Senaste kommentarerna i forumet

@Snödroppen
Tack, desamma. 🤗

Sitter hemma i min hammock och läser bok mellan varven "livet är det som pågår medan vi sysslar med annat" av Lennart Hagerfors och pysslar om blommor så gott det går, och funderar tidvis på vad jag ska hitta på i sommar.

Känns rogivande och skönt sitta här för mig själv, en helt annan tillvaro jämfört med tidigare.
🤔🌞

@Tröttiz
Sinnesro bönen är fin, den hade jag glömt bort.
Det låter som din dag har varit reflekterande, skönt att ha egentid att ägna åt det.
Ha en fin Lördag🌸

@Snödroppen
Yei, hej! 😊
Vad härligt att läsa om din dag! - och att du haft en god nattsömn. 💜
Och fint med förändringar. 🙂
Att du tänker på vad DU behöver.
Dags för det.
🌹

@Kevlarsjäl62
Blev så tagen av att läsa ... 😔 känner med dig.
Så jobbigt att stå bredvid och inte kunna hjälpa. 🌹 Man kan inte rädda någon annan.

Det är jobbigt att vara anhörig, och man är ingen robot som alltid kan fixa allt själv. Ibland i livet kan man behöva stöd och hjälp för att komma framåt resonerar jag. Att ta sig ur något är ju styrkan kan man också tänka och för att komma framåt i detta behövs ibland stöd.

Du tar i ett inlägg upp styrka, för min del har det gått mycket upp och ner. Lättad att inte längre vara i det destruktiva, men samtidigt ha behövt arbeta mig framåt. Att tänka på "vad behöver jag"? Kanske vi medberoende lämnat den frågan glr ett tag i allt destruktivt kaos ? ... 🤔

🌺 En sund relation ska bygga ett vi utan att rasera ett jag. 🌺

Kram.
💜

" ... Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan ... "

Haft sinnesrobönen i skallen idag. Igår var en dålig dag, bättre idag. 🙏
Vid närmare tanke har jag haft en bra dag med olika tankar, men inte känt mig "låg" som jag kan känna mig. Försökt tänka på bönen men så svårt det kan va.

Acceptans - och förändring. 🤔
Jag tänker att i acceptansen ingår maktlösheten, åtminstone för mig. Förändra det man kan, någon annan kan man inte förändra ...
Att vilja så mycket men inte att kunna påverka.

Varma tankar från mig.
Kämpa på alla. 🌹

@gros19 Det ska jag komma ihåg om det fortsätter "utför". Jag förstår nog nu att det svåraste inte hänt än. Jag trodde nog att det värsta skulle vara att gå, men nu kan det ju bli så att jag ska se på håll hur allt rasar. Jag bryr mig ju om honom fortfarande.

Är så less nu. Den här sommaren kommer att bli ett helvete. Märker att min man dricker mer och i princip varje dag. Han går inte att prata med. Förnekar allt trots att det är helt uppenbart att han druckit.

Hittade massor av undangömda tomma vinflaskor idag också…

Han är sur och säger att den dåliga stämningen mellan oss (som beror på allt drickande och ljugande) beror på att jag kontrollerar och anklagar honom trots att han är helt oskyldig. Om jag inte ändrar på mitt beteende så vet han inte om han kommer orka fortsätta leva med mig…

Fruktansvärt plågsamt att uppleva, men du kam göra en orosanmälan till socialförvaltningen. Då är ansvaret där att se till att han inte avlider pga sitt missbruk. Finns också möjlighet till tvångsvård om man bedömer att han måste ha vård och motsätter sig detta. Inga garantier finns ju för att det ska gå bra, men du har gjort vad du kan (ursäkta eventuellt myndighetsspråk men gar jobbat med detta länge.

@Kevlarsjäl62
Så sant det du skriver, man känner sig inte alltid så stark mer tvärtom. Man behöver bearbeta allting men man är inte kvar i det som bryter ner en.
Ibland är man starkast när man inte känner sig stark överhuvudtaget ❤️
Min bild av att vara stark har varit tex att inte be om hjälp eller inte visa mig sårbar men det är ju en total missuppfattning av att vara stark.
Sköt om dig med 🌸

@Snödroppen Ja, jag ser ju hur ni andra här sliter på samma sätt och att ni inte alltid känner er så starka ni heller. Tror precis som du skrev i din tråd, att det är svårt att greppa hur mycket medberoendet har förändrat och begränsat personligheten. Jag är också förändrad, inte bara han.
Sköt om dig 🧡

@Kevlarsjäl62

Det är tufft att se hur missbruket förgör en människa man har varit nära ❤️
Fruktansvärt faktiskt.
Du är så stark som går framåt, för dig själv. Det blir ljusare med tiden och den är en process.
Kramar

Har precis varit till mitt gamla hus med min man i för att hämta saker. Finner honom mer berusad än jag sett honom på länge. Redan på förmiddagen. Jag inser att det bara går utför och blir så fruktansvärt ledsen. Han kommer inte klara det här, han kommer supa ihjäl sig. Det vara bara det att jag fanns där som höll honom på en annan, något rimligare nivå. Fy f-n, jag vill inte det här. Jag vill bara långt bort och inte veta vad som händer. Jag har lämnat, men jag blir aldrig fri. Någonstans där långt, långt inne sitter min livskamrat, min trygghet och vän fängslad bakom murar och ingen kan få honom fri. Utom möjligtvis han själv.

Vaknade av att det regnade ute och att jag sovit djupt inatt, något jag inte gjort på länge. Igår var en bättre dag. Jag satte upp gardiner, pratade med grannen, gjorde en fotmask och färgade håret.
Samtalet med psykologen gjorde mycket känner jag.
Färgen i håret blev ju kanske inte bättre dock 🤣 men en förändring iallafall.
Parallellt går tankarna till att jag förmodligen kommer att lägga om mitt liv, byta bransch helt och hållet till att göra något jag trivs med och det känns spännande mer än att det känns jobbigt som det gjorde tidigare.
Har aldrig riktigt förstått hur djupt medberoendet suttit i mig, att jag helt och hållet åsidosatt mina egna behov så att jag tillslut ens inte vet vad mina behov är. Galet helt galet.
Tankar en lördagsförmiddag, önskar alla här en fin helg 🌸

@Kameleont
Jag förstår att du känner dig maktlös i den situationen och det är man ju också, missbruk är som en mörk kraft som man är maktlös inför som anhörig.
Får jag vara lite rak mot dig så vill jag säga att det låter inte som hans drickande kommer förändras men allt kan givetvis hända men det är inget som pekar på det.
Kan du hitta ett sätt att acceptera det och leva i det eller faktiskt bara föreställa dig hur livet skulle vara för dig utan att ha det där runt dig?
Jag förstår att det är förkrossande jag har själv varit där men jag vet också hur jag kände mig maktlös och tappade min förmåga att se att jag väljer i mitt liv och det här vill jag inte längre leva i.
Skickar dig en kram och ger dig en uppmaning att försök släppa kontrollen med att räkna för du har ändå ingen kontroll, försök lägga den energin på att göra minst en sak för dig själv varje dag som du blir glad av. 🌸

@Kameleont Åhhh kära vän 🧡 Jag känner din smärta i hela kroppen. Att du håller skenet uppe, "leker" familjeliv med alla dess ingredienser, medan en stor elefant trampar omkring och du gör allt för att ignorera den. Skrattar du kanske lite åt skämten t o m? Annars kan det eventuellt bli lite missnöjt och du anklagad för att vara sur?
Jag tycker mig se och höra att du inte orkar med detta längre och jag tror att du kommer att hävda din rätt till ett bra liv inom en inte alltför avlägsen framtid. Jag hoppas i alla fall det och det behöver ju inte betyda slutet för er som par heller. Under tiden finns vi här. Du är inte ensam. Eller kanske är det mer rätt att säja att vi är ensamma tillsammans och det är inte det sämsta. Det sämsta är att vara ensam fast man är två. Önskar att jag kunde ge dig en varm kram på riktigt.

Känner mig så sorgsen.
Ensam. Liten.
Min trygga hälft, vad har hänt med honom?! Vart har han tagit vägen eg?
❤️
Har hållit skenet uppe med familjen, om en trevlig fredagskväll. Sommar, sol, grilla.
Mannen var redan dragen när jag kom hem. Väntat. Fredag är mer tillåtande för att dricka. Då är nog enda gången han dricker öppet sas.
Han är ju inte redlös eller särskilt vinglig, men påverkad o lite långsam. Han snackar på om sitt, drar samma historier o skämt som vi hört förut. Löjliga o plumpa kommentarer.
Jag fortsätter (aningens desperat) att räknar burkar. Meningslöst men den enda kontroll jag kan ha över denna galenskap som går runt, runt.
Upptäckte att det nu är tillagt öl med högre procent + de vanliga burkarna.
Jaha........
Det går åt fel håll.
Små steg o gränsen flyttas sakta. Lite i taget blir det nya normala lite mer sjukt.
Jag är så trött på allt.

@Wind
Hej.
Du blev "på hälft".
Vad händer?
Kram.
🌹

@Lone Runner Läste ditt inlägg och blev ledsen för din skull. Inte bara för själva separationen utan också för att din man inte kan visa några känslor alls. Det är klart att det är sårande. Jag tror att han har stora problem och inte bara med alkoholen. Men man kan ju bli ledsen ändå.
Även så, tycker jag att ditt beslut är helt riktigt. Du kan inte leva så, och det hjälper inte honom heller.
Han måste vilja förändra sitt liv själv och sluta dricka.
Hoppas du tar dig ur detta så snart som möjligt och kan börja skissa på en bättre framtid.
Du har gjort helt rätt, hoppas du har annat stöd i form av vänner eller familj så här i början.
Och ta hjälp ang bodelning, så allt blir rätt och riktigt (inget man orkar fixa med själv under en separation.)
Kramar!

Starkt av dig att ta beslutet om att göra slut. Tyvärr måste den som dricker själv vilja och ta tag i sitt problem. Det går inte att ha en relation med någon som har ett pågående beroende.
Jag känner igen mig i mycket av din berättelse. Även min man ville inte prata om våra problem och fick mig att känna att det är fel på mig och mitt fel att han drack osv.
Vi är nu i en separation och sålde vårt gemensamma boende nyligen. Jag känner en otroligt lättad och har vänner som sagt att jag ser då mycket gladare och finare ut på sistone. Så mycket energi som gått åt för att tänks på vad han gör eller inte gör. Nu tänker jag på mig och mina fina barn och planerar för vår framtid ❤️

Hej!
Jag har precis gjort slut med min man som är alkoholist….
Vi har varit tillsammans i 12 år. Jag förstod inte fr börjanatt han var alkoholist. Han har alltid skött sitt jobb super, bra ekonomi, har hobbies, skött om vårt hem, inga anmärkningar på sånt.
Men hangar druckit , mycket. Nästan varje dag, nu i slutet gick det åt 2 bag vin och någon flaska whisky. Han brusar aldrig upp eller börjar säga något dumt. Men sover mycket, kvällarna har ofta varit ensamma. Det svåra är att han går inte att prata med. Han har nog stängt in alla jobbiga känslor såå länge. Flytt med alkohol. När jag försökt ta upp problem , både om alkohol o annat , har han fortsatt att ligga på rygg med mobilen framför sig. Bara svarat , -vad synd, -det var ju tråkigt, -jamen , det är så det är. Jag blir anklagad för att inte leva i nuet, bara tjatar om samma. Men problemen blir ju aldrig lösta. Slutar med att jag blir arg, frustrerad, ledsen. Aldrig att han rest sig upp för att gå efter mig . Dagen efter bråk kommer han upp på morgonen och är precis som att allt är helt ok. Pratar på som inget hänt. Vilket gjort att jag inte känt mig värd något. Till slut när han kört en gång för mycket när han druckit , fick jag nog och sa att nu är det slut, orkar inte mer. Dagen efter bröt han ihop och erkände att han förstör sitt liv om han fortsätter och ville aldrig vara utan mig. Jag sa att han måste ta hjälp samt börja prata med psykolog. Det skulle han. Men baranågon dag efter skulle han sluta sj och någon psykolog blev det inte. Smygdrack o gömde whisky och skyllde sen på att jag alltid skulle tjata om nåt och att jag alltid var på dåligt humör. Jaa, jag har inte varit riktigt glad på länge..
Nu har han smygdruckit i helgen och vardagarna. Jag gjorde slut igår. Tårarna har runnit sen dess och jag är såå ledsen, fast det är mitt beslut. Det som också gör ont är att han kan inte visa något alls. Han lade av sig ringen . Jag frågade om han också ville detta egentligen? -Nä, men nu är det ju som det är. Inte en min, inga ord, bara avstängd. Så nu är det att försöka reda ut allt om hus osv. Trodde inte att det skulle kännas så mycket fast jag tänkt på detta länge, men kanske all gammal sorg och känslor av misslyckande kommer…
Förlåt, detta blev långt!

1 får, 1 får, 1 får ... 😵‍💫
Hej. 💜
Denna natt är det tydligen svårt få tag på sömnen. 🤯 Vet inte vad det är riktigt, tänker inte på något speciellt men får dessvärre ingen ro.
Eller fullt normalt att falla dit?
Men, hur länge ska det ta liksom tills det blir stabilt? Så mycket antingen eller, väldigt bra känsla, bra dagar eller kass ...
Förflutna som omedvetet spökar eller något annat i nuläget ogripbart.
Skönt att inte ha helgen bokad utan kan ta saker och ting som det kommer.
Sköt om er.
🌹🌹🌹

@CarolineG tack för tips! Hur mår du nu?

Jag vill tipsa om boken Fri från medberoende av Melody Beattie. Lyssnar på den på Nextory just nu

@Kameleont
Tack, det värmer.
Jag har det ganska tufft men det går framåt. Har samtal med en psykolog, det är jobbigt men känns bättre efteråt.
Känns mer hoppfullt nu.
Hur har du det? 🌸
Stor kram

Tack för de värmande orden! Om beslutet är rätt får tiden utvisa. Tvivlet finns såklart och rädslan att bli sviken. Det är svårt när man är kvar i relationen att inte falla tillbaka i sitt medberoende beteende. Min man går till sin behandling varje dag men jag får kämpa mest själv tycker jag. Även om jag går i samtal. Tycker att anhöriga är en så bortglömd och bortprioriterad grupp. Beroende sjukdomen är en familje sjukdom. Det är allmänt känt. Ändå- alla resurser sätts in till alkoholisten. Enorma resurser. Medans behandling för anhöriga ofta glöms bort. Det borde vara självklart att anhöriga, om de vill, om de är medberoende också borde erbjudas samma insatser. Dvs 12 stegs behandling. Att bli medberoende är fruktansvärt! Och leder ju ofta till utbrändhet och depression. Jag tycker det är tragiskt. Så många människor det måste finnas som lider och inte får hjälp! Nä, jag vet, man kan inte hjälpa alla. 😉😁 Men en reflektion över något som jag uppler som orättvist.

Ja...om vi kommer klara det ja....tvivlet finns. Senast igår kväll. Dök de upp. De där tankarna om hur det var då. Så lite som behövs för att bli påmind. Nuförtiden håller jag inte inne med det. Det gjorde jag förut, tassade på tå, skämdes för mina känslor. Bad om förlåtelse för saker som defenitivt inte var mitt fel. Allt för att göra saker bra igen. Allt för att få känna mig om än lite älskad. Sjukt! Nu vet jag. Jag är värd mer. Igår kväll blev jag upprörd över en kommentar. Förut hade jag hållit tyst. Mått dåligt, tagit åt mig, fått ångest. Det gjorde jag inte. Jag sa ifrån. Såna incidenter händer inte alls lika ofta nu. Imorse hade jag dåligt samvete. Fick påminna mig själv. Var på väg att hamna där igen. Var på väg att be om förlåtelse för något jag känner! Men nej. Jag är medveten nu. Men det är svårt. Får påminna mig varje dag. Hade kanske på många vis varit enklare att välja att lämna relationen. När det gäller att bli fri medberoendet. Men nu har jag valt det här.

Nu ska jag åka och ta hand om min häst dvs. Ta hand om mig själv, medans min man är på behandling. Tack för att du hejjar! Jag hejjar på dig! Det verkar vara många här som har erfarenhet av att vara medberoende. 👍Ha en fin dag! 🌻🌞