Senaste kommentarerna i forumet

Nu vaknar han till och börjar provocera. Jag är tyst. Hoppas han somnar om.

@sliten61 Jag hoppas att jag också fattat. Lyssnat och läst om medberoende och narcissister idag. Det gör att jag i alla fall inte har någon ångest alls ikväll, tycker bara att han är patetisk. Vi sitter i varsitt rum, han kan ändå inte prata så full är han.

Bra gör det nu, tiden innan är värst o de som jobbar med detta kan detta o ger stöd. Om inte annat för kidsen.
Försök undvik konfrontation nu när han är berusad och sök hjälp utan att berätta det.
Kanske ringa när du säger att du åker o handlar t ex.
Blir det fysiskt våld så ring 112. Kan du spela in i smyg eller dokumentera på annat sätt så gör det.

Du och barnen har liksom andra i denna situation rätt till det och förtjänar det.

Kram

@bella70 skolan och soc vet nog inget. Skolan har inte sagt något. Känns som det inte går att prata om hans drickande när han är nykter heller. Jag är för rädd för att nämna det. Jag har nämnt det bara när han har varit onykter. Då blev det kalabalik. Jag tog bilen och åkte iväg ett tag. Det var sent på kvällen och barnen sov. Så jag var tvungen att åka tillbaka för barnens skull. Men måste ringa till någon och fråga om hjälp. För detta är inte hållbart. Jag har hållit det inom mig själv så länge. För jag inte vågar. Men jag måste göra nåt snart.

Kan du prata med honom när han är nykter? Är han arg när han är nykter också. Ingen ide att prata med någon som är berusad, går inte att nå fram då. Jag har separerat med mitt ex, vi ägde gemensamm bostad som såldes. Han ville inte sälja först. tog ett tag innan han accepterade läget. Kollade då upp att det går med lagen rätt att få bostaden tvångsåld.

Då var det dags igen. Full i sin ensamhet när vi andra kom hem. 11 dagar var han nykter.

Hej, så svårt du o barnen har det, beklagar verkligen.
Du kan visst gå. Många av oss har ägt gemensamt boende. Jämfört med att utsätta barn för detta är det inte svårt att lösa.
Känner skola/soc till situationen?

Bra att du tagit ett första steg o skriva här, men kommun, soc och kvinnojour kan vara nödvändigt - testa att prata med dem?

Förstår att du är rädd men desto större anledning ❤️❤️❤️

Blir han arg för att du säger till om hans drickande? Du skriver inget om hans tidigare dryckesvanor men jag utgår från att hans drickande pågått ett tag. En person med alkoholberoende gör allt för att kunna dricka. Min sambo har startat bråk med mig ett flertal gånger när hon känt jag kommit vilken för hennes drickande, bråket har sedan fungerat som en anledning för henne att dricka. ”Jag skulle vara nykter men du började ju bråka”. Manipulation, lögner och konflikter är en del av sjukdomsbilden. Mitt tips till dig är att ringa Allohollinjen. De skickade en miniguide för anhöriga till mig som varit hjälpsam.
Och: om hans ilska någon gång övergår till fysiskt våld ring 112.
Ta hand om dig

Idag känns de jobbigt.. när jag ser mitt ex och han verkar låg får ja så sjukt dåligt samvete. Det var han som valde alkoholen ändå tvivlar jag i dessa stunder.. jag kan bocka i alla sorters våld under alla våra år och dagar som denna känns det som om att jag orsakat allt detta. Jag mår skit som ens tänker att det var våld och inte ett snedsteg, ett misstag eller pga av alkohol. Känns som att jag svartmålar honom bara av att delta i detta forum. Tänk om jag överdriver.. om jag "väljer" att bara se allt negativt. Tänk om jag är orsaken till allt. Jag har fogat, försökt, hållit mig lugn men han har ju mått så dåligt över allt möjligt..
Nä usch dagar som denna tär så i djupet av mitt hjärta. Som om jag har utsatt honom för att vara sitt sämsta jag.

Men du.. var rädd om dig. Uppdatera gärna hur detta går.. kram

En liten uppdatering från mig. Jag och sambon firade nyår ihop och pratade massor. På ett sätt som vi aldrig pratat tidigare, vi var sårbara, ärliga och kunde prata på djupet om våra känslor. Det känns som att jag verkligen nått fram med hur jag mått den senaste tiden och hur hans beteende skadat och sårat mig.

Vi har bestämt oss för att ge det en chans till. Jag kommer stanna kvar hemma i vårt hus och inte titta på en lägenhet. Han ska få en chans att visa att han kan det. Han har fått riktlinjer att förhålla sig till drickandet (inte dricka på veckorna, inte dricka sig full på helgen), och klarar han inte det så får han hålla sig spiknykter.

Det känns lättare i kroppen och jag tror verkligen att vi kan lösa detta nu. Det känns otroligt skönt att jag lyckats nå fram och att vi kunnat prata om saker.

Jag känner mig stark i mig själv, jag vet att jag kan och orkar lämna om det blir jobbigt igen, och i det finner jag styrka att ge det en chans till.

@hjosa Jag var en ”välfungerande” alkoholist som drack mest i det tysta och hemmavid. Var inte utåtagerande och aggressiv, och förvåningen bland de som jag berättat för är stor att jag var så illa ute. Jag fick nog en dag och visste att det kan bara gå åt ett håll tills jag inte längre fungerar alls. Jag hade under lång tid, flera år jobbat med mig själv, gått i terapi och hade ganska bra självkännedom och det tror jag var en stor hjälp till att ta beslutet att sluta. Jag visste var och vad i min ryggsäck som jag behövde ta itu med och alkoholen bara täppte igen detta. Det fanns bla ett medberoende i ryggsäcken, inte från alkohol men annat. Det medberoendet har jag tagit tag i och det har hjälpt mig att sätta gränser i mitt liv. Det har lett till att jag idag kan se och känna mina behov och ta ansvar för mitt liv så att jag mår bra. Det har skapat bättre och närmare relationer till mina barn, min man, min familj och omgivning. För att jag nu är tillgänglig. När jag väl tog beslutet att sluta dricka, var det en lättnad och kampen var inte så stor, mest det första 4-5 dagarna.

Ha det gott!❄️

@vår2022 Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter och grattis till 2 nyktra år! Jag förstår att det har varit en kamp.
Jag tror att min man sitter i precis samma onda spiral som du suttit i och han måste inse att hans ångest inte försvinner om han inte säger tack och hej till alkoholdjävulen en gång för alla. Och som du säger, ingen kan göra det åt honom. För min del handlar det om att ge upp kampen och drömmen om att få honom tillbaka så som han var innan han började dricka. Det gör så ont att inse att den kampen är förlorad. Men som jag skrivit någon gång här innan så gör den insikten samtidigt att det är enklare att släppa taget om den person som jag lever med här och nu. Men ändå så svårt och smärtsamt att ge upp, det ligger liksom inte i mitt DNA. Men jag förstår att det är enda vägen. Ha en fin dag i vinterkylan 🌹

@Lunaloo @hjosa Hej! Jag kommer från ”andra sidan” som alkoholberoende, men har nu varit nykter över 2 år. Fastnade för er dialog om hur ni läst på om beroende och medberoende och insett saker. Skrev ett inlägg i min tråd till nyår och lägger in den här hos er, långt, men kanske kan det ge något😁

Det slår mig vilket otrolig beroendeframkallande och farlig substans alkohol är, när man läser olika inlägg här på forumet. Vilken skadlig påverkan det har på livet och det psykiska måendet. Hur man lätt flyr in i alkoholen för att mildra och glömma. Att man flyr in i en ond spiral, från livet som många gånger gör ont, man flyr från stress, från krav och resultatet blir att man mår ännu sämre pga alkoholen. Att det sedan är så oerhört tufft att ta sig ur den onda spiralen som ofta gjort att man blivit alkoholberoende, man måste till varje pris få alkohol för att få en stunds lindring som sedan vänder till ett självdestruktivt helvete. Så var det för mig.

Och på andra sidan har vi alla som hamnat i medberoende, som också slåss för att göra sig fria från ett självdestruktivt helvete, inte pga av att de själva dricker alkohol utan för att de lever med en alkoholist som gör deras liv till ett helvete. Inte sällan med hot och olika former av våld. Att även medberoende är oerhört skadligt och farligt, fast man inte är alkoholberoende, men att det också är ett slags beroende som är så svårt att ta sig ur.

Det gemensamma vid alkoholberoende och medberoende är att det är bara du själv som kan hjälpa dig själv att ta dig ur skiten. Man kan ta hjälp av andra och samhället så klart, men till syvende och sist så är det du själv som måste ta beslutet att vilja ta dig ur. Det beslutet är avgörande, det som kan vända och rädda dig från ditt självdestruktiva helvetet. Det går att ta sig ur och slå sig fri från sin plågoande, alkoholdjävulen eller alkoholisten.

Allt handlar om dig själv och hur du vill leva ditt liv. Du bestämmer över ditt liv men det har tagits över av någon annan utan att du kanske tydligt sett det, men du kan ta tillbaka ditt liv. Det går. Det kan kännas svårt, ja omöjligt, men det går. Fråga dig själv, är det så här jag vill att mitt liv ska se ut? Hur vill jag att mitt liv ska se ut, utan att ta hänsyn till något? Vilken förändring behöver jag göra i mitt liv för att det ska se ut som jag önskar? Vad måste bort och vad behöver tas in? Vad har jag för värderingar i livet? Vill jag leva efter dessa värderingar och i så fall hur kan jag nå dessa?

Att ställa sig frågor och svara på dem kan göra det tydligare i vilken situation du befinner dig i och om du trivs i denna situation. Svaren visar vilken riktning du vill följa. Genom att tänka på dig själv hur du vill leva ditt liv, hjälper du oftast många andra runt om dig som också är påverkade av situationen. Barn, partner och familj. Genom att skapa dig själv ett bra liv, tar du ansvar för ditt liv. Var och en tar ansvar för sitt egna liv, det går inte att ta över ett ansvar för någon annans liv. Det är omöjligt. Även om vi kan tro det. Vi kan bäst hjälpa oss själva och andra om vi först står stadiga och fria från vårt beroende, genom att ta fullt ansvar för vårt egna liv. Då vet vi hur vi ska hantera olika situationer utan att skada oss själva på ett destruktivt sätt, det är det är det mest skadliga och förgörande.

Ni är på rätt väg! Barnen kommer att även få se en annan sida, den där ni tar er ur det destruktiva. De kommer att få se hur man också kan göra, att ta sig ur och skapa sig ett bättre liv. Det kommer de att ha med sig i sina liv när det stöter på patrull i sitt liv. Kämpa på och gör 2024 till det år som ni önskar att det ska vara. Det är tufft, men det går!💪❤️

@lunaloo 2024 kommer att bli ett bra år för oss därför att vi har bestämt oss för att det ska bli det. Jag upplever faktiskt att jag har blivit mer o mer säker på vem jag är och vad jag vill i takt med att min man spårar ur mer och mer. Det som är svårt att bära och vara balanserad i är hur barnen drabbas. Jag har som du slukat information om beroende och medberoende den senaste tiden och inser ju att jag borde ha tagit bort barnen från detta för länge sen. Jag har såklart haft viss kunskap om att barn som växer upp med en missbrukande förälder har större risk att själv hamna i missbruk men jag har nog inte helt tagit in det. Inte heller förstått att dessa barn har en mycket större risk att hamna i medberoende. Och att leva ett sånt skitliv är det sista jag önskar mina barn. Vi måste kämpa oss vidare!

Det är jättesvårt att påverka hur någon lever sitt liv, hur osunt det än kan se ut. Det tar på krafterna att vara så orolig för någon och inte nå fram. Jag var medberoende till min bästa vän i 20 år, hon var gift med en bipolär man. Det sög musten ur mig fullständigt att försöka vända varje absurd situation till något som hon kunde må bättre av. Hon ville ju vara i den relationen, men den fick henne att må uselt. Två barn senare tror jag hon om möjligt var mer deprimerad än vad han var. Vår vänskap orkade inte överleva.
Vad vill jag ha sagt med detta undrar du. Jo, man kan inte påverka hur någon annan väljer att leva sitt liv. Man kan bara jobba med sig själv. Har du någon att prata med om hur hennes liv får dig att må? Kan du bearbeta det du varit med om i barndomen på något tryggt och långsiktigt sätt? Har du fått hjälp med strategier för hur du ska kunna förhålla dig till hennes val? Det tror jag du skulle må bättre av. Det hade jag själv mått bättre av, men jag trodde att man skulle hjälpa den medberoende och att det i sig skulle få mig att må bättre och hjälpa personen samtidigt. Inget kunde vara mer fel.
Massor av kramar till dig!

Han har även ekonomiskt satt henne i skuld så hon är starkt beroende att bo kvar för hennes ekonomi inte räcker till. Tar hennes kredit kort och handlar alkohol o bensin för. För han har inget arbete eller inkomst.

Jag är anhörig till en medberoende mor, aldrig riktigt sett det som så förut förrens nu när jag läst på om det. Min mor har alltid varit med våldsutsatta/alkoliserade män och är det även idag, jag varnade o försökte när hon träffade den senaste mannen nu för 4 år sen snart för jag ser mönstret så klart, glasklart. Jag är så van sen barnsben. Att ha levt med en mamma som valt män framför sina barn, orsakat oss sådan smärta, rädsla och farliga miljö kan jag inte förstå som vuxen förälder själv, jag hade aldrig utsatt det jag älskade mest för sån smärta, ångest, oro och förstöra deras liv även i vuxen ålder. Hon hör ofta av sig i affekt, är hon får hög puls, problem att andas etc allt för att han super, slår henne och är aggressiv. På nyår besökte min syster med sambo min mor och där började det spåra ut då han kom från ingenstans o skällde på min syster med sambo. Skrek att min mamma skulle hålla käften och när sambons syster bröt in bad han de alla o dra åt helvete var hotfull och obehaglig. Mamma vägrade polisanmälan som min syster önskade. Vad gör man åt detta? Jag känner mig hopplös orkar inte heller bära henne mer. Hon vägrar ta hjälpen, vägrar inse. Är inte det minsta orolig över att förlora vår kontakt med sina barn och barnbarn. Väljer alltid honom först. Som ikväll åkte hon till akuten, han hämtade hennes hund och begav sig hem o söp så hon fick ta taxi hem. Säger att han åkte hem för att koppla av med en öl och har lagat mat till dem. Jag känner mig bara förbannad av o läsa det meddelandet jag fick från henne efter att hon än en gång vart in på akuten med panik ångest attack och hjärtklappning.

Ja gör så - tyckte att det var en lättnad och har bemötts väl.
Lycka till 🤗

Ps rätt litet även här men å andra sidan har nog skvallret gått ändå och är så oviktigt

@bella70 Tack för att du berättar 🤗. Hoppas att det hjälper dig. Jag skulle också behöva samtala med någon för att bli frisk från mitt medberoende. Får väl ringa VC, liten ort men inser att jag måste ta tag i det.

Hur går det? Har du börjat fundera på en bättre framtid/boende?

Jag fick kraftiga stressreaktioner
De sjukskrev mig, jag fick samtalsstöd, lättare ångestdämpande medicin, sömntablett och hade senare ett möte med min chef om att jag behövde en lättnad i arbetssituationen. Kort sammanfattat 🤗

@bella70 Har kontakten med företagshälsovården varit till hjälp för dig? Vill du berätta hur i så fall?

@gladpålåtsas jag har kontakt med företagshälsovården - la korten på bordet och berättade. Tufft men det bästa jag gjort.
Annars VC absolut 👍

@bella70 @Tröttiz Tack för svar.
Här kan det också vara långt mellan gångerna, periodare. Smygsuper varje dag några veckor tills det går överstyr och förlåt och sedan uppehåll ett tag och då ska allt bli bra igen.
Lyssnade på ”Vad är medberoende - med Ida Högström”. Så mycket som stämde! Det här med att jag är helt uppslukad av hans missbruk, att det är det enda jag tänker på. När jag istället borde fokusera på mig själv, göra något roligt dessa lediga dagar så är det hans missbruk och min oro som spökar i hjärnan istället. Sjukt! Kan man få hjälp på vårdcentral när det gäller medberoende? Bara dyra kurser på nätet…