Senaste kommentarerna i forumet

Hur går det för dig @hjosa?

Åh jag blir nyfiken @Tröttiz: vad känner du att du sagt och gjort som inte blivit hjälpsamt? Om du känner att du vill dela med dig 😊

Jag tror absolut dina tårar är en vanlig reaktion, speciellt från en person som upplevt det de beskriver på nära håll❤️

Tack för kramar & pepp❣️🙏🏼

Jag har mötts av så mycket snällhet den senaste veckan att jag känner mig bortskämd. Närmare vännerna som bor en bit ifrån men ändå håller nära kontakt och kollar av hur det går.

Vänner som hjälper på alla möjliga sätt. Vänners vänner som erbjuder hjälp. Mina unga vuxna barn som verkligen visar att de nu är (nästan) vuxna och hugger i och är mån om mig.

Sa till en av mina vänner att jag är så himla tacksam för all hjälp och allt stöd, och han svarade: ja men det är ju precis vad du är värd!

Det låter liksom rimligt, men känns ändå så oväntat för mig. Ovant att vara på mottagarsidan.

Varje gång jag kommer in i mitt nya hem känner jag ett lugn. Tankar och känslor kan bubbla upp, men hemmet är lugnt. Långt ifrån klart men ändå trivsamt.

Är fortfarande rädd för att jag ska ångra mig. Men känner ingen ånger. Mer sorg över att det blev som det blev. Och över allt som inte blev.

Läser om högfungerande alkoholism och känner igen det som beskrivs. Men det råder fortfarande stor förvirring i mitt huvud om det verkligen är så? Eller är det som han säger, jag som överdriver och har fel.

Försöker släppa de tankarna eftersom det inte ger något att grubbla vidare runt det. Men tänker också att det väl är så våra medvetanden fungerar: hitta svar på sånt vi inte förstår. Lägger ihop ett och ett som borde bli 2, och inte 7?

Ta hand om er alla medkämpar! Kram 🤗

Känner igen frustrationen i det du skriver @trötter75! Det är väldigt svårt att alls föra en diskussion med någon som är i förnekelse.

Har hamnat i precis samma läge där jag får höra att drickandet är precis samma som att dricka läsk eller äta godis.

Påståendet i sig är ju så dumt att man liksom blir stum. Själv fastnade jag i tanken: hur dum tror du att jag är?!

Nånstans tror jag det här är lite av problemet. Mycket är så ologiskt att hjärnan helt hakar upp sig på detaljerna som: du säger att du bara druckit en öl, men du sluddrar. Hur går det ihop?

När man ständigt fastnar i dessa detaljer är det svårt att få perspektiv och se helheten. Det gör det så mycket svårare att fatta beslut som blir bra för en själv på lång sikt.

Jag tror din fundering på hur du vill ha din framtid är den som är verkligt hjälpsam för dig. Så svårt men samtidigt det enda som verkligen gör skillnad för dig❤️

@Tröttiz tack för pepp. Det är svårt att inte bli arg och förtvivlad.

Kollade ett till avsnitt av "Lars Lerin på Lofoten" idag, och igen kom det tårar i och med allas berättelser som har att göra med missbruk ...

Blir jag aldrig fri, eller har jag blivit en "vanlig" person som reagerar på det som finns omkring mig? En "normal" reaktion på en destruktiv sak i vårt samhälle? 🤔 Hm. När vet man vad som är vad riktigt.
Denna hjärna alltså.
🌹

Kämpa på alla.
KRAM.💜

@trötter75
Hej. Bra att skriva av sig och diskutera med andra i samma situation. Fortsätt gärna skriva.
Ja, att bli arg löser ju ingenting men det är ju svårt att låta bli det ... Jag har aldrig varit den som hällt ur, så jag vet inte hur den ilskan är före man gör en sådan sak. Jag har dock gjort massa annat i ilskan.

Svårt att säga vad du ska göra, men kanske du kan tänka på att hans beroende är väldigt starkt och finns det alkohol hemma så är det nära till hands att dricka. Att han inte kan kontrollera det. Räcker inte med ett glas, utan man dricker upp allt. Man kan hälla ut hur mycket som helst men det förändrar ju inte läget tänker jag. Risken är dock att man själv börjar må dåligt då man "blandar sig in" i någon annans missbruk och destruktiva leverne. Och att han i sitt missbruk börjar komma på andra sätt att komma åt att dricka i och med att du häller ur. Finns alla möjliga sätt att smyga. En tanke bara.

Och det finns alltid en orsak till att dricka, som din säger för att kunna sova. Men det kunde lika gärna vara för att det blivit dålig bild på tv:n, strid med morsan eller stressigt på jobbet ... Och verkar försöka få dig att "godkänna" hans drickande med att kontra med att godis även minsann är missbruk och lägga fokus på dig då jag läser din text.

Jag har erfarenheten att det inte går att prata förnuft med någon som är aktiv missbrukare, att säga vad den ska göra har inte funkat. Att försöka att inte ge energi till det, för det gynnar ingen - vare sig missbrukaren eller sig själv.
Att inte bli arg eller höja rösten. Men som sagt är det inte det lättaste. Jag vet.

KRAM!!
Sköt om dig.

@has vad skönt att läsa dina reflektioner. ❤️

Lever med en sambo som dricker. Är uppväxt med föräldrar som dricker.
För mig blir alkohol drucken i hemmet ett orosmoment.

Jag förstod inte från början att sambon drack i den mängd han gör. När jag förstod var det såklart förnekelse från honom .

Han "måste" dricka för att sova.. han har gömt sprit och vin. Tycker han är duktig när han inte dricker öl för det vet han att jag inte gillar.

Jag lackade ur när han drack upp en whisky jag sparat och fick veta att han bytt ut den med jämna mellanrum.. jag hällde ut resterna som var kvar och sa att dricker han något mer kommer jag hälla ut det som är kvar därmed.

En vinflaska var hemma. Han höll sig nykter för att köra hem från en middag. På morgonen inser jag att han suttit och dragit i sig nästan hela flaskan efter att jag somnat. Jag lackar ur igen och häller ut resterande vin. Då "förstör" jag pengar... Och får inte äta godis för det är ju lika mycket missbruk som alkohol. Själv dricker jag väldigt lite.

Jag vill inte må dåligt. Men nu är det tyst behandling från hans sida. Funderar allvarligt på hur jag vill ha min framtid.

Hur ska jag kunna låta bli att lacka ur på att han dricker?

@has Det ÄR viktigt med distans till problemet. Är man mitt i det så tvekar man, låter sig manipuleras, faller på att det är jobbigt att ändra utgångsläget. Jag trodde inte på snabba avslut när jag var yngre men med åldern har jag insett att de fungerar bättre för mig. Annars börjar jag tveka och ska fixa andra problem och fokusera på att vara snäll och då ät man där i rävsaxen igen...
Många kramar till sig, kämpa vidare! 👍🏻

@elske Kan du lämna permanent? Det är inte ett värdigt liv att ha det så där. 🤗

@euology Förlåt för långt inlägg ☺️

@euology Förlåt för långt inlägg ☺️

@euology Jag var i exakt din situation för ett par månader sen - min dotter berättade
för skolsköterskan att pappa dricker och blir full och då gjorde hon en orosanmälan. Hon ringde till mig först så att jag var införstådd i allt och jag kände precis som du en lättnad över att vi äntligen kommit till en punkt där min sambo är tvungen att göra en förändring. Sen har jag mått skit över att det var tvunget att gå så långt så att
dottern bröt ihop i skolan.. att jag inte hittade nåt sätt att få till stånd en förändring på egen hand.. men samtidigt tänker jag att om det varit jag som hade kontaktat soc så hade sambon bara förnekat och hävdat att jag ljuger. Det kan han inte säga om sin dotter…
Vad har hänt sen dess?
Soc har dragit igång en utredning och pratat enskilt med barnen vid ett par tillfällen, jag har fått samtalsstöd och sambon har påbörjat alkoholrådgivning. Nu har han hållit sig helt nykter i snart tre veckor men hävdar fortfarande att jag överdriver och att han iofs har druckit för mycket men inte har några beroendeproblem. Jag vet inte vad alkoholrådgivaren säger om den saken…
Vi har bestämt att vi ska separera men bor fortfarande ihop. Jag har frågat soc hur dom ställer sig till att barnen bor varannan vecka när vi flyttar isär, men inte riktigt fått något svar från dem. Beror väl på vad de kommer fram till i sin utredning. Och det beror väl i sin tur på vad barnen berättar. Det där känner jag mig lite kluven till - att pappa är lite berusad har ju blivit ett normaltillstånd för dem så jag vet att de inte alltid märker att han är onykter, bara när han är ganska full. Och jag känner inte att jag vill dramatisera saker och ting mer än nödvändigt. Tycker att det på sätt och vis är bra om de inte märker av hans onykterhet, samtidigt vill jag ju att den ska komma till socialens kännedom. Svår avvägning det där 😏
Jag kan dock vara helt säker på att sambon inte ger en fullständig bild av verkligheten när han pratar med dem.

Väntar nu på sambons återfall - tror inte att det är så lätt att bara sluta dricka när man haft ett dagligt intag av minst 4-5 starköl, ett par dagar i veckan 10-15 starköl, under flera års tid. Och när det kommer ska jag göra mitt bästa för att slänga ut honom ur huset och se till att barnen bor bara hos mig.
Samtidigt vill jag ju inget hellre än att han ska bli nykter och vara en bra pappa till våra barn, men jag undrar hur lång tid av nykterhet som behövs för att man ska lita på att barnen får det bra varannan vecka hos honom.. det är en skitjobbig situation att vara i - många kluvna känslor - ilska, sorg, uppgivenhet blandat med visst hopp och framtidstro.
Det hjälper med samtalsstöd så be om det när ni träffar soc. Man får hjälp att sortera lite bland sina känslor och tankar och hjälp att förhålla sig till sjukdomen och dem som drabbas. Sen försöker jag att prata öppet och ärligt med barnen, det är jobbigt för dem med allt som händer och all ovisshet inför framtiden. Men det gör min sambo också och han ger en helt annan version av verkligheten så dom har verkligen inte lätt att navigera i detta. Känns fruktansvärt i mamma-hjärtat ..
Uppdatera gärna hur det går för er, vi befinner oss verkligen i samma situation!
Styrkekramar 🤗

Hur går det för dig och dottern?

Tack @Självomhändertagande för alla dina tänkvärda meddelanden och det stöd som du har förmedlat under åren. Och välkommen tillbaka om det blir så i framtiden!

@has
Det finns ju både lyckliga och mindre lyckliga stunder. En människa är ju mer än missbruket. En gång i tiden fanns det ju något hos en annan som lockade en, men att något annat tagit över. Fint att höra att du är nöjd med samtalet ni haft.

Skönt i allt kämpande att du blivit av med kramp och värk. Personligen tror jag att kropp och själ hänger mer ihop än vad man tror ... Har själen det jobbigt, har kroppen det med.

KRAM!

Ja man kan verkligen bli stressad för mindre!

I min relation växlade svaret på min oro kring drickandet mellan ”åh, så ska du ju inte ha det. Klart jag drar ner, inga problem!” Till ”det har inte du med att göra, jag kan bara lova dig att jag aldrig kommer sluta dricka så sluta försöka kontrollera mig!”

Man blir inte bara stressad utan också förvirrad.

Du beskriver att relationen är ny. Jag vet inte vad som blir bäst för dig, men om jag skulle ge mig själv ett råd i din situation (och med min erfarenhet) vore det: gå inte vidare!

Jag upptäckte inte hur mycket alkohol som konsumerades förrän vi bodde ihop. Och även då doldes det till viss del vilket skapade ännu mer förvirring.

Tänk på ditt välmående och hälsa och fatta beslut som blir bra för dig utifrån det❤️

Nu är det tre dagar sedan jag flyttade. Hittills har det mesta kretsat runt att försöka få ett tillräckligt fungerande hem för att sonen och jag ska kunna ha en fungerande vardag.

Igår hämtade jag saker i det gemensamma huset och då hade jag och (ex)maken ett bra samtal. Det är precis vid dessa samtal som jag brukar känna att det är värt att fortsätta. Att det finns goda chanser till att det ska bli bättre. Han låter så klok och insiktsfull. Visar empati (som jag inte upplevt mycket av den senaste tiden).

Även om känslan efter samtalet var att den mannen vill jag gärna vara gift med, hjälpte mig faktumet att jag redan flyttat att hålla kursen. Det kanske behövde gå så där snabbt för att jag inte skulle falla tillbaka in i de mönster vi byggt upp.

En lite märklig sak jag upptäckte idag är att krampen och värken i nacken som jag haft ett par år minst är helt borta!

Vågor av sorg över allt som inte blev och framförallt kommer bilder för mitt inre från lyckliga stunder som gör ont att minnas. Förhoppningsvis kan man se tillbaka och glädjas åt de fina minnena lite längre fram.

@Självomhändertagande
Kram,
Och sköt om dig!
🌺💜🌺

Nu tar jag paus.
Jag uppskattar detta forum så mycket. Den senaste tiden har jag haft en väldig hjälp då jag skrivit om en tid som jag upplevde svår. Jag har läst andra trådar och skrivit i dem.
Jag behövde bli påmind om hur illa jag hade det i livet, som medberoende.
Nu är den texten klar. Jag hoppas att den kan hjälpa andra. En psykolog som läste den för ett par år sedan, sa just det. "Du hjälper andra med den här texten". Det var inte mitt syfte då, men efter att den har vilat i några år så plockade jag upp den. Och har redigerat. Andra har läst och andra vill använda den i olika sammanhang.
Jag tänkte gå vidare med det. Och ta en paus här.
Önskar alla kämpar all lycka till.
Livet är en process. Så viktigt att njuta av de små ögonblicken. Det kan vara att ge några frön till en fågel i den kalla vintern. Och stanna upp och se, lyssna och känna. Smaka på maten. Njuta.
Och ta hand om sig.
Så viktigt.
❤️

Var ett bra tag sedan jag skrev i tråden. Smygsupandet bara eskalerar och vårt äldsta barn har tappat allt förtroende för sin allt mer opålitliga pappa. Situationen är ohållbar och det har nu kommit in en orosanmälan till socialtjänsten angående hans drickande. Vi ska dit i början av nästa vecka och jag tycker att det känns bra att det händer något. Att jag och ena barnet har bönat och bett att han ska söka hjälp / sluta dricka har ju hjälpt föga…

Vet ni vad socialtjänsten har för befogenheter i detta? Kan de tvinga honom att ta emot hjälp? Kan de tvinga honom att ta blodprov för att visa på att han har ett missbruk? Kan de hjälpa mig att slippa lämna barnen ensam med honom vid eventuell separation?

Om det vore så lätt att sluta så skulle nog inte detta forum behöva finnas. Några veckor går det nog att hålla uppe så länge denne vet att den kan börja dricka igen. Sen går ju de ofta över till att smyga efter att ha blivit påkomna och efter att man dricker mycket så höjs toleransen så om du ska kunna veta att han är nykter så skulle du behöva att han blåser i ett alkoholtest och visar. Hoppas för han skull att han kan sluta men han verkar inte ha någon insikt i det. Du bör nog vara positiv till att han håller upp men ändå lite vaksam.

Jag funderar mycket när det kommer till ett beroende.. drickat i all ära men det kan nog vara nära tillhands att stilla belöningscentrat på andra vis när nöden kräver. Dataspel, pengaspel, arbetsnarkomani, porrsurfande osv är nog både en och annan som lider av ett blandat beroende. Med tanke på hans snäsande så låter det ju mer troligt att han bara härdar ut! Han har ju inget problem.. tror personligen inte att det avslutas så abrupt utan bakslaget är att vänta. Vad är det dem säger... vita knogar.. först av allt måste ju insikten finnas och så låter det ju inte i detta fall. Han har ju spelandet som håller honom på banan bara så pass.
Usch nu lät jag oerhört nedslående inte min mening! Men.. du frågar av en anledning, lita på din magkänsla!!

@Nilla24 jag tror också att en del i ekvationen kan vara att män inte alltid får med sig ett vokabulär hemifrån som gör att de kan sätta ord på känslor. Jag har haft relationer med ett par män som i många hänseenden var fina, kloka, omtänksamma, intelligenta etc men fullständigt saknade förmåga att förstå antingen sitt eget beteende eller förstå andras. Det var liksom obegripligt för dem att någon kunde reagera på något de gjorde eller gissa sig till orsaken till att de gjorde det. Själva hade de aldrig funderat, de bara gjorde. För mig var det lite av en ögonöppnare. Det är ju svårt att ha dialog med någon som så att säga är totalt oförstående oavsett vad som händer.