Senaste kommentarerna i forumet

@bella70 @Tröttiz Tack för svar.
Här kan det också vara långt mellan gångerna, periodare. Smygsuper varje dag några veckor tills det går överstyr och förlåt och sedan uppehåll ett tag och då ska allt bli bra igen.
Lyssnade på ”Vad är medberoende - med Ida Högström”. Så mycket som stämde! Det här med att jag är helt uppslukad av hans missbruk, att det är det enda jag tänker på. När jag istället borde fokusera på mig själv, göra något roligt dessa lediga dagar så är det hans missbruk och min oro som spökar i hjärnan istället. Sjukt! Kan man få hjälp på vårdcentral när det gäller medberoende? Bara dyra kurser på nätet…

@gladpålåtsas
Hej. Säkert flera som tipsat om podden du nämner.
Bland annat jag har lyssnat på den. Tar upp bägge sidor. (Kanske man tror annat med tanke på poddnamnet - "2 fyllon och 1 sanning)
🌺

Inte korkad - dels vill man tro dels börjar det kännas overkligt att det verkligen hände. I mitt fall gick det länge mellan gångerna o jag hann glömma eller rättare sagt förtränga…
La mobilen på inspelning vid ett tillfälle, när jag sedan lyssnade vid ett tillfälle när allt åter lagt sig insåg att jag levde med en farlig person. Tillräckligt påverkad/psykiskt sjuk kan den mest fredliga person bli riktig farlig för sig själv o sin omgivning.

Slits mellan hopp och förtvivlan! Ena stunden vill jag tro att det ör slut på smygdrickandet. Han har varit nykter sedan det hände och då är allt bra. Dottern är glad igen. Allt ”som vanligt”, han jobbar och jag är hemma ledig och grubblar. Då tänker jag att vi löser det här,
Men nu är jag tillbaka i tanken till när det hände, när han slet i mig och skulle kasta ut mig och tonårsdottern fick gripa in.
Jag ska ut och gå, lyssna på podden ”2 fyllon och …” om medberoende som någon rekommenderat.
Allt känns så overkligt och ledsamt! Han har varit nykter i elva dagar och jag tror att allt ska bli bra nu?! Hur korkad är jag?!

@Kevlarsjäl62 o @Snödroppen
Mina fina o kloka forumvänner!
❤️❤️
Ni har en särskild plats i mitt hjärta o jag värderar era råd o meddelanden oerhört högt!

Därför bli jag så rörd o glad - igen - att läsa era ord. Känner mig mindre ensam när ni finns här.

Tack Snödroppen för de fina orden. Känns väldigt fint att kunna inspirera, även om jag känner mig väldigt liten o ganska betydelselös o vanlig till o från. Men alla är vi olika, fast så lika, och kan lära av varandra.

Läste ikväll i en annan tråd där någon sa ungefär
'Vår stund på jorden är här o nu, inte där o sen'.
Visst var det ett underbart klokt citat! 😊

Önskar er ett Gott nytt 2024!
Att det blir till det bättre för oss alla.
Och som du sa, Kevlarsjäl62, så hoppas vi det blir ljusare i hela världen.

Tack för att NI finns!
Kramar 💖

Mitt ex kraschade också på ett spektakulärt sätt. Jag fick rådet här att prata med hans chef och hen tog verkligen tag i det. Han fick vård, troligen mest frivilligt. Vården har pågått i flera år nu. Han blev fråntagen chefsjobb, personalansvar och budgetansvar men har sin anställning kvar och verkar fungera bättre nu. Jag vet inte om socialtjänsten kopplades in också men jag kan gissa det. Det kan vara ett sätt att se till att han får hjälp utan att det är du som ska dra hela lasset.

@Letlive Gränsdragning kan verkligen vara jättesvår. Jag har sagt mina gränser till min mamma och jag känner att hon försöker hålla dom men ibland går hon över gränsen lite och då är jag 50/50 bra på att påminna men ibland dras jag med och då mår jag dåligt. När jag som igår inte drogs med utan märkte att hon höll sin del av avtalet på min gräns fick jag ändå så dåligt samvete efteråt för hon mår så otroligt dåligt. Jag fick upprepa ”ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden” några gånger. Det lugnar ner mig en del. Men jag tycker det är fruktansvärt att veta hur dåligt hon mår utan att jag kan göra något. Jag hade kunnat lyssna på henne, alla hennes vanföreställningar och paranoida tankar och lugnat henne som jag gjort så många gånger förut men jag dras ner så mycket och mår så dåligt av att höra hur sjuk hon är, hur rädd hon är. Hon är inte tillräckligt sjuk för att få tvångsvård, det hade varit bra om hon hade kunnat få det.

@Snödroppen Tack detsamma 🧡 Så fint att läsa din hälsning efter en riktig skitdag. Varm i hjärtat när jag kryper ner under täcket.

@Sårad... jag vill tro att vi visst betydde och betyder ngt. Den beroende har ju fått hjärnan kidnappad och sprit tvättad. Har liksom tappat kontakten med det egna jaget. Längs vägen går de vilsna. Jag ser på mitt ex som om han fått minnesförlust och inte vet vem han var, vilka värderingar han hade osv. Och att istället fått en helt annan historia berättad för sig ( av alkoholen) för mig är de som 3 personer jag möter. Glimten= hans forna jag , Den tvåhövdade= hans forna jag och den personlighet som växt fram av beroendet och tillslut oftast bara Den beroende. Ingen av dessa kan jag leva med. Jag vill ha MIN man och han finns inte längre och små glimtar av honom räcker inte till.
Låter klokt av dig att söka stöd. Klart att de tar tid, att man kastas mellan hopp och förtvivlan men om man inte tar sig framåt ja då kan man behöva hjälp.
@hjosa nej vi bor isär men inget är löst på något vis. Han valde att gå när ultimatumet var vi eller alkoholen. Ja det är ju inget han erkänner utåt. Han hade samma dröm.. allt lät ju som att de skulle bli så bra. Han har efter många veckor nu börjat ha 1 av barnen varannan helg. De övriga vägrar bestämma fasta tider ( de äldre) min erfarenhet är iaf att det snackas mycket, händer mindre och jag har slutat "lösa" ,planera upp osv. Vad är hans plan? Hjälp honom inte!

@sårad Vi är nog många här som om och om igen blir ratade och bortstötta för att vår partner känner en större kärlek till alkoholen. Och det som sårar är ju den totala avsaknaden av medkänsla och ånger. Men jag har förstått att oförmåga att känna ansvar är en del av beroendesjukdomen. Och om man inte tar nåt ansvar så känner man heller ingen skuld. För känslor av skuld är just ett kvitto på att man känner ansvar. Och känslor av sorg är ett kvitto på att man älskar. Det är detta som gör den medberoendes ok så tungt att bära…

Det hjälper att prata med någon så samtalsstöd kommer att göra dig gott! Sen tror jag att man måste söka sig till lite nya sammanhang så att man i stunder kommer bort från ältandet av allt som har varit och får energi att se framåt. Vår stund på jorden är här och nu ❤️

@lunaloo Jag förstår precis hur det är att vara kär i minnet av det som en gång var. Lever ni fortfarande tillsammans? Jag och min man håller på att separera- han driver den linjen mer än vad jag har gjort, eftersom jag fortfarande älskar honom och är säker på att han kommer att dricka ännu mer när han blir ensam. Men jag har de senaste dagarna insett att han inte heller kommer sluta dricka så länge vi bor tillsammans - han menar att ENDA skälet till att han dricker är vår dåliga relation (alltså är det mitt fel att han dricker). OK - då flyttar vi isär så kan han iallafall inte skylla sitt drickande på att han måste bo med mig. Som du förstår är dessa samtal känslomässigt helt förkrossande för mig men jag fattar ju att det är aphjärnan som talar och honom vill jag inte leva med… Mitt stora bekymmer är att han tänker sig att barnen bor varannan vecka hos honom. Jag kommer inte ha ro i sinnet en sekund när det är pappa-vecka… Och ärligt talat så står jag inte ut med tanken på att sitta här helt ensam under tiden..

Har funderat mycket på: vad är sorg, vad är medberoende, vad är trauma bounding? Har ramlat ner i ett hål efter mitt x valde bort mej, iskallt och utan förvarning för att jag försökte förklara hur sårad jag blev av hans lögner och tungt drickande. Kunde knappt gå än mindre prata och låtsades som ingenting hänt dagen efter. Jag teg ofta eftersom han inte kom ihåg nåt iallafall. Tröttnade på att förklara vad han utsatt mej för på fyllan. Trodde jag betydde mera efter 10 år, kanske har gjort det men upplevde också att han gled djupare ner i alkoholismen och blev egoistisk och kall. Har väldigt svårt att gå vidare i mitt liv trots att det gått nio månader med har sökt samtalshjälp nu iallafall. Vill inte leva i en mörk grop av känslor. Läser här på sidorna varje dag. Tack för alla som delar med sej om hur det faktiskt känns.

@hjosa Tänker samma några ggr per dag.. önskar jag kunde säga att jag tagit mig vidare! Ja eller nu ska jag vara snäll mot mig själv för framåt går det ju. Jag vet ju idag att jag är medberoende, ja ser allt det som jag blundat för i min egen förnekelse. Jag är personligen övertygad att han är beroende ,än vilka fantastiska ursäkter som kommer ur hans mun.
Jag har vänt på varje sten i mitt minne och sökt efter kärleken. Varför är jag så hopplöst kär i min man? Jag vet egentligen inte. Under många år har han endast gett mig smulor, varit ömsom kall/varm. Plötsliga vredesutbrott utan proportioner varvat med ömma kärlekshandlingar. Jag har varit kär i vem jag tror att han kan vara inte den han blivit. Jag har sett honom må dåligt, försökt stötta,underlätta och få honom att må bättre. Jag har vigt mitt liv, hela mitt väsen till familjen och totalt tappat bort mig själv. Skillnaden nu gentemot för några månader sen är att jag förstår att detta inte är en sund kärlek, inte ett sunt förhållande att leva i. Men skillnaden mellan förnuftet och känslorna jag känner är fortfarande mil ifrån varandra.
Men sakta sakta drar jag mig upp och ur det djupt rotade medberoende.

@Snödroppen
Tack. :-)

@Tröttiz
Gott nytt år 🌹

Gott nytt år @Kevlarsjäl62.
Du är med i tankarna och saknad.
Ta hand om dig🌹

@Kameleont
Vilken glädje att få höra från dig, du är saknad här ❤️😊💫

Så fint med ditt barn och hen är sökande mot dig 🙌🙏

God fortsättning!

PS: Jag tycker du är modig, klok och så ren i ditt sätt att resonera på nåt vis. Ditt sätt och det du utstrålar här ger mig sån inspiration.
Har sagt och känt det sen du började skriva här. Tack för att du finns och berikar genom att bara vara du. 🌹

@lunaloo Du tänker mina tankar - Hur i hela världen kunde vi hamna här? Vi som var starkast i världen.. Och han som var min hjälte, min trygghet, min själsfrände.. var tog han vägen?
Det är så sorgligt att se vad ett missbruk och beroende gör med en människa - Hur kunde jag låta detta ske..? Oops, nu är jag tillbaka i att tänka att jag har ett ansvar i detta, man är ju hjärntvättad..
Hur lång tid tog det för dig att komma vidare?

Hej, och God Fortsättning på året! 🌟🌹

Podd "2 fyllon och 1 sanning" ...
Igår fick jag för mig att lyssna på podd, ett tag sedan, och sökte på "medberoende". Riktigt bra. Lyssnade på 2 program ...
🙏 🙂

De jag hittade tog upp bägge sidor. I ett program var den enas partner med i studion. Jag åkte tillbaka lite i tiden, och var jobbigt i ett skede men givande program.

@hjosa kunde ha varit jag som beskrev känslan att tappa sin livskamrat.. och insikten om barnens syn. Är skrämmande hur likt!
Vem trodde att man skulle hamna i denna sits i livet? Vi hade följts åt väldigt länge och därmed också tagit oss igenom många hinder i livet.. att vi sen skulle bli fullständigt utparerade av en slug motståndare (alkoholen) vem kunde ana?

@letlive @lunaloo Ja alkoholen förändrar människor. Det är ju listigt att ge den nyktra och den berusade personen två olika namn. Jag kallar min alkis för aphjärnan.. Det är lite taskigt, jag vet, apor är ju intelligenta djur 😉
Skämt åsido, det är nog så att man under lång tid kan skilja på den nyktra och den berusade personen men till slut flyter allt ihop. Jag saknar min man så som han var innan drickandet gick över styr och jag har under lång tid levt på hoppet om att den personen ska komma tillbaka, helt och fullt, inte bara i glimtar. Men nu börjar jag inse att det inte kommer att ske och det är mitt livs största sorg. Inte bara för min egen del utan också för barnen. Dom har ju aldrig kunnat skilja på den nyktra och onyktra personen så som jag gjort utan för dom är det i allra högsta grad samma…
Samtidigt som det gör fruktansvärt ont att inse att den man jag älskat och valt till livskamrat är borta, så gör den insikten att det inte är så svårt att släppa taget om den personen jag lever med här och nu - jag vill inte leva med en aphjärna och det ska mina barn inte heller behöva göra! Återstår dock att gå från beslut till handling…

@JoYo
Det kan vara så illa att han dricker så mkt att får delirium.
Han behöver professionell hjälp och kanske behöver du stöd att skära ner kontakten eller släppa det helt.
Det är för nedbrytande och du behöver vårda dig själv.
Det är helt omänskligt att man ska stå där med hela världen på axlar.
Var rädd om dig själv.

@Letlive
Det är så innerligt tufft ❤️
Kanske, även om det är smärtsamt med insikten, så är det precis vad du behöver insikt om för att ta stegen framåt för sig själv.
Att släppa den bilden av att man skulle vara en hjälp och ta reda på vad man själv behöver.
Alkoholismen är en så stark kraft att allt annat hamnar åt sidan, det har inte något att göra med kärleken, en själv eller är något som man utifrån kan påverka.
❤️

@Letlive ❤️ KRAM

@lillajag2003

Känner igen de beskrivningarna. Det dimmiga och grumliga. Blev knäckt idag när jag insåg min sambo är sjuk och en gestalt har tagit tag i henne. Jag insåg att den personen jag blev kär i till stor del inte finns kvar. Eller tänk om den personen jag blev kär i konstant väljer alkoholen. Det är nästan ännu värre. Jag kände mig iallafall så ensam när jag insåg det. Hoppas du haft ett bra nyår och att du lyckas hitta någon strategi som funkar bra för dig i relationen till din pappa. Gränsdragning har för mig varit a och o. Fast det är svårt att vara konsekvent. Men vi kan bara försöka!