Senaste kommentarerna i forumet

@bella70 han år en närvarande pappa när han är med dom, leker och kramar och pussar så de blir inte drabbade. Mer jag som får ta hand om allt runtomring

@krossad tack, vet inte om jag är beredd att lämna honom än.
Ska försöka ta snacket imorgon men är beredd på ”försvarstal” så får se om det leder någonvart.

Förstår dina svåra tankar, men som du nog vet innerst inne går det ju inte att rädda någon annan. Och istället för att offra ditt eget liv ger du nu både dig själv och ditt barn möjlighet till ett lyckligt och helt liv. Låt sorgen finnas, men fastna inte i skuldkänslor, det är varje vuxen persons ansvar att ta han om sitt eget liv.

@Wind

Det är inget fel på dig. Du reagerar helt normalt även om det inte känns så.
Du behöver komma bort från honom.
Hoppas du ringer hjälplinjen.
Alla mina tankar går till dig.
Kram ❤️

@MissIce Tack 💕
Jag tror vi varit kvar på samma plats, med att jag försökt få honom att söka hjälp och han förnekar sitt beroende. Så tror tyvärr inte det fanns något jag kunde gjort men känslorna är där ändå. Jag är bara rädd att mitt beslut att lämna orakade hans beslut att ge upp.

Tack för din kram

Hej @Wind!
Vilken tuff situation du befinner dig i! Du försöker sätta gränser, men beskriver hur din särbo ändå ser en möjlighet att gå förbi dem gång på gång. Du skriver också hur du blivit psykiskt misshandlad och hur du har blivit kallad för saker. Och du beskriver hur det påverkar dig, hur beteendet bryter ner dig. Det berör verkligen att läsa det du skriver. Det är aldrig okej att bete sig på det sättet som du beskriver att din särbo gör, ingen behöver ha det som du har det!

Du har fått många fina råd här. Om att söka hjälp, om att ta steg bort från den här situationen och relationen. Du skriver att du behöver nödvändig energi för att kunna ta ett steg i en annan riktning. Har du några tankar om hur du kan få det? En aktivitet, någon närstående eller vän att prata med, kanske ringa till en stödlinje. Du kan få hjälp både på kvinnofridslinjen som föreslogs här innan (020-50 50 50) eller Alkohollinjen (020-84 44 48).

Och fortsätt gärna skriv här om det är hjälpsamt för dig!
Varma hälsningar,
Nell, Alkoholhjälpen

Skickar dig en kram 🤗 Tror säkert det är svårt att inte tänka de tankarna. Men var tror du att du varit om du stannat hos honom? Du var med honom i 8 år, och gjorde vad du kunde innan du gått sönder. Han hade själv ansvar över sitt liv och mående, söka hjälp, inte du. Du är värd att må bra och vara lycklig.

Ja jag behöver prata med någon på nån stödjande linje.

Har svårt att tro allt som fastnat i psyket ska försvinna trots han inte vill dricka alkohol

Ja om du kallar honom världens bästa pappa ……….
Barnet kan inte växa upp med att du täcker upp…
Ta hand om dig o barnet o lyssna på dina anhöriga ❤️❤️❤️❤️

Du låter som mig för några år sedan. Jag var i en relation med en man med problem och var medberoende under 8 års tid innan jag lämnade.

Jag tror du bör försöka prata med honom, även om det är svårt. Du låter som jag gjorde när man ifrågasätter om det verkligen är så illa som man tror eller att man inbillar sig, alternativt att man låtsas som att allt är bra utåt mot vänner och familj medans man ser alla tecken själv.

I mitt fall fanns det tyvärr ingenting jag lyckades göra, även om jag fått höra i efterhand att han sökt hjälp efter jag lämnat. Kan inte ge några råd därför om vad som funkar men jag testade allt. Gråta, bli arg, dricka med honom, hota osv osv. I hans värld hade han inte problem utan tog bara en god grogg efter jobbbet. Ni har däremot ett barn med i bilden vilket man kan hoppas gör skillnad. Enda rådet jag kan ge dig, är att hota inte med att lämna om du inte följer upp det. Det tappar effekten och rädslan som kan komma hos den beroende när de inser de håller på att förlora det som betyder mest, hota därmed inte att få om du inte menar det. Det skadar bara er relation mer om du stannar kvar

Hej alla.

Behöver en plats att skriva av mig och kanske få ett peppande ord eller två, även om jag vet att det troligtvis inte finns något ni kan skriva egentligen.

Min historia lite kort:
Bor för stunden med en helt fantastisk sambo och vi väntar vårt första barn i januari 2024. Vi har varit tillsammans i snart två år men känt varandra sen tonåren (ca 15 år).

Innan min nuvarande sambo hade jag ett 8 år långt förhållande med en fin men trasig man. Vi bodde båda utomlands tillsammans under dessa 8 åren i medelhavet. Han hade sina inre demoner och kämpade med olika problem och dämpade dessa Med ett grovt alkoholmissbruk. Han var fantastisk när det var bra men majoriteten av tiden hade vi ett komplicerat beroende & medberoende förhållande och jag försökte desperat i flera år göra allt för att hjälpa han sluta dricka, må bra Och prata om varför han mådde som han gjorde. Under våra 8 år tillsammans öppnade han aldrig upp sig om sin barndom men jag förstod att något traumatiskt inträffat och satt sina djupa spår. För 3,5 år sen bestämde vi oss under pandemin att göra slut då jag ville flytta hem och han ville vara kvar.

Jag har varit inne på detta forum tidigare och skrivit i råd av stöd. Oavsett, efter år som medberoende gav jag upp. Vi var båda överens om att det var dags att göra slut även om det krossade oss båda. Jag älskade honom men orkade inte mer. Alkoholen och hans ovilja att förändras knäckte mig.

Igår fick jag det tragiska beskedet att mitt ex har gått bort, troligtvis pga av djup depression även om jag inte vill spekulera i orsaken. Känner sån skuld som lämnade och har fått höra av hans vänner att han gått ner i mörkret sen jag flyttade hem för 2,5 år sen. Han hade även kommit till insikt om sitt beroende för en period sen och sökt hjälp, men därefter försvunnit in i mörker igen. Jag vet att jag gjorde allt under 8 år men kan inte låta bli att undra om han levt om jag varit kvar där idag? Har samtidigt svår skuld över att jag gått vidare och blivit lycklig samt väntar barn medans hans liv sen vårt uppbrott var mörkt, ensamt och till slut tog slut.

Behövde någonstans att skriva, jag har gråtit nonstop i ett dygn nu och jag mår illa av alla skuldkänslor och sorg över att jag inte kunde rädda honom. Det var ju inte så hans resa skulle sluta. Allt jag ville var att han skulle bli frisk och få må bra igen, hitta någon ny och bli lycklig.

Usch hur ska man undvika att tänka alla dessa ”tänk om jag varit kvar”? Älskade honom och gör ännu, inte som en partner men som person och det går så ont att veta att hans mörker tog över till slut och att han kom till detta beslut.

@Kennie nej min mamma kommer inte lyssna på mig Tro mig. Det är mer än alkohol hon ljuger om. Så fort man ifrågasätter så blir hon arg, undviker frågor osv. Att byta från rödvin till vitt vin är ju lika illa, alkohol som alkohol? Och ändå har hon druckit rödvin i fredags och i lördags cava samt vitt vin….

@DelPotro hej! Bra att du reagerade, det finns mycket bra info här på sidan, både under forum och stöd för anhöriga.
Tips är att ta upp frågan om alkoholen när personen är nykter, inte påverkad eller bakis. Var inte anklagande eller skuldbeläggande då personen då ofta blir defensiv. Ta upp det från ditt perspektiv att du blir påverkad negativt och med omtanke att du bryr dig om personen och vill stötta. Var beredd på att du behöver prata om det flera gånger och att det inte alltid är lätt för personen som ev har ett beroende att varken prata om det eller att agera för att bryta sitt beteende.
Hoppas du får fler svar här för jag har själv inte lyckats nå min man i en dialog då han är för djupt i sitt missbruk för att kunna erkänna att han behöver hjälp. Viktigt att veta och förstå är att man kan aldrig få någon annan att sluta dricka, det beslutet kan endast den personen själv ta.

Hej! Fint att du bryr dig om din mamma. Jag tror din magkänsla är rätt, att hon nog dricker för mycket. Det är hon själv som måste ta tag i det, och det verkar som att hon börjat tänka på sin konsumtion men inte fullt ut vill se problemet. Att dricka fler än tre små glas vin per tillfälle eller fler än nio under en vecka räknas som riskbruk. Kanske kan du tipsa din mamma om Alkoholhjälpen? Att gå in och läsa här kan vara en ögonöppnare.

Hej ni andra anhöriga till någon som dricker för mycket! Jag är ny här och undrar om era erfarenheter att ta upp problemet. Jag är så kär i min kille. Vi har varit tillsammans ett år och jag älskar att vara med honom. Efter en vecka hos hans släkt på Gotland inser jag att han har alkoholproblem. Inte lite heller, han dricker ganska stora mängder varje dag. Hur har du gjort, vad säger man, vad är din erfarenhet?

@Kevlarsjäl62
Så fint, goa Du! ❤️
Men så är det. Vissa här på forumet känns extra nära. Är i mina tankar.
Som om jag har några hemliga, osynliga vänner som förstår o vet allt.
(Det är Alfons o Mollgan - också jag...)

Är ovant för mig, o jag är lite försiktig, för har aldrig varit aktiv i sociala medier. Det är något jag inte klarat av känslomässigt. Har känt att det bara tar energi från mig o skapat en oro inom mig. Så har avstått o avstår.
Men här på AH känner jag mest förståelse, varvat med ärliga goda råd o klok vänskap. Är fint!

Glad att höra att det gått bra för dig o din man med vårdkontakten. Vilket steg ändå!
Fortsätt stå på Dig o tänk på Dig själv främst nu! Men så klart är det komplicerat - relationer OMG!

Och jo, man får skämta även i detta! Jag uppskattar det. Hur skulle vi klara oss utan lite humor? 😘

Jag vet inte vad jag ska göra eller om jag bör vara orolig.

Min mamma har nämnt att hon har druckit för mycket alkohol senaste tiden. Hon säger att det varit rött vin och ska dra ner på det. Istället säger hon att hon endast ska dricka något glas vitt vin med mycket is i. Jag har försökt ställa frågor men hon blir typ sur och försöker prata bort det. Jag frågade hur länge det varit så och hon säger att det började efter att min far gick bort.. det är flera år sen nu…. Jag börjar bli orolig och det är inte det röda vinet som hon ska ”trappa” ner på då det inte är orsaken, som att all annan alkohol är bättre?!

Jag vet inte hur många glas det handlar om, men det verkar vara några dagar i veckan. Jag bor inte i samma stad så jag kan inte se hur hon dricker. Jag vet att hon gillar rött vin men det har aldrig förbrukats överdrivet under min uppväxt.

Hon tyckte jag antydde till att hon var alkoholist när jag frågade om hon behövde hjälp och blev lite sur..

Jag vet inte vad jag ska göra och bör jag vara orolig?
Jag har aldrig varit i någon situation med mycket alkohol eller droger. Jag dricker själv inte så mycket.

🌺 "En sund relation ska bygga ett vi utan att rasera ett jag." 🌺
Läste jag någonstans.
Kram.
💜

Det är inget lätt att bryta upp, var snäll mot dig själv.
Du kan ringa kvinnofridslinjen 020-505050 och prata. Kan vara skönt att bra prata.
Kärlek krossar inte. Kärlek, läker, stärker,lugnar. Kärlek är omtanke, trygghet och hänsyn. Inte våld, egoism, kontroll osv.
Stor kram, var rädd om dig!

Ja jag tänker på ett citat jag såg för ett tag sedan

Att den som tagit sönder en i bitar kan inte lappa ihop det som är sönder utan det kan bara den som gått sönder. Och om jag lappar ihop varför ska jag låta mig krossas av den som krossade mig

Jag klarar inte av att ha det så här. Jag kommer snart bli sjukskriven

@Wind

Det låter som du innerst inne redan vet.
Och det är helt rätt, har man blivit psykiskt misshandlad så är det nog svårt oavsett att få tillbaka en tillit, närhet osv.
Helt ärligt så verkar ha inte ha förmågan.
Lämna, bara lämna och sök till till en kvinnojour där du kan få stöd och ha samtal. Det är inte ditt fel!

@Samsung50

Ett steg i taget tänkte jag när jag var inne i processen och fortfarande när livet blir överväldigande.
Du är inte ensam, du har oss här 😊

@Samsung50 och till @kevlarsjäl62

@Snödroppen ingen fara, bara roligt att det blev lite aktivitet i ”min” tråd. Jag läser mycket på forumet och lär mig och blir hjälpt även av meddelanden som är riktade åt annat håll.
Kram och hoppas du får en vilsam söndag ☀️

@Kevlarsjäl62 vet inte om han dricker med barnen, om han gör det så tror jag det är mer begränsat. Toleransen är nog väldig hög också så även om han dricker mycket blir han inte väldigt berusad, om inte spriten kommer fram.. Jag frågade barnen om han druckit o de sa att han drack läsk, kan ju också vara en läskflaska han fyller på med vin från bag in box, vi i denna grupp vet alla knep så jag litar inte på att han endast dricker läsk. Vill heller inte blanda in barnen för mycket så de måste stå till svars och rapportera till mig vad han gör. Jag har dock sagt till honom att jag kommer blanda in socialen om han inte sköter sig när han har barnen, nu när vi sålt lägenheten vågar jag vara lite hårdare i tonen så han får börja fundera på konsekvenser. Sen om han klarar att dricka varannan vecka vet jag inte, det kanske är en lösning han är nöjd med, vore så bra för honom om han bara insåg att ta en alkoholpaus i bara en månad men att bara nämna detta om en paus så ser man paniken i hans blick, inte ens en vecka tycker han är rimligt 😳
Vi hjälper varandra genom att skriva och stötta med ord! ❤️