Senaste kommentarerna i forumet

Efter mycket om och men har jag efter att i flera år levt med en periodare börjat ställa krav. Kände att det flöt på ett par veckor i lugn takt men nu har det smugits ett par dagar. Vi har talat om att om jag säger att han ska sticka så måste han det. Men när jag idag säger att jag vet att han dricker och att han inte respekterar mina gränser/kan ta hand om barnen så bara jamsar han. Somnar om och är helt oförstående till att jag inte vill ha honom hemma.
Svårt att ha barn hemma och få totalt frispel så nu har jag totala panikkänslor och han har parkerat sig i soffan framför fotboll istället.
Och alla undrar varför mamma är sur……

Jag vill inte göra slut, har ni några tips på hur jag kan göra? Finns det något jag kan göra?

@Åsa M är så jag tänker med, samtidigt så kan jag inte helt sluta oroa mig över vad han gör, ligger så djupt rotat än. Bryr mig fortfarande om honom och vill bara att han ska inse sitt och ta ett vettigt beslut, men efter 3 återfall så kan jag inte stå vid sidan om mer.

@Åsa M är så jag tänker med, samtidigt så kan jag inte helt sluta oroa mig över vad han gör, ligger så djupt rotat än. Bryr mig fortfarande om honom och vill bara att han ska inse sitt och ta ett vettigt beslut, men efter 3 återfall så kan jag inte stå vid sidan om mer.

@Matilda.Iris.Natalie
Förstår att du inte vill krossa hans drömmar och att du älskar honom.
Om ni har så olika syn på alkoholen så får du fundera över hur du ställer dig till det och hur du vill leva.

Ensamheten känns väldigt brutal till en början. För mig underlättades den av insikten att all stress över alkohol försvann.

Öl till frukost är inte normalt, ledig eller ej! Och att kunna dricka 6 öl innan man blir påverkad är en varningssignal. Mitt ex kunde dricka 9 glas vin på en kväll utan att verka full det betyder förstås inte att han inte var påverkad utan att han hade många, många års alkoholmissbruk bakom sig. Hade man bett honom blåsa i en alkomätare hade det gått åt pipan.
Ni är båda väldigt unga och jag frågar mig om du har reflekterat över hur du vill att en relation ska se ut. Vill du att ni har samma värderingar, till exempel? När mitt ex korkade upp vin kl 15 en lördag blev jag väldigt obekväm. För honom var det normalt. Han kunde börja mycket tidigare än så. Det jag lärde mig av den relationen är att ens värderingar måste stämma överens. Jag vill INTE ha en relation med någon som normaliserar drickande vid alla tider på dygnet. Hur vill du ha det? Fundera på det. 🤗

@Snödroppen tack för svar! Jag älskar honom otroligt mycket och han är min bästa vän. Hans vin vanor och sånt är ett så tydligt intresse på högre nivå och något han vill jobba med. Så jag vill inte krossa det han vill göra men samtidigt sätta gränser för jag vill inte ha upprepade konversationer om det här. Men det läggs oftast på mig att jag inte har någon vana med alkohol och därför inte vet vad som är rätt :/

@Matilda.Iris.Natalie
Dina reaktioner verkar vara precis som jag skulle reagerat.
Det låter som att allt kretsar kring alkohol och väldigt tydligt när han reagerar som han gör när du vill ta upp det som ett problem.
Du är väldigt ung och han också, ser det som ett friskhetstecken att du reagerar som du gör.
Fundera på hur du vill göra om han fortsätter som han gör?
Kram

Hej, min sambo är 22 och jag är 21. Vi har väldigt olika syn på alkohol då jag är född med en kronisk leversjukdom och inte kan dricka, han är uppväxt med alkoholisthem föräldrar och började dricka som 13 åring. Han super sig sällan full, men har hög tolerans för alkohol och dricker ofta. Jag anser inte att han har missbruk just nu men blir närvös för det i framtiden. Han kan dricka ca 6 öl innan han börjar bli full. Han har vin och drink intresse som jag inte vill krascha, då han smakar viner, utvärderar osv och älskar att skapa drinkar till sig själv och andra. Han tycker det är kul och alkohol smakar gott för han. Han säger att han gillar att känna sig lite mindre närvös och mera glad. Jag har växt upp med en öl drickande bonus pappa vars humör ändrade hela tiden när han drack och även fast min sambo stannar glad sp blir jag ändå rädd för det. Och även fast han är glad så är han inte helt sig själv och jag önskar att han var nykter mer. Vi hade precis ett bråk då det är lördag och han tog fram en alkoholfri öl till frukost och sa jag är ledig så jag kan. Jag sa att jag inte är bekväm med öl på morgonen, inte äns alkoholfri och han blev jätte arg, gick iväg och sa att han inte ville prata med mig mer nu. Jag har kommenterat på hans alkohol tidigare och det har hans närmaste också. Men han anser sig vara i kontroll, men det känns inte bra. Har jag fel i denna situationen? Hur kan jag göra?

@Samsung50

Så otrolig resa du gjort och gör ❤️
Jag håller med dig, det här forumet har varit en enorm hjälp och stöd och ändring av perspektiv. Fortfarande ett år senare så är det en trygghet att vända sig hit 🙏
Blir så glad varje gång jag läser eller hör om någon som tar såna viktiga steg i att ta tillbaka sitt liv, precis som jag har gjort men jag glömmer ibland vilken enorm styrka det krävs. Så var stolt över dig själv.
Stor kram🌸 från en medsyster

Hej, jag har läst igenom min gamla tråd och blev själv förvånad hur mycket som hänt under så kort tid och hur mina tankar förändrats sedan jag började skriva här.
Jag börjande skriva här i januari för att jag kände att något är fel i relationen och att både jag och min man dricker på ett osunt sätt. Tanken på separation har funnits under flera år men i min värld såg jag då inte alkoholen som ett problem i relationen.
Efter att ha läst i forumet både under anhöriga sidan och beroende sidan så förstod jag att han har alkoholproblem och att jag är medberoende och att de mesta problem i relationen är kopplade till alkoholen. Tex bråk, svek, lögner osv. Då han prioriterar alkohol för mig och barnen och att det inte är för att han skiter i oss utan just att han har ett beroende som han inte kan kontrollera. Jag insåg också att det endast är han som kan välja och söka hjälp och aktivt vilja lösa sina egna problem. Mitt problem var att jag också börjat dricka på ett osunt sätt som inte kändes bra för mig. Både för att fly från vardagen som inte fungerade, jag är inte lycklig samt ett sätt att möta honom då stunderna med alkohol är de ända då han är närvarande, insåg inte då att det endast var alkoholen han var intresserad av och inte mig.
Landade redan i februari i ett beslut om separation då berättade jag för min familj som var väldigt stöttade och jag fick stöd i att beslutet var rätt.
Nu några månader senare är vårt gemensamma boende sålt, dock ej fixat nytt boende så vi bor fortfarande i samma hem dock uppdelade helger så vi behöver inte ses så mycket och jag levt mitt eget liv, minimal kontakt med honom. Semester är uppdelad varannan vecka, den tiden jag inte har barnen har jag aktiviteter planerade med vänner och familj samtidigt som jag helst skulle vilja vara helt ensam och bara vila för denna process har tagit mycket tid och ork mycket tankar, ångest och funderande.
Mitt i detta har jag också fått känslor för en man i min närhet. Dock är han gift så inget hänt, men känns som han gillar mig också då han vill vara nära och söker kontakt. Vet inte dock om känslorna är äkta då jag varit så svulten på omtanke, närhet och någon som bryr sig så länge så kanske bara reagerar på det att det finns någon som verkar tycka om mig och är snäll, absolut inte sliskig på något sätt.
Både kollegor och vänner har reagerat på att jag ser ut som och agerar som en helt ny person, jag har ett glow säger de. Jag tror det beror på att det är så skönt att ha tagit detta beslut och kunna berätta öppet för vänner och familj hur jag har haft det. Det tar så mycket energi och är dränerande att leva med någon med missbruksproblem samt att behöva dölja det och bära allt inom sig och inte kunna prata med någon. Jag känner mig så lättad nu och får så stort stöd från alla jag pratat med, dock detta med alkoholen är det endast en närmare krets som vet om just nu.
Så tacksam för detta forum som jag fått både kunskap och stöd att vara där jag är idag i processen. Just nu mår jag bra men jag förstår att det kommer komma svackor och svåra stunder i kommande livet som separerad och med barnen varannan vecka, dock känner jag mig trygg i att livet kommer oavsett bli bättre än var det varit. ❤️

Fortfarande en känsla av en stor ensamhet även att jag vet att jag har människor runt mig. Men inte honom på det sätt jag velat.
Men ska försöka göra något jag mår bra av och försöka slå bort de känslorna.
En ny dag.🩷

Tack för era svar 🌹

@Wind Ja oja, känner verkligen igen det till 100 procent. Även de kommentarer som du fått i tråden känns igen. Jag går ändå både i terapi och sökt läkarhjälp. Talat om på jobbet hur det är och de runt oss. Var sjuk och tänkte jag skulle göra något lite hemma ändå, men huvudet var segt och armarna kändes som cementklumpar, så gick och la mig och gjorde inget. Är så trött på detta

@oflyt Det kan nog ta tid. Försök vara stöttande och se henne. Kan ni göra något ihop som sambon inte är med på?

@Euology För mig har det varit mycket enklare när jag pratat med barnen om det. Barnen är i olika åldrar så har pratat med de enskilt och tillsammans. Nu har ju jag varit tryggheten för de, så viktigt att de vet att jag finns där för de, och pappa får hjälp av vården. Så när jag pratar med mannen behöver jag inte heller mörka eller sitta och vara tyst om något då de vet om problemet.

@Kevlarsjäl62
Detta forum är så bra på så många olika sätt. Jag har också fått glädjas med andra under mina sämre dagar ...
Hoppas din dag i morgon blir bättre.
Kram!

Barn förstår mer än vad man tror. Genom att tysta ner problemet gör man det värre. Samma om det finns psykisk ohälsa i familjen. Berätta vad som pågår, det är enda sättet att hantera problemet. Barn förtjänar att höra sanningen om de är stora nog att förstå den, allt annat skadar dem i längden.

@sommar2023 Jag lider med dig. Känner tyvärr igen situationen alltför väl. Mitt ex hade supit halva sitt liv, men problem hade han absolut inte, han kunde ju sluta när han ville! Tyvärr är ju alkoholism en sjukdom som sitter i huvudet och tills de kan erkänna att de behöver hjälp - och kan ta emot den - så kommer inget ändras. De måste vilja göra jobbet själva. Jag tycker det låter som om du är på rätt väg.

@Kevlarsjäl62 Visst är det så. Ont gör det särskilt när man vet att man gjort så mycket för att det ska funka och hålla.
Har en något jobbigare dag idag då det känns lite extra jobbigt.
Men jag ska ta mig igenom denna dagen med och imorgon kommer jag stå igen.
Tack för din tanke. 🩷

@oflyt Så jobbigt för er. Eftersom din mamma blev arg när du försökte tala med henne så är hon nog helt på det klara med problemet, då slår man ju ofta "bakut". Antagligen har hon skaffat sig ett ordentligt medberoende som tagit över hennes liv. Jag tror ändå att du ska fortsätta prata med henne om det. Försök att inte låta anklagande, fokusera på din oro för HENNE. Det kan vara för jobbigt att konfronteras med ert dåliga mående för mycket, hon kanske inte orkar ta in det nu.

@Tröttiz Det låter ju jättebra! Jag har haft en dålig dag där allt känns meningslöst och då var det upplyftande att se ditt inlägg. Tänk att man kan glädjas åt någon annan som man inte ens vet vem det är 😏 Det är ju väldigt fint 🧡

@Saber Min erfarenhet är att den beroende är mästare på att manipulera och ge skuldkänslor. Jag tror inte att det är så medvetet, men jag antar att det handlar om den egna skammen som är för smärtsam att släppa fram. Kroppsspråk, mimik, röst allt vittnar om hur jobbigt vi gjort livet för dem. De behöver inte ens klä det i ord. Vi älskar dem och naturligtvis gör det fruktansvärt ont att se, men ännu en gång är det inte personen vi älskar som "talar", det är drogen och beroendet den skapat. Tänker på dig 🧡

@Snödroppen och @Wind.
Ja, man mår ju väldigt dåligt själv.
Till slut måste man lämna det sjunkande skeppet av vissa skäl, ett skepp man inte själv styr. Och hitta ett annat där man själv är kaptenen.
💜