Senaste kommentarerna i forumet

@Saber
Heja dig. 👍
Du har börjat uppleva att t ex det känns i magen men går över, steg framåt i den riktning du mår bra utav.
🌺
Ha en bra dag.

Vetskapen om att han springer vidare är väldigt skön faktiskt, det kanske kommer göra så att han går lättare med på att sälja sin del av gården. Han försöker göra mig svartsjuk genom att berätta vad han gör, att han dricker och är med kvinnor, kan säga att han inte lyckas, visst kan jag känna lite i magen, men det går snabbt över, tycker bara han är något äcklig.
Bara hoppas att han säger ja till mitt förslag så jag på riktigt kan börja städa bort honom, bort från gården och bort från mitt hjärta.

Det här med tillit är nog det svåraste upplever jag. Misstänksamheten finns alltid där och det kan vara svårt att släppa, dricker han, har han gömt alkohol någonstans?
Jag har kommit till insikt att jag inte kan förändra min sambos drickande om han själv inte vill det. Har din man sagt att han inte vill sluta så vill han nog inte det i nuläget. Men frågan är hur ni samtalat om det? Jag har tagit hjälp av anhörigstödet och upplever det väldigt bra, kika gärna där om du inte redan har gjort det.
Tror att vi måste släppa kontrollen (även om det är svårt) om vi väljer att fortsätta leva med våra män som dricker för mycket. Vi kan aldrig veta till 100% vad dom sysslar med, på samma sätt som vi måste lita på dom i andra avseenden. Även om han lämnar blodprov så kan han ju dricka efter det, eller vill du i så fall att han ska gå regelbundet och lämna prov?

Tillförsikt, framtid och acceptans ...
Hur har ni det i lördagskvällen? 🌞 Hoppas ni haft / har det bra. 🌹
Själv har jag haft trevlig kväll med goda vänner och tidigare idag häng med familjen. En bättre dag. Känt sådan harmoni och glädje. 🙏 Tacksamhet.

Undrar dock än huuur länge denna berg - och dalbana ska hålla på, och inser samtidigt att tids nog blir dåliga dagar allt glesare. Som tur är.
Att mycket bleknar, att man tar med sig det förflutna men att man får det bra.
Att det förflutna hänger med men inte ger obehag och oro. Att man kan hantera det. Känns lättat att ha kommit så långt i tanken. 🌺

Ofta, något jag använder mig ännu av är sinnesrobönen. Bland annat acceptansen, "ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra ... " Så är det ju. Man har "bara" sig själv, sina val. Andras val kan man inte förändra. Att kunna lära sig hantera maktlöshet, vilket jag tror många av oss kämpar med.

Sköt om er,
ta vara på er.
💜

Jag är med i samma sitts, min man dricker varje helg, och hela semestrarna. Vi gör inget tillsammans längre, alltid jag som ska köra o hitta på roliga saker. Så fort jag tar upp problemet blir det bråk, o han vräkter ur sej hemska ord som sårar. Nu har jag blivit tyst, orkar inte bråka längre. Hoppas du mår fram till din man 🙏

@Åsa M Hoppas att det är så även för mig att jag ska kunna framkalla ilskan när det behövs. För som du skrev tidigare, bättre arg än ledsen.

Åh, vad skönt att höra. Skickar massor av kramar till dig! Du är på rätt väg.

Tro mig, när ilskan väl kommit fram kan man framkalla den vid behov. Det förvånade mig också, och säkert mitt ex med. Han ville gärna ses regelbundet både på jobbet och utanför efter att han dumpade mig mitt i ett nattligt fylleångestanfall. Svar nej. Ilskan gör att man kan fatta beslut. Sen kan man vara ledsen ändå, samtidigt, över vad man förlorade. Det är jag fortfarande, och det har ändå gått tre år nu.

@Snödroppen
Jo, tror mycket på att hjärna / själ och kropp hänger ihop. Mår man inte bra i själen så påverkas kroppen. Hjärtklappning, värk, sömnlöshet? 🤔

"Svävat ut i oro", känner mig själv i det, men kanske vi upplever lite olika.
För min del har det varit en oro i kroppen jag inte vet varifrån kommer, inga påtagbara skäl liksom.

Tack. 🌸 Jag ska ha en skön fredag med bastubad och manikyr med goda vänner. 🤗

Ha en fin fredag kväll. 🌹

@Tröttiz
Kloka du ,så kan det säkert vara, att kroppen är förberedd på kaos.
Har påmint mig själv idag när jag svävat ut i oro att "komma" tillbaks till mig själv och känna att jag är bra, jag duger och ge mig själv omtanke och kärlek.
Det har funkat bra 💞 😊 känner mig lugnare.
Ha en fin fredag och rå om dig själv 🌸

@Snödroppen
Kära du. 🌹
Det jag här kommer att tänka på är att den stress för hjärnan det innebär att vara anhörig kanske sätter sig i kroppen. Då man länge levt i ett inferno? 🤔
Då hjärnan lär sig att människan finns i en trygg tillvaro så påverkas kroppen. Kanske flummigt, men kanske du förstår lite vad jag menar. 😅
Låter därför klokt och hälsosamt att göra det du vill, kanske ett tag sen.
Fortsätt ta hand om dig.
💜

Vaknade idag med oro i kroppen och stress trots att jag är sjukskriven och inte har något krav på mig alls. Tanken på detta flög förbi mig igår också, varför stressad trots att jag inte har några måsten.
Kom till en punkt imorse där jag kände att det får vara bra nu, det är dags att börja vara kärleksfull mot sig själv, i både tanke och handling.
Har gjort min hudvårdsrutin på morgonen, tagit en kaffe i solen på balkongen och odlat om växterna som behövde det för att jag fick lust att göra det. Dags att vända blad och ge sig själv omtanke och kärlek först.
Önskar alla fina på AH detsamma, en dag där man ger sig själv omtanke och kärlek först. ☀️

@Samsung50 Tack så mycket.🌻

@Lillanna ❤️

@Saber låter klokt, heja dig!

@Åsa M Ja jag kan absolut hålla med, men vet inte hur jag ska göra för att vara arg en längre tid.

@Snödroppen ja just där och då var det väldigt frigörande. Nackdelen just nu är ju att det är jag själv som går över mina gränser, börjar återigen tänka om det var så farligt. Men kommer ganska snabbt till insikt att jo det är det inte bara övertrampen med alkoholen utan även så mycket annat.
Nu ska jag ta tjuren vid hornen och presentera så som jag vill att det ska vara med huset och lånen och allt och försöka få en lösning åtminstone i slutet på sommaren.

Skönt nu blev jag lite arg igen.😊

@Saber
Håller med @Åsa M, Ilskan kan verkligen vara frigörande och helt naturligt att känna när ens gränser gång på gång klampas över.
Heja dig.

@Lillanna
Så fantastisk stark du är och så fint att du fick ordnat dig ett eget och tryggt boende.
Hoppas allt praktiskt mellan er löser sig snart så du kan få ro.
Ge dig själv tid till svackorna, man behöver få en chans att bearbeta det man gått igenom.
Heja dig!

Nu är jag ”utflugen” till eget bo. Jag mår så mycket bättre och jag ser framemot helg och ledighet igen. Förut blev jag bara stressad och orolig inför helgen.

Mitt ex tror och hoppas att vi kan bli ett Vi igen men som det känns nu finns inte det alternativet på min karta. Sveken och mentala såren är för djupa. Han har offerkoftan tätt snurrad om sin kropp och där lär den sitta och gosa till sig ett tag. Han har fortfarande svårt att ta in vad jag sagt, att ta mina åsikter på allvar och att jag verkställer och inte bara pladdrar tomma ord.
Det är fortfarande jobbigt och vi är inte i mål med allt det praktiska.
Ett tag ville jag bara lämna jordelivet och skita i allt men dem svackorna kommer mer och mer sällan.
Nytt liv med nya perspektiv. ☺️

Hej igen asdaysgoesby,

Det hörs att du gjort mycket redan kring detta, tagit stora modiga steg trots att du befinner dig i en tuff situation. Det kan kännas lite som att musten går ur en när en vänder sig utåt och ber om hjälp i tunga situationer och det inte leder till att en känner att en får det stöd en behöver. Samtidigt är du här nu och ger inte upp. Det finns stöd och hjälp att få även om det ibland kan ta lite tid att hitta rätt.

Det är ett litet samhälle som gör saker svårare på lite olika sätt, fullt förståeligt såklart. Detta med att han kanske skulle ställa till en scen är något som bekymrar dig. En tanke som slår mig kring det är att om det skulle vara så är det inget att ens jämföra med det du blivit utsatt för av honom. Den tanken kanske inte hjälper dig men vill ändå nämna den. Det du beskriver väcker omsorg och oro och ett hopp om att du ska få det stöd du önskar.

Det låter som att du känner dig ensam i detta och någonstans önskar ha stöd längs vägen.

På vilket sätt skulle vi här på forumet/alkoholhjälpen vara till stöd för dig?

Påminner igen om att du gärna får skriva direkt till oss på alkoholhjälpen också: https://alkoholhjalpen.se/fraga

Heja! Bättre arg än ledsen.

Från svag till förbannad och kommit till viss insikt, jag har inte gjort något fel bara för att jag sätter gränser hur jag vill ha det. Det är han som inte kan leva ett liv utan spriten, inte jag, det är han som vill ha andra upplevelser som inte jag kan ge honom, då får han stå sitt kast. Det är han som sabbat förhållandet och till mångt och mycket mig med.
Nu ska jag slå mig loss på riktigt, sätta planen i verket och funkar inte den planen så får jag gå på plan b.
Trött på detta och trött på mig själv där jag låter känslorna styra alldeles för mycket, dags för att förnuftet ska ta vid.🤬🙂

Ja visst är det svårt!
Här har druckits ikväll. Märkte det direkt jag kom hem från jobbet.
Grejas i garaget fortfarande. Han har ork o energi men vet att det snart går över i trötthet o han somnar antagligen i soffan sen.
Jag grejar med vårt liv samtidigt, får det att fungera dag för dag...
Är så trött.
Måste samla kraft till att ta upp det här med honom igen. Sluta låtsas som ingenting.
Måste orka konfrontera!

Hej och tack för era svar. Jag ska kontakta kyrkan och höra om de kan hjälpa mig att prata med brorsan. Han är väldigt fientligt inställd till myndigheter men kanske kan se kyrkan som möjlig hjälp ändå. Om jag kontaktar socialen blir det bråk, jag gjorde orosanmälan för några veckor sen då han vägrade lämna ifrån sig mammas bankkort när jag skulle köpa medicin till mamma då hon kom från sjukhuset (hon har varit in och ut några gånger innan hon gick bort).
Han blir bostadslös när vi inte har kvar mammas lägenhet som vi måste säga upp nu. Han är inte skriven någonstans just nu. Olagligt, jag vet men han vägrade skriva sig här då han har skulder som han inte ville att mamma skulle drabbas av med post från kronofogden.
Tyvärr säger han inte att han har några större problem. Han mår dock mycket dåligt och jag tror han bär på stor skuld men han vill inte prata med mig utan säger att han är stark och fixar detta.
Har inte ork just nu att starta en egen tråd nu då jag håller på att planera mammas begravning. Det får ta den tid det tar få får jag ta tag i brorsan sen. Skönt dock att få lite stöd från er. Tack.

Vi bor och jobbar avskilt på en ö. Så när man åker hit ut kliver man liksom in i bubblan. Jag jobbar dessutom bara med en kollega till , så känns skört och pinsamt om han skulle komma och ställa till en scen …