Senaste kommentarerna i forumet

Hur har det gått? ❤️
Jag är ny här och har suttit och läst hela tråden, för jag känner så fruktansvärt mycket igen mig i den här oron och rädslan. För min del gäller det en ganska ny relation och vi är fortfarande nykära. Vi har varit ihop i 8 mån och jag skulle vilja flytta in
hos honom. Men innan vi/jag tar det beslutet måste jag förstå mer hur vi båda ska hantera situationen med hans problematiska drickande. Han dricker varje dag... Men blir inte ofta riktigt full. Och är inte otrevlig. Jag älskar honom så mycket och den fina, snälla, omtänksamma person han är. Han säger att han vet att han måste dricka mindre, och skulle vilja bara dricka på helgerna. Vi har haft flera samtal sedan vi träffades om det. Men jag är rädd för framtiden och att han inte kommer att vilja eller kunna ta sig ur det. Jag tänkte ringa alkoholhjälpen imorgon.
Förlåt att jag sticker in och pratar om mitt eget. Men hur har det gått för dig? ❤️

@Jenny tack för ert engagemang. Det är helt nytt för mig att vända mig till en sånhär plattform för stöd. Jag hade ett fint samtal med en av er rådgivare igår. Tack för att ni finns!

@Rike han är min bästa och närmaste vän, så mina tankar går åt att det måste gå att nå fram till honom om det här ämnet. Att en lycklig person väljer inte sånna mängder. Att det måste finnas andra lösningar på det som får honom att dricka varje dag. Jag vill ju att han o jag ska kunna vara lyckliga ihop.

Varken jag eller 3åringen är i nån farozon i dagsläget. Men det påverkar mig mycket känslomässigt, så det går ut över vår relation. Och eftersom han dricker helt öppet så lär han ju ut en väldigt konstig ribba för ”normalt” till vårt barn.

Så sent som igår sa han till mig när jag kämpade för att duscha barnet och förbereda en gemensam middag åt oss alla (den enda måltiden vi har möjlighet att äta samtidigt pga schema) att ”jaja jag hjälper till att smörja honom efter duschen när du fixar maten så att du får din illusion av rutiner uppfylld…vi hade aldrig det när jag växte upp och jag har tagit noll skada av det”

Då tog jag ett djupt andetag o sa ”inte det ämnet idag”
Varpå han svarar upprymt ”åh! Då kan jag säga samma sak, inte idag!”

Vi har väldigt olika uppfattning om hans uppväxt. I hans ögon har allt varit perfekt. Men det har det ju inte alls varit. Hans föräldrar bråkade hela tiden och gör det fortfarande vid 80+ bara att nu när de är gamla så skyller min man på deras ålder. Han glömmer att jag har känt dem sen de fortfarande var yrkesaktiva, och vi har semestrat ihop massor.

@E89 Fullt förståeligt att den här situationen blir triggande för dig utifrån dina tidigare upplevelser. Samtidigt känns det viktigt att säga att du inte överreagerar. Det är rimligt att din partners alkoholvanor väcker oro, både för hans egen hälsa/beteenden och för hur du och er treåring påverkas. Du är klok och ansvarsfull som tar den oron på allvar och reagerar.

Fint att läsa att du tar hand om dig, att du får stöd via psykolog vid behov och att du också skriver här. För många kan det vara en hjälp att dela såna här erfarenheter med andra och jag hoppas du får fler svar från de kloka och varma användare som finns här på forumet.

Jag ville mest sträcka ut en hand och säga att du också är varmt välkommen att ringa eller skriva till oss rådgivare för stöd. Vi finns här.

/Jenny, Alkoholhjälpen

Låter oerhört tufft.

Hur mår du? Har du planer för hur du ska ta dig ur eller hur går tankarna?
Är barn utsatta?

Fortsätt skriv o ring gärna alkohjälpen♥️

@esterest jag känner igen den där tankesnurran. Den är enormt dränerande, likaså att leva med en alkoholist.

Jag kanske har missat något tidigare i tråden: men får du hjälp av någon att reda i alla tankar? Tänker annars att det kanske kan vara bra.

Jag förstår att du egentligen redan vet det, men påminner ändå om att du inte är det svarta fåret här. Du är en vuxen som agerar friskt på en partners sjuka beteende. Oavsett vad någon eventuellt skulle kunna säga om ett eventuellt beslut om separation❤️

@funderarmest det låter verkligen tufft! Utifrån det du skriver skulle jag tro att alla är emot dig för att du hotar att avslöja det de inte vill se. Om lögnen runt alkoholen spricker verkar det ju vara fler i sammanhanget som skulle behöva se över sin situation.

Eftersom du skriver att pappan till bäbisen är ditt ex så förstår jag det som att du lämnat? Det tänker jag är det viktigaste av allt just nu. Du och bäbisen är i säkerhet. En orosanmälan är gjord, du har gjort allt du kunnat.

Att övriga vill blunda för problemet är inget du kan göra något åt tyvärr, men förstår verkligen att det är tufft!

Hur gamla är de övriga barnen?

Du är den FRISKA, de som är beroende av alkoholen förstår inte att miljön är skadlig för era barn. Det kommer heller aldrig förstå om missbruket är så normaliserat och de saknar sjukdomsinsikt. Det du kan göra är att fundera på hur du och barnen ska slippa leva i den där miljön. Ta fram en plan, kanske? De kimmer inte att tillfriskna för att det vore bra för dig. Inget kommer ändras om du inte agerar, tyvärr. 🤗

Lägger till en sak, i all välmening.. då det inte är ditt ansvar att förklara..

Han vet.

Skulle vilja be dig att t ex bo hos din mamma from idag tills du har egen lya, men jag förstår att du inte väljer det.
Men jag tror att du om ett år hade mått så mycket bättre.

Förlåt för raka ord men jag förstår alltför väl hur du lever just nu.
DU är viktig. Jag blev helt utmattad o har fortfarande så av det. Till ingen nytta alls. Kan du undvika det så gör det…
Det är en tuff resa. Stirrade på läkaren som direkt sjukskrev mig två månader, sa nej jag har bara lite sömnproblem, inte ens då förstod jag i vilket skick jag var i. Fokuserade ju på honom, hans mående.

Men du.
Alka har vi incitament till saker vi gör o inte gör.

Är du rädd för honom? Jobbig tanke jag vet. Eller att leva själv? ♥️

Det är inte ok att ni bor tillsammans, samtalet ger tyvärr ofta inte så mycket.
Vad finns det att förstöra 🥲

Jag har exakt vad jag ska säga.
Jag ska säga att jag har sökt stöd för min skull. Jag ska berätta att min mamma vet om hans problem och att jag kommer prata med henne om det för jag behöver det stödet. Att hon älskar honom lika mycket som innan och vill även vara ett stöd för honom om han vill ha det.
Jag ska säga att jag måste leva i sanningen och inte täcka över och dölja för hans barn, att de vet och de förtjänar att bemötas med sanning.
Och att jag framåt kan komma välja att lämna hemmet när han väljer att dricka, inte för att straffa utan för att skydda mig och oss. Exakt hur jag ska säga, det är memorerat, det är korrigerat, uppdaterat och finslipat. Jag har så många gånger bestämt mig att idag måste jag men så hittar jag en ursäkt för att inte ta det, eller vill jag bara njuta för vi har en så fin stund. Eller vill jag bespara honom det så han har haft en sån skitdag på jobbet som han så ofta har, eller bråkar exet med honom som hon så ofta gör och jag sitter tyst om mitt och bara stöttar honom. Igår kväll bestämde jag mig igen. Jag vara nära att vråla allt i ansiktet på honom men bet mig i tungan och smekte hans hår så han somnade innan 21.30, jag tänkte att jag tar det idag men vi var barnvakt från att vi vaknade och sekunden föräldrarna till barnet kom så knäppte han första ölen, då vart det inte idag heller. Idag var han ordentligt full innan vi ens ätit middag. Jag åkte iväg för att skjutsa min mamma och hennes vänner en sväng, jag ville svänga in och gå o lägga mig på soffan hos henne istället för att åka hem men eftersom jag inte pratat men honom om det innan så måste jag hem, hur ledsen och trött och ont i magen jag än får av det för jag måste prata med honom innan och jag kan inte göra det när han druckit så då måste jag vara genomlida kvällen. Idag somnade han också runt 21.30-21.45, skönt kan man tänka för man slipper den där fulla versionen men också så fruktansvärt tråkigt och tragiskt att det här är min barnfria lördagkväll med min sambo, min fästman.

Mitt ex, pappan till min bäbis är alkoholist. Dricker varje dag och tar inte hand om sina barn. Han har varit våldsam mot mig och barnen.
Hans pappa är alkoholist, han drog när exet var liten. Exet växte upp med sin mamma och systrar. Mamman träffade ny man som älskar alkohol och systrarna varsin man med samma problematik.
De dricker framför barnen på jul, påsk, midsommar och alla andra helger. Barnen är uppväxta med att somna bland fulla vuxna.
Så dök jag upp som inte alls dricker. Hamnade där i gruppen som någon slags beskyddare för barnen. Alla drack utom jag. Jag fick en nära relation till hans barn och han och jag fick ett gemensamt.
Så rasade jag ihop. Efter flera månader med liten bäbis helt ensam bland massor av alkoholproblematik och inget stöd sökte jag hjälp hos kommunen. Det skrevs genast en orosanmälan.
Utredning på socialtjänsten startad men alla är emot mig.
Varför? Jag har inte gjort något fel? Jag vill att han ska bli nykter så han kan ta hand om sina barn. Hans exfru tror mig inte. När jag berättar att han dricker varje dag. Varför skulle jag ljuga om det. Förresten har jag bildbevis. Men jag verkar vara den onda.. fast allt jag vill är att skydda barnen..

Förstår att det blir tydligt o känns mer när sonen säger så.. att han inte är trygg i sitt hem.
ibland är det bra att tänka om det vore någon annan, om sonen o barnbarnen satt i denna sitsen, vad skulle du råda honom till?

Hur orkar du?

Såhär förtjänar ni inte att ha det.

Har barnen någon anhörig dom kan bo hos vid behov om inte du ordnar med boende? Kan din man skaffa en lägenhet tiii sig? Har barnen kontakt med tex skolkurator?

Tänker att det enda som är värre är att fler år går och att du är kvar i detta och kanske tappar kontakten helt med barnen..
Inget ovanligt tyvärr.

Vila i helgen, njut av lugnet o ge din energi till dig o kidsen, prata med barnen o gör upp en plan med två förslag ♥️

Detta är psykisk misshandel.

DU är viktig.

@Kevlarsjäl62 december80

helgen gick så där drack men inte helt redlös, men denna vecka har han haft ledig vecka och då har det druckits varje dag, Räknade ut att han druckit ca 2,5 lådor starköl på 7 dagar, jag vet att man inte ska räkna men jag ser ju när lådorna kommer hem dessutom köper han starkare sort som 5,7:or. Plus att mitt vin som jag sparat på hade börjat tagit slut. Det är ganska mycket i snitt 8 starköl om dagen plus lite vin.
Idag är det surt och griningt han ska jobba natt helg och vet att det är långt tills torsdag kväll då han återigen kan dricka. Idag har jag fått höra att jag inte gör någonting här hemma det skulle behövas städas osv. Och vi har faktiskt ganska okej. Jag har haft mycket på jobbet denna vecka och utvecklingsamtal med barnen handlat hunnit fixa middag inna träningar osv medans han inte lyft ett finger. Jag vet att jag inte ska ta åt mig men man blir så less på att höra hela tiden att man inte gör något är en surkärring mm. Denna helg ska bli så skön längtar till 17 då han åker iväg sen har jag hela kvällen för mig själv. Vet att jag måste göra något jag måste nog börja välja mitt eget liv har redan offrat för många år på en som inte bryr sig om någon annan än sig själv.
Sonen frågade nyss om pappa jobbar i helgen får då kan han ha sin tjej sova här, det är ju jobbigt för dom också att tänka på sånt hela tiden.
När dessa frågor kommer känner jag mig som jordens sämsta mamma som låter killarna leva i detta.
Behövde få ur mig lite igen.

@Rike helgen gick så där drack men inte helt redlös, men denna vecka har han haft ledig vecka och då har det druckits varje dag, Räknade ut att han druckit ca 2,5 lådor starköl på 7 dagar, jag vet att man inte ska räkna men jag ser ju när lådorna kommer hem dessutom köper han starkare sort som 5,7:or. Plus att mitt vin som jag sparat på hade börjat tagit slut. Det är ganska mycket i snitt 8 starköl om dagen plus lite vin.
Idag är det surt och griningt han ska jobba natt helg och vet att det är långt tills torsdag kväll då han återigen kan dricka. Idag har jag fått höra att jag inte gör någonting här hemma det skulle behövas städas osv. Och vi har faktiskt ganska okej. Jag har haft mycket på jobbet denna vecka och utvecklingsamtal med barnen handlat hunnit fixa middag inna träningar osv medans han inte lyft ett finger. Jag vet att jag inte ska ta åt mig men man blir så less på att höra hela tiden att man inte gör något är en surkärring mm. Denna helg ska bli så skön längtar till 17 då han åker iväg sen har jag hela kvällen för mig själv. Vet att jag måste göra något jag måste nog börja välja mitt eget liv har redan offrat för många år på en som inte bryr sig om någon annan än sig själv.
Sonen frågade nyss om pappa jobbar i helgen får då kan han ha sin tjej sova här, det är ju jobbigt för dom också att tänka på sånt hela tiden.
När dessa frågor kommer känner jag mig som jordens sämsta mamma som låter killarna leva i detta.
Behövde få ur mig lite igen.

Hej,

Kanske ett sätt kan vara att tipsa din sambo om att scrolla lite här. Jag har en mycket öppen dialog med min sambo angående mitt missbruk och får supermycket stöttning. Hon har ju mått minst lika dåligt som mig i det här så vi reser oss tillsammans. Finns nog inget färdigt ABC program alla är unika. Bara viljan finns att förändra sig så går det. Ni kommer märka stor skillnad rätt snabbt. Tycker det är jättestarkt av dig att försöka hjälpa honom. Hejjar på er kämpa på! Men han måste vilja själv!

@basilikaa
Jag tror att du har helt rätt.. men kommer han med vinet (som gärna motiveras av middag, grillning etc etc)…
Så har han valt.

Du kan inte hålla honom nykter♥️

Du har helt rätt. Jag är absolut med på att inte dricka alkohol ihop med honom. Jag känner liksom att han kommer komma med en flaska vin och säga att det är så gott till pastan och så måste jag övertyga honom om att vi inte behöver det. Och jag vet att vi inte behöver men jag vet att det är gott. Och det blir upp till mig att bestämma att vi inte ska ha vin.
Det kanske bara låter konstigt. Jag är bara så beredd på att det kommer bli svårt.

Visst är det tråkigt men nu låter det som att ni har ett mycket allvarligt läge och då är det prio.
Fylla o en nerkissad säng är viktigare att slippa än ett glas vin till middagen väl?

Jag drack aldrig - inte för att hålla alkoholisten jag levde med nykter utan för att jag tappade alla lustkänslor kring det. Inga principer o inga synpunkter på alkohol för de som tål det!

Han hade dock väldigt mycket emot detta och jag tror att det kan fungera att en dricker o den andra inte, men det kanske underlättar?

Det där med hoppet förstår jag tillfullo, tror många av oss har velat lita på det som sägs o blivit besvikna..

Stannar nog här - det känns tufft att diskutera, kanske sitter det i att den friska föräldern alltid sa ”du och jag är starka vi får va lite försiktiga med X”.

Detta hände ofta när x stängde in sig i sovrummet efter ett utbrott.

Hej
Ja jag försökte faktiskt o tog mod till mig o kontaktade psykolog.

Som i stort sett sa, men vem tog hand om dig, skyddade dig?

Blev än värre att höra det så tydligt - fanns inget svar.

Det är bara att acceptera, men tufft är det o ångesten kommer fortfarande då o då.
Och viss ledsamhet över att den andra föräldern - som utanför hemmet var en mycket stark person- inte stod upp för mig.

Men men det är som det är, tack för ditt svar.

Hej @Rike och tack för ett så viktigt inlägg. Jag tror att många vuxna barn till en förälder med beroende kan känna igen sig. Själva beroendet påverkar och det leder ofta till familjesituationer där det kan förekomma mer konflikt och jobbiga känslor. Och ibland kan det upplevas som ännu ett svek att ingen gjorde något, att ingen sa som det var.

Du har försökt låta de tankarna och känslorna vara, men märker nu att du inte kan slå ifrån dig dem. Vad bra att du sätter ord på dem! Det berör verkligen att läsa det du skriver! Har du fått professionell hjälp att prata om dina minnen, upplevelser och känslor? Hur känner du kring det? Du är förstås varmt välkommen att förutom att skriva här på forumet även ringa till oss på 020-84 44 48 eller skriva till oss rådgivare (https://alkoholhjalpen.se/fraga).

Med värme!
Nell

Hej innund och välkommen till Alkoholhjälpen!
Du berättar om din son som dricker varje dag och vars beteende har förändrats på senare tid. Han är inte lika intresserad längre som tidigare och vänder sig bort från er övriga i familjen. Det kan vara otroligt tufft som förälder att uppleva det. Jag kan tänka mig att det inte väcker bara oro, utan också sorg, frustration och maktlöshet.

Du skriver att du behöver stöd i det här och det har du all rätt till att få! Du skriver nu här på forumet där du har möjlighet att få stöd av andra anhöriga. Ibland tar det en stund att få svar. Fortsätt gärna skriva och delta i andras trådar. Ett annat steg kan vara att prata med oss rådgivare genom att skriva till oss (https://alkoholhjalpen.se/fraga) eller ringa till oss på 020- 84 44 48.

Ta hand om dig!

Min pojkvän/sambo har alltid druckit mycket. Alltså sedan tonåren, så i 30 år nu ungefär.. Sedan ett år tillbaka har han börjat kissa i sängen. Vi har pratat om att han ska skära ner, han har sagt att han ska ta en vit månad men sen har alltid nåt dykt upp så han tar några öl ändå. Och så säger han att han inte menade en ”hel-vit månad”.
Vi har kisskydd på bäddmadrassen nu, det blir minst en gång i veckan att det blir blött. Senast i natt.
I morse sa han att han kanske måste sluta dricka helt.
Hur kan jag stötta honom i det här? Ska jag ta bort all alkohol vi har hemma och ska jag bli nykter med honom? Jag känner en viss egoism i det här, att jag önskar att vi kunde ha en lagom konsumtion, men jag fattar ju att han inte kan det. Jag är också så rädd att jag ska få upp hoppet igen, och så kommer han ändå hem som ett drägg en vardagkväll. Vi skulle sakna det röda vinet till pastan, och en AW i solen på uteserveringen. Hur kommer man över dom?

Hjärnan fortsatte att gå på högvarv i natt.

Har hela tiden tänkt att det är två stora processer framför mig.

Processen att skilja mig. Från min man och barnens pappa.

Processen att sälja huset. Få ”rätt” pris. Blotta sig på hemnet. Flytta till ett nytt område. Kanske till en lägenhet. Hemnet ger verkligen inga lösningar. Redan där har mina tankar låst sig.

Vid två i natt så slår det mig - att jag aldrig har räknat på om jag kan bo kvar.

Räknar räknar och räknar. Klockan hinner bli tre innan jag är klar. Kan jag bo här ensam i tre år till. Har jag råd?

Skriver till chatgtp som ställer frågor om hur mkt jag ensam får betala för lån och löpande kostnader. Räknar inte in ett framtida underhåll från honom. Pga vågar inte.

Inser att jag kan bo kvar.

Det svindlar lite för jag har aldrig tänkt tanken på att bo ensam kvar här. Det har ju alltid varit ”vi” i alla kalkyler.

Det går att bo kvar ensam. Om jag inte har bil, undviker dyr semester, och har en buffert för dyrare uppvärmning vintertid. Det blir faktiskt en del pengar över. (Kanske undrar jag mer vart de tar vägen just nu)

Stressfaktorer - vad händer om jag blir sjukskriven eller helt utan jobb. Kommer inte ha råd med barnens körkort. Hur klarar jag ett husansvar ensam.

Jag måste smälta det här.

Sätter på kaffet och inser att jag börjar bli beredd att släppa ansvaret för min mans alkoholkonsumtion.

Får genast dåligt samvete för att jag inte klarar av att dela ”i nöd och lust” längre. Att jag blir det svarta fåret.
Stressen tar över att barnen får ta över ”ansvaret”. Hur blir det när de åker själva med honom på semester?
Hjärnan är trött idag men fastnar på detaljer om att jag en dag inte kan kontrollera vad som händer när han har druckit.
Jag var stressad nog i lördags när jag kom hem vid sju och han redan var ”väck i blicken” och barnen ”ville vara på sina rum”.