta?
Är han intresserad av att söka hjälp eller vad tror du?
skrev Tröttiz i Vägen framåt
skrev Tröttiz i Vägen framåt
Hej.
Mitt senaste inlägg är den 17 augusti ...
Jag kämpar på. Konstaterar att jag kommit god bit framåt, har mindre oro i magen. 🙏 Men, än är jag slagen, så himmelens trött och matt ... 😵💫
Samtidigt tacksam med så långt jag kommit. Det inre kaoset med massa känslor har börjat släppa. Det finns en väg ut ... 😌 🙏
Kämpar på med jobb. Trivs bra. Det nya boendet får vänta.
Ni kan inte - vi kan inte åstadkomma någon att vårda sig själva om de inte själva vill. Och - den dag någon önskar hjälp är vi inte vårdare, den vården finns någon annanstans för denna person. En tanke jag har.
Sköt om er.
Ta vara på er.
🌺😵💫
skrev Kristoffer i Det är inte bara alkoholen som är jobbigt men personen som inte får dricka
skrev Kristoffer i Det är inte bara alkoholen som är jobbigt men personen som inte får dricka
Hej ullstina! Smärtsamt att läsa om det du utsätts för, men så fint att läsa att du fått en kontakt som blir hjälpsam för dig i att ta dig vidare. Modigt och rådigt av dig att ta det steget. Fortsätt gärna att skriva här och berätta hur det går och hur det känns, om du vill.
skrev brödsmulan i Vän som super
skrev brödsmulan i Vän som super
Jo och vad jag gör... Just nu bara "faktaknarkar jag" och försöker reda i mina tankar,minnen.. och laddar ,försöker stärka mig själv efter hans beteende sista tiden som lämnat mig i fullkomliga spillror
skrev brödsmulan i Vän som super
skrev brödsmulan i Vän som super
@SomDu Kag Jag är fortfarande i förnekelse själv.. se min tråd nedan.. samtidigt har jag känslan så djupt rotad i mitt bröst. Jag är rädd, panikslagen, skör ,stark ja allt på samma gång..
skrev SomDu i Vän som super
skrev SomDu i Vän som super
@brödsmulan Precis, så himla störigt. Det måste ju vara ännu värre för dig som är så nära honom.
Jag pratade precis med min bror om min frustration, men han sa som alla andra säger - hon måste komma till insikt själv.
Det enda man kan göra är väl att informera att man finns där, när skeppet håller på att förlisa..
Vet dock inte om jag hade pallat att vara i en sån sits som du. Vad gör du för att orka med?
Skickar massa styrka till dig!
skrev brödsmulan i Vän som super
skrev brödsmulan i Vän som super
Vinkar från min hörna.. jag går i samma tankar. Hur fasen beter man sig.. läser att man inte skall vara tex dömande men min partner tar allt som kritik just nu eller så blir han ledsen..förstår.. och glömmer lika fullt. Önskar jag kunde bunta ihop honom .. in i bilen och att han blev tvingad till hjälp. Så Hög är min desperata känsla. För han kan ju själv säger han...
skrev SomDu i Vän som super
skrev SomDu i Vän som super
Hej, mitt första inlägg här.
Ja, som rubriken lyder så dricker min vän alldeles för mycket.
Jag skulle med mitt inlägg vilja ha handgripliga tips om vad jag som anhörig kan göra.
Det mesta jag hittar på nätet är mest luddigt. Jag är i ett stadie då jag är så förbannad på systemet som har gjort att min vän inte fick hjälp i tid.
Hur fungerar det med behandlingshem? Min vän är anställd men sjukskriven..
Hur fungerar det med tvångsvård? Hur långt ska det ha gått då?
Vännen är väldigt svårt att få tag på, vilket är väldigt jobbigt. Jag var till henne en kväll och gick in genom en dörr hon glömt låsa, jag sa till henne att hon kan komma och bo hos oss ett tag och hon blev så glad.
Men dagen efter blev hon ett spöke igen.
Jag vill göra något som gör skillnad, jag har pratat med hennes mamma och bror, hennes mamma håller på att gå under och var väldigt glad över att jag tog kontakt. Men sen då?
skrev brödsmulan i Hjälp vad händer?
skrev brödsmulan i Hjälp vad händer?
Glömde säga att allt "fungerat". Han jobbar och sköter allt. Nu verkar han få allt oftare minnesluckor. Har tom hänt dagen efter då han borde blivit nykter. Nu när han är alltmer manisk med jobbet,hobbies osv ser vi han bara några minuter per dag förutom de kvällar han sitter hemma och dricker, för sig själv med musik och skrattandes vid sin mobil?
skrev brödsmulan i Hjälp vad händer?
skrev brödsmulan i Hjälp vad händer?
Min man / far till barnen äntrade vad jag trodde var en 40årskris. Lite över 2v efter semesterns slut blev han som helt förbytt. Iskall.. började med att han inte vet vad han känner för mig/oss , sen drog han en massa gammalt groll (alltså saker så gammalt som +20år sen) det kryper sen fram att han känner inget för något. Inte jobb,hobbies,mig.. tom barnen. Behöver tänka men verkar göra allt annat än det. Han har som varit maniskt igång i snart 5v. Från tidig morgon till sen kväll. Var rädd att han var på väg in i väggen.
Han känns som en helt annan person.
Han dricker varje vecka och har mer el. Mindre gjort det I 4år förutom en vit månad detta år. Han dricker i snitt 2ggr/ v. Sista kvartalet har han dock nästan alltid varit vid gott mod än om han druckit mycket. Sommaren kunde inte varit bättre och allt tydde på att kärlekenblomstrade å så kom detta.
Han dricker 3-4starköl mitt i veckan. Till helgen 6-14 enheter alla av starkare slag. På 5 v. har 6 tillfällen varit rejäla fyllor. Han självmedicinerar mot ångest och stressen. Jag i min enfald har alltså nu först öppnat mina ögon än om jag innerst inne visste.. Kan han blivit beroende? Är de " vanligt" att de slår om så hastigt? Han mår psykiskt dåligt men vägrar all hjälp, kan själv! Är så rädd att ha fel och " anklaga" honom för något felaktigt...
skrev Självomhändertagande i Det finns hopp
skrev Självomhändertagande i Det finns hopp
@Snödroppen
Hej på dig. Har inte varit här på en stund. Tack för att du skriver. Jag blir påmind om vilken resa jag själv gjort. Det tar tid att landa. Nu är det 5,5 år sedan mitt ex flyttade. Jag har ett helt annat liv idag, det jag alltid velat ha, men förstås utmaningar har jag hela tiden. Jag prövar inte gå igång på min ADHD och funderar på att testa medicin. Jag har fått tillbaka min energi och kunde sluta med sömnpiller nyligen. Det är som natt och dag. På samma sätt som att leva med en alkoholist och hela tiden släcka bränder, rädda liv, torka upp det som kommer ut, osv.
Och nu, yogamattan framme hela tiden. Där gör jag yin yoga övningar. Mediyoga och avslappning.
Men jag har landat i att jag behöver gå till en grupp och göra det med andra, det kan vara lättare så. Vad jag vill säga till dig just nu, är att jag tror att det kan vara hjälpsamt för dig med en Mediyoga och bara göra enkla övningar. Känna kroppen. Och landa i kroppen.
På vissa ställen erbjuds Mediyoga inom vården. Kanske värt att kolla upp!
Ta hand om dig på alla sätt.
Kram🌸
skrev Kameleont i Hopplöst
skrev Kameleont i Hopplöst
@Sommarsol_2023
Så fint att höra! 🧡
Jag blir rörd o varm i hjärtat av din vilja att skriva några ord här nu. Det är ju inte alltid man har ork eller ens vet vad man vill säga (Man behöver ju inte säga nåt om man inte vill heller).
Så stort tack för dina ord!
Att veta att någon mer trampar på o kämpar på samma vis gör stegen mindre tunga. Det känns mindre ensamt i det jobbiga.
Vi kan ge varandra styrka!
Det är det fina med detta forum.
Som du skriver trillar allt tillbaka i samma lunk om o om igen.
Tröttsamt.
Mannen höll upp med drickandet några dagar, pga en förkylning, o det blev åter sorgligt tydligt hur länge sen det var som uppehållet varat mer än en dag.
Och att börja med öl innan han var helt frisk, även om i mindre mängd, gör mig så arg. Särskilt när han sen är helt oförstående till varför han inte blir helt frisk nån gång. Och tycker synd om sig själv dessutom.
Total självförnekelse!
Hade velat be honom ta chansen till 'vit period' men fick inte ur mig det. Vi är ju inte så öppna med vad som egentligen sker med honom o alkoholen.
Hade det spelat någon roll om jag sagt nåt denna gång? Troligen inte.
Allt faller tillbaka...
Känns tungt ikväll. Hade velat gråta men kan inte. Känner mig tom...
Skriv gärna mer om du orkar o vill, om det känns bra för dig förstås.
Annars fortsätt läs o sug åt dig allt du vill! 😘
Ta hand om dig du med!
skrev ullstina i Vad ska jag göra?
skrev ullstina i Vad ska jag göra?
@Blomma.71 jag med… var på mitt första möte om att ansöka om stöd idag. Jag är sa de psykiskt misshandlad och måste lämna, med 3 barn. Jag har väl fattat det men inte velat tro på det då han normaliserat allt genom att vara hur bra som helst mellan varven… sjukt jobbigt. Idag sa han att han vill vi går skilda vägar, så fruktansvärt sorgligt. Han menar på att det är pga mig han håller på att bli psykiskt sjuk.
Ja ville bara skriva det. Varför kunde vi inte bara vara normala :( jag är förkrossad.
skrev ullstina i Vad ska jag göra?
skrev ullstina i Vad ska jag göra?
@Blomma.71 jag med… var på mitt första möte om att ansöka om stöd idag. Jag är sa de psykiskt misshandlad och måste lämna, med 3 barn. Jag har väl fattat det men inte velat tro på det då han normaliserat allt genom att vara hur bra som helst mellan varven… sjukt jobbigt. Idag sa han att han vill vi går skilda vägar, så fruktansvärt sorgligt. Han menar på att det är pga mig han håller på att bli psykiskt sjuk.
Ja ville bara skriva det. Varför kunde vi inte bara vara normala :( jag är förkrossad.
skrev Whitesnake i Vad ska jag göra?
skrev Whitesnake i Vad ska jag göra?
En semester kom och gick. Fina dagar och jobbiga dagar. Så många diskussioner, men inga förändringar. Jag har varit tydlig med att jag har svårt att se en framtud om han inte förändrar sitt beteende kring alkohol. Han uttrycker att han vill kunna dricka måttligt, något som jag ser som svårt eller till och med omöjligt. Jag pratar och pratar om hur och vad jag känner. Enda responsen är att han svarar att så ska du ju inte behöva känna...
Nu känner jag att jag börjar bli hård, nästan elak ibland. Jag blir någon jag inte vill vara. Ändå håller jag kvar, men det är som om han glider ur mina händer. Kärleken förändras och jag kan plötsligt vilja gå hem till mig. Nu gör jag det, innan gjorde jag det inte.
Han säger att han älskar mig, att vi ska bo tillsammans och leva ihop resten av livet. Det får mig att gå sönder.
skrev Rosette i Återfall
skrev Rosette i Återfall
Hej @Alma-non,
Du har startat en tråd här och berättar om en situation flera här inne kommer kunna känna igen sig i, satt ord på det på flera sätt som berör och beskriver hur du har det. Du kan verkligen föra dig fint med orden!
Du har tagit dig ur en relation och hamnade sedan i en liknande relation som du nu befinner dig i, du känner dig villrådig och ett sätt att ta hand om dig nu är att skriva här.
Vad tror du mer att du skulle behöva för att ta hand om dig just nu?
Fint att du är här och startat en tråd, hoppas du kommer hitta mycket här inne som blir hjälpsamt!
Jag skulle också vilja skicka några rader till dig @Änglatroende.
Du har också varit i en tung situation länge med en man som dricker på ett problematiskt sätt och detta går ut över er relation, ditt mående och dina barn. Innan detta har du haft en relation med en man med psykisk ohälsa, och du har växt upp med en far som mådde mycket psykiskt dåligt. Detta har tärt på din energi och ditt mående.
Du kan till och med få tankar om att ta livet av dig när allt stundvis känns meningslöst. Så här ska du inte behöva må. Det finns hjälp att få och du kommer kunna må bättre. Du skriver också att du vet att det inte alltid känns såhär, livet kan också kännas underbart. Fint att läsa det. Du vet också att dina barn behöver dig. Ni behöver varandra!
När livet känns underbart, vad är det du gör då? Vad skulle du behöva mer av just nu för att komma mer åt det hållet där du kan få må mindre dåligt och ta hand om dig i allt det här?
Om du vill kan du starta en egen tråd och skriva mer så blir det lättare för oss att följa dig där, som du vill såklart!
Varma hälsningar,
Rosette, Alkoholhjälpen
skrev Sommarsol_2023 i Hopplöst
skrev Sommarsol_2023 i Hopplöst
Jag har inte skrivit tidigare i detta forum men @Kameleont jag käner igen mig i vart enda ord du skriver så nu gick det inte att låta bli att skriva längre.
Kanske borde jag göra ett eget inlägg men det kommer kanke inom sin tid.
Jag känner igen precis allt i dina inlägg från min relation med min man, våra barn, jobb och veckor som bara flyter på. Så som du har även jag tagit de första samtalen men vardagen trillar tillbaks och allt återgår så som det var innan samtalen.
Jag kan inte ge dig några visdomsord. Däremot suger jag åt mig massor från tråden här.
Du verkar vara en väldigt klok och stark person och jag hoppas att du tar hand om dig!
skrev Kristoffer i Anhörig
skrev Kristoffer i Anhörig
Vilken tuff sits, vad klokt att du skriver. Du har försökt nå fram till din syster utifrån din oro för hennes alkoholvanor, men upplever inte att det blir någon förändring. Du är orolig för dina syskonbarn som du upplever mår dåligt och är rädda för din syster. Du ser inte heller att det är någon i barnens närhet som agerar för att skydda dem. Klokt att du själv inte bara tittar på utan att du söker stöd för att hitta ett nästa steg!
Utifrån det du skriver får jag några funderingar. Har du funderat på att vända dig till Socialtjänsten? När det gäller barn som behöver hjälp är det viktigt att de som har ansvar för att hjälpa får kännedom om situationen. Ett första steg för vissa är att ringa och börja samtalet med att du vill vara anonym, och sedan beskriva situationen och rådfråga.
Det framgår inte om du redan pratat med din syster och lyft din oro för hennes barn, men är det annars ett alternativ? Ibland kan det vara hjälpsamt att vara transparent med sin nivå av oro, och att en inte vet hur en ska gå vidare. T ex: "Det känns som ett drastiskt steg att ta att kontakta socialtjänsten, men jag är så orolig nu och upplever att inget händer så det känns som att jag inte har något annat val snart. Jag tror att jag kommer behöva göra det om det inte sker någon förändring, så barnen kan få hjälp och stöd. Förstår att det här är svårt för dig att höra, men vad tänker du om det?"
Du behöver såklart formulera dig på ett sätt som stämmer med vad du tänker och hur du upplever situationen. Kanske känns det inte alls rätt eller som att det skulle kunna leda till något positivt att ha ett sådant samtal med henne (eller så har du redan haft det), och då är det klokt att du lyssnar på din känsla kring det.
Som sagt, det är en tuff sits att vara i och det är inte konstigt att du tvekar på hur det blir bäst att gå vidare. Samtidigt är det bara du som kan besluta kring hur du göra. Oavsett hur du gör det så är du så viktig när du ser och reagerar när barn i din närhet far illa. Det kan vara en skyddsfaktor för barnen, att det finns någon i systemet som reagerar och agerar. Nu blev det långt här med en massa olika tankar, vad tänker du när du läser det här? Hittar du något som kan bli hjälpsamt för dig?
skrev Saber i Nu lämnar jag
skrev Saber i Nu lämnar jag
Ja det är en massa känslor i mig just nu, det går upp och ner. Jag vet att jag inte har någon skuld egentligen, mitt huvud säger det, men i hjärtat skär det.
Jag har som tur ett starkt socialt nätverk även om en del bor 30 mil härifrån, men visst kan jag sakna någon nära som kan vara här fysiskt.
Är fortfarande osäker på att åka in, han behövde vila sa läkaren och hoppas på att han är piggare till eftermiddagen. Jag både vill åka in samtidigt som jag drar mig lite för det. Vet inte riktigt vad jag mår bäst av.
@brödsmulan Jag tror det var i Jonas Gardells sommarprat han pratade om en mani som vart 5:e år gick in i depression.
Som egenföretagare är det nog inte helt ovanligt att man dricker för att komma till ro. Jobbar man stenhårt blir man ju lite frånvänd livet. Att hitta den balansen och läsa egna signaler är något som låter toppen på pappret men komma dit i verkligheten kräver kanske att man får någon sorts gränsdragning. Lyssna på Klarnas VD ex. Det var först när frun satte ner foten han började se allvaret. Idag dricker han inte