Senaste kommentarerna i forumet

Mm… i mitt fall talade jag - med vetskap hos alkoholisten, både med läkare och arbetsgivare.

V I Kan inte tvinga den till hjälp/ få dem tvångshjälpta.

Och när vi gjort en sak så som du beskriver att du skulle vilja kommer vi på nästa.
Man vill känna att man kan påverka.

Även om man vet värre.
Kram

@bella70 Jo det är så sant. Jag förstår ju också att det är en del av medberoendet. Men jag har slutat klanka ner på mig själv för att jag är det. Försöker se det som att det här är en person jag älskar och vill ska må bra. En del av mig vill typ skicka ett mail med min frustration till hans läkare, men vet inte om det kommer få gehör. Jag upplever att han litar mkt på sin läkare men han vågar inte släppa hela garden. Skulle va skönt att göra något sånt som en slags sista "dödsstöt", så jag känner att jag har gjort allt jag kunnat och nu är det upp till han och stänga den dörren...

Vad fint det är här, man kan dela allt och ändå bli bemött med förståelse, råd och gemenskap.
Tack, ni betyder alla så mkt ❤️

Tyvärr finns det nog inte tillräckligt med resurser. Dessutom blir det svårt att se vad som är t ex adhd o vad som är missbruket.

Men visst… har själv känt frustration över lättmanipulerade läkare men även där handlar det nog om ork o tid.

Igår ringde jag honom, tror det är drygt 2 v sedan vi senast hördes vid. Han blev chockad och glad att jag ringde eftersom han trott att jag glömt honom.

Vi pratade ca 40 min om allt från vardagliga saker till hans problem. Han har tidigare gått hos beroendekliniken fram och tillbaka och varit nykter ca 4 mån åt gången? För att sen falla tillbaka. Det pissiga är att han behöver va nykter 6 mån för att få en ADHD utredning. Så han har fallit på målsnöret varje gång, vilket resulterade i att jag lämnade.

Men jag är också så jävla arg, arg på honom såklart men också vården. Han har obearbetade trauman från sin uppväxt där han blivit dödshotad med pistol, en pappa som inte kunna uttrycka bekräftelse och som han törstat efter hela livet. Och som råge på det otroligt svårt med sina impulser, konsekvenstänk etc.

Jag förstår inte hur beroendecentrum kan se en sån här person som gång på gång faller, men ändå väljer och komma tillbaka och försöka igen och samtidigt inte göra ett undantag? Han har absolut ett missbruk, men i grunden handlar det ju om hans psykiska mående och att han inte kan styra sina impulser när han faller ner i ett mörkt hål - då vänder han sig till alkoholen för att han inte kan hantera sin ångest.

Flera läkare på kliniken har träffat han och under första mötet har båda (enskilt) frågat han rakt ut om han ska undersökas för ADHD? För det ser ut som att du behöver det säger de till hans ansikte.

Jag är så jävla less på systemet som jag tror kunde hjälpa betydligt fler om dom bara kunde koppla flera trådar på samma gång. Istället för att bara medicinera bort missbruket med antabus och KBT. Utan på riktigt gå till botten om VARFÖR folk vänder sig till alkohol/droger/spel?!

Tror som många andra att det är vanligt. Att personen förändras. Min blir "tyvärr" inte det utan ännu mer kärleksfull och "gullig" mot mig. Dock önskar jag ibland att det hade varit tvärtom, att det hade varit enklare att lämna då? Men det är bara mina tankar...

@bella70 samma här tyvärr 😔 som nykter är han snäll å trevlig men så elak å säger så mycket elakt å är arg å otrevlig när han dricker 😔 två helt olika människor. Är så orolig för julen nu.

Absolut - det har nog de flesta gjort under ett förhållande med missbruk tyvärr

Ibland kan inte förstå hur min sambo nykter och min sambo berusad är samma person.
Min nyktra sambo är omhändertagande, omsorgsfull, spontan och kreativ. Hon är verkligen världens bästa människa och jag tycker om henne så himla mycket. Min berusade sambo är konfliktsökande, långsynt, elak och nonchalant. Hon kallar mig öknamn designade för att såra mig så mycket som möjligt. Och helt ärligt, jag avskyr min sambo när hon är berusad. Kanske t.o.m hatar. Jag har inte valt att vara med den människan.
Jag har svårt att förstå hur dessa två kan vara samma person. Någon som upplevt samma tankar?

@Vida
Det låter som du på nåt sätt accepterat sakernas tillstånd eller kanske inte orkar ta till dig allt?
Så bra att du skriver av dig här, stödet här har varit alldeles ovärderligt för mig som anhörig och efter.
Stor kram och önskar dig en fridfull jul.

Skönt att höra att du mår bra, men tråkigt med makens drickande. I en relation vill man ju gärna både ge och få energi, både se och bli sedd, och en aktiv alkoholist ser oftast bara sig själv. Men du upplever kanske att det finns annat som gör det värt att fortsätta leva tillsammans? Önskar dig en god jul med barn och barnbarn.

Hej @Snödroppen och alla andra i tråden! Så himla fint att du delar med dig, både av den erfarenheten du var med om, och hur det kändes efteråt. Att öppna upp och berätta för andra, så ärligt och modigt! Det är precis det här som forumet är till för!
God jul hälsar "admin" :)

Livet rullar på…mannen fortsätter med sitt drickande. Han säger, att han mår bra. Jag tänker mindre och mindre på det. Det har väl blivit nästan normalt. Jag slänger sopor och märker då, vad han har tömt…Är mer förvånad över, hur han orkar? Jag tycker, att jag har ett bra liv. Och kan göra det jag vill. Men vill jag t.ex. gå en promenad, så får jag gå ensam. Rörelse är ingenting för mannen. Barn och barnbarn kommer hem till jul. Det ska bli kul.

@Snödroppen
Stort att dela det som känns personligt o pinsamt. Generöst.
Stort o åter modigt av dig!
❤️
Kram

Det känns i hjärtat när jag läser i din tråd. Du är i början av din resa från medberoendet och jag känner så väl igen så gott som alla dina tankar och känslor. Du har också fått så många fina kommentarer här i forumet, så jag har nog inte så mycket mer att tillägga. Jag kan bara råda dig att skriva och läsa här, det var min livlina under den första tiden sedan jag flyttat från "min alkoholist". Han har nu varit nykter i fem månader och vi träffas regelbundet. Tyvärr väntade jag alldeles för länge med att bryta upp (30 år!), så mina känslor är numera vänskapliga, men det är inte det sämsta.
Som sagt har du fått så många kloka svar från fina personer här inne. En kommentar från vår vän @Snödroppen gav mig extra mycket "Jag behövde inte förmedla det till honom för den gränsen är något för
mig och det hjälper sällan med ultimatum.
Det blir bara gränser som man åter går över och över och över."
Så bra beskrivet! Inte förrän jag

accepterade att min man aldrig skulle

sluta dricka för min skull, kunde min
resa ut ur medberoendet börja. Då behövdes inga ultimatum, enbart ett beslut av mig om hur jag ville att mitt liv skulle se ut i fortsättningen.
Ta hand om DIG

@Snödroppen
Jag tycker att det är väldigt fint att skriva om dessa erfarenheter. Den kärlek som väntar oss därute.
Vi behöver stärka varandra för att våga gå in i nya relationer.
Tack för att du delar!
Kram ❤️

@Snödroppen och @bumblebee, ja det har tyvärr gått långt då mående sätter sig i kroppen.
Försök styra kosan mot ditt eget välmående bumblebee.
💜

Reflektion: först tänkte jag att jag skulle radera vad jag skrivit om dejtandet för det blev så pinsamt att jag tappade det men jag tänker att det här också är en del av konsekvenserna av att leva som anhörig i en relation med inslag av våld.

Jag fick panik för att jag sänkte garden och öppnade mig, panik för att bli avvisad, panik.
Det är inte så farligt, nu kan jag se på det när paniken lagt sig och ta till mig känslan, reaktionen och jag känner en förståelse.
Det är nytt och fint, jag har en omtanke och förståelse för varför.

Om admin anser att det "livet efter" kanske inte är det forumet är tänkt för så får ni gärna säga till 😊.

@bumblebee
Så fint. Det låter som det var givande samtal?

Det stämmer så bra om utbrändhet, för mig gick det så långt och det är ett arbete att ta sig tillbaka. Så bra att du får stöd och råd om hur du kan förhindra det.
Starkt av dig att du fortsätter dina steg framåt, det är verkligen modigt.
Kram

@bumblebee
Fint och klokt att du var hos kuratorn idag och ventilerat. Att få utomståendes perspektiv.
"Berättelsen" om stormen är också en lämplig liknelse i allt. Det ska jag bära med mig.

Jag tänker att det är nära till hands att i en sådan här situation tänka hur den beroende reagerar, t ex på det du skriver om att åka bort några dagar. Det beror ju också på hur man säger det också tänker jag, klart och tydligt, men ändå i normalt tonläge. Men, du ska göra det du mår bra av, att hålla dina gränser i detta. Hur han ställer sig till det får han ta. Tänk på dig nu, vad ska du göra för DIG idag?

Något jag själv reagerade mycket på som en numera (ännu förhoppningsvis) nykter alkoholist sade till mig då jag letade febrilt efter en förståelse för den destruktiva situationen jag var i och om jag skulle stanna eller lämna, var att jag inte kan förändra någon om det inte finns en inre vilja samt att, något som kändes mest, var att han (mitt ex) inte slutar dricka för att människor kring honom mår dåligt av det. Jag bröt än mer ihop, men så här är det ju. Vi kan tjata, böna, be, hota ... inget funkar om inte den beroende tar ett aktivt beslut gällande sitt drickande.

Kram.

Imorse var jag hos kuratorn. Jag berättade vad som hänt de senaste två veckorna, om konflikterna, den minimala förändringen, hur nöjd han är med sig själv osv.

Vi pratade om inre stress som sätter sig i kroppen och att det är viktigt att vara vaksam på fler stressreaktioner, och minska risken för utbrändhet.

Vi pratade om att göra det som gör mig gott och det jag mår bra av. Att fortsätta träffa vänner och familj, och kanske berätta för min familj hur jag har det. Skapa tid för lugn och ro genom att hälsa på familj och vänner själv. Hon demonstrerade en storm med hjälp av en virvel. I stormens öga är det lugnt och fridfullt. Vem sitter där? Jag eller min sambo? I stormens öga är det lugnt, fridfullt och glatt, man kan fortsätta som man vill och mår ganska bra medans. Det är för oss runtomkring som det stormar och blåser. Jag tyckte det var fint, men samtidigt lite sorgligt. Det fick mig att tänka på att han förmodligen inte tänker ändra sig, han tycker ju att han har det toppen och ser inte hur vi andra mår och har det.

Vi pratade om att jag är orolig för hans reaktion om jag vill åka bort några dagar. Men det är ju faktiskt hans reaktion och hans upplevelse i så fall. Det kan inte jag påverka. Om han läser in mer i det jag säger än vad jag faktiskt sagt så är det hans ansvar. Nu ska jag bara planera litegrann, hitta tillfällen att göra något annat.

Tack för era råd.

Jag tror jag måste läsa dem flera gånger om för att det verkligen ska sjunka in. Imorgon är en ny dag och då har jag tid med min kurator på morgonen. Det känns skönt, jag ska prata med henne om gränsdragning.

Även ikväll har sambon druckit två st starköl. Och snart kommer storhelger och långledigt... Vi får se hur det ska gå, jag ska försöka uppdatera här. Jag ska prata om det också imorgon, strategier för ledigheten.

Godnatt på er alla. Hoppas ni får lite ro och en god natts sömn. Vi är många som behöver det.

@bumblebee Gränser måste respekteras. Det är du som värnar dina gränser. Det finns en amerikansk psykolog som brukar säga "You teach people how to treat you.". Det är helt sant! Låter man någon trampa på ens gränser om och om igen så är de inte mycket värda, vare sig för personen som gör det eller för dig.
För min del kom uppvaknandet rätt bryskt och då insåg jag att jag under många år har låtit ALLA trampa på mina gränser för jag var så mån om att alla skulle tycka om mig. Det enda det gav mig är att jag hade en massa energitjuvar runt omkring mig som jag försökte behaga, medan de struntade fullkomligt i vad jag sa att jag behövde och ville. Det var en helt nödvändig lärdom för mig att tala om var mina gränser går, att värna dem, och att säga ifrån om de inte respekteras. Det mår jag bättre av! Kanske är det samma för dig?

Hej alla.
Det har verkligen gått framåt. Men, jag är inte den person jag en gång var. Måste ha stenkoll på allting.
Tidigare var jag spontan, men nu måste jag ha mycket mera inplanerat. Att veta vad som händer. Känner inte igen mig själv.
Denna tanke att inte vara lika spontan, gäller både arbete och privat. Dyker det upp något oväntat, t ex något att ta tag i på jobbet / ändrade rutiner, klarar jag det sämre än för några år sedan ... Blir ställd, går lätt i baklås och får hjärtklappning. Jag har ju gillat spontanitet.

Klart att man ändras också med åren, men detta tycker jag att är jobbigt just nu. En del säger att ja, det är jul också, men jag har lämnat bort tidigare stressmoment jag hade tidigare kring jul. Snart börjar det leva i dammråttorna.
Förändringen kring spontanitet började långt före jul.

Sköt om er.
Kram från "lilla" jag.

@bumblebee
Hej, och så bra att du vänder dit hit, ett fint "bollplank" här på forumet. Hoppas även att du känner att du får stöd här.

Jag har hängt här inne på forumet i några år, och blivit hjälpt (expojkvän, numera vän med beroende) både här, men även efter att ha kikat in på "beroendesidorna". Där fick jag förståelse för beroendet. Även pratat med nyktra alkoholister, psykologer, andra anhöriga ...
Det jag noterat är att det ofta hjälper föga att säga vad den med beroende ska göra. Utan att man får gå till sig själv, vad man behöver. Det verkar ju du ha gjort. Du kan inte påverka honom att sluta, sådant måste komma inifrån.

Ovan skriver du vad du behöver för att trivas i ditt hem. Kanske du skulle berätta det för honom, och vad konsekvensen blir om du inte känner att du gör det? Vad tror du om det? Att så att säga ta upp saken ur ditt perspektiv. "Händer det här, så gör jag det här". Att säga det - klart, vänligt och tydligt.

När det gäller ultimatum tänker jag att då ska man hålla dem. För annars tror jag att det finns stor risk för att den andra tänker att "aha, hon / han säger att hon skulle göra så, men det gjorde hon inte, då kan jag fortsätta ... " Att den börjar tänka så, kanske omedvetet. Typ det bästa av två världar, har kärleken på två ben kvar, men även kärleken till det flytande giftet.
Säger man något om vad man gör om någon dricker, alltså gränser/ultimatum, så upplever jag att man ska hålla det man sagt - som en hök. Låter lite hårt kanske, men sägs av välmening.

Kram,
sköt om dig.