Senaste kommentarerna i forumet

@Smurfanfrågar
Hej, tänkte säga "välkommen", men känns så fel också. Samtidigt vet jag ju själv att detta forum gett mycket till mig och jag hoppas du får stöd av det. Själv var jag extremt medberoende till mitt ex, men har kommit ur det hyfsat bra. Eller, mer än "hyfsat" faktiskt vid närmare eftertanke men det tog ett tag ...

Det jag i början tänkte på var att en alkoholist innebär dessa "parkbänksalkisar". Men, jag har ju förstått att det finns ofantligt många människor i missbruk som åtminstone än så länge kan sköta jobb etc. Helt otroligt med tanke på den mängd som dricks ...

Det är ju från det där att förstå vad alkohol gör - till att söka hjälp. Vad jag erfarit inser man som missbrukare att det man håller på med skadar, åtminstone tidvis, att man inte är stolt. Men att beroendet är väldigt starkt.
Att söka hjälp ligger ju hos den med missbruk, det är den som måste göra jobbet. Har man varit väldigt medberoende själv, så kan även en hjälp för sig själv vara att föredra.

Jag upplever att vi anhöriga vill så himla mycket. Det är ju klart, vi bryr ju oss. Vi vill väl, vill hjälpa, men så länge ens kära anhörig inte vill söka hjälp för sitt drickande så är det upp till dem. Jag hörde på en podd nyligen, "2 fyllon och 1 sanning", att ens eget mående är ens eget ansvar.
Vi kan vädja, hota, vad som men det påverkar inte deras vilja att söka hjälp.

Jag tänker dock att man kan visa på olika alternativ, t ex nummer till AA, nummer till en numera nykter alkoholist, alltså någon som gjort en livsförändring själv, men man kan liksom inte "prata förnuft" med en att den ska söka hjälp om personen som dricker inte är på den punkten i livet.

Det du kanske kan fundera lite på är hur mycket han minns av era samtal t ex dagen efter han varit berusad? Har han nämnt något då om situationen? För jag kom att fundera lite på hur mycket han minns av en diskussion som du och han haft om han varit berusad.
Kanske en idé vore att prata med honom dagen efter om läget, ett lugnt samtal. Vad tror du om det?

Jag ser det som att ett indirekt sätt att få en annan att söka hjälp är att som anhörig sätta gränser, inte låna ut pengar, inte så att säga "städa upp" efter den anhöriga. Att helt enkelt inte underlätta. Att vara konsekvent.

Kanske en idé att smyga in nyktra aktiviteter, finns det något ni tidigare gjort ihop som ni slutat med? Skulle det vara något? Möjligen lite lömskt ... men att kanske få honom att inse att man kan ha roligt på nyktert huvud.

Sköt om dig, KRAM!!

@Tröttiz ❤️

@josefinfrågar
Bra samt klokt med gränser, vaka över dem som en hök.
💜

Jag vet inte vad man ska göra.

Om jag misstänker att hon är onykter avslutar jag samtalet snabbt.

Jag har inte sagt hur hon ska hantera sitt drickande. Men sagt att jag inte vill vara delaktig i det och erbjudit stöd.

Hon vet nyktert att jag inte vill ha något med det att göra med.

@josefinfrågar
Hej.
Jag kom att tänka på en sak. Vad jag förstår på dig så vet hon, på nyktert huvud, att du inte vill att hon ringer dig onykter.

Då hon väl är onykter så har det hänt att hon ringt. Det är mycket möjligt att hon tänker då hon är nykter att hon inte ska ringa dig då hon dricker, men att då de stunder detta händer så ringer hon ändå.
Min erfarenhet är att det inte lönar sig att säga hur någon annan ska göra då de dricker, för att alkohol är en sådan kraft att det kan bli vad som helst. Det man tänkt från början blir något helt annat då alkohol kommer in i kroppen. Man ringer sina anhöriga m.m.

Hur tänker du om det att du helt enkelt, vid minsta misstanke att hon ringer dig onykter att du inte svarar?

// Tröttiz

@josefinfrågar
Hej.
Lätt att övertänka som anhörig.
För att ta det kort ... Dina upplevelser, dina gränser.
💜

@Åsa M tack snälla! Fått pratat nu med dom i telefon och det känns så mycket bättre ❤️ tack för styrkan!

@josefinfrågar Du bestämmer dina gränser! Om du tycker de överträds, så är det så. Skickar styrka!

Tack snälla, sitter nu i telefon kön för att prata med dom. ❤️ Sköt om dig med!

Hej @Josefinfrågar! Jag tror inte du är varken tråkig eller överkänslig. Och jag känner igen både reaktionen hos din förälder (har haft samma från min partner) och din känsla av att inte vara säker.

Jag tänker att det kanske kunde vara bra att ringa alkoholhjälpen på numret du hittar här på sidan. Det tyckte jag var ett hjälpsamt första steg för att få feedback på mina upplevelser och bekräftelse på att det jag kände var rätt.

Ta hand om dig❣️

Överdriver jag med mina gränser? Är jag "tråkig" och känslig? Jag övertänker sjukt mycket nu. Att tillägga drack förr med hon men inte gjort det på många år. Pga har småbarn och inget intresse av det.

Hej! Som rubriken lyder. Min förälder har sen jag var yngre vuxen tyckt att man kan ta ett glas vin tid och otid. En vanlig tisdag tex men blir ofta märkbart förändrad efter ett glas. Det är bara med hon det har blivit tjafs och bråk då alkohol är inblandat. Inget fysiskt våld. Hon var också väldigt elak mot mig ibland. Anklagade mig för grejer jag inte hade gjort osv. Oberäknelig.

Hon själv tyckte då att det är ok att dricka & att det inte är någon fara om det blir mycket så länge man är glad och trevlig.

Det var under coronapandemin både jag & mitt syskon märkte att hon drack för mycket (tyckte vi). Vi pratade med hon då. Då hon sa att hon hade varit nere och det hade blivit för mycket. Hon tog det väldigt bra.

Jag sa redan då, ring mig inte onykter eller mina vänner. Ett år senare ringer hon mig full. Jag åker dit. Hon stinker alkohol och dricker under tiden jag var där. Jätte full. Vi bråkar. Om en viktig grej.

Jag åker dit nån dag senare och på morgonen då jag vet att hon är nykter. Jag säger igen att jag vill inte träffa hon eller prata i telefon då hon har druckit en droppe.

Hon blir ledsen och säger upp kontakten i två veckor då hon känner sig "anfallen" av mig. Vi bråkade om andra grejer med.

Efter det har hon varit nykter 1 år plus någonting.

Misstänker nu att hon har ringt två gånger onyktert. Inte sagt något då. Jag vet att hon har druckit en gång då hon berättade det i förbi farten.

Jag har inte sagt något pga jag vet inte. Men nu tär det på mig. Vill fråga om hon har ringt onyktert och säga igen om mina gränser. Då hennes drickande har gett mig obehag, min partner och mitt syskon. Men hon lär bli arg eller kanske ljuga jag vet inte.

Vad tycker ni? Vad tror ni? Hon är ingen "parkbänks-alkoholist" (klumpigt sagt).

@trötter75 Man ska inte behöva vara mamma åt sin partner. Vet att det är lätt att man hamnar där, men vill han dricka så finns det inget du kan göra för att förhindra det. Däremot kan du välja att vara i en annan situation. Min relation imploderade eftersom mitt ex söp som en svamp. Han struntade fullkomligt i vad jag sa. Min lösning var att strunta i honom. Jag kan inte med oss beskriva lugnet som följde efter det beslutet. Att slippa fyllesvammel alla tider på dygnet, konstiga konflikter om allt, hans infall, alla tomflaskor och burkar, det ständiga rännandet till Systemet (eller "apoteket" som han talande nog kallade det).
Fundera på hur DU vill ha ditt liv. Jag kom fram till att jag vill inte varken leva med eller umgås med någon som missbrukar alkohol. Då var det lättare att gå vidare. Skickar dig styrka!

@bella70 @Tröttiz Tack för era svar, ja det är här som jag läste om det. Annars hade jag nog blivit väldigt besviken att jag inte kan göra allt som jag tänkt. 😃 Ska testa byta lampa på bilen imorgon, det var något som han åtminstone kunde fixat innan. Har kollat på Youtube och ser ju inte så svårt ut 😜

@MissIce
Jag var också trött och senare både trött och matt. Tror också det blir så då kropp och själ varit i "alltid redo" - inställning och att man slappnar av.

@has ❤️ tack. Det hjälper att få skriva av sig lite av frustrationen.
Då jag även är uppväxt med alkoholmissbruk så har jag lärt mig att man pratar inte om det med andra. Även om alla andra omkring mycket väl kände till problematiken.

Hej
Så bra gjort av dig ❤️
Men den där tröttheten.. jag tänker att man gått på högvarv länge och när man väl är trygg och kan slappna av så kommer den..
Det blev så för mig.

Det var ett tag sedan jag var här nu. Har knappt orkat vara inne och läsa. Men för mig har det hänt en del. Vi fick en orosanmälan på oss och var ner till soc och pratade med de. Fick en liten ögonöppnare när de sa att den som är frisk måste ta hand om barnen, görs inte det kan det gå så långt att de behöver vara någon annan stans. Mannen lovade bot å bättring som vanligt. Men när vi varit hemma några veckor och han inte tagit tag i något, så lämnade jag in skilsmässa. Jag bara kände något måste hända. Efter att han bara varit hemma och tyckt synd om sig själv så har han nu flyttat till en kompis eller vad de är. Men skönt är att det inte är någon som dricker iaf. Så barnen har han sagt hejdå till för nu vill han inte ha med oss att göra
Tänkte först, villen energi jag kommer få nu när ingen sover i soffan. Eh nä, aldrig varit så trött som nu och sovit i flera dagar. Men var lite förberedd på att det kunde bli så också. Kroppen slappnar väl av efter all spänning som varit.

Verkligen! Min ”hade koll”. Tyvärr upplevde jag att han missförstod den där max gränsen per vecka som en minimigräns att aldrig gå under…

Eftersom allt är så förvirrande och svårt att förstå har det varit så otroligt hjälpsamt med de svar som skrivits av de som själva har (haft) beroendeproblematik i olika trådar här, så man får en liten inblick och förståelse för hur det kan se ut på andra sidan.

@has jo det som är jobbigt är tilliten. Att inte få ett ärligt svar. Att han drar sig undan och inte vill diskutera saken. Så frustrerande.
Han "löser" det säger han.

Tack snälla @Tröttiz för svar🩷

Det kändes väldigt hjälpsamt för mig att läsa mitt i min rädsla för om jag gjort rätt i att lämna.

Har också haft det samtalet flera gånger, ibland med en period på några månader som varit bättre (men mannen jobbar borta en hel del så undran kring hur mycket han druckit då har förstås alltid funnits med). Sedan har det alltid fallit tillbaka till ursprungsläget.

Nästan aldrig ”full”, men påverkad så pass att bli lite sluddrig. Alkohol fler dagar i veckan än inte.

Och det kan vara skitsvårt att verkligen hålla på de gränser man satt och vet att man själv skulle må bra av.

Jag ville inte sitta i soffan med en halvlullig karl, men ofta förändrades ju läget under kvällen. Man satte på en film, sen kanske man behövde pausa och ta ett samtal och när man kom tillbaka efter en kortare stund så hade berusningsgraden ökat och man orkade inte ta diskussionen som skulle bli om man bara vände och gick.

Så var inte hård mot dig själv. Det är så lurigt och det är nästan omöjligt att inte dras in i skiten med alla förvirrande lögner och påståenden som inte går ihop!

Ta hand om dig! 🤗

@has
God morgon. ☕️

Ja du, det är rätt mycket det som inte blivit hjälpsamt. Inser ju så här efteråt att jag var medberoende till max, och var mentalt innästlad i hans missbruk så jag inser ju att jag inte ska vara så hård mot mig själv.

Det första har med att vara konsekvent att göra. Jag blev trött på "fyllesamtal" och sade att jag inte vill prata om han är onykter. Då går jag emot det jag sagt, och kunde sitta med honom i telefon ändå. Med hans toleransnivå mindes han säkert nada dagen efter om vad vi diskuterade, ibland mitt i nätterna ... Säkerligen undrade han någon gång efteråt vad vi diskuterade så länge.
Ett skäl till att prata med honom var ju att hålla koll på vad han gjorde, att det inte helt barkade. Jag minns att jag tänkte att så länge vi pratar så vet jag ju vad han gör. Du vet - "kontroll". 🤔

Han sade det ena men gjorde det andra, att vara nykter men att det inte blev.
Att ständigt påtala hans drickande, vad han sade och hur det de facto blev. Min besvikelse.
Han visste och vet vad jag anser om drickandet, och att ständigt påtala då det gick åt fanders gjorde oss båda frustrerade. Och kanske kom mera på hans våg att känna att han inte har kontroll. Att påtala hur saker blev och kändes hjälpte föga.

Hade önskat att jag tidigare hade kommit fram till en klar tanke med beslut:
det här har jag att göra med - så här ser det ut - "tjat" lönar sig inte - vill jag ha det så här? och avslutat tidigare. Punkt.

Att tidigare byggt upp gränser för mig och vad för mig är acceptabelt, i stället för att låta och gå på som en papegoja gällande hans drickande som varken gjorde till eller från för oss bägge.

Skriver mera annan tidpunkt om jag kommer på något. 🌺😊

Kram.
Ha en bra dag.
💜

Hur går det för dig @hjosa?

Åh jag blir nyfiken @Tröttiz: vad känner du att du sagt och gjort som inte blivit hjälpsamt? Om du känner att du vill dela med dig 😊

Jag tror absolut dina tårar är en vanlig reaktion, speciellt från en person som upplevt det de beskriver på nära håll❤️