Senaste kommentarerna i forumet

@Tröttiz
Ja,det tar tid. Även om man inte vill höra det ibland 🙉.
Det låter ändå skönt att du känner lugnet och vet att spännande saker som nytt jobb och bostad är på G 🩷.
Klokt att vara försiktig med sin energi och fundera vad man lägger den på.
Fick en bra lista av psykologen där jag under en veckas tid ska skriva ner vad jag gör och om det ger energi eller tar energi. För att bli mer medveten om sig själv. Det tycker jag är en bra övning för jag knappt tänkt i de banorna.
Kramar och hoppas du får en fin lördag 🌸
Själv ska jag åka och hämta ett bord som jag hittat på blocket 😀

Vad man dricker spelar ingen roll. Din man ska tala med läkare och jag förmodar din man väntar tills han gjort det innan han slutar. Läkaren kommer säkert att skriva ut medicin för att förhindra delirium och hallucinationer. Kanske kan även du prata med läkaren för att få lite råd. Ett alternativ är att din man ber att få bli inlagd på sjukhus under abstinensen. Skulle din man vara hemma och bli förvirrad och få hallucinationer får du ringa 1177 eller 112 för det är ett allvarligt tillstånd. Tror inte du behöver vara orolig för han har ju en läkarkontakt.

@Snödroppen
Klokt att röra på sig tänker jag och att vara på samtal. 🌺
Tack. Kände efter ... har ett lugn och känner mig liksom nöjd. Har nytt jobb, och ny bostad på G, och just idag känns det bra. 🤗 🙏 Samtidigt är jag infernaliskt trött samt är på min vakt vad jag säger ja till. Stort behov av egentid också. Men steg åt rätt håll, sådan jäkla tid det tar.

@Tröttiz
Hej 🤗
Det är bra idag. Jag har gått 8,6 km och varit på samtal. Utmattningen finns kvar och har redan gått och lagt mig för kvällen 😂. Väldigt skönt.
Hur är det med dig? Kram 🌸

@Snödroppen
Det har gått några dagar sedan du skrev senast.
Hur är det idag? 🌹

Tack för era svar!
Dom hjälper!
Jag har vart på aa möten själv 2 st hittills.
Fick kontakt med en kvinna som vart nykter i 10 mån. Jag har kunnat ringa henne under två veckors tid nu. Det har hjälpt mig så mkt att förstå!
Hon är så jäkla sjuk att jag inte kommer fram..
de sista som hände nu va att de blev en konflikt i något som jag alls inte förstod.
Det resulterade i att hon stod och skrek att jag vill inte va med dig jag älskar inte dig, jag är inte kär i dig.
Jag sa jag förstår de och det är okej men nu åker vi in t psyk. Du behlver avgiftning.
Vi åker nu.
Men hon ville såklart inte de, jag va schizofren och hora osv.
Slutade med att jag packade en väska och vi ska nu flytta isär
Det sista jag sa innan jag lämnade va jag tror de här är till det bästa. Jag hoppas att de kan bli nått bra utav det här och jag älskar dig!
Jag stod alltså och tog emot allt och fällde inte en enda tår där inne.
Då har de gått så jävla långt. Jag blir inte ens ledsen för de?!
Jag blir ledsen över drömmen om vårt liv som aldrig har hänt.
Jag blir ledsen för personen jag har framför mig är en jäkla aggresiv främling
Jag måste dra men det gör så ont att se de här.
Och de gör så ont att bli behandlad såhär.
Jag försöker ta mig framåt dag för dag💔

@Kameleont Ja, det kanske inte var så tydligt som jag trodde 😆 Jag reagerade nog väldigt starkt på att du grubblar på samma saker som jag gör och har gjort. Jag brottas så mycket med skuld över att jag inte "satt ner foten" eller vad man ska kalla det, för länge, länge sen. Jag kan inte låta bli att fundera över hur allt hade kunnat vara om jag bara.....Hade min man kommit till samma slutsats som nu och gjort ett seriöst försök att sluta dricka, hade vi varit en familj som håller ihop och inte splittrad som nu, med mycket besvikelse och sorg som murar mellan oss. Jag tyckte att jag kände hur du gjorde detsamma, att du lade alldeles för mycket ansvar på dig själv och hur du agerat/agerar. Er situation verkar vara så gott som identisk med den typ av missbruk vi levt med så länge. Ingen misär, ingen aggressivitet och inget våld. Min man var till 99 % hemmadrickare, oftast fredag till söndag. Han lullade omkring, stojade med barnen när de var små (de förstod inte då utan tyckte pappa var skojig), tjatade om och tyckte han var rolig. Något riktigt ansvar kunde han ju aldrig ta under sina onyktra dagar. Kommer ihåg en gång när vår yngsta skadade sig en lördag kväll, så vi behövde åka till akuten. Han var seg och trögtänkt och jag fick be en granne skjutsa oss. Så fortsatte det genom tonåren. Han höll på med sitt, spelade musik på hög volym i källaren och sov gott den drucknes sömn när jag låg vaken beredd att hämta hem ungdomar på vift. Jag var väldigt ensam, förstår jag nu. Han blev bara segare och tjatigare med åren, började dricka flera dagar och de sista tio åren gjorde det mig vansinnig att lyssna på dravlet. Jag blev sur och han blev faktiskt ganska spydig själv de sista åren vi bodde ihop.
Barnen upptäckte att något var fel någon gång på mellanstadiet och då hade också deras kompisar börjat kommentera när de sov över "är din pappa alltid full?" När de förstod så var det skojiga slut och alla minnen av lekstunderna blev värdelösa för inget var ju "på riktigt".
Jag tror att det värsta är när barnen förstår att de inte är det viktigaste i en förälders liv, utan alkoholen är viktigast. Det som gjort mest ont är de gånger barnen bett pappa att inte dricka, letat på gömda flaskor och hällt ut dem och hur pappa nästa torsdag köpt nya och fortsatt sitt missbruk. Jag vet inte om de mått bättre av att vi bott någon annanstans, säkert hade de grubblat och oroat sig ändå. Hur ska man veta?
Det här blev långt, men jag antar att jag ville få dig att förstå att det inte spelar så stor roll vad du gör. Jag ville nog få dig att inse det absurda i tanken att det DU gör styr din mans drickande. Vi råkar bara vara där, vi älskar och sörjer, förtvivlar och hoppas och inget av det påverkar situationen i sig.
Barnen har inget märkt, gott så. Du kommer att märka när de gör det och då får du agera utifrån det. Kanske på ett annat sätt än jag? Jag vet inte.
Men någonstans i detta behöver du börja fundera över din egen livskvalitet. Det är bara du som vet när gränsen är nådd för dig, ingen kan bestämma åt dig. Jag önskar att jag brutit upp tidigare, men egentligen vet jag ju inte hur det skulle ha påverkat oss allihop. Det vet ingen.
Jag finns här för dig och dömer inget av dina val. Kramar ❤

@heistheone
Det låter besvärligt. Min första tanke var att det låter mer som han blir psykotisk, har jobbat i många år inom psykiatrin och talar utifrån erfarenhet, jag är ingen psykiatriker.
Var försiktig för det låter som något psykotiskt i grunden som han sjölvmedicinerar med alkohol.
Det finns inget i det du skriver som tyder på att det finns möjligheter till förbättring men mirakel sker.
Hur mår du i det hela? Du skriver att du är avtrubbad? Det kanske inte är så konstigt med tanke på din situation.
Bra att du skriver av dig, och att du hittat hit! Välkommen in i gemenskapen.

Hej igen.
Ditt inlägg är väldigt känslosamt.
Du måste få hjälp med detta.
Du kan också berätta för din pappa att AA är för helt vanliga människor och det finns öppna möten där anhöriga för närvara. Du har säkert redan försökt..
Va nu rädd om dig..
Kramar✌️❤️

Jag behöver skriva av mig för jag känner att jag själv börjar trassla in mig i min partners alkoholmissbruk (som jag är fullt medveten om att det är, men om jag ser på mig själv utifrån så skulle jag kalla mig avtrubbad).

Utan alkohol är min man världens finaste, vi träffades mitt i livet och har vävt ihop våra liv till ett gemensamt som fungerar bra så länge han är nykter. Men när abstinensen och längtan efter fylla kommer så kommer Tankarna: jag är fake, jag är ute efter att skada honom och hans familj, jag har stött bort honom från hans familj, jag har stött bort honom från hans son, jag har gjort något mot hans son/släkt så de inte vill umgås med honom, jag är i konspiration med hans mamma, jag är i konspiration med exfruns släkt, jag ska stjäla hans pengar, jag stjäl hans idéer och säljer dem, jag skickar pengar till mina ex...

Listan kan göras lång över Tankar från hans sida. När han dricker så förstärks hans reaktion på dessa tankar. Skrik, hora, fitta, satansbarn, pedofil, djävulsdyrkare, ledare av prostitutionsringar, jag sålde till och med sex på en skola (?)... allt... mellan himmel och jord "är" och "gör" jag. Hans övertygelse är så stor att han skickade 2A4 med text till polisen om detta. De bad honom söka hjälp, men då är jag självklart i maskopi med polisen också för de tillåter mig fortsätta med ovan stående anklagelser.

Psykologer har försökt hjälpa honom, han tackade bestämt nej till vård. Läkare har försökt hjälpa honom, men han har tackat nej till vård. Läkarna och han är överens om att han dricker pga att alkoholen har för många bra effekter för honom. Så all vårdkontakt har upphört, för han har artigt men bestämt tackat nej. Han anser sig inte vara sjuk i alkoholism, han ser alkohol som ett kreativt verktyg. Soc gav upp, han använde sin rätt att neka dem tillgång till hans journal hos psykiatrin. Så all vård har runnit ut i sanden. Tre år senare sitter jag kvar här och vet inte vad jag ska göra. Kollar tillbaka på hur energisk och aktiv jag var innan alkoholen tog över helt. Vad gör man om någon vägrar vård???? När hela världen bara okejar att han får supa hur mycket han vill så länge HAN mår bra av det.

Kan ej ha samtal med honom för det har jag redan försökt. Det är Hans Liv, Hans Kropp och Hans Val. Spelar ingen roll att vi två har ett liv ihop för han vill "vårda sig själv i första hand"... vilket var ett argument han fick från psykologen ironiskt nog.

Han fick ett uppvaknande när lever och vitaminvärden var i botten, men sen kom han fram till att vården "ljög för honom" för de var också i maskopi med "oss andra" att göra honom till en sämre fungerande person genom att påtvinga honom nykterhet.

Är det hopplöst?

@Radis
Hej Jag vill bara säga att det det är enormt strongt av dig att vända dig hit. Tyvärr har jag ingen egen erfarenhet av detta. Du kan inte vända dig till dina mor eller fars föräldrar om detta? Eller nån släkting. Du hör ett fantastiskt jobb ska du veta.
Någon måste säga tio din pappa att han måste bryta sitt beteende. Du har verkligen försökt låter det som. Ring gärna socialtjänsten och hör som sagt du kan vara anonym.
Ta hand om dig
Kram❤️

@Kameleont
Fina fina du. Ja, jag tänker på dig emellanåt och undrar hur du har det.
Tycker att du är så klar, tydlig, empatisk och stark och känner för dig och din livssituation.
Hoppas hoppas du bryter dig ur detta känslomässiga fängelse, hur du än gör.
Var rädd om dig fina fina du ❤️
Du ska verkligen vara så otroligt stolt över vem du är!

@Radis Hej! Vad klok och modig du är som vänder dig hit ❤️ Du har redan fått många kloka råd och tips från andra . Jag undrar också om det finns någon annan i din närhet som du pratat med, som känner din familj antingen någon vän eller släkting som du kan dela med dig till? Får en uppfattning av att det är du som drar ett väldigt stort lass och ansvar och kanske kanske att du kan dela det med någon❤️ ? Du funderar på en anmälan till socialtjänsten och möjligen är det också något som du - om det finns någon annan närstående du kan berätta för - antingen kan få stöttning av med anmälan eller till och med att någon som inte är du söker stöd hos (anmäler till ) socialtjänsten ❤️ För övrigt går det också väldigt bra att ringa till socialtjänsten och höra sig för vilket form av stöd de kan tänkas gå in med i en sån här situation , vad som händer vid en anmälan osv . Man kan vara anonym när man ringer ett sånt samtal och frågar .
Varm kram till dig ❤️

Hej Radis!
Varmt välkommen hit till Alkoholhjälpen! Vad bra att du öppnar upp och berättar om hur du och dina syskon har det. Precis som andra användare skriver här så är det gripande att läsa ditt inlägg. Du känner dig besviken på båda dina föräldrar och det är så förståeligt. När de vuxna i familjen inte förmår ta den vuxna rollen så är det en stor risk att barnen kommer i kläm. Att växa upp som du och dina syskon har gjort kan göra att en tar ett väldigt stort ansvar på sina axlar som inte alls hör hemma där. Och du ska verkligen inte vara ensam i det här.

Du har redan funderat på att be om hjälp av socialtjänsten, men också känt en oro inför det, för vad skulle kunna hända sen. Det ligger lite i förändringens natur att vara orolig, att väga fram och tillbaka. Det kan vara en stor hjälp att få bolla med någon om både för- och nackdelar. Ring gärna till Alkohollinjen (020-84 44 48) där du kan få hjälp att prata om hur du har det och bolla vad du kan göra och hur du kan få hjälp så att ni kan få det bättre.

Du kan också nå oss rådgivare här på Alkoholhjälpen genom att skicka en fråga till oss https://alkoholhjalpen.se/fraga.

Varma hälsningar,
Nell, Alkoholhjälpen

@Radis Välkommen hit. Har läst ditt inlägg som inte alls är för långt. Det är bra att du berättar om hur du har det och hur du tänker.
Kanhända finns här någon som jobbar med liknande frågor, men jag tycker absolut att du ska ringa Alkohollinjen, där kan du bolla olika sätt att hantera situationen. Du kan som sagt vara anonym.
Det jag undrar över är åldern på dina syskon?
När det gäller folk som är alkoholberoende så är det svårt att ändra på dem så länge de inte själva vill. Ofta handlar det om att hamna på sin personliga botten innan de tar hjälp.
Jag undrar därför om din mamma kanske är den som ändå kan ta tag i saken. Nu verkar hon vara medberoende men kanske hon kan vakna upp om hon får hjälp. Kanske kan du prata med henne ensam och även be henne att ringa Alkohollinjen (se fliken Stöd) eller någonstans som du fått tips om. Fortsätt också att skriva här.
Du och dina syskon har rätt till en trygg uppväxt. (Även utan våld kan det kännas otryggt med berusade föräldrar.)
Så bra att du kom hit. Kramar❤️❤️❤️

Hej @Radis! Modigt och starkt av dig att ta detta steget. Du har gjort helt rätt som letat dig hit. Din situation låter oerhört tuff och så ska inte du och dina syskon behöva ha det. Detta forum för anhöriga är helt rätt, men du kan också ringa till Alkoholrådgivarna som är kopplade till detta forum för råd. Du kan vara helt anonym där. Kram ❤️

@Kameleont Vill ge dig en stor varm kram.
Jag har varit med om i princip samma med mina barns pappa. Efter 17 år tillsammans lämnade jag honom, bl.a. pga alkoholen.
Tyvärr har jag nu min yngsta son (25 år) att oroa mig över, han har problem med alkoholen och har börjat dricka igen efter 11 månaders uppehåll.
Blir nyfiken när du skriver anhörigstödet, vad är det?

@Radis ❤️ jag önskar så att jag kunde ge dig konkreta handfasta råd. Det är ett väldigt stark och gripande inlägg du skriver här och din förtvivlan känns. Kan du visa dina föräldrar ditt inlägg? Eller läs det högt för dom och be om kommentar och återkoppling.
Du är så ung och ska inte tampas med detta själv. Kan du kontakta en kurator för hjälp hur gå vidare?
Stor varm kram till dig❤️

@bella70
Tack för din input!

Detta forum är min ventil, och en massa känslor far runt o får här komma ut. Men kanske att det tolkas på lite olika vis...
Jag känner inte igen mig helt när du undrar om 'vi kan komma ifrån o få andrum'.
Förstår att du menar väl o vill förtydliga lite.
Det är andra som har det så mycket värre o som verkligen behöver komma bort. Det inser o respekterar jag. Full förståelse för det.
Vi har ingen misär, ingen som hotar eller slår. Inget jag behöver rädda mina barn ifrån akut sas.

Vill absolut inte försvara situationen med en förmodad alkoholist i familjen. Det kan bara se väldigt olika ut.
Skrev ett svar till Nell på AH här ovan. Där står lite mer om mina tankar kring detta.

Tack igen för din omtanke!

@Kevlarsjäl62
Kloka du, tack för ditt svar!
Jag förstår huvudbudskapet i hela ditt meddelande, men 'läs den meningen en gång till...' Har läst meningen flera gånger men fattar nog inte. Är extra trögt i knoppen just nu. 😅
Du får gärna formulera igen eller förklara för dina råd vill jag verkligen förstå o ta till mig. Vill inte missa något!

Vet ju en del av vad du gått igenom, av vad du delat med dig, o känner så mycket för hur du kämpat så länge.
Min man visar inga tendenser o har aldrig uttryckt något om att vilja ta sitt liv. Det är inget som jag oroar mig för, även om tanken passerat i mig, när han varit som lägst i sitt mående.

Förstår det svåra i att nu sätta gränser för hur mycket du ska stötta honom.
Värna om ditt eget space vännen!
Är nog väldigt viktigt i det skede han/ni är i nu - Från början av hans väg mot ett nytt nyktert liv.

Det värmer mig massor att du säger så fina ord om mig som person.
Och jag förundras över hur det kan betyda så mycket från människor jag aldrig mött. Jag lägger det fina på mitt pluskonto för självkänslan. En liten hög av plus.

Ta hand om dig du med!
Det förtjänar Du!
Kram ❤️

@Snödroppen
Tack så mycket fina fina du!
Att du tänkt på mig o för ditt stöd.

Ibland fastnar vissa saker o dina två små ord om att 'bryter mönstret' var träffsäkert o har gått på repeat i mitt huvud. Så sant!!

Läst i din tråd o beundrar o gläds över din styrka o framtidstro!
Kram till dig ❤️

@Nell
Hej o tack för att du reflekterar o tar dig tid!
Jag förstår hur det menas i Anhörigstödet o jag tycker inte det är något fel med råden i sig. Det har varit ögonöppnande för mig o hjälpt mig. Samtidigt jobbigt att gå igenom. Viss självrannsakan ju.
Min reaktion att känna mig skyldig i att inte stå upp mer för familjen är sann o är svår att ändra på. Jag är inte ansvarig för att min man dricker, det budskapet tar jag till mig, men jag är som förälder ansvarig för att mina barn mår bra o har det bra.
Därför tycker jag inte att jag gör tillräckligt.
Samtidigt vet jag ju att min familj, förutom min mans smygdrickande, har det ganska bra. Har pratat med vårt äldsta barn tidigare o även lyssnat in o känt av hur yngsta upplever det nu. Yngsta märker varken något av det sjuka drickandet eller hur jag grubblar kring detta.
Kanske låter konstigt men jag känner det nästan som om jag har två liv parallellt. Två roller.
(Är det vad medberoendet gör med en person?)
Stark, positiv o omtänksam mamma/ orolig, förvirrad o ensam fru.
Men med det sagt är det såklart inte hälsosamt för en familj med en som missbrukar alkohol! Så klart det på sikt kommer påverka o visa sig mer, om inget förändras.

Min ventil är detta forum!
Här får alla känslor o tankar komma o det går verkligen upp o ner.
Försöker ta till mig av de kloka o omtänksamma råden o att inte ta åt mig av sådant som inte känns helt bra.
Tack AH!

Hej
Det är första gången jag skriver i det här forumet och vet inte riktigt vart jag ska börja.
Jag vänder mig hit för att jag är desperat, jag har en pappa som är alkoholist. Jag är i tidiga 20 års åldern och bor fortfarande hemma, jag har tre yngre syskon och mina föräldrar bor tillsammans och varit tillsammans i över 28 år. Mitt pappas drickande har pågått i över 10 år, vad jag kan komma ihåg började det när jag var i 12 års åldern. Det har bara blivit värre med åren då han i perioder gömmer sprit eller dricker sig full öppet hemma på öl och går runt o vinglar i huset o sluddrar framför mig o mina småsyskon. Detta kan pågå i flera dagar.Jag är besviken, arg, dränerad och ledsen väldigt ofta pga av mina föräldrars agerande. Min mamma kan ibland sitta och dricka med min pappa och det känns som att hon blundar för problemen som finns. Jag har många gånger pratat med mina föräldrar om hur detta påverkar mig och mina syskon. Gång på gång säger dom att det ska bli bättre men gång på gång blir jag besviken. Jag har sagt att jag gärna stöttar när det gäller AA möten t.ex men något intresse från min pappas sida syns inte iallafall. Jag blir besviken på min mamma att hon inte vill skydda oss barn och göra något och jag blir besviken på min pappa pga av att han inte verkar ta mina samtal där jag öppnar upp mig och gråter som någon motivation till att skaffa hjälp. Jag är medveten om att jag inte kan styra över hans drickande och att det endast är han som kan bestämma om han vill dricka eller inte. Men det blir väldigt jobbigt när jag fortfarande bor hemma och är tvungen att konstant leva med detta. Jag har funderat på att anmäla till soc men är rädd för vad som ska ske efter anmälan. De ända personerna som vet om min situation är mina närmaste vänner och min pojkvän. Jag vänder mig hit för att få kanske råd och tips, bli klokare på något sätt. Det kanske finns någon där ute som är eller har varit i samma situation som mig.

Är tacksam för alla svar och förlåt för långt inlägg.

@Wind Bra för dig. Ta hand om dig nu och ta hjälp om stöd i det du behöver.

@Wind
Så starkt av dig.
Med stöd så går det och med stöd får man hjälp att sätta gränser som de annars bara kör över 🍀❤️ kram