skrev Tulpanflinga i Är jag medberoende?

@zoo1234 Åh fy. Jag känner med dig. Har absolut inget ytterligare att komma med, de andra här verkar ha svarat klokt. Du vet nog innerst inne att det inte är en rimlig situation. Mitt enda råd är att lyssna på din magkänsla - magen är alltid ärlig och har alltid rätt. Hjärtat och hjärnan kan en inte lita på i sådana här lägen. Ta hand om dig <3


skrev Tulpanflinga i Ilska och svagförrakt

Hej.

I detta nu känns det som om att jag kommer att implodera av ilska, förakt, frustration och av en känsla av orättvishet. Så jag testar att skriva av mig här.

Min mans bror är alkoholist. Sedan jag kom in i familjen har det gått stadigt utför. Egentligen har jag aldrig fått träffa hans "riktiga" bror, bara en sjuk sådan. Personen i fråga har aldrig kunnat ta hand om sig själv. Mitt liv med min man har påverkats av detta från dag ett, då han är kraftigt medberoende. Eftersom jag kom in i familjen i det skede som jag kom in i, så har jag aldrig upplevt något positivt från hans bror. Men fått allt det negativa kastat på mig. Deras familj agerar som en tight pakt, där de skyddar sin familjemedlem från allt. De städar upp efter honom, de ljuger för honom, de behandlar honom som om han vore ett barn. Vilket är lite lämpligt eftersom han beter sig som ett barn.

Och till mitt problem; jag är så förbannat jävla arg. Under lång tid har min ilska växt, min frustration och mitt förakt. Jag är arg på min mans bror - jag hade kunnat slå honom. Sedan jag träffade honom har han ljugit, förstört och inte tagit minsta lilla ansvar. Han vill inte ha hjälp, han vill inte någonting - och han kommer undan. Han är så jävla svag och jag kan inte låta bli att se ner på honom. Det är så orättvist av mig, men jag har själv kämpat med psykisk ohälsa och jag tycker inte att han ska få komma undan med att förstöra så mycket för alla i hans närhet. Relationer spricker, folk går under med honom - allt för att han inte tar ansvar över sitt mående. Alla lider, och jag kokar inombords. Han är så feg och svag. Och jag skäms över att jag tänker så.

Ingen gör någonting, och jag varken får eller kan göra något. Jag hade velat ringa hans jobb, anmäla honom till socialen, låta honom sjunka till botten helt på egen hand. Vad fan som helst som stoppar denna långsamma väg neråt, det sega förfallet som tar med sig alla i fallet.

Är det bara jag eller känner någon annan såhär? Något liknande? Jag skäms över detta, men jag kan inte stoppa det. Hur ska jag kunna hantera denna ilska? Jag går på AA-möten, jag försöker backa ifrån hans bror och allt som kommer med det - men varje gång jag ser min mans sårade ansikte vill jag bara nita fanskapet.

Finns det någon där som känner som jag?


skrev lillalillalillasyster i Hur mycket tål en alkolist innan kroppen säger ifrån

Hej igen allihopa, nu har han helt plötsligt börja kräkas ibland, å äter mindre, å kan i te dricka alkohol i dessa stora mängder , vad händer, jag är ju glad att alkoholen minskar men det känns inte rätt på nått sätt , att sluta tvärt att äta å dricka alkohol...
Jag mår bra , det är hans val, jag har gjort allt för att han ska ha det bra trots hans drickande, så det är lugnt...han har inte velat fara på fler avgiftning å hem...det är hans liv å val av liv..jag tar inte på mig något som jag inte står för, så han har ett rent hem, mat i kyl å frys ,ren å har rena kläder,får medecin varje dag . Är till tandläkaren å läkaren vid behov ,jag har koll på allt sånt å det fungerar bara bra .


skrev User37399 i Är jag medberoende?

Dricker direkt efter samtalet? Lita på det du ser, handlingarna.


skrev Samsung50 i Är jag medberoende?

Bra att ni pratat men såsom ovan kommentarer, va lite vaksam. Varför ska han börja i september, varför inte nu direkt, då kan han ju dricka extra mycket under augusti innan han ska sluta. Blir kanske att han får över till att smygdricker istället för att dricka mer öppet. Svårt för en en person med alkoholproblem att erkänna det, vad jag förstått så måste personen själv nå sin botten och vilja förändra sitt liv.


skrev Snödroppen i Är jag medberoende?

@zoo1234
Det låter som det gått lite för långt.
Jag säger som Åsa, att lita på din magkänsla.
Det låter mer som han ska bevisa för dig att du har fel gällande hans alkoholproblem än att han inser vilka problem han har.
Ta hand om dig och som sagt lita på din magkänsla.


skrev Åsa M i Är jag medberoende?

Känner tyvärr igen det där. Hos mitt ex stod det alltid kassar med tomglas och burkar i hallen. Lättlurad som jag var gick jag ofta på att det var "samma kassar som sist".
Jag vill inte måla fan på väggen, men lita på din magkänsla. En alkoholist är mästare på att manipulera och få en att tro att man uppfattar fel. Att din mamma reagerar är enbart sunt, och att han blir upprörd över det är en tydlig varningsflagga.


skrev zoo1234 i Är jag medberoende?

@Åsa M det är sant, själv säger han att han aldrig känner dig berusad. Han dricker ju bara lite (enligt honom) men råkar bli varje kväll.
Som tur är har han inte körkort, tror inte han skulle sätta sig i en bil när han druckit.
Han menar på att han orkar ju ta hand om barnen vissa morgnar även om han däckar sen när jag kommer upp och tar över för dagen. Svårt att veta vad som beror på sömnbrist och vad som är alkoholens orsak….


skrev zoo1234 i Är jag medberoende?

Tack för era kommentarer❤️
Vi har pratat och han har erkänt att det blivit lite mycket på senaste och lovat att ta 6månader vit period from september för att bevisa att han inte är alkoholist.
Han själv tycker inte att han har problem, och att det är min mamma som reagera alldeles för starkt på alla tomma flaskor (han tycker att hon påverkar mig och vad jag ska tycka).
Samtidigt är vi hemma hos hans föräldrar nu och han har redan druckit rätt många öl och drinkar, men vågar inte säga något får då blir det ”tjafs”.
Jag kommer ge honom halvåret och se om han klarar det och inte kommer på en anledning att ändra sig.


skrev Amanda L i Min pappa dricker

@Radis Hur går det för dig? Har du fått några bra tips ang hjälp? Skriv gärna och berätta. Vi finns här. ❤️❤️❤️🙏🏻


skrev Snödroppen i Det finns hopp

@vår2022
Tack 🙏❤️. Ja, det har faktiskt varit ett hårt jobb som jag är tacksam över att vågade göra även om jag inte visste hur jag skulle landa ibland.
Det slutar inte här utan det kommer fortsätta och jag ser framemot den resan till skillnad från förr.
Ha det fint 🤗❤️⭐️


skrev vår2022 i Det finns hopp

@Snödroppen Vad härligt!😁 och vad kul att du blev så nöjd med bordet och ett klipp! Det är verkligen inget skryt. Det ligger hårt arbete bakom och du ska verkligen tillåta dig att få känna att du mår bra och är på rätt väg och få berätta det. Du delar med dig av din process, din glädje och som du säger visar att det går att vända på sitt liv. Det kan ge hopp. Jag var arbetslös under 5 månader i början av 2022 pga arbetsbrist. Första gången jag varit det och det var lite skrämmande, kände också skam. Det var verkligen en tid för att fundera över mitt liv och vart jag ville gå, hade då också varit nykter en tag innan. Jag behövde detta uppbrott, även om det var pressande att hitta nytt jobb. Det var en gåva att kunna ägna så pass mycket tid åt sig själv och att kunna jobba med sig själv. Jag fick till slut ett vik på ett jobb jag önskade i hård konkurrens och nu har jag blivit tillsvidareanställd. Jag tror att jag lyckades bättre med att få jobbet pga jag hade haft tiden att få ihop mig själv till en välmående och balanserad person😁.

Ha det gott!❤️


skrev Snödroppen i Det finns hopp

@Tröttiz
Tack 🙏❤️, det värmer.


skrev Tröttiz i Det finns hopp

@Snödroppen
Åh, så glad jag blir för din skull! 🤗❣️
Du verkar ha fått en tilltro till dig själv och livet. Och att ta hand om DIG.
Ha en bra dag.
Kram. 🌹


skrev Snödroppen i Det finns hopp

Vaknade upp idag med en känsla jag inte haft på länge.
Igår hjälpte en vän mig med att bära hem bordet som blev kanonfint. Vi pratade om framtiden och skrev upp våra respektive mål.
Att vakna igen motiverad av livet med mål och veta vart jag är på väg och vad jag ska göra och är 100 % dedikerad till känns fantastiskt.
Jag har gått runt och letat i hela mitt liv av att må bättre men inte vetat hur.
Jag är så tacksam.
Det vill jag inte alls berätta för att skryta utan att det faktiskt går att vända sitt liv om man är villig att förändra och ber om hjälp.
Nu ser jag verkligen sjukskrivningen som en gåva och en chans att ändra riktning och få kontakt med sig själv igen, det är ingen skam (som jag kände då).
Jag lyssnade inte på vad min kropp ville säga så den slutade bara fungera, rätt fantastiskt hur det funkar egentligen.
Önskar er en fin dag 🌸


skrev Adde i Vägrar vård

Att erkänna inför mig själv att jag är alkoholist är bland det svåraste jag gjort i livet.
Jag gick in i behandling frivilligt i syfte att "de skulle fixa mig" och det tog några dagar att inse att jag själv hade förmågan att "fixa mig" om jag hade önskan om ett nyktert liv. När polletten väl trillade ner så blev mitt liv så mycket enklare.

Vad jag vill säga är att finns det ingen seriös önskan till förändring så är det rätt kört. En enda gång har jag sett en tvångsomvändelse av en alkis och det var på behandlingshemmet. Det var en skrämmande upplevelse under översikt av 3 st terapeuter medan vi andra i gruppen fick se på. Dagen efter var den mannen en helt annan människa som verkligen hade släppt alla sina hämningar. Så skönt att se.

Jag tycker att du så fort som möjligt ska rädda dig själv från ditt medberoende och flytta därifrån helst innan det första slaget kommer. Han försvarar sin kära alkohol med näbbar och klor och måste nå sin personliga botten innan han kan ändra sig. Eller supa ihjäl sig.

Kramar till dig och ta hand om ditt egna liv !


skrev Åsa M i Vägrar vård

Om någon vägrar vård finns tvångsvård som alternativ, men det är mycket svårare att få till. Jag antar att hans journal, socialtjänstens bedömning, din beskrivning och läkares utlåtande skulle vara en bra början. Det låter fruktansvärt det du går igenom. Hur mår du i allt detta? Vad får dig att stanna kvar? Det låter oerhört otryggt att vara i den relationen, för att inte säga ohälsosamt. Tänk på DITT mående.


skrev Snödroppen i Det finns hopp

@vår2022
Hej 😀.
Ja, forumet är fantastiskt. Glad att jag kan få ge tips som andra kan vara hjälpta av.
Jag har fått såna fantastiska tips av bland annat dig här 🩷
Spännande hur du bygger vidare på det med mentalisering och relaterar till relationer. Det är så skönt när man sorterar, reflekterar och sätter riktig etikett på saker för då förstår man och släpper också.
Ha en fantastisk dag du med! ☀️
Bordet är av samma designer som gjort laminostolen och till ett pris som gör att det förmodligen är ett kap. 😀🙏👌🌸


skrev vår2022 i Det finns hopp

@Snödroppen Vilket bra tips om att dela upp energin i fysisk, mental och emotionell. Det kan ge bättre avgränsningar på vilken energi som går åt i vissa situationer och hur man kan hitta en balans dem emellan. Och att sätta ord på sina känslor ger avlastning på det emotionella. Så är det ju verkligen. Mentalisering tycker jag är spännande, att nyfiket rikta blicken mot sig själv och samtidigt vara uppmärksam på hur vi påverkar och påverkas av
andra, att försöka se sig själv utifrån och andra inifrån. Vilka tankar, känslor, avsikter, behov och önskemål kan tänkas påverka oss och människorna i vår omgivning? När vi medvetet mentaliserar stannar vi upp och reflekterar över det vi känner och gör. Vi kan fråga oss själva, vad är det som ligger bakom denna känsla eller detta beteende? Just detta har jag stannat vid många gånger, vad är det som triggar min känsla just nu? Var kommer det ifrån? Fasiken vad jag fått jobba med detta gällande en kollega som triggar mig.

Tack för att du delade med dig av tipset, det fick igång mig gällande mentalisering, nu kan jag sätta ord på vad som sker gällande min kollega. Ska fundera vidare på detta, kanske blir det en reflektion i min tråd om det😁. Det är forum är så bra, det är utvecklande och ger så mycket.

Ha en fin dag, hoppas du blir nöjd med bordet från blocket❤️


skrev Snödroppen i Det finns hopp

@Saber
För mig har det hjälpt jättemycket att sätta ord på allt precis som jag känner det. Jag har lagt allt på bordet, berättat om vad jag var utsatt för i barndomen och i den senaste relationen för en psykolog och för en som jobbar inom kvinnojouren. Det har gett mig avlastning av det emotionella och gett mig andra perspektiv.
Då får man också mer mental energi.
Jag tror det är personligt och att man ska lära känna sig själv genom detta för att få balans.
Kram 🌸🩷


skrev Snödroppen i Nu lämnar jag

@Saber
Det kan han bara tycka, i själva verket är det ju gan som är det men det är ju ingen att idé att diskutera. Tycker fortsätta vara egoistisk 😂, eller mer rätt fortsätta ta hand och ta ansvar för ditt liv så kan han fortsätta som han gör.
Kram och tack för att du finns 🩷


skrev Saber i Det finns hopp

@Snödroppen Detta var ett bra tips, ska prova göra detsamma.
Något bra tips på hur man får det i balans? Tycker mycket av min energi går till det emotionella och mentala vilket gör att jag känner att jag inte har ork för det fysiska.
Vore tacksam för tips
🌺


skrev Saber i Nu lämnar jag

@Snödroppen Det är så mycket som jag har tagit åt mig av, många ord och även handlingar. Jag blir bara mer och mer säker på att jag tagit rätt beslut och att mitt liv kommer bli bättre utan honom.
Nu är snart bank kvinnan tillbaka och jag kan sätta det praktiska i rullning.
Han säger att jag är egoistisk och bara tänker på mig, kanske dags att jag blir det på riktigt så kan han få äta upp sina ord? 🙄
Tycker jag kommit ett ytterligare steg på rätt väg.
Tack för att du/ni finns.
Kram 🩷


skrev Snödroppen i Det finns hopp

@Tröttiz
Ja, det har du rätt i, tid att tänka i de banorna.
Hon delade upp energin i fysisk, mental och emotionell.
Så man kan få en bra balans.
Tack och kram 🌸😊


skrev Tröttiz i Det finns hopp

@Snödroppen
Så bra övning för dig då. 🌺 😊
Tid att du börjar tänka i de banorna.
Kanske jag också skulle prova.
Kram,
ha en bra lördag du med. ❣️