Senaste kommentarerna i forumet

@Tröttmamma
Kära du,
Oavsett vad som hänt för 10 år sedan är för 1o år sedan. Du har straffats länge tycker jag. Och jag känner igen mig i din situation, även om jag inte har samma historia. Jag blev utsatt för något som jag inte skriver ut här. Men mitt ex trodde något annat och i fyllan anklagade han mig väldigt ofta. Jag hade gjort slut då han drack för mycket för vad jag tyckte var ok. Och jag var med om ett trauma som gjorde att jag fastnade med honom i flera år. Han stöttade mig i början. Och senare ifrågasatte han vad som egentligen hade hänt. Genom denna tråd går det upp för mig ännu mer, hur han psykade mig.
Jag upplevde självmordstankar ofta under de åren som traumat spelades upp i mina tankar. Och jag lärde mig att hindra starka impulser då jag upplevde en möjlighet att få slut på livet, genom olika sätt i vardagen.
Så kunde jag bara inte leva!
Jag levde isolerad med mitt ex. Och jag passade upp och försörjde honom.
Det ville jag inte!
Min väg till frihet, blev att söka professionell hjälp.
Det tog fler år innan jag hittade rätt.
Jag prövade massor av människor, i sina professioner.
Betalade dyrt till flera, parallellt som jag hade kontakt med professionella i vården.
Jag behövde känna att jag klickade med personen jag skulle prata med, i början.
Senare tog jag den hjälp som erbjöds, då jag var desperat att bli fri från mitt trauma.
Jag tog hand om mig själv med yoga och meditation.
Och fick kraft att säga rätt ut till en allmänläkare vad jag behövde.
Jag ville bli fri från mitt medberoende.
Och jag blev det.
Han flyttade ut, som han vägrat i alla år innan.
Ett år gick.
Jag upplevde ännu det trauma jag varit med om.
Och jag sökte ytterligare hjälp.
Och fick det.
Bearbetade traumat.
Med en psykolog som vågade ta sig an mitt trauma.
Det är inte som kan. Eller vågar. Inom professionen.
Och jag började blomma igen.
Jag får en känsla av att du behöver blomma igen.
Träningen ger dig må bra hormonet oxytocin.
Om du inte längre gör det som fick dig att må bra, så kan det förstås leda till depression.
Du skriver "Jag är inte samma glada tjej längre. Jag känner mig instängd "
Det fick mig att skriva detta till dig nu.
Du är ansvarig för att må bra.
Han drar ner dig.
Kan du ta med dina barn på något nytt som ni gör tillsammans?
Eller något som ni har gjort tillsammans tidigare?
Som ni tycker är roligt.
Vem har inte gjort "fel" i sitt liv.
Du ska inte straffas för något som är historia.
Det är fegt att anklaga dig.
Han är en missbrukar som stannat i utvecklingen av alkoholen.
Det läste jag här en gång.
Att en alkoholist stannar upp i den ålder som missbruket började.
Minns inte helt hur det var.
Men det hjälpte mig att förstå, varför mitt ex var så omogen.
Han drack varje dag.
Och han var som ett stort barn.
Ta vara på dig själv.
Och kom ut på roliga saker. Med dina barn.
Du förtjänar att må bra.
Och då kan du inte isolera dig.
Det mår ingen bra av.
Fortsätt skriv här!
Ta emot det som du vill ta emot.
Det som inte gynnar dig, öva på att inte ta åt dig.
Jag utgår från min erfarenhet.
Det gör förmodligen alla.
Det här forumet har varit väldigt hjälpsamt för mig.
Jag hoppas att det blir det för dig också.
Du har påbörjat en process, att skriva här.
Det är modigt av dig.
Du har påbörjat en resa, att sätta ord.
Om du vill ha en mer trygg plats att skriva på, så skulle jag rekommendera dig något som heter skriva terapeutiskt.
Write Your Self.
Jag har skrivit sedan min ungdom.
Till mig själv.
Och jag har gått skrivkurser för att bearbeata olika saker.
Jag träffade en skrivlärare som ville prova ett distanskoncept med mig i att skriva terapeutiskt.
Det var så bra.
Jag skrev om hur jag önskade mitt liv.
Jag kunde gå vidare till nästa steg i livet.
Att våga träffa en ny man.
Och nu funderar jag på att lära mig denna skrivterapi för att hjälpa andra genom skrivandet.
Där blir man inte dömd.
Allt är tillåtet att skriva.
Och det handlar inte om att värdera, vad som hänt.
Utan att skriva det liv man vill ha.
Det är ett sätt att sätta ord på hur man vill ha det.
Det funkade bra för mig.
Men så har jag också skrivit i mer än 20 år så det var ett bra sätt för mig att utvecklas.
Då jag även arbetat med personlig utveckling i 25 år.
Men det kan vara värt att kolla upp, då du skriver att du kanske lämnar forumet.
Kanske det finns en skrivgrupp i närheten av där du bor, som kan intressera dig?
Jag har deltagit i flera skrivgrupper och det är många som skriver om missbruk, medberoende och psykisk ohälsa, sjukdomar och så vidare.
Jag har aldrig mött någon människa som varit dömande där.
Vi är alla människor.
Som förstår varandra och inte förstår varandra.
Jag fick adhd som vuxen och jag förstår inte allt.
Men jag lär mig.
Då jag vill utvecklas.
Och jag möter ungdomar i mitt arbete.
Där ser jag alla med autism och adhd.
De förstår inte varandra.
Jag är fyrkantig.
Och jag ser andra som är fyrkantiga.
Jag tror att alla vill väl.
Var snäll med dig idag.
Du är värdefull!

@Snödroppen
Åh, fina Snödroppen, förstår dig verkligen!
Du ska lyssna på dig själv o följa din egen känsla. Man ska gå plus på det man ägnar sig åt.
Precis som du säger - livet är för kort.

Respekterar så klart ditt beslut.
Men vad jag kommer sakna dig!
Fäller några tårar redan...
Du har gett mig så många kloka råd o fina ord här på forumet.
Du har lyft mig!

Önskar dig all lycka och hoppas du kommer ut på ett löppass i skogen till våren. Heja dig!

Tills vi ses igen....
Stor kram ❤️

@Tröttmamma förstår din reaktion och vissa kanske kan vara lite väl raka. Klart det gör ont för tänk om de har rätt, om så bara ens lite grann.. Medberoende är oerhört tufft och jobbigt och fördunklar även vårt eget omdöme. Hur hade vi annars stått ut? Ur eget perspektiv kan jag inte annat än säga att än om det ibland låter som hårt och värsta scenariot så upptäcker många av oss, allt eftersom att situationen vi befann oss i var långt från sund. Varken sund för oss själva eller våra barn som dessutom tom kan ha varit mer klarsynta än oss själva. Det är oerhört ledsamt att inse ..

@Tröttmamma Ibland kan det som folk skriver i bästa välmening tyvärr kännas som att de kastar pekpinnar omkring sig. Jag har inga råd att ge dig, då jag tycker du verkar vara en omtänksam och klok person som kan göra bra val för dig och dina barn, Snart kanske du finner krafter nog, för att se i vilken riktning ditt liv ska röra sig.
Jag har läst din tråd och du har min medkänsla och omtanke i din svåra situation.
Ta hand om dig och fortsätt skriva. Kan hända att du får den där varma kramen istället för vassa pekpinnen som du hade hoppats på.

@Emilia Jag vet inte exakt vad jag vill ha hjälp med. Jag vill vara på ett ställe där jag känner mig trygg och kan skriva av mig mina tankar och min oro. Få stöttning, pepp och goda råd.
Jag trodde detta var rätt ställe men att då få anklagelser, påhopp eller vad man vill kalla det, att jag inte tänker på mina barn i den här jobbiga situationen jag är hemskt. Jag gör allt för mina barn och jag gör allt för att skydda dem. Inget av mina barn gråter sig till sömns om kvällarna. Dom har en trygghet och den tryggheten är jag.
Kanske är jag extremt känslig men kommentaren gjorde mig väldigt ledsen och jag sitter och gråter nu för jag trodde jag hittat ett rum att kunna ventilera och ösa ur mig vad jag är med om, vad jag känner och mina upplevelser utan att bli bedömd och påhoppad.
Jag vet inte om jag kommer våga fortsätta skriva här.

@Lunaloo
Att bli utsatt för manifestation och elakheter är illa. Våld är fruktansvärt och absolut inte acceptabelt.
Tvivla inte på att det är fel.
Jag kan än idag bli förvånad över att min friska och varma pojkvän är så hjälpsam.
Både han och jag har varit hjälpsamma mot våra sjuka ex.
Och nu är vi hjälpsamma mot varandra. På ett sunt och friskt sätt. Som livet ska vara tänker jag.
Men jag har alltid haft utmaningar med pojkvänner förr. Jag blev alltid vald.
Nu valde jag.
Som jag valde det friska livet.
Jag hade inte landat i denna friskhet utan professionell hjälp.
Mitt ex missbruk saboterade så många år av livet, men jag var ändå ansvarig att ta mig ur medberoendet själv.
Men vem klarar det själv?
Man behöver någon som reder ut år en. Och hjälper en att förstå det inte är ok när det inte är ok.
Missbruket tar över. Och det är förödande!
Du har ditt liv. Och barn. Så fint!
Hoppas innerligt att du får det stöd som du behöver!
Livet kan bli underbart, men det är svårt att se om man blivit så utsatt.
Ta hand om dig!

@Snödroppen Vad klokt att du lyssnar på dina egna behov och prioriterar ditt eget mående och det du mår bra av. Tack så mycket för att du så generöst skrivit och delat med dig här på forumet, det har varit väldigt värdefullt! Varmt välkommen tillbaka, när och om du vill det. Sköt om dig!

@karo Det låter som att du har det väldigt tufft. Så bra att du och barnen ska få stöd!
Vi är måna om anonymiteten här i forumet och jag redigerade därför bort namnet på anhörigcentrumet du har kontakt med. Hoppas att ni får den hjälp ni behöver! Fortsätt gärna skriva här och berätta hur det går för dig, om du vill!

@Stressadförmindre det låter som om hon behöver få sjukdomsinsikt. Det är svårt att åstadkomma det utifrån. Det finns begränsade möjligheter för dig att agera, hon är en vuxen människa och fattar egna beslut. Det jag gjorde när mitt ex söp som en svamp och mådde psykiskt dåligt och vägrade ta emot hjälp var att prata med hans chef. Hen såg till att han fick stöd. Vi var (är) också på samma arbetsplats. Det var ett tufft beslut att ta, men det ledde till att han ålades att söka vård. Det kom också med ett högt pris för honom eftersom han blev fråntagen sitt chefsjobb. Vill du verkligen hjälpa henne så se till att du gör det för att hon ska få hjälp på riktigt, och inte bara för att du ska må bättre. Missförstå mig rätt - hon behöver akut hjälp som du inte kan ge, men du behöver också undvika att hamna i fällan att du blir medberoende för hamnar man där tappar man snabbt förmågan att hjälpa till på ett meningsfullt sätt. Det är i alla fall min upplevelse efter ett halvårs relation med en missbrukare med bakomliggande diagnoser. Hade jag inte pratat med hans chef hade han fortsatt balla ur. Nu stoppades förfallet, kanske tillfälligt, men det bör ha gett honom en paus och en tankeställare i alla fall. Sjukdomsinsikt har han aldrig haft men det är klart att om man blir ålagd att uppsöka beroendevården så är det av ett skäl...

@Stressadförmindre God Morgon! Jag är nynykter men jag kan ändå säga att hon är ute på ett lutande plan. Innan jag tog steget att sluta dricka så drack jag ensam och förde anteckningar. För mig blev det då väldigt tydligt att jag blev enkelspårig och att det bara blev rundgång i mina tankar när jag var onykter. Så det där med en stökig barndom, behov att "koppla av", dåliga nerver är inga ursäkter för att nöta ut förhållandet med dig.

Du kan inte göra så mycket mer än att stå på dig i att hon dricker för mycket. För det kommer ju inget gott ur hennes sätt att "koppla av".

@Stressadförmindre
Välkommen till forumet. Det låter som du har fått syn på något som du inte visste när ni inledde er relation. Du beskriver att det finns barn och arbete som både påverkar dig och kanske binder dig att vara med henne.
Har du erfarenhet av medberoende sedan tidigare? Jag hade det inte och jag var fast i något länge. Det här forumet var väldigt hjälpsamt för min del, som ett stöd efter att jag hade tagit professionell hjälp inom och utanför vården.
Jag skulle tipsa dig om att söka en samtalskontakt.
Om det finns barn, så måste förstås barnet/barnen stöd om de lever med en mamma som blir berusad varje gång hon dricker. Det är inte din skyldighet att stanna. Men om barn far illa måste det anmälas till soc.
Jag tror att du behöver skriva ner dina tankar som du gör. Jag hoppas att du får fler svar. Och att du skriver igen.
Om du ser till dina behov.
Om det inte fanns barn eller kopplingen till arbetet, hade du fortsatt relationen då?
Hur vill du ha det i ditt liv?
Den sista frågan ställde jag till mig själv dagligen, tills jag insåg att jag inte kunde leva kvar med mitt ex som drack varje dag.
Ta hand om dig!

Har för en tid sedan träffat en tjej som på alla sätt och vis är fin och guld värd.
Det är nytt och spännande och vi har kommit varandra väldigt nära på kort tid.

Personen i fråga har ett tidigare drogberoende, har x antal diagnoser, en bråkig bakgrund där hon tidigare haft otroligt våldsamma partners och en barndom med väldigt mycket utanförskap mm.

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera hennes drickande. Hon använder just sin barndom, hennes egna dåliga beslut och diagnoser som en ursäkt för dricka och kunna stänga av.
Jag har inget problem med att hon dricker då och då. Fast det är väldigt ofta det blir alltför många enheter per gång. Att det inte finns något stopp. Å det måste sluta med as kalas full där det dras upp samma historia 100 gånger.

När jag nämner att hon borde dra ner på det, till en kontrollerad nivå, tar hon det som att jag förbjuder henne, vilket jag inte alls gör. Men när man behöver ljuga om hur mycket man druckit eller eller behöver ha alkohol i mängder flera gånger i veckan då anser jag att man inte riktigt kan styra det att man har ett problem.

Framför allt när det är barn inblandade, ska jag vara kvar och stötta och låta detta bli en nål i hela förhållandet? Eller vad ska man göra? Kan tillägga att vi träffades på jobb, ett jobb som för mig är nytt och hon har varit där länge, i mitt fall kan det påverka fortsatt anställning om förhållandet slutar.

Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt, men någon som har något tips på vad jag ska göra? Kanske något rörig historia, men det är situationen i stora drag.

@Snödroppen
Du ska göra som känns bäst, sköt om dig!
Och - Tack.
💜

@hjosa jag har fått kontakt med råd och stöd och även med ett anhörigcentrum. Så dit ska jag slutet av nästa vecka. Så jag hoppas att jag och barnen får lite hjälp därifrån.

@karo Hur går det för dig? Idag har jag varit på samtalsstöd för anhöriga. Skönt att få prata med nån som har lyssnat på många liknande historier förut… Kändes inte som att jag blev dömd för att inte ha lämnat långt tidigare utan fokus var verkligen på situationen som den är här och nu och vilka möjligheter som finns till förändring. Hon tyckte det var bra och starkt av mig att jag har pratat med barnen och förklarat vad alkohol gör med personer osv. Tycker att du ska försöka att prata med dina barn och med skolan så att det görs en orosanmälan till soc. Då får ni hjälp och det kan bli en väckarklocka för din man. Styrkekramar 🤗

Snödroppen, du har varit ett stort stöd för mig sedan jag klev in i forumet. Tack snälla för alla kloka tankar du delat med dig. Vi ses väl här igen, hoppas jag 🧡

Hejsan @Tröttmamma,
Relationer kan då verkligen vara knepiga grejer. Men att som du nu har haft det i tio år efter ett mänskligt snedsteg som otrohet vid ett enstaka tillfälle när du var bra mycket yngre och väl en helt annan människa. Det känns då inte riktigt okej och inte det minsta sunt att du och dina barn ska behöva att ha det så.

Din man kan uppenbarligen inte konsten att förlåta och gå vidare. Tror inte att er relation kan repa sig av sig självt utan det krävs nog en hel del arbete från främst din mans sida för att det ska bli balans i ert förhållande. Hans tillit till dig försvann nog en hel del den där gången för tio år sedan. Han förstår nog inte att han inte kan fly från sitt obearbetade missnöje angående ditt snedsteg för längesen genom att slå på sig själv med en flaska och sedan skylla på dig för att det gör ont.

Kanske skulle parterapi till viss del kunna vara en öppning eller ett sätt så att ni kan få verktyg att arbeta bort, eller åtminstone hantera det faktum att han inte i all evighet kan gå omkring och älta din otrohet som alltså skedde vid ett enstaka tillfälle för så länge sedan. Han måste alltså släppa det hela och se att ni nu är helt andra människor och faktiskt har bildat en familj som måste fungera så bra det går.

Det framgår ju inte hur hans alkoholkonsumtion såg ut i början av ert förhållande, och det är väl heller inte så värst relevant nu då mycket annat än otrohet kan spela in. Men nu har ni barn att ta hänsyn till som måste ha det lugnt och någorlunda tryggt och drägligt.

Kanske borde du och dina barn separera ett tag från honom så att ni kan få lite distans till det hela. För det är ju inte bra även för honom heller att tvingas supa för att orka med sina instängda känslor som han nog faktiskt måste bearbeta för att han ska kunna få en sund relation till inte bara alkohol vad jag förstår. Ni måste nog som familj kanske sätta er ned nyktert snart och tala igenom er situation på allvar tror jag.

Men sådana här grejer är jag inte direkt hemma på, men nog måste du och din man försöka att tala ut om det hela så att ni kan få till en bättre lösning än att ha det som ni har det nu i er familj är då känslan jag fick av att ha läst din tråd. Det krävs mycket arbete från er båda för att ni ska kunna få ert förhållande och er familj att hamna i skaplig harmoni eller på en bättre våglängd känns det.

Kanske kan du skriva ned dina tankar om er familjesituation på ett brev och låta din man läsa dessa ord tillsamman med dig när han är nykter. Det kan kanske var ett första steg för att lösa upp en del knutar i er relation så att säga.
På detta sätt kan ni kanske börja att förstå varandra från båda håll lite bättre. Hur som helst önskar dig allt gott.
Kämpa på!

Hej @Tröttmamma! Välkommen tillbaka hit till forumet, vad modigt att du skriver och delar med dig om hur du har det. Du har verkligen kämpat under många år och du väger fram och tillbaka kring beslutet om att stanna eller lämna din man. Det kan många gånger verka som ett självklart beslut för andra som står bredvid, men du sätter här ord på vilken kamp det kan vara när en är mitt i det.

Din man lägger skuld på dig för sitt drickande. När jag läser det du skriver så förstår jag det som att börjat ta på dig skulden för det och anpassat dig, slutat göra sådant du tycker om och mår bra av, av rädsla att han ska bli triggad att dricka mer. Som några redan har varit inne på, är man aldrig ansvarig för någon annans beteende, det enda man kan ansvara för är sitt eget. Din mans drickande är med andra ord inte ditt ansvar.

Som du märker är det många som reagerar känslomässigt starkt när det finns barn med i bilden. Kanske för att man själv har varit med om eller sett hur det kan bli. Samtidigt har du kloka tankar om att du inte vill att barnen ska vara ensam med din man när han dricker. Du försöker vara en trygg förälder även om den här situationen drabbar alla i familjen.

Det är jättebra att du har tagit ett steg här mot att få hjälp. Vad känner du att du behöver för hjälp? Om du vill finns det även möjlighet att skriva med oss rådgivare här: https://alkoholhjalpen.se/fraga. Du är även varmt välkommen att ringa oss på 020-84 44 48.

Jo men att tänka och göra är ju tyvärr två helt olika saker ibland.

Enkelt är det aldrig men fullt genomförbart och inte värre än att fortsätta?

Förlåt - jag stannar där och önskar dig all lycka till. Detta är ett jättebra forum!

@bella70 Du tror i te jag tänker på detta och att jag inte redan har ångest över det? Du tror inte att jag lämnat dör länge sedan om det vore så enkelt? Hårda och dömande ord är det sista jag behöver just nu. Jag sökte mig hit för att få stöttning och förståelse för min situation. Men kanske detta forum inte är rätt i alla fall.

Ta en promenad och tänk på hur det känns för din 10 åring, hur han/hon ligger i sängen och inte kan sova hur han/hon kommer hem o oroligt känner in hur stämningen är.

Inte hur du kan anpassa dig till en aktiv missbrukare.

Tycker du ska tala med skolpersonalen. Nu.

Men snälla du ok om du tycker att det är rimligt att du blir utsatt men att du tillåter barnen att växa upp i detta är det rimligt? Förlåt men blir så ledsen för deras skull!!!
Var tror du de säger om 10 år tror du de tar kontakt?
Hårt skriver men kanske en väckarklocka.
Klicka eller inte - du har inte bara dig själv att tänka på.

Tar en paus från forumet ❤️
Känner att jag blir triggad av allt jag läser, det handlar bara om mig själv och de reaktionerna hjälper varken mig själv eller någon annan.
Ska bara ägna mig åt det jag mår bra av och fokusera mer på det.
Var rädda om er alla, ni är värdefulla allihop.
Le, gör det som känns bra mer, livet är för kort.
Kramar 🌹❤️

@bella70
Tack detsamma ❤️
Jag tänkte ta lite paus och bara fokusera på att må bra just nu.
Kram

Precis så är det, men skönt att du känner att det blir bättre och bättre.
Kände en enorm ilska mot mig själv ett tag men det börjar släppa.
Att jag möjliggjorde att bli utsatt men även indirekt möjliggjorde hans fortsatta drickande.
Ha en fin dag!