Senaste kommentarerna i forumet

Jag kanske också ska tillägga att det rör sig om att min respektive i mina ögon dricker för mycket en gång på helgen. Långt ifrån varje helg, det har hänt att han varit helt nykter ett kvartal. När han kommer in i perioder då han mår dåligt finns risk för att han använder alkohol. Vi har levt ihop i 12 år och beteendet har funnits från början. När han är nykter är han den mest omtänksamma. Lyfter alla runt omkring honom. Otroligt smart och duktig på att kommunicera. Tränar barnen i sport, ställer alltid upp för alla.

Vi har fått en orosanmälan från socialtjänsten som min syster upprättat. Min respektive gör allt för att dementera varje ord i anmälan för att få den nedlagd. Jag har ändå en tro på att socialen kanske kan hjälpa oss. Min respektive är tvärsäker på att han inte har några problem med alkoholen. Jag vet inte hur mycket jag bör säga till socialen. Vi går sedan en tid tillbaka på familjerådgivning och han har pratat med professionell hjälp sedan 1 1/2 år. Känner ni att hjälpen socialen har erbjudit hjälpt er? Vi har hemmavarande lite äldre barn. Tacksam för svar.

@MallaA
Väldigt många separerar! Med bra kontakt med sina barn.

Tänker att det är en fiktiv diskussion men om man ska tänka så - då kan det istället vara att de vänder sig mot dig som vuxna för att du inte skyddat dem.
Men även det är bara en av många riktningar det kan ta.

Pratar du och barnen om problematiken eller låtsas som inget?

Hoppas att helgen har varit ok - förstår att processen tar mycket energi♥️

@esterest ja, jag tror att han tänker att det ska gå lite per automatik med att inte dricka när han sportar. Det kanske var så förr.
Men oavsett, så kan säkert skidåkningen minska mängden en del och som du säger, leda in tankarna i andra spår😊

Min vardag har ingen guldkant, jag flyr hemmet om det går…
Vi skaffade hund, den kärlek hon får gör mig avundsjuk. Jag får inga snälla och trevliga ord. Allt jag får är tystnad, glåpord och utsatthet.
Utåt sätt har jag en fantastisk man, som har företag, trevlig, sympatisk och ser väldigt bra ut. Han är mycket stolt över att han aldrig slagit en kvinna.
Psykisk misshandel är inget han förstår sig på.

Med tiden har han krossat min självkänsla och mitt självförtroende.
Ibland är jag så nere att jag får jobbiga negativa tankar.
När jag avslöjat detta en gång så svarade han: Vad du gör är dina problem, det är inte mina problem.

Jag började CoAnon, för medberoende köpte böckerna och började studera.
Det hjälper många, men blev inte min grej. Kände ingen samhörighet efter steg 6 och slutade.
Har nu börjat med Carl Jungs analyser och har hittat varför jag påverkas till att bli den kuvade empat, som är orsaken till mitt eget lidande.
Det är en tung ryggsäck jag bär, men jag är den som åtminstone kan inse att jag är den enda som kan hjälpa mig själv! Med hjälp av något som tilltalar mig.

@myssockan tack för att du är med på resan framåt 🌸

Ja hitta pjäxorna! Fattar att det säkert förväntas vara en ”belöning” efteråt. Försöker man med varm choklad så kan det bli tips om att man kan spetsa den.
Kanske grädda våfflor!
Oavsett, så kanske längdskidor ger lite nya tankar på fler nya sunda val … 🌸

@esterest Intressanta och fina reflektioner! Jag är ju också i grupp två som du vet. Jag upplever att det finns hopp för framtiden❤️
Precis som du skriver finns det så mycket i relationen som inte är alkoholbiten. Och även om just alkoholen absolut kan vara "enda skälet" att lämna, om den gör det ohållbart, finns det ju också många personer som lyckas bli nyktra och leva i tillfrisknande.

Tack för ditt sällskap här på forumet! ❤️

@esterest Vad fint att du skriver❤️ Man känner sig lite ensam ibland med att varje dag behöva tänka på de här sakerna och fatta beslut...

Mina tankar går precis som dina. Och jag har märkt att ofta dricker min sambo klart mindre om jag inte dricker. Men han kan också tex gå och ta en bastu och spåra ur totalt i mängd, medan jag är hemma nykter. Så precis som med allt annat går det inte att "styra".

Jag tänker nog som du med syrgasmasken också. Jag måste ju kunna leva i det här liksom, allt handlar inte om hans beroende och behov.
Men jag legat nära eller på maxgränsen flera veckor och det känns inte helt bra för min egen del. Någonstans tänker jag att det kanske skulle förenkla saker och befria mig från de här dagliga besluten om jag valde att inte dricka alls under en period. Samtidigt som det skulle vara nyttigt för honom.
Men jag är osäker på hur jobbigt det kommer bli för mig🙈 Sambon är hemma hela tiden just nu i väntan på nästa jobbprojekt.

Vi skulle satt igång igår med de dagliga skidrundorna, men då hittade han inte sina pjäxor. Nu letas det överallt.
Skidor är tydligen lika med minskat drickande, så nu väntar jag på pjäxorna som jag väntat på förändring😂
Men när man tänker på det är en lång runda i skidspåret kanske ett bra argument för att unna sig några öl?
Jag är minst sagt tveksam till hans nyårslöfte.

Tack så mycket för ditt svar!
Jag ger inte upp, men är så trött nu.

Sen sist. Skriver mest ett par rader för att komma ihåg vart vi befinner oss på kartan. Söndagen efter tre veckor med storhelger och ledigheter.

Egentligen är det ganska ok. Bråket som var fredagen innan jul har verkligen förändrat mycket. Vi har haft ett till. Som handlade mer om mig. Jag fattar. Det är trots allt viktigt att se relationen från bådas perspektiv.

Kanske det viktigaste som vi tog med oss till det nya året, att vi båda vill att relationen ska fungera långsiktigt. Med mycket mindre alkohol. Han vill dricka mindre.

Det har också varit mycket mindre alkohol. Inte helt utan. Men markant mindre. Inga bråk och draman.

Funderar mycket på de olika hörnen här i forumet. Som betyder mycket.
En reflektion om gruppen för Anhöriga är att det är två olika anhöriggrupper.
De som inte vill eller kan stanna i sin relation och som behöver råd och stöd för att komma vidare.
Sedan gruppen som vill stanna kvar i sin relation för att stötta sin partner att minska/sluta sin konsumtion.

Jag visste nog inte vilken grupp jag tillhörde i höstas. Det kanske var just därför jag skrev. Var vilsen. Var helt klart mer hemma i den förstnämnda gruppen. Jag började förbereda mig på om jag skulle bryta upp. Men har nog landat i att jag nu tillhör den andra gruppen. Även om jag fortfarande känner mig vilse.

Tänker ibland att Alkoholhjälpen är lika mycket Livshjälpen eller Relationshjälpen.

Det blir ett smalt perspektiv när man skriver och analyserar relationen utifrån alkoholkonsumtionen gällande sin partner, men inte om så mycket mer.
Min relation är mycket annat också.

Jag relaterar mycket till inläggen som börjar med ”vi har varit tillsammans i tjugo år och har två barn …” Jag ser er! Eller ni som skriver mellan raderna att ni har ett fungerande samliv och älskar personen. Jag ser er också!

Nu är det söndag. Vi ska iväg med återvinning till tippen. Veckohandla. Fixa en krånglig glödlampa. Ha middagsgäster. Planera veckan. Ringa en sjuk anhörig. Allt det där som görs i en fungerande relation.

Mest av allt vill jag jobba på att relationen ska fortsätta. Med mycket mindre alkohol.

@myssockan jag förstår precis vad du menar. Även om jag kanske inte har svaret.

Kanske att du ska göra det som är rätt för dina egna mål, din ”budget”? I första hand.

Det är kanske lite som med syrgasmasken på flygplanet, att man först räddar sig själv innan man räddar den intill.

Mina tankar var lite samma lika som dina igår kväll. Vi hade hämtmat efter en lång bilresa och jag drack vatten. Sen ville jag ha ett glas rött i soffan, pga ja kändes ok (för mig!) i stunden. Kanske skavde det lite för jag precis kommit upp i min veckobudget.

Han dricker tre öl samtidigt. Lite nöter mina tankar efteråt om han druckit mindre totalt - om jag hade tagit te istället? Hjärnan jobbar ju med två ansvar samtidigt… mitt och hans?

@Helena Gustafsson Jag har känt länge att jag dricker för mkt och för ofta. Sen i höstas efter en extra blöt långhelg bestämde jag att jag verkligen skulle ta tag i det, misslyckades direkt, dagen efter redan, och igen samma vecka. Vakande med ångest och rädsla över hur det blev, googlade (igen) runt på nätet och hittade till detta forum.
Läste runt och blev stärkt och inspirerad av alla som hade samma erfarenheter som jag och bestämde att jag med denna hjälp och alkoholprogrammet skulle hålla upp minst 3 månader. Finns mer detaljer i början av min tråd Alla tankar på en och samma gång.

Mina första tankar för flera år sen var nog att man insåg att man drack fler dagar i veckan, började dricka mer när man drack, och nångång kollade man väl på online vad som var riskbruk, räknade enheter osv. Det smög sig på. Insåg öven att det gick fortare och fortare utför. Läkarna ställer sina kontrollfrågor när man är i kontakt med vården, och innan svarade jag glatt för jag drack inte alls mkt…. Men nångång kom ett skifte där jag insåg jag inte ville berätta hela sanningen för de började prata om riskbruk.

Det låter besvärligt med hur det blivit med din son, har själv söner in 20 årsåldern och kan förställa mig. Man vill ju bara de ska vara lyckliga och klara sig själv. Spontant skulle jag säga fortsätta stötta med närvaro och samtal och kärlek, men inte med pengar kanske, särskilt inte om de går till sprit. Jag skulle gissa att även om han slår ifrån sig nu och skiter i möten osv så borde det starta tankar hos honom, som kanske leder vidare.
Är man beroende så är det ju omöjligt att sluta om man inte själv vill. Det handlar ju om att jobba mentalt mkt och komma till insikter och göra val för sin egen skull.
Man måste våga ta hjälp, och ofta sätter skammen stop. Ibland krävs en stor rädsla för att bli modig nog, att man gör det trots skammen, för alternativet är värre ( sjukdom, hemlöshet, ensamhet). Få hjälp anonymt är ju lättast. Som AA eller detta forum om det är det som skaver.

Tror säkert det finns fler här som kan ge mer råd, kanske som varit i din sons sits testa att starta en egen tråd kanske och be om råd.

Hej Tetanten!
Vad fick dej att dra ner eller sluta konsumera alkohol? Vår son är 31 och förstår inte att han behöver hjälp med att sluta dricka. Han fick nytt jobb där han inte fick vara kvar - vi vet inte varför men tror att det kan vara alkoholens fel. Han är nu arbetslös och han är diabetiker. Han har haft problem med hälsan och det känns som han fullständigt har tappat fotfästet. Envisas med att han inte vill ha hjälp.Klarar det själv..säger han! Vi föräldrar försöker förklara att ilskan han känner betor mycket på att han dricker. Han har en lillasyster som sätter gränser - vägrar prata med honom när han är onykter. Han har inget förhållande. Han har kompis som är lika orolig som vi. Jag har kontaktat missbruksebheten i kommunen, som satte upp tid för ett möte med sonen och mig- sonen vägrade följa med..Vad kan jag göra? Han söker jobb, jag stöttar delvis ekonomiskt, typ med halva hyran. Akassan räcker ett tag till- men ska man sätta gränsen att du får klara dig helt själv? Vi mår så dåligt själva nu. Hur får man honom att ta hjälp och främst förstå att det är allvarligt?
Orolig mor

@Hoppfulla
Ja känslor påverkas o det är ok om man vill separera oavsett nykterhet.

Hur går det? Håller det?

@MallaA Barn är kloka och förstår mer än vad man tror. Om ni ska kunna hålla ihop och tillsammans ge barnen en trygg miljö så finns det inget annat alternativ än att din man omedelbart måste sluta med sitt alkoholmissbruk. Om det behöver ersättas av alkoholstopp på obegränsad tid eller om det finns möjlighet att lära sig kontrollerat drickande med experthjälp går inte att säga. Men kan din man inte ta en alkoholpaus på minst en månad, själv eller med hjälp från experter, för att sedan inleda en varaktig förändring är det han som skjuter ut sig från ansvaret för era barn och er relation. I det läget ser jag inget annat alternativ än att gå skilda vägar, för alkoholistens väg är en ständig utförsbacke där han eller hon drar med sig andra i fallet. Det låter hårt, men behöver sägas.

Om jag bryter upp är jag så rädd att barnen tycker att det är mitt fel! Vet inte hur mycket dem märker att ngt inte står rätt till. (15 och 11)

Så tungt men ni har rätt ❤️

@MallaA
Hej igen hade en partner som var periodare, fräsch, trevlig o skötte jobb osv. Tog antabus o behandlingshem mm men det höll aldrig.
Bra beskriver ovan - du kan inte göra honom nykter men barnen måste skyddas, inget är viktigare.

Och som sagt min talade också mycket om att lära sig dricka normalt..
Även uppvuxen med en förälder med ett slags beroende o den andre medberoende dvs skyddade inte barnet. Bröt helt sedan när jag själv kunde välja.

Hoppas att det känns rimligt det vi skriver 🤗

@MallaA Din man må vara en bra pappa som nykter, men missbrukar man alkohol i barns närhet har man gått långt över alla gränser och det måste åtgärdas så snart som möjligt. Att han inte tycker han har något problem är typiskt strutsbeteende och förnekande. Vill inte han göra något för att förändra sig tycker jag definitivt du ska söka stöd som anhörig och resonera om hur du känner och vilka vägar som finns att gå. Inget kommer att förändras om inte han tar initiativ till det, och för det är jag övertygad om att han måste känna att han är på väg mot avgrunden och på väg att förlora sina barn och dig. Det är hans egna val som lett hit, han kan få hjälp att vända, men det är inget du kan göra åt honom.

@Thompa_68 tack! Men hur vet man som anhörig att man gör rätt?

@Rike vad är din erfarenhet kring drickande/alkoholism?

Detta med att vilja lära sig dricka med måtta är väldigt vanligt..

Ok, om ni fortsätter i samma spår så tycker jag iaf att du ska kontakta skola eller kurator så att barnen får samtalsstöd. Jätteviktigt. De måste få möjlighet att bli välmående vuxna som när de kan välja vill ha fortsatt kontakt med er.
Lycka till!

@Rike han förstår inte vilka problem han har. Och periodvis märks det inte alls. Han är en mycket bra och engagerad pappa när han inte dricket

Hur tänker ni runt "ansvaret" att inte dricka med den alkoholberoende?
Har ju läst att man inte ska det. Tycker samtidigt att det är ganska svårt.
Vi har snart varit ihop i ett år. Under ca 5 mån levde jag i medmissbruk där jag drack 30-40 glas/vecka tillsammans med sambon.
Nu har jag gjort ett stort jobb med att styra upp min situation, och ligger de senaste 2,5 månaderna på ett genomsnitt av 6 glas/vecka.
Men det innebär ju fortfarande att jag dricker med min alkoholberoende sambo flera gånger i veckan.

Ett alternativ skulle vara att ta några helnyktra månader. Upplever det som lite "slitsamt" på relationen då han skäms mer när jag inte dricker, och jag tycker det är jobbigare att vara med honom på kvällarna när han dricker. Men jag har även min egen lilla bostad att gå till. Dock har han i princip inga vänner att umgås med, och det känns så jobbigt. Ja jag vet, jag är medberoende och jobbar aktivt med det... Borde jag hardcore sluta möjliggöra genom att bli nykter? Men det blir ju också utifrån hans behov, i stil med att allt kretsar kring hans beroende...

Vill bara höra hur ni tänker och gör, man behöver inte vara rädd att trampa mig på tårna eller så🙏